Anfallaren förnekar att han är pappa till 23-åringens ofödda barn

 

 

 

 

EXKLUSIVT av: Fred Nathan och Guy Patrick, the Sun, onsdag 19 maj, 2016:

 

 

EN STUDENT anklagade igår kväll gifta Manchester City anfallaren Wilfried Bony för att ha gjort henne gravid och sedan dumpat henne.

 

 

Courtney Ngobe, 23, menar att hon hade en flört med tvåbarnspappan som köptes till City för £28 miljoner (360,09m kr) och att den tog slut när han fick reda på att hon var gravid.

 

 

The Sun har förstått att Elfenbenskusten stjärnan Bony, 27, förnekar att han är pappan och har lovat att genomgå ett faderskapstest.

 

 

Fantastiskt vackra studenten Courtney är nu i åttonde månaden.

 

 

Men Courtney postade igår en bild på ultraljudet av hennes ofödda barn på Instagram med orden: "Vår gåva från gud. En välsignelse skickad från himlen. Skapad med ett syfte, och en del av guds perfekta plan."

 

 

Hon inkluderade en länk till fotbollsspelarens egna Instagram konto, "W .Bony".

 

 

Courtney, i åttonde månaden av sin graviditet, kommer från London, postade även en video av hennes mage med bildtexten: "Min oskuldsfulla ängel, så nyfiken och flitig. Mama kan inte vänta på att få träffa dig."

 

 

Courtney postade sin ultraljudsbild på Instagram och kallade bäbisen "en välsignelse skickad från himlen."

 

 

Hennes syster Nicole Ngobe, 24, en exekutiv VIP värdinna som också bor i huvudstaden, påstod igår att Bony jagade efter Courtney på sociala medier förra sommaren.

 

 

Hon sa följande till the Sun: "Bony jagade min syster över Instagram.

 

 

"Hon hade ingen aning om att han var gift och hade barn.

 

 

"Hon är en 23-årig tjej och hon är naiv, men hon föll för honom.

 

 

"Han har krävt ett faderskapstest och när hon gick med på att göra ett innan födseln sa han nej och ville vänta tills efteråt."

 

 

Bony postade helt bisarrt igår en video med en man som rånas av en tjuv som låtsas vara en tiggare.

 

 

Han lade till följande text: "När man försöker hjälpa folk och man får detta", men senare tog han bort det och sitt konto privat.

 

 

Anfallaren gjorde sig först en karriär i Europa innan han blev en massiv succé i Swansea City, där fansen kallade honom Daddy Cool efter Boney M hiten från 1976.

 

 

Den gifta tvåbarnspappan, kallad "Daddy Cool" av lagkamraterna, har krävt ett faderskapstest.

 

 

Han blev den delat dyrast afrikanska spelaren när han flyttade till Man City för £28 miljoner (360,09m kr) förra året, men han har sedan plågats av skador.

 

 

Familjemannen bor i en herrgård som han hyr för £10,000 (128,603 kr) i månaden, den ligger i utkanten av Manchester och han hyr den med sin fru och deras två söner Jeffrey, tio, och Orphee, nio. Han postar även regelbundet bilder på sina barn till hans 183,000 följare.

 

 

Han är även engagerad i lokala samhällsprojekt för sin klubb och ger pengar till fattiga barn hemma i Afrika.

 

 

Hans talesman sade igår följande: "Mr Bony har informerats om olika postningar på sociala medier som både är upprörande och smärtsamma för honom och hans familj.

 

 

"Mr Bony ber om att hans privatliv och familjens privatliv ska respekteras nu."

Bilden: Ni minns det säkert, säsongens första match, 1-0 seger hemma på OT mot blivande ligatvåan eller trean Tottenham. Det var i augusti 2015 och det kändes ganska bra. Men anledningen till att jag lagt upp rörliga bilder på Walkers självmål kommer ni förstå när ni läser texten från Danny Taylor här under.

 

 

 

Hallo på er alla igen, nu återstår det alltså en ligamatch av den här vedervärdiga säsongen 2015-16. På något helt bisarrt sätt har vi fortfarande chansen att ta fjärdeplatsen och förpassa city bort från möjligheten till CL-spel under den flintskalliges första säsong hos de bittra. Vi vet alla att 4:e platsen inte garanterar CL-spel, utan innebär ett kvar mot någon europeisk klubb över två matcher innan själva ligasäsongen drar igång. För att det ska hända måste City förlora borta mot Swansea, som ska vila några av sina tunga namn inför EM, samtidigt som vi besegrar Bournemouth hemma. City är verkligen pissdåliga och med Kompany ständigt skadad och drummelfittan Touré totalt ointresserad av klubbens öde lämnas det åt Agüero att försöka leverera godsakerna. Det gör han bra, men klarar inte av att bära dem i match efter match. Blir inte alls förvånad om de förlorar, men skulle bli mer förvånad om vår samling ynkryggar skulle lyckas vinna.

 

 

Kommer även köra en ny taktik här hemma. Bara sätta mig ner och titta och njuta av att det snart är slut. Kommer inte ha några som helst förväntningar eller förhoppningar och inga alkoholintag. Nästa helg blir det annorlunda, då kommer hoppet stiga igen och glasen fyllas och en FA-Cuptitel skulle smaka mumma, följt av nyheten att LvG och Giggs inte längre kommer vara manager och assistent för United, då blir det fest! För inte kan väl ens kuktrynet Woodward få för sig att en (högst eventuell) fjärdeplats och en FA-Cupvinst är tillräckligt för att behålla muminpungen? Inget ska uteslutas när det gäller Eddy, men det får inte hända...

