Crystal Palace Palace 1

Jason Puncheon 78

'Man Utd 2

Juan Mata 81

Jesse Lingard 110

Manchester Uniteds Jesse Lingard jublar efter att ha gjort det avgörande målet i FA-Cupfinalen mot Crystal Palace. Fotograf: Shaun Botterill/Getty Images

AV: Daniel Taylor på Wembley Stadium, the Observer, söndag 22 maj, 2016:

Om det här var hans sista match som Manchester United manager gick Louis van Gaal ut med en triumfnotis. Han anlände till sin presskonferens efter matchen med FA Cupen, ställde pokalen på bordet framför sig och när frågorna var klara lyfte han den vid två separata tillfällen på sin väg mot dörren. "Tack för gratulationerna", upprepade han två gånger, medan han ilsket blängde på folket han beskrev, utan någon stor tillgivenhet, som hans "vänner i media".

Vid det tillfället hade nyheten redan läckts om att José Mourinho, Van Gaals gamla vän och kollega, troligen kommer installeras under de kommande dagarna och mitt i allt firande på planen en kort stund senare var det definitivt noterbart att Uniteds supportrar reagerade annorlunda när holländaren visades på de stora skärmarna. Man hörde t.o.m några isolerade burop när det var hans tur att lyfta pokalen och jublet var som högst när Sir Alex Ferguson dök upp, pekade på sig själv och knöt näven, med det där bekanta rödbrusiga leendet.

Uniteds supportrar måste längta efter de där lyckliga gamla dagarna men nu har klubben åtminstone vunnit sin första stora pokal sedan Ferguson annonserade sin pensionering för tre år sedan. Det har tagit längre än vad klubben kanske hade trott men till sist, efter alla besvikelser under Van Gaal-eran, anklagelserna om tråkigt spel och den permanenta misstanken att en en gång i tiden mäktig klubb dramatiskt har underpresterat, så har de nu kommit ihåg hur det är att vinna en pokal och glädjen det kan ge.

De var även tvungna att göra det på det gamla Uniteds sätt - eller, åtminstone, med en del av deras gamla kapacitet för att kunna oroa sina supportrar - med tanke på att Jason Puncheon hade gett Crystal Palace ledningen i den 78:e minuten och Chris Smalling blev utvisad efter sitt andra gula kort då Juan Matas kvittering hade tagit matchen till förlängning.

Vinstmålet kom i den 110:e minuten och det var Jesse Lingards motsvarighet till Lee Martins berömda mål när de här lagen möttes på gamla Wembley för 26 år sedan och Alan Pardew ångrar kanske sin dans vid sidlinjen när Puncheon volleysköt bollen förbi David de Gea och Palace managern visade upp några moves som påminde om en berusad farbror på ett bröllop. Pardew såg ut att ha spenderat morgonen med att öva framför spegeln men Palace hade ledningen i endast två minuter och United visade ett fantastiskt tävlingsmod efter Smallings utvisning i den första perioden av övertiden.

Lingard har eventuellt aldrig träffat ett skott med mer kraft och precision och, sett utifrån matchbilden, var det svårt att argumentera för att det var oförtjänt. United hade träffat stolpen två gånger i den andra halvleken och Marcus Rashfords snabbhet, rättframhet och stora självförtroende gjorde honom till en frekvent fara tills han tvingades kliva av med en skada i andra halvlek som kan innebära ett hot mot hans involvering i Englands planer inför EM i sommar. Wayne Rooney var prominent involverad i sin nya mittfältsposition och Marouane Fellanini, ofta den spelare som Uniteds supportrar tycker minst om, rättfärdigade sin startplats efter att ha missat tre matcher p.g.a avstängning.

Mer än något annat visade United ett fantastiskt tävlingsmod efter blixtnedslaget det innebar då de hamnade i underläge, men matchen kommer troligen att kommas ihåg mest för Lingards vinstmål, men den kanske mest imponerande delen var sättet på vilket de fullständigt vägrade att acceptera förlust på. Rooney, som visade alla sina ledarskapskvaliteter, gäckade tre brytningsförsök under löpningen som ledde till Matas kvittering. Hans inlägg var skickligt utfört genom målvaktsområdet och Mata svarade för en avslutning på volley efter att Fellaini bröstat ner bollen.

Pardew reflekterade efter matchen på ögonblicket i den första halvleken när Rooney jagade Wilfried Zaha in i straffområdet, missade bollen med sin glidtackling men fick fördel av tveksamheten i situationen av domaren, Mark Clattenburg. Puncheons mål lämnade Palace på vägen mot deras största resultat i deras 110-åriga historia och de kunde, trots kvitteringen, ändå ha vunnit matchen om en annan inhoppare, Dwight Gayle, hade lyckats överlista De Gea med deras bästa chans under övertiden, vid ställningen 1-1.

Vilken högljudd stämning Palace fans skapade, sällan lät de volymen sjunka då de hejade på sitt lag under de där svåra ögonblicken när Fellaini avfyrade ett skott mot ena stolpen, Anthony Martial träffade målramen med en nick och Pardews mannar hade svårt att orsaka alltför många problem i den andra änden av planen.

Det var ovanligt att se Uniteds supportrar bli så rejält slagna i sjungandet men vi ska heller inte glömma att detta var en ovanlig tillställning på många sätt. Det var svårt att komma på någon annan FA-Cupfinal där den vinnande managern fördömts så snabbt och om det kommer kommas ihåg som en pinsamhet för United fanns det en besvärlig sidoberättelse för the Football Association också, med tanke på det urlöjliga spektaklet som föregick matchen. Då lagen väntade på att få komma ut involverade uppbyggnaden utskjutande flammor, ett förvirrande framträdande av Tinie Tempah och tillräckligt med trams för att försena starten med fem minuter, allt toppat av en sångare som skulle ha tagit oss igenom nationalsången men missade sin signal om att börja. Karen Harding beskrev senare sig själv som "förödmjukad".

Tack och lov så utbröt till sist en fotbollsmatch och det blev ingen klassiker, men det var förmodligen ingen gigantisk överraskning för någon som har följt United på nära håll under Van Gaal-eran.

Men i den här matchen så skulle han legitimt kunna argumentera för att hans taktik och byten fungerade. United har nu tangerat Arsenals rekord på 12 FA-cupvinster och Lingard kommer aldrig glömma ögonblicket då Antonio Valencias inlägg rensades ut mot honom precis utanför straffområdet. Lingards volley var fantastisk, den steg fortfarande när den träffade nätet. "Det var ett underbart mål," sade Van Gaal, och ett hyfsat sätt för en manager att potentiellt gå ut på, med en pokal i sina händer.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...

Även om fler och fler nu faktiskt inser vad det är Israel håller på med så är det fortfarande en lång väg kvar att vandra. Tidigt i morse (fre 19/4) kom rapporter om att Israel beskjutit mål inne i Iran: http://beansontoast.bloggplatsen.se/2024/04/...