Omfattningen av besvikelsen i omklädningsrummet blottläggs då holländarens era slutar utan någon större sympati bland spelarna och fansen

José Mourinho: hur skulle det gå för the Special One i Manchester United?

AV: Daniel Taylor, the Guardians sportblogg, 23:32, söndag 22 maj, 2016:

Så, hur kunde vi överhuvudtaget komma till punkten där managern för Manchester United kan vinna FA Cupen, med all glädje den ska ge, för att sedan bli utbuad av en avsevärd mängd av klubbens supportrar och sedan bära med sig pokalen in till presskonferensen bara för att informeras om att nyhetskablarna blinkade upp storys om hans omedelbara avsked?

Trots alla Louis van Gaals brister var det definitivt ett lågvattenmärke när det gäller att läcka den sortens information medan hans kostym fortfarande var blöt från champagnesprutandet. Van Gaals minskade popularitet kan förmodligen bedömas utifrån de öldoftande sångerna om "José Mourinho" på Wembley Way, samt utmed flera stopp längs med Metropolitan linjen under lördags kvällen, men ingen manager förtjänar den sortens behandling. Två stycken har nu befunnit sig i den här positionen sedan Sir Alex Fergusons pensionering för tre år sedan och Van Gaal, precis som David Moyes, fick reda på det genom folket han kallade "mina vänner i media". Men han sa det, såklart, utan någon vänlighet i tonen.

Han har rätt att känna att det kunde ha hanterats med mer värdighet men samtidigt är det svårt att argumentera emot Uniteds beslut när Van Gaals tvååriga regeringstid har varit synonym med smaklös, prosaisk fotboll innehållandes deras sämsta målgörarstatistik på mer än 25 år och inom omklädningsrummet finns en omfattning av besvikelse som gör det helt klart att det kommer finnas minimal sympati bland spelarna. Van Gaal har beskrivits bland dessa spelare som "jobbig". Hans taktik har varit så impopulär att flera spelare i hans trupp mellan sig har pratat om att öppet gå emot honom. Det har inte nått punkten för myteri, men det har stundtals varit nära. Konsensus har varit att "det kan inte bli mycket värre än så här".

En manager behöver inte vara populär men han måste vara respekterad och även om det fanns tider då spelarna gillade honom och t.o.m ansåg att han var ett gott sällskap, så gneds Van Gaals ofta sträva, nästan rektorsliknande inställning mot spelarna som sandpapper. De ansåg att hans metoder var begränsande. Varför, frågade de sig, var en man med hans imponerande bakgrund så tillägnad en så motbjudande stil? Supportrarna längtade till en återgång till det gamla United sättet  - offensiv, spännande fotboll, spelad med snabbhet och penetrering - men det gjorde även spelarna, och det gjorde ont i dem att han vägrade att ge med sig.

Istället fanns det hela tiden en gnagande känsla av att de var tvungna att hålla sig till Van Gaals stela system eller riskera att bli petade från laget. United har gjort ett mål mer än Sunderland, som kom fyra från slutet - det är också ett lag som spenderade 237 dagar i nedflyttningszonen - under hans sista säsong där han pratade om "processen" eller "filosofin", samtidigt som han bekvämt ignorerat hur han vid sin ankomst lovade att allt skulle klicka inom tre månader. Det är det minst sevärda United laget i mannaminne och det finns många storys om hur, kollektivt, spelarnas respekt för Van Gaal eroderat under processen.

Ett exempel kommer i form av Van Gaals "utvärderingssessioner" dagen efter varje match där holländaren kunde vara så frispråkig i sin kritik - "han korsfäste spelare inför de andra", enligt en källa - att de två mest seniora spelarna, Wayne Rooney och Michael Carrick, gick för att träffa honom och lufta sina bekymmer gällande att det var skadande för moralen och, i själva verket, en självförgörande sak.

För att vara rättvis mot Van Gaal så var han alltid villig att lyssna på klagomål och uppmuntrade sina spelare att säga vad de tyckte. Men den dåliga stämningen fortsatte. Efter det mötet och framåt började han skicka individuella e-mejls till spelarna där han detaljerat beskrev deras brister och bifogade videoklipp för att understryka sitt missnöje. Men då var flera av spelarna så desillusionerade att många ignorerade e-mejlen eller dirigerade om dem rakt till skräpkorgen. Van Gaal misstänkte just det och installerade en spårare så han kunde se om e-mejlen öppnades och hur länge. Det blev en katt och råtta lek. Några spelare öppnade e-mejlen på deras mobiler och lämnade sedan sina telefoner liggande och gick iväg i 20 minuter.

Det gick så långt att många spelare såg landslagsuppehållen som ett välkommet avbrott och chansen att få spela i en avslappnad atmosfär borta från managern som de aldrig riktigt förstod sig på och som, för att låna en beskrivning, ansågs vara "konstig".