 

 

Kastade ett snabbt öga på tabellen idag. Visste att det var illa, men inte så här illa! Vi har på 37 matcher lyckats göra 46 mål! Det ger ett snitt på 1,24 mål/match. Därmed har vi nio lag framför oss som har gjort fler mål än oss, bland annat Liverpool (62), Chelsea (58), Everton (56) och Southampton (55). Målgladaste laget är City med 70 fullträffar, det är 24 fler än oss! 46 gjorda mål är även samma siffra som Sunderland har mäktat med, de som i onsdags såg till att de hänger kvar i PL även nästa säsong. Läs det en gång till och begrunda, Manchester United har på 37 spelade ligamatcher gjort lika många mål som Sunderland, på 17:e plats i tabellen.

 

 

Att sedan behöva höra den brännskadade mumintarmen sitta och hosta ur sig följande på presskonferensen inför Bournemouth, ja det gör inte det hela lättare, inte på något sätt: "Man kan säga att United måste bli mästare men jag tycker inte det är realistiskt." Detta under en säsong där Leicester vunnit ligan. Om vi vinner FA-Cupen hoppas jag vi paraderar den i en öppen buss genom Manchester, med Van Gaalen hängandes från ett rep längst fram.

 

 

En snabb titt i historieböckerna slår även fast följande när det gäller ligaposition och antalet gjorda mål för United:

 

 

2010/11

1. Man United  38  78-37  +41  80

 

 

2011/12

2. Man United  38  89-33  +56  89

 

 

2012/13

1. Man United  38  86-43  +43  89

 

 

2013/14

7. Man United  38  64-43  +21  64

 

 

2014/15

4. Man United  38  62-37  +25  70

 

 

2015/16 (med en match kvar):

5. Man United  37  46-34  +12  63

 

 

Så t.o.m under den förödande Moyes-säsongen gjorde vi 18 mål mer i ligan än vad vi mäktat med under Van Gaalens "process". Man vet tamejfan inte om man ska skratta eller gråta. Säsongen 2011/12 hade vi 10 +-mål mer än vår totalsiffra nu. Jag ska sluta visa exempel nu, ni ser ju själva.

 

 

Måste bara smyga bak ännu längre i historien. Säsongen 1973/74 gjorde vi 51 mål på 42 matcher, det är 1,214 mål/match. Den säsongen åkte vi även ur högsta divisionen och ner i Division 2! Om vi inte gör något mål på Bournemouth imorgon, vilket är fullt möjligt, så kommer vi sluta på 46 gjorda på 38 matcher, vilket ger ett snitt på 1,210 mål/match. Skulle vara intressant att höra någon engelsk journalist konfrontera Van Gaalen med dessa fakta. Men då svarar han bara att han redan blivit sparkad sex-sju gånger av media, att United fortfarande har chans på topp-4, hur många har det? Och att vi är klara för en cupfinal. Så är det klart sen.

 

 

Vi känner även till att den korkade holländaren gillar restaurangen Wings i Manchester. Den har länge varit ett populärt tillhåll för Uniteds spelare och ledare. Inte på samma sätt kanske som trendiga matstället San Carlo i samma stad, där många tjejer fått både United- och City-kuk på toaletterna, men det kan vi prata mer om någon annan gång. Hursomhelst, på tal om Wings, såg en ganska rolig tweet från maestro Danny Taylor gällande Wes Brown och den restaurangen igår:

 

 

Daniel Taylor ‏@DTguardian, fre 13 maj, 23:41:

På restaurangen Wings i Manchester ombeds berömda gäster att signera sina tallrikar - Wes Browns är min favorit:

   

 

Nu har jag gaggat om både Van Gaalen och Danny Taylor, så jag låter ordmästaren Taylor informera oss vidare om den holländske dåren och hans sjuka regler här (kommer även en fin avslutning om fårknullarna, som får en att inse att jo, det finns de som har det värre!):

 

 

Från Danny Taylors briljanta söndagskrönika i the Observer, söndag 15/5-2016:

 

 

Visste du t. ex att en av Van Gaals order är att anfallare inte får skjuta direktskott på bollar som kommer genom straffområdet? Istället är de beordrade att alltid ta en touch och om de inte lyder dessa instruktioner, så understryks det undantagslöst i långa, ofta invecklade, "utvärderingssessioner" dagen efter (under Sir Alex Fergusons tid som manager ofta kända som en ledig dag).

 

 

För att anföra ett exempel, tänk tillbaka på kontringsanfallet som ledde till att Kyle Walker gjorde ett självmål när Tottenham Hotspur besökte Old Trafford på säsongens första dag. Rooney var fri i mitten, med tid på sig att välja vart han ville skjuta, när ett lågt inlägg kom in från höger. Bollen kom mot honom snabbt men, på den här nivån, borde det ha inneburit ett ganska enkelt avslut. "Man tror bara att Rooney ska dra till direkt," sa Michael Owen, som vet en grej eller två om att befinna sig i den positionen, då han kommenterade matchen i tv. Men Rooney drog inte till direkt. Han tog en touch för det är vad Van Gaal hade trummat i sina spelare. Walker var tillräckligt snabb för att hinna tillbaka och hade otur som råkade slå bollen i mål.

