I en exklusiv intervju pratar Manchester United försvararen om den fruktansvärda skadan han åkte på mot PSV Eindhoven för ett år sedan och hur José Mourinho har ändrat hela atmosfären i klubben

Luke Shaw på Manchester Uniteds träningsanläggning. "Det är svårt att beskriva hur bra det känns," säger han gällande att vara tillbaka i förstalaget. Fotograf: David Sillitoe för the Guardian

AV: Daniel Taylor, the Guardian, fredag 26 augusti, 2016:

Luke Shaw har aldrig varit så glad efter att ha fått en smäll av en lagkamrat. "En riktig tryckare, var det också," minns Shaw då han sträcker sig ner mot delen av sitt högerben där Ashley Young träffade på träning. En elak tackling? "Inte tillräckligt för att ha omkull mig, men man kunde höra smällen mot benskyddet. Det var första gången någon verkligen hade sparkat till mig sedan jag började träna igen och direkt när det hände var Youngys reaktion [händerna upp mot sitt ansikte]: 'Ah, shit.'

"Ingen hade velat vara den som gjorde det. Man kunde se att han var riktigt tagen - 'Shit, är du ok?' - men det behövde han inte. Han hade träffat mitt ben och det var lugnt. 'Jag är ok, jag är ok.' Och det var jag. Jag var helt ok. Det var lugnt och jag behövde den sparken."

Det närmar sig nu ett år sedan det där ögonblicket - 20:59, 15 september 2015 - under belysningen på Philips Stadion, PSV Eindhoven versus Manchester United, när Shaws ben bröts sönder som en gren. Skriv in orden "10 hemskaste fotbollsskadorna någonsin" på Google och du hittar videon. Den kommer med en varning om att du bör vara över 18 år och den är verkligen inte för den överkänslige med tanke på att Shaws egna minnen slutar med att han sitter på planen och "håller i mitt lår och tittar ner på resten av mitt ben, och det bara hängde där".

I en annan era hade en skada av den naturen kunnat krossa en fotbollsspelares karriär och, för Shaw, har det verkligen varit en lång och mödosam vandring för att nå punkten där han är tillbaka i Uniteds lag, spelar med distinktion igen och möjligtvis på väg att återuppta sin karriär med England. Mannen som sitter här idag, lika mycket som hans klubb som helhet, verkar lycklig för första gången på länge. "Det är svårt att beskriva hur bra det känns," är hans första ord när bandaren slås på.

Men det finns glimtar av smärta också. Shaw pratar utförligt för första gången om det dubbla benbrottet, hans rehabilitering och hur det senaste året har påverkat hans liv, och det kommer snabbt fram att lidandet var både mentalt och fysiskt. Det är först på senare som han har slutat titta på de olika bilderna men under en tid tittade han ofta tillbaka på vad som hade hänt, och försökte få det att gå ihop.

"Jag skyller delvis på mig själv," säger han. "Jag hade sprungit in i deras straffområde och jag borde ha skjutit med min högerfot men jag ville komma på insidan. Jag ville få bollen på min vänsterfot. Och sedan, såklart, tacklingen. Jag vill inte ens tänka på tacklingen, för att vara ärlig. Då tänkte jag: 'Ge honom tveksamhetens fördel, det var faktiskt ingen dålig tackling.' Men desto mer jag har sett den sedan dess, desto mer tänker jag: 'Du vet, det var faktiskt en riktigt dålig tackling.'"

Luke Shaw får beanding efter tacklingen från PSV:s Héctor Moreno i september förra året. "Det irriterar mig verkligen att de [Uefa] gav honom man-of-the-match priser," säger Shaw. Fotograf: Hoogte/Rex Shutterstock

Spelaren det handlar om är Héctor Moreno och även om Shaw inte är sugen på att börja bråka så har hans åsikter definitivt hårdnat med tiden. "För att vara rättvis mot honom så kom han och sa förlåt. Han kom till sjukhuset och jag mötte honom ansikte mot ansikte i mitt rum. Jag var ganska sympatisk då - 'Aah, kolla, du kan komma in, det är lugnt' - men till sist och syvende var det jag som låg där med ett brutet ben, och jag gick igenom så många dåliga tider sedan dess och jag började tänka på det lite mer. Det irriterar mig verkligen att de [Uefa] gav honom man of the match titeln. Några sa att det var en bra tackling, andra sa att det var en dålig tackling. För mig är det en dålig tackling."