David de Gea kommer definitivt inte vara alltför förtvivlad med tanke på att hans relation med Van Gaal hade brutits sönder så mycket att målvakten på allvar funderade på att aktivt börja jobba på en transfer i sommar. De Gea har blivit årets spelare i United de tre senaste säsongerna och utan honom är det lockande att tro att deras slutplacering, femma, 15 poäng efter Leicester, skulle ha blivit mycket sämre. Men hans outstanding form maskerade det faktum att det inte fanns någon värme mellan honom och Van Gaal. Spanjoren hade separata problem med Frans Hoek, målvaktstränaren, men han kan nu komma att bli avrådd från att göra det här till sin sista säsong i Manchester.

Tanken att förlora De Gea, förmodligen till Real Madrid, skulle ha representerat ett förkrossande bakslag för United med tanke på att vi pratar om en av få spelare med genuin stjärnkvalitet. Sen är det inte bara Paul Scholes, Rio Ferdinand, Gary Neville och alla andra dessa f.d spelare som blivit expertkommentatorer från Ferguson-eran som insisterar på att det måste ske en massiv storstädning. Många på Old Trafford säger samma sak. Hur många måste gå? "Nittio procent," säger en viktig person, efter att ha gett frågan en lång övervägning.

Mer än något annat handlar det om att spelarna kräver en återgång till vad de anser vara normalitet. Ashley Young, för att ta ett exempel, blev förvirrad och milt förfärad tidigare i år då han informerades om att han fått en ny roll som back-up centerforward. Young var en av Uniteds bättre spelare förra säsongen när han flyttade från sin vanliga plats som vänsteryttermittfältare och började spela som ytterback. Vad han aldrig har utgett sig för att vara är en anfallare, särskilt inte med tanke på hur Van Gaal ser på den rollen. Uniteds forwards var beordrade att göra samma sak i princip varje gång: kontrollera bollen, passa den vidare och sedan ge sig in i straffområdet och vänta på den. Ytterspelarna instruerades att istället för att utmana sin försvarare var det bättre att vänta på lagets ytterbackar att anlända som stöd.

Allt detta kan kanske hjälpa till att förklara varför Van Gaal var osäker gällande huruvida Gareth Bale, en transfermåltavla sedan länge för klubbens exekutiva vice-ordförande, Ed Woodward, var en som naturligt skulle passa in i lagsystemet. Van Gaal pratade på Wembley om att United behövde "snabba, kreativa spelare", men det här är alltså samma manager som kom med ett påstående vid en av hans första presskonferenser - "jag vill inte att mina spelare ska vara intuitiva" - som kändes så extraordinärt att journalisterna i hans sällskap var tvungna att gå igenom sina ljudinspelningar för att kolla så de inte hade hört fel.

Med den sortens uppstyrdhet bör det inte komma som någon överraskning att Ángel D María inte blomstrade på Old Trafford men sedan har varit excellent för Paris Saint-Germain. Memphis Depah har också slitit och hans tvärsäkra attityd går knappast hand i hand med vad £25m-nyförvärvet (321,2m kr) har visat under sin första säsong i klubben. När Depay gjorde ett misstag som ledde till Chelseas mål i 1-1 matchen på Stamford Bridge i februari beordrades han dagen efter att spela med reserverna. Depay dök upp för att möta Norwich Citys andralag i en Rolls-Royce och verkade inte bry sig när det påpekades för honom att det skulle kunna reflektera illa på honom. Men det finns en viss grad av sympati för honom bakom scenen och en vilja att ge honom chansen i hopp om att han kan bli en annan spelare under en ny manager.

Men totalt sett finns det ingen tvekan om att Van Gaals nyförvärv, till största delen, har varit en signifikativ besvikelse. Anthony Martial är det självklara undantaget men Van Gaal har spenderat mer än £250m (3,21 miljarder kr) och för den sortens utlägg har inte mycket fåtts tillbaka.

Bastian Schweinsteiger är ett typexempel efter att ha startat endast 13 ligamatcher sedan flytten från Bayern München och den senaste säsongen har tydligt slagit fast varför Bundesliga mästarna var villiga att låta honom gå. Schweinsteigers form har sällan gått ovanför 6-av-10 betyget men regelbundet under och det är inte bara hans tröga insatser som har överraskat hans lagkamrater. Schweinsteiger har spenderat stora delar av säsongen skadad och hans benägenhet att återvända till Tyskland, flyger in och ut till och från Uniteds matcher, har, milt sagt, inte tagits emot väl.

Van Gaal gav Schweinsteiger förmånsbehandling eftersom han såg honom som någon som skulle utföra hans instruktioner till punkt och pricka. Av liknande anledningar litade han på Marouane Fellaini och gav honom en nyckelroll. Fellaini var ofta spelaren som Old Trafford publiken misstrodde mest men Van Gaal uppskattade sättet på vilket han lyssnade på order när det stod klart att andra spelare ville använda sina egna initiativ.