 

 

Om det låter som något som helt och fullt går emot den sortens spontana anfallsfotboll som United en gång i tiden var kända för, så beror det på att det är sant. Journalisterna trodde att de måste ha hört fel vid deras första träff med Van Gaal, för två somrar sedan, när han sa: "Jag vill inte att mina spelare ska vara intuitiva." Men det var precis vad han sa och vad han menade - och det är svårt att inte tro att han går miste om något positivt när en spelare med Rooneys ovanliga gåvor begränsas på det sättet, eller att en annan manager skulle få ut mer av honom.

 

 

Leeds lämnade att driva iväg efter en blek säsong

Massimo Cellino pratar, ännu en gång, om möjligheten att lämna Leeds United om han kan hitta en köpare och under tiden är det lockande att fundera på huruvida klubben bara kommer fortsätta att planlöst driva omkring.

 

 

Det säger förmodligen allt då spelarna avslutade ännu en dyster säsong i the Championship - men bara med två managers den här gången, jämfört med fyra året innan - och inte ens fick ett datum då de ska återvända till försäsongsträningen.

 

 

Som svar på frågorna om några försäsongsmatcher var inbokade möttes vi av flera blanka ansikten. Spelarna informerades om att de ska förvänta sig ett sms någon gång under sommaren (spelar ingen roll att de kanske vill planera sin semester nu). När det gäller vem som ska leda dem så är det upp till vem som helst att gissa. Leeds United - minns ni när de brukade vara en riktig fotbollsklubb?

 

 

 

* * * * *

 

 

Jag har inte riktigt hämtat mig från matchen mot West Ham i tisdags än, men jag lovar, jag återkommer senare med mina tankar om den skiten. Helvete, bara jag tänker på Jesse Lingard på den där förbannade bussen och det som sen hände ute på planen får mitt piss att koka. Därför lämnar jag er här. Ska bli kul att testa ett glas bubbelvatten och en smörgås till matchen imorgon och inte hetsa upp sig, hoppas och sedan bli besviken igen, går in helt nollställd till skiten. Ser även att Daley Blind och Marcos Rojo inte var med i truppen som anlände till the Lowry tidigare ikväll, det är två fina glädjeämnen att ta med sig inför säsongens sista ligamatch.

 

Bilden: Har du fått körkortet i ett cornflakespaket, Samir Nasri? Nej, inte riktigt, men nästan...

Jag har aldrig gillat Samir Nasri. Det är precis den sortens hala, slemmiga typ jag avskyr. Jag är medveten om att Fergie försökte få honom till United en gång i tiden. Men tack och lov så blev det en affär som aldrig blev av, han valde City istället. Han ska efteråt ha sagt till sina kompisar att han hellre är en stor fisk i en liten damm, än en liten fisk i en stor sjö.

Att det var just han som gömde sig i muren då Van Persie avgjorde derbyt på Wastelands 2012 fick mig att jubla lite extra. Titta gärna på det målet igen. Det ger mig alltid gåshud, för jag minns hur jävla glad jag blev, men den adderande bonusen att det var just den franska slemfittan som försökte gömma sig, så att bollen smet förbi muren och i mål, det var verkligen grädden på moset!

Nu har fanskapet utmärkt sig igen och dominerar dagens franska nyheter:

Tidigare förbjuden att köra bil i 6 månader, sen fick han oregistrerad superbil beslagtagen och nu det värsta: det påstås att han aldrig klarat sitt körkortstest utan istället köpte han ett olagligt körkort - det här är storyn som toppar de franska nyheterna idag, mitt i uppmaningar om att han ska arresteras/tas till domstol. Vilken förskräcklig liten skit han är.

Samir Nasri, Layvin Kurzawa och Jérémy Ménez ska ha illegalt ha köpt körkort utan att klara något test.

Tre tidigare franska landslagsmän i fotboll har i eftermiddags dragits in i en ny skandal.

Enligt Le Parisien betalade Manchester Citys offensiva mittfältare Samir Nasri, PSG-ytterbacken Layvin Kurzawa och AC Milan anfallaren Jérémy Ménez mellan €2,000 och €8,000 (19,783 kr - 79,133 kr) för att illegalt köpa ett körkort från en registrerad körskola i Neuilly utan att ha klarat körtesten.

Över 300 individer ska ha deltagit i det här körkortslurendrejeriet, som avslöjades enbart tack vare en intern rutininspektion vid Nanterre prefekturen.

Tre tjänstemän som arbetar för Nanterre prefekturen, som också tros ha varit involverade, tillsammans med chefen för körskolan i Neuilly, Patrick Antonelli, som råkar vara make till sångerskan Amel Bent, spenderade 48 timmar anhållna hos polisen gällande deras påstådda involvering i det hela.

Det verkar som att chefen för körskolan var personen som såg till att dra in olika kändisar att delta i det olagliga systemet, medan tjänstemännen vid Nanterre prefekturen såg till att pappersjobbet gick igenom.

Lurendrejeriet ska ha pågått från mellan hösten 2013 till åtminstone våren 2015. Det var under en intern rutininspektion som det hela uppdagades i maj förra året. Alltihopa anmäldes och saken transfererades till Nanterres åklagarkontor.

Lurendrejeriet kan ha gett de involverade individerna sammanlagt upp till €1m (9,89m kr). De tog inte bara emot pengabetalningar, utan även gåvor.

Samtliga fyra individer kommer ställas inför undersökningsdomaren idag och åklagaren kommer inleda en brottsutredning som specifikt fokuserar på korruption och förfalskning av officiella administrativa handlingar.

Mer följer i morgondagens franska bredsidemedia.

 

Bilden: Trots att Red Issues papperstidning gått i graven så är de ändå överlägsna när det gäller att ha koll på United (och andra klubbar/spelare), detta via deras helt briljanta forum (Obs! Inget för känsliga personer eller såna som anser att man aldrig får kritisera någon i Manchester United).