En kort period funderade han på om han någonsin skulle komma tillbaka. "Jag minns att jag sa att jag inte visste om jag skulle spela igen. Jag tänkte det inte ordentligt, men det gick igenom mitt huvud ett par gånger i början," säger Shaw.

"Nu gillar jag inte att titta på videon längre för jag har förmodligen sett den tillräckligt. Men jag kan titta på bilderna. T.o.m nu tänker jag: 'Åh herregud.' Jag har visat några av grabbarna. De gillar dem inte heller och jag kommer ihåg, den kvällen, vände Memphis [Depay] bort sitt huvud för att han inte ville titta.

"Jag var i chock, för att vara ärlig. Smärtan kom senare. Jag var bara upprörd för jag visste att jag skulle bli borta så länge. Du har kanske sett bilden där jag har en tår som rinner nerför min kind. De tog mig tillbaka till omklädningsrummet och det var konstigt för i början gjorde det inte så ont som jag trodde att det skulle göra. Jag minns att jag tog fram min telefon, sms:ade min mamma och twittrade alla. Det låter galet, jag vet, men mitt ben var av och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag tänkte: 'Jag måste göra något.'

"Sen, den natten, när jag låg på sjukhuset, jag svär till gud att smärtan var något annat. Herregud, det värsta du kan föreställa dig. Min mamma var bredvid mig och jag minns att jag sa till henne: 'De måste göra något för jag kan faktiskt inte fortsätta med den här mängden smärta.' De var tvungna att öppna upp mitt ben och dra ut allt levrat blod. De sövde mig, men det stoppade inte smärtan när jag vaknade upp igen."

Shaw försöker att inte vara bitter för det är inte hans natur. En dag, säger han, vill han åka tillbaka till St Anna Ziekenhuis sjukhuset i Geldrop för att träffa alla som behandlade honom. "Jag vill säga tack ordentligt. Jag vill ge dem en present för, titta, [håller upp benet] det är så bra nu. De var de bästa människorna, allt de gjorde för mig och min familj."

Han har även bannern kvar - "Get well soon, Luke Shaw" - som PSV fansen höll upp när lagen möttes i returmatchen på Old Trafford och det skulle innebära ett heltidsjobb att svara de tiotusentals människor som skrev till honom. Ross Barkley, som bröt sitt ben på tre ställen vid 16 års ålder, var en av många personer som erbjöd stöd och råd. "Men jag har fått så många meddelanden att jag inte bara kan plocka ut en eller två personer," insisterar Shaw.

"Det var så många personer - fans, professionella, f.d spelare - som hörde av sig. Jag hade såklart mycket tid att gå igenom Twitter och det var väldigt trevligt att få så mycket stöd. De första två veckorna var det non-stop. Men jag minns också att någon sa: 'Så länge du vet att det kommer dö undan om några veckor och, efter det, kommer det bara att vara du, som ska fokusera på att komma tillbaka.' Och s blev det också."

Luke Shaw i aktion, mot Leicester i Community Shield. "Jag känner inte att jag har kommit tillbaka något annorlunda," säger han. Fotograf. John Sibley/Action Images via Reuters.

Den långa perioden med rehabilitering var stenhård, en svår erfarenhet. "Jag hade hört andra spelare prata om mörka tider när de försökte komma tillbaka efter allvarliga skador. Jag trodde inte att jag skulle bli så men, ja, det fanns stunder när jag tänkte: 'Jag vill bara inte vara här mer.' Jag kunde knappt gå på sex månader, än mindre spela fotboll. Jag haltade så länge. Jag gick med kryckor - alltså, gick på riktigt - efter ungefär den första månaden för jag trodde det var mycket bättre att lägga min kroppsvikt på och bygga upp styrkan. Men folk har sagt att jag fortfarande haltade, t.o.m efter att jag hade kastat kryckorna.