En av Van Gaals mer förvirrande instruktioner var att hans anfallare inte skulle skjuta direkt på bollar som kom in i straffområdet. Istället beordrades de att ta emot den framför mål, även om spelaren i fråga kände sig tillräckligt säker för att avlossa skottet direkt. Ett exempel går tillbaka till säsongens första dag när Tottenham Hotspur var motståndare och Antonio Valencia skickade in ett lågt inlägg från höger mot Rooney, som var omarkerad, i mitten av straffområdet. Det såg ut som ett ganska lätt avslut men Rooney tog en extra bollberöring för det var det Van Gaal hade trummat in i sina spelare. Kyle Walker försökte sig på en räddande tackling men fick istället se bollen gå i eget mål och Rooney såg nästan förlägen ut på vägen tillbaka till sin planhalva.

Längre in på säsongen började spelarna ignorera regeln och klagade på att de borde få tillåtelse att tänka själva (men berättelsen om en spelare som bad Uniteds kock att hårdkoka honom ett par ägg att ta med sig hem, p.g.a av att han inte visste hur man gjorde det själv, pekar på att vissa spelare i truppen behöver man dalta med).

Andra källor har avslöjat hur spelarna blev så frustrerade med Van Gaals instruktioner att de tog saken i egna händer och sa till honom att de ville spela på sitt egna sätt. I ett fall ska den spelaren ha blivit väldigt mycket bättre som ett resultat av det.

Det har även framkommit att många av spelarna ville att Ryan Giggs skulle ta över för att han har en bättre förståelse för klubben än Mourinho, samt att det är mindre troligt att han skulle bli osams med alla inom ett par år, och det kommer bli intressant att se huruvida walesaren blir kvar på Old Trafford eller bestämmer sig för att bryta sig fri nu när han blivit förbisedd för rollen som Ferguson, bland andra, ville att han skulle ärva.

Giggs egna tankar om Van Gaals managerstil ska enligt uppgift falla in i ungefär samma linje som Nevilles och Scholes', hans nära vänner, och de senaste två åren har blivit alltmer besvärliga för honom som assisterande manager, uppvuxen med de gamla United principerna, men tvingad att vara trogen ett annat sätt att tänka och inte vilja skaka om båten.

Det förklarar delvis varför Giggs slutade göra intervjuer om det betydde att han skulle diskutera laget och varför hans kroppsspråk ofta såg så kvävt ut på bänken. Varje torsdag hade United en 11 versus 11 träningsmatch och det var Giggs uppgift att instruera det ena laget gällande formationen i laget de skulle möta och att prata om fasta situationer. Förutom det hade han inget signifikativt att säga till om gällande taktik och han kunde inte övertyga Van Gaal om att skifta till en mer underhållande fotbollsstil.

United fick den här säsongen ihop 49 gjorda ligamål; deras tidigare snitt i Premier League eran var 76,4. De har inte varit så improduktiva sedan säsongen 1989-90 när den ökända "Ta'ra Fergie" bannern hölls upp och det summerar deras förfall att under de tre åren sedan Fergusons pensionering har laget lyckats göra totalt 175 mål - 81 färre än Manchester City och, ännu mer pinsamt, exakt samma antal som Fergusons lag ackumulerade under hans två sista säsonger.

Vid ett tillfälle hade United fler bakåtpassningar än någon annan Premier League klubb, den lägsta procenten när det handlade om att flytta bollen framåt och den delat nästa högsta ration för sidledspassningar. United avslutade säsongen med flest antal 1-0 vinster och det delat högsta antalet mållösa matcher. Deras totala antal skott på mål, 430, var det 15:e högsta av 20 klubbar och Optas siffergurus har data som visar att endast tre andra lag - Watford, Aston Villa och West Brom - skapade färre chanser.

Det här är slutpoängen: Van Gaal gav en ny innebörd till"football, bloody hell". United genomled även deras sämsta start på en säsong på 25 år under hans första år, 2014-15, då spelarna i privathet beskyllde hans försäsongsarrangemang på turnén i Los Angeles för att det kändes som ett femstjärnigt fängelseläger där dubbla träningspass, flera olika möten och kvällsmat (en rostad macka) utgjorde varje dag från 8:30 till 22:30. Det var en dålig start och trots vinsten i FA-Cupen är den svåra sanningen den att Van Gaal-åren inte kommer kommas ihåg med någon glädje.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...

Även om fler och fler nu faktiskt inser vad det är Israel håller på med så är det fortfarande en lång väg kvar att vandra. Tidigt i morse (fre 19/4) kom rapporter om att Israel beskjutit mål inne i Iran: http://beansontoast.bloggplatsen.se/2024/04/...