Som ni vet så spenderar jag (för) mycket tid på Red Issues forum. De imponerar och underhåller lika mycket online som de gjorde i pappersform (fan vad jag saknar det fanzinet!). De har koll på så mycket och många gånger är de långt före de stora tidningarna med många nyheter. Vill ni ha bra koll på situationen med Mourinho så måste det här vara bästa stället, detta då de har en helt briljant källa i Portugal gällande José och det mesta som händer i portugisisk fotboll. Här hittar ni sidan: http://www.redissueforum.co.uk/ och det kostar £15 (189,47 kr) för ett medlemskap på ett år. Sen är det inget ställe där man bara går in och postar allmän dynga eller selfies och liknande, men det lär ni er snabbt nog!

Här kommer ett kort och nedklippt exempel på hur det kan se ut där inne, från en transfer Frankrike-Tyskland, via Salma Hayek till Zlatan.

 

 

Dorsal

Ousmane Dembélé har precis skrivit på för Dortmund. Avböjde ett monsterbjudande från Liverpool (120k (1,51m kr) i veckan med några galna signing on avgifter och bonusar inkastade).

 

Cjsports

Smarta, välskötta klubbar gör smarta, avgörande aktioner. Och allt det där...

 

AJM318

Som att köpa Memphis tidigt.

 

REDEYE

Fransmännen menar att det var miljardären François Pinault som avgjorde det hela; han har intressen i båda klubbarna.

(Jag slår vad om att han även ser fram emot familjeträffarna: det här är hans svärdotter, som här visar att hon också har tvillingtillgångar).

   

 

 

panchoslovechild

Tror vi behöver en ny förkortning ÖIFDF: Öppna Inte Framför Din Fru.

 

REDEYE

På tal om enorma tits*...

Zlatan har precis annonserat att han lämnar PSG, utan att säga vart han ska gå.

"Jag anlände som en kung och lämnar som en legendar", säger han tydligen.

 

(P.s. Torsdag: Nya franska ordboken börjar säljas - och de har tagit bort "Zlataner / att zlatan". De förklarar att hans ålder och hans troligen nära förestående tillbakagång betyder att favoriten bland 2014 års nya ord snart kommer sluta användas.

Fredag: Zlatan använder Twitter för att annonsera att han lämnar PSG...)

 

 

 

* Tits på engelska betyder både tuttar, idiot och mes (i bemärkelsen fåglar).

 

Bilden: Här har ni killen som jag så ofta tjatar om i min blogg. The Guardians Mr Danny Taylor, den, enligt mig, i särklass bäste engelska fotbollsjournalisten. Förra söndagen skrev han på nytt sin briljanta söndagskrönika för tidningens hemsida och här under kan ni läsa sista delen av den, briljant som alltid och väldigt talande om arslet som styr United för tillfället.

Från Danny Taylors kolumn i the Observer, söndag 8 maj, 2016:

 

Uniteds prisutdelning säger allt om Van Gaal

Manchester United instiftade Sir Matt Busbys årets spelare pokal säsongen 1987-88 och sedan Brian McClair blev en första vinnaren berättar namnen på listan något om sättet på vilket den här klubben traditionellt har opererat.

Ingen målvakt vann någonsin det priset under Sir Alex Fergusons tid i klubben och det har bara skett tre gånger - Gary Pallister 1990, Gabriel Heinze 2005 och Nemanja Vidic 2009 - att försvarare har hämtat hem bucklan. Peter Schmeichel och Edwin van der Sar var storheter i sina yrken men United var ett sådant offensivt lag att rösterna nästan alltid gick till målskyttarna eller målkreatörerna.

Så vad säger det om dagens United att sedan Ferguson avgick har David de Gea vunnit priset de tre senaste säsongerna? Eller, för att uttrycka det på ett annat sätt, vart hade laget slutat den här säsongen om Real Madrid inte hade klantat till det så mycket vid De Geas pågående trasfer i augusti förra året?

"Jag är väldigt arrogant," sa Louis van Gaal under sitt tal vid prisutdelningsmiddagen, samtidigt som han bekvämt förbisåg det faktum att hans lag låg 17 poäng efter Leicester City i toppen. "Jag är en av de bästa managerna i världen." Oturligt nog för United är det svårt att komma undan misstanken om att han nog bara har till hälften rätt i det uttalandet.

En ny bok om den glömda stjärnan som spelade med Giggs och Neville-bröderna avslöjar att de närmast honom misstänker en avsiktlig process för att sudda bort honom ur klubbens historia

   

Adrian Doherty: fotograferad i juli 1990. Fotograf: Manchester United/Man Utd via Getty Images

 

 

 

AV: Daniel Taylor, the Guardian, onsdag 11 maj, 2016:

 

Av alla djupgående sorgliga och rörande passager i den kommande boken om Adrian Doherty - som innehåller bidrag från Ryan Giggs, Neville-bröderna, Sir Alex Ferguson och flera andra namn från en av Manchester Uniteds mer glorifierade eror - är den kanske mest gripande delen den som avhandlar åren då folket närmast denna ytterst begåvade pojke misstänker en avsiktlig process för att sudda ut honom från klubbens historia.

 

"Efter väldigt många överläggningar bestämde sig Jimmy, Geraldine och resten av Doherty-familjen att inte lufta sitt missnöje i boken," förklarar författaren, Oliver Kay, mot slutet av Forever Young. "De vill inte att en bok om deras älskade Adrian ska sluta med 'tårtkastning'."