"Jag får fortfarande värk. Det går inte en dag utan att jag inte känner det. Det är 100% bättre men det är normalt, tydligen, att känna det efter en sådan allvarlig skada. Under de första tre eller fyra veckorna när jag började träna utomhus kändes det bra, men sedan började det plötsligt värka. Det gjorde inte ont, men det värkte och värkte och t.o.m innan jag gick ut kunde jag känna det och tänkte: 'Fuck... kommer det någonsin att försvinna?'"

Totalt genomfördes fyra operationer, vilket lämnade två tre inch (= 7,62 cm) långa ärr på var sida av vaden. Shaw hade sina kryckor i sex månader och han träffade även en psykolog för att hjälpa till med att få honom i rätt sinnesstämning för att kunna spela igen. "Det mesta av det handlade om hur det påverkade mig," säger han. "Men jag känner inte att jag har kommit tillbaka något annorlunda. Det är svårare för min familj egentligen. Min mamma var redan nervös när hon såg mig spela innan skadan, men det är ännu värre för henne nu. Så fort jag går in i en tackling tar hon tag i den som sitter bredvid henne för hon kan knappt titta. Men jag mår bra. Ett par gånger har jag tänkt, när någon kommer mot mig för att tackla mig, under en tiondels sekund: 'Whoa', men i den senaste matchen tänkte jag inte ens på det."

Nu, säger Shaw, handlar det om att ta igen förlorad tid, särskilt då det fortfarande stör honom att han inte fick "visa vad jag verkligen kan göra" under hans första säsong efter att ha köpts från Southampton för två år sedan. "Jag var bara 18. Jag hade kommit in som ny och sen kom allt det där ut under försäsongen," säger han och refererar då till Louis van Gaals offentliga deklaration att hans nyförvärv inte var tillräckligt bra tränad.

"Det var mina två första veckor och att vara så ung gjorde det svårt. Jag åkte på en skada, jag fick ingen hel försäsong, sen blev jag borta i fyra veckor.

"Många saker. Kanske tog jag det lite lugnt under min ledighet efter VM. Kanske trodde jag inte att det skulle bli så hårt och snabbt som det var. Sakerna som hände, skadorna - det slog till mitt självförtroende lite. Ibland kände jag mig inte rätt för spel."

Men det känns som att det var länge sedan nu. Shaw har spelat i båda Uniteds vinster hittills under José Mourinho. Han är en populär spelare i omklädningsrummet och har snabbt inlett jobbet med att återetablera sig som en offensiv vänsterback med stor skicklighet och även om han inte tar någonting för givet så bör ingen bli överraskad om han belönas med en plats i Sam Allardyce första Englandstrupp, som presenteras på söndag. Och även om han inte blir uttagen så är en briljant lovande karriär uppe på spåret igen. "Jag älskar det," säger han gällande att bo i Manchester. "Jag bor med mina bästa vänner från skolan, fyra stycken är vi. Vissa tror kanske att vi alltid festar men det är inget partyhus. Det här är mina bästa vänner - en av dem har jag känt sedan vi var åtta - och de vill se det allra bästa från mig."

Luke Shaw gillar livet i Manchester. "Jag älskar det. Jag bor med mina bästa vänner från skolan, fyra stycken är vi." Fotograf: Davd Sillitoe för the Guardian.

De har en egen kock - "det är mycket bättre så, mycket nyttigare också" - och Shaw har även planer på att göra något som var omöjligt när han opererade på endast ett ben: ta körkort.

Mourinho, säger han, har ändrat hela atmosfären inom klubben och beundran är ömsesidig med tanke på att han var managern som, utan framgång, försökte kapa Uniteds initiala £27m (319,9m kr) affär för Shaw och köpa honom till Chelsea istället. "Vi har skämtat lite om det," säger Shaw. "Han är en cool manager. 'Varför kom du inte?' ville han veta. Jag kände bara att jag hade en större möjlighet att få förstalagsfotboll här.

"Men nu är jag med honom och jag är väldigt glad att han är här. Det har inte varit de bästa åren men helt plötsligt känns det riktigt bra, riktigt positivt. Vi känner att vi har fått tillbaka den där fear factorn där folk tänker att det här laget kommer bli svårt att besegra. Jag är frisk, jag är lycklig, jag känner fortfarande att jag har mycket mer att ge. Jag vill bara köra på nu."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...