 

Men det där missnöjet sitter kvar och, enligt Kay "sitter det djupt" med tanke på att hans omfattande arbete, som publiceras den 19 maj, berättar om hur Jimmy, pappan, i flera år brukade resa från Strabane, County Tyrone, för ett antal möten på Old Trafford som lämnade honom med känslan att han "hade med en stor, ansiktslös storföretagsmaskin att göra" och inte familjeklubben som han en gång anförtrott med att se efter sin son.

 

"Några möten slutade med handskakningar, andra med att Jimmy var rasande på vad han ansåg var en avvisande och nedlåtande attityd mot hans klagomål," redovisar Kay detaljerat. "Desto spetsigare frågor Jimmy ställde, desto mer fientlig blev situationen." Och ju mer man läser desto mer inser man varför den här tystlåtna och oerhört talangfulla pojkens familj förmodligen för alltid kommer känna sig sviken.

 

Om Doherty är ett nytt namn för dig, tro då inte att du är ensam. Doherty är spelaren som ingen nämner när de pratar om den värdefulla, sällsynta gruppen som föregick the Class of '92. Han är, för att citera bokomslaget, "fotbollens förlorade geni." Men det fanns en tid när "Doc" bakom scenen ansågs vara så spännande exceptionell att han var bättre än den unga Ryan Giggs. Ferguson introducerade honom i en programkolumn som en "oljad blixt" och the Manchester Evening News pratade om en tonårssensation kapabel att ha "den sortens inverkan som inte setts sedan George Best fick sin chans".

 

Ja, tidningar älskar den sortens rubrikfångande jämförelser, men prata med vem som helst på Old Trafford från den eran och alla säger samma sak. "Han var helt otrolig," säger Gary Neville. Bättre än Giggs? Mannen själv accepterar lätt att han ofta låg bakom Doherty. "Han kunde gå förbi folk när han själv ville," säger Giggs. "Han tog sig ur tacklingar så man inte trodde det var sant. Han kunde gå på insidan, utsidan, spela vägg, passa och flytta sig. Du vet i The Matrix, när allt klickar tillsammans, där allt händer snabbt, men i karaktärens huvud sker det i slow motion? Det var lite så det var med Doc.

 

Men det fanns även mer i honom. Doherty skrev poesi. Han var besatt av Bob Dylan - "som 16-åring hade jag inte en aning om vem Bob Dylan var," säger Giggs - och, på det trevligaste sättet möjligt, anlände han från Strabane med huvudet bland molnen. Doherty var på vissa sätt en förlorad själ. Andra minns honom som en bohem, en drömmare, lite excentrisk för fotbollsvärlden. Han hade inte gel i håret och brydde sig inte om designermärken. "Den mest sanslösa fotbollsskickligheten," säger Ferguson, "men lyckligast med sina böcker, dikter och sin gitarr." Doherty sålde ofta sina biljetter till matcherna som förstalaget spelade för att sedan åka till Manchesters centrala delar och spela instrument på gatorna - en ung fotbollsspelare, på väg att få spela för Englands största klubb, klinkandes på sin gitarr, utan att bli igenkänd, i en säckig Aran-jumper utanför shoppingcentret Arndale. På Manchesters musikscen - och vi pratar inte om the Hacienda här - var han "McHillbilly", han spelade i ett kortlivat band vid namn the Mad Hatters.

 

Det som följde är i sista hand en berättelse om ett bortslösat liv och bortkastad talang. Doherty var precis på gränsen till Fergusons lag när han slet av ett korsband. Skadan avslutade hans karriär och det är den medicinska behandlingen på Old Trafford som delvis förklarar varför Kay skriver, efter alla dessa år, att familjen "fortfarande känner att Adrian blev rejält sviken".

 

Släppt från sitt kontrakt drev Doherty bort från spelet. När pokalerna rullade in på Old Trafford försökte han hitta alternativa arbetsgivare, han jobbade t.o.m under en period på en chokladfabrik i Preston. I april 2000, istället för att briljera för Europamästarna, flyttade han till Haag under sommaren, där han arbetade för ett möbelföretag på ett korttidskontrakt. Men en morgon, av anledningar som aldrig fullt ut har fastslagits, hamnade han i kanalen på väg till jobbet. Han låg i koma i en månad och dog den 9 juni, dagen innan hans 27:e födelsedag.

 

 

Manchester United laget innan semifinalen i Ungdomscupen den 1 april 1990: Bakre raden från vänster till höger: Mark Bosnich, Ryan Giggs, Darren Ferguson, Paul Sixsmith, Jason Lydiate, Sean McAuley. Främre raden från vänster till höger. Mark Gordon, Craig Lawton, Lee Costa, Alan Tonge, Adrian Doherty. Fotograf: Manchester United/Man Utd via Getty Images

 

Det konstiga, kanske, sedan dess - och det här är en fråga som Doherty familjen skulle vilja ha svar på, även om det bara är för sinnesfridens skull - är att det aldrig har lett till något annat än de minimalaste omnämningarna (och i den stora majoriteten av alla fall, absolut ingenting) i alla de böcker som skrivits av Ferguson och flera andra spelare från den eran. "Kanske är det besvärligt," erbjuder Giggs. Men det är inte en helt tillfredsställande förklaring och, enligt Kay, så "misstänkte familjen hela tiden att det fanns en annan anledning till tystnaden," nämligen att det under mer än ett årtionde pågick en dispyt gällande standarden på omhändertagandet deras son fick under hans fyra år i klubben. Jimmy ville inte uppnå någon ekonomisk vinning men han ville ha, och fick aldrig, en ursäkt, samt några riktiga svar på deras frågor.

 

Först och främst stördes familjen av detaljerna kring Dohertys skada, diagnosen och efterbehandlingen, men det fanns omvårdnadsproblem som störde dem också. De hade blivit lovade att Jimmy skulle erbjudas ett boende bland klubbens hyresrum. Istället beskriver boken en kultur av skrämsel och förnedring bland "initieringsproven" - man placerade lärlingar i torktumlare, sparkade bollar i deras ansikten, klädde av dem nakna, för att inte nämna de mer ondskefulla rutinerna - detta kombinerat med hemlängtan gjorde Doherty så desillusionerad vid en tidpunkt att han avböjde erbjudandet om ett femårskontrakt. Det var, skriver Kay, en "kultur som ibland vinglade mellan det fåniga och elakartade" och "vad de flesta skulle kalla misshandel".

 

United har avstått från att kommentera men de har skrivit till familjen och sagt att klubben agerade "rättvist och lämpligt". De har nu en rigorös skyddspolicy men du får förmodligen avgöra själv huruvida klubben borde ha gjort mer när det hände eller visat större empati mot en sörjande familj.

 

Jimmy skrev även till the Professional Footballers' Association, vilka han trodde skulle vara sugna på att stötta familjen till en fotbollsspelare som hade dött i en tragisk olycka, och the Football Association. "Han lämnades med känslan att United, the PFA och FA slöt leden," skriver Kay (the PFA har sagt till the Guardian att de tror att United "gjorde allt de kunde på ett medlidsamt sätt för att besvara bekymren från Adrians familj"). Författaren går vidare och säger att Neville, som klubbkapten, drogs in för att hjälpa till i medlingsprocessen. "Jimmys minne av den telefonkonversationen är att Neville, efter att ha pratat så ömt och beundrande om Adrian, gav honom rådet, på ett vänligt sätt, att det skulle vara meningslöst att försöka utmana det mäktiga Manchester United."

 

Allt som Jimmy sedan har stött på från myndigheterna säger honom att Neville förmodligen hade rätt men åtminstone så måste nu inte berättelsen om hans sons talang - tillsammans med andra dyrbara gåvor - vara en mystisk hemlighet. Kay har gett oss det varaktiga dokumentet som kanske inte alla på Old Trafford ville läsa. Dohertys berättelse har ignorerats och förbisetts för länge och under den här processen kan kanske smutskastningen och insinuationerna som familjen stött på nu få ett slut.

 

Strax efter Dohertys död rapporterades det felaktigt - vilket sedan togs som fakta och nämndes vid upprepade tillfällen genom åren - att han faktiskt hade ramlat i vattnet i Amsterdam och så fort den detaljen var ute spred det sig som spilld mjölk. "Vad många personer inte inser är att åren från 20 till 26, efter att han lämnat fotbollen, var de lyckligaste i Adrians liv," säger hans bror, Gareth. "Istället ser de 'fotbollsspelare, släppt av Manchester United, föll i en kanal i Amsterdam' - vilket inte är sant [det var i Haag] - och de drar förhastade slutsatser."

 

Som ett resultat har det uppstått allt möjligt sorts skvaller om droger, för mycket alkohol, självmord eller - för att citera en annan f.d lagkamrat - den konstanta misstanken, då folk trodde att det skett i Amsterdam, att det kanske hade varit "du vet, sjabbigt". I verkligheten finns det inga bevis av den naturen.

 

Ingen kommer någonsin att få veta den exakta sanningen men Kays teori slår definitivt några av de andra som har visats upp under alla dessa år som passerat. "Den här underbara killen," skriver han, "som glatt snubblade fram genom livet, ignorerade dess fallgropar, dagdrömde sig fram, komponerade sin nästa dikt eller sång, sjungades för sig själv på väg till stationen, när han tog ett ödesdigert felsteg. Vilken sorts person skulle göra något sådant? En drömmare, med sitt huvud bland molnen, som Adrian Doherty."

 

 

 

Forever Young, publicerad av Qurcus, släpps den 19 maj

https://bookshop.theguardian.com/catalog/product/view/id/402456/

 

Bilden: Jag vet att det var nästan två veckor sen det hände, men det här bara måste upp till ytan och ja, det handlar om idioten som kallar sig Manchester Uniteds manager...

Innan Uniteds hemmamatch mot Leicester den 1:a maj var vår eminente manager igång igen. Han har nu gått så långt in i dimmorna att folk inte reagerar på vad han spyr ur sig längre. Men det är nästan lika pinsamt att ingen journalist reagerade och frågade vad fan han snackade om. Eller, om de inte uppfattade några konstigheter, tog tio minuter och kollade upp vad han hade sagt för att vid ett senare tillfälle be om en kommentar från den brännskadade tulpanbesudlaren.

Vid prisutdelningen som klubben höll bjöd idioten även på den här klassikern: "Jag är inte vad media skriver för jag är arrogant och jag är en av de bästa tränarna i världen."

Snabbt tillbaka till presskonferensen inför Leicester matchen. Såhär inledde han:

 

"Jag tror vi måste slå dem [Leicester], för vi är fortfarande i racet för första positionen, så vi måste slå dem."

Där ska jag faktiskt ge honom the benefit of the doubt, att det helt enkelt blev en felsägning. Ska inte utesluta att dåren då trodde att vi fortfarande kunde vinna hela ligan, men hoppas att han menade fjärdeplatsen. Raskt vidare till nästa idioti. Man skulle ju kunna föreställa sig att han, efter hans prestationer i United, skulle vilja ligga lite lågt och kanske vara lite ödmjuk. Men, nej...

 

"Jag var den första som sa det, att de [Leicester] kunde bli mästare."

 

Helt otroligt att han får hålla på. Och det här är ingen engångsföreteelse. Hur många gånger har han inte tagit åt sig äran för våra unga spelares fina prestationer? Eller pratat om chanserna som de styva fått som en del av hans mästarplan. För i helvete din dumskalle, om vi inte hade haft så många skador på seniorspelare den här säsongen hade de aldrig fått så många chanser. Däremot kan du ju tacka Rashford för en hel del!

Och en följde han upp detta med dagens största uppvisning. Jag kräver inte att han ska känna till varje vunnen titel som varje enskild spelare i vår trupp har, men det här är pinsamt och skandalöst och stämmer ganska bra överens med min bild av den trögfattade jubelidioten som arrogant, självupptagen och okunnig:

 

"Spelarna som vi nu spelar, de är inte vana vid att vara mästare. Jag tror inte [Matteo] Darmian är van vid att vara mästare och [David] De Gea var aldrig mästare, så jag håller inte med om sättet du ställde den frågan på. Memphis Depay var mästare förra året, så inte många spelare, [Wayne] Rooney, [Michael] Carrick, de har varit mästare en gång, och kanske fler än en gång."

Orkar inte ens kommentera det, bifogar istället den här listan. Önskar bara att någon engelsk journalist hade tillräckliga kulor för att ta med en sån lista, läsa upp den för pungpåsen och be om en kommentar:

 

 

David de Gea – mästare med United 2013

Phil Jones – mästare med United 2013

Marcos Rojo – mästare med Estudiantes 2011

Memphis Depay – mästare med PSV Eindhoven 2015

Juan Mata – (vann aldrig ligan med Chelsea, men vann Champions League 2012)

Wayne Rooney – mästare med United 2007, 2008, 2009, 2011 och 2013

Chris Smalling – mästare med United 2011 och 2013

Michael Carrick – mästare med United 2007, 2008, 2009, 2011 och 2013

Daley Blind – mästare med Ajax 2011, 2012, 2013 och 2014

Ashley Young – mästare med United 2013

Sergio Romero – mästare med AZ Alkmaar, eller Alkmaar Zaanstreek 2009 - MED VAN GAAL SOM MANAGER!

Antonio Valencia – mästare med United 2011 och 2013

Marouane Fellaini – mästare med Standard Liège 2008

Bastian Schweinsteiger – mästare med Bayern München 2003, 2005, 2006, 2008, 2010, 2013, 2014 och 2015 och han vann Champions League 2013 och VM-guld med Tyskland 2014

Anthony Martial –

Morgan Schneiderlin –

Matteo Darmian –

Adnan Januzaj -

Ander Herrera –

Luke Shaw –

Jesse Lingard -

 

Bilden: Här ser ni toppen av tabellen inför kvällens drabbning. Att vi står här, med två matcher kvar i ligan, och på egen hand kan säkra topp-4 och vinna FA Cupen, det är för mig helt otroligt. Här under går jag igenom varför.

Hallo på er alla igen, jaha, nu sitter vi alltså här. Fem dagar återstår av ligasäsongen 2015-16. Leicester City har fått ligapokalen som säsongens mästare, Aston Villa är klara för nedflyttning och två lag av Sunderland, Newcastle och Norwich kommer göra Birmingham-klubben sällskap i the Championship. Men på något sätt har vi lyckats halta fram till en position där, om vi avslutar ligasäsongen med två vinster (West Ham borta och Bournemouth hemma), så slutar vi som sämst fyra, det finns en liten, liten chans på tredjeplatsen fortfarande.

Fråga mig inte hur det har gått till. Visst, alla de på förhand tippade "storlagen" har svikit den här säsongen, så är det. Tottenham är ett bra lag, men räknar de inte till den yppersta eliten i Ingurland, inte INFÖR den här säsongen åtminstone.

Jag behöver inte gå in närmare på vad jag tycker om vår s.k manager, ni som regelbundet läser min dynga vet det alltför väl. Men det har gått så långt att bara jag ser hans brännskadade muminnylle med en mikrofon framför kakhålet blir jag förbannad. När jag slog mig ner i lördags för att beskåda matchen mot Norwich och såg detta...

   

... blev jag galen. Med tanke på tidigare initierade rapporter om den holländska tulpanpåsättarens dryckesvanor undrar jag om det bara var solen han ville dölja sina ögon för.

Förut var det en underbar upplevelse att se United. Jag gjorde det gärna med ett par öl innanför västen, men då bara som trevligt "tilltugg" till fotbollen. Nu är det ångestladdat och såhär ser det minst ut innan avspark nuförtiden:

 

Ett slags Louie van Gaal-first-aid-kit och det bara för att dämpa den värsta ångesten och kunna genomlida de efterföljande 90 minuterna plus pausvila och tilläggstid. Jag kommer aldrig sluta följa United, så är det, men att ens dryckesvanor kunde ändras så intensivt p.g.a skiten vi serveras vecka ut och vecka in, det är på något sätt fascinerande. Ganska säker på att min lever tycker det är skönt att det bara återstår två helger av den här säsongen nu. Det handlar inte om att jag tror att vi har någon självskriven rätt att vinna tunga pokaler VARJE säsong, inte alls. Och tro mig, en del av skiten som Fergie bjöd på var inte rolig, tvärtemot myten så gick han inte alltid ut för att göra ett mål mer än motståndaren och underhålla massorna. Men då fanns det en vinnarkultur i klubben och en passning framåt som kan friställa en medspelare, eller gå till motståndaren, var inte strängt förbjuden.

Att sedan behöva höra den senile galningen stå och prata om att processen är i full gång och att avancemang en runda längre i Ligacupen, jämfört med säsongen innan, är framgång, ja då exploderar det för mig. Han har heller inga problem med att utmåla sig som en av de största inom spelet och helt och fullt ta åt sig ära och berömmelse för Rashfords framfart. Det är fler unga spelare som presterat bra, och de har fått chansen p.g.a vår långa skadelista, inte för att det var någon genomtänkt plan av pannlocken att spela många ungdomar. För att inte tala om hans vulgära besatthet av att spela spelare på fel positioner och att ha för vana att byta ytterback mot ytterback när han vill ändra matchbilder! Jesse Lingard som central mittfältare och Mata på en kant! Jag orkar inte mer...

Men trots allt detta så har vi alltså chansen att nå en kvalplats (kanske, kanske en direktplats) till nästa säsongs Champions League spel. Med tanke på hur säsongen sett ut och vår manager så försöker jag att inte höja förväntningarna alltför mycket. Dessutom är det en stentuff match som väntar kväll mot West Ham. De har gjort det riktigt bra den här säsongen men föll med 4-1 hemma mot Swansea i lördags, så deras chans att nå CL är i princip helt borta. Men de gillar såklart inte oss, har redan förlorat hemma mot oss i FA Cupen och så är det den sista matchen någonsin på Upton Park, för nästa säsong flyttar de till Olympiastadion i London.

Man brukar ju säga att "hoppet är det sista som överger människan", och det stämmer väl ganska bra i de flesta fallen, men man kan ju även säga att det är "hoppet som dödar". Att under säsongen se mer eller mindre allt hopp tyna bort har inte varit roligt. Men trots all skit (minns ni matcherna runt jul?!) så har vi alltså, i egna händer, möjlighet att ta topp-4 och vinna FA Cupen. Den galne holländaren har verkligen lyckats med att sänka fansens förväntningar oerhört snabbt, skickligt stöttad av David Moyes tidigare, och jag vill verkligen inte att vi ska bli ett nytt Arsenal, ni vet, att se topp-4 och en inhemsk cupseger som en oerhörd framgång. Men den här säsongen har inte liknat något annat som jag har upplevt med United, så självklart skulle jag bli glad om vi lyckas med detta.

Samtidigt är det ett dubbeleggat svärd. För vad fan händer om Dick'Ed Woodward får uppleva topp-4 och en inteckning i FA Cupen? Tycker han då att det är tillräckligt och låter den brännskadade fullfölja sitt treårskontrakt? Försäljningen av säsongsbiljetter till 2016-17 går trögt, många tänker inte förnya om holländaren blir kvar, men då finns det alltid någon annan som är beredd att hosta upp sina surt förvärvade pengar. Men om det är något som as som Glazer och co förstår, så är det pengaspråket. Inte fullsatt, dålig reklam för produkten i tv, missnöjda fans, öppna demonstrationer, oroliga sponsorer, mindre intäkter. Den spiralen är något som alla kapitalister till varje pris vill undvika och där skiljer sig inte de sexuellt snedvridna och Woodward från övriga parasiter. Men med tanke på hur lugnt det varit på OT den här säsongen, jämfört med vad vi har serverats och att det fortfarande finns idioter som ger holländaren high fives och sjunger hans namn, så måste jag säga att jag känner en viss oro. Man ska nog inte helt stryka mardrömsbilden att dåren kommer sitta på vår tränarbänk även i augusti.

Nu behöver vi i alla fall inte bekymra oss om att det blir några segdragna jakter på Sanches och Hummels i sommar. Till skillnad mot United och Dick'Ed, som gärna läcker till media för att sedan misslyckas på olika, storslagna, sätt med att leverera, så jobbar Bayern i det tysta och går ut och säkrar kvalitet tidigt:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/05/10/11311617-bayern-munchen-har-kopt-dortmunds-mats-hummels-och-benficas-renato-sanches/

Att vår assisterande manager är en kåt gris, det vet vi. Nu har även hans hårt drabbade fru fått nog:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/05/04/11308542-otrogna-rattan-ryan-giggs-lamnar-frun-stacey-da-hon-sagt-till-man-utd-legendaren-att-hon-fatt-nog-av-hans-standiga-flortande/

Men med tanke på att Van Gaal gärna ser sina spelare "kåta" och hans referenser i klippet här under så finns det kanske en anledning till att Truus inte lämnat galningen än:

Efter alla Jägerbomber som jag har fått spola i mig den här säsongen har de börjat bränna stora hål i plånboken, så nu får man gå bland Systembolagets hyllor för billig bärs. Tack och lov så finns det mycket godsaker för en hyfsat billig slant och med tanke på matchens dignitet ikväll så får jag nog köra på geniet Svullos devis:

Tack vare holländaren så checkade jag tillsammans med fyra andra "vana bolagsbesökare" in på Systemet klockan 10:05 i förmiddags. Fyllde en kasse:

 

Och for hem för att få det kylt till avspark ikväll. Hur det än går så känns det lättare med några ångestdämpande/glädjeförstärkande bärs innanför västen. Var även fräck och plockade med två spanjorer från den lite dyrare hyllan, ett hommage till vår överlägset viktigaste spelare, David de Gea.

 

COME ON UNITED!