AV: http://therepublikofmancunia.com/, 22 oktober, 2012:

I april förra året kommer du kanske ihåg att vi blev involverade i ett gräl med en journalist på The Guardian, Sachin Nakrani. Vi hade tidigare aldrig hört talas om honom, men uppmärksamheten riktades mot Nakrani efter att ha läst hans respons på FA:s publicering av deras rapport gällande Luis Suarez straff. Det skulle vara en informativ artikel gällande FA:s hantering av Evra/Suarez fallet men Nakrani gjorde sig skyldig till att komma med kommentarer som helt gick emot vad rapporten faktiskt sa. Det blev tydligt att Nakrani var ett Liverpool fan men även om man skriver med partiskhet bör man inte skriva uppenbara lögner.

Till exempel så argumenterade Nakrani för att det här fallet var "ett bråk som kokade ner till en mans ord mot en annans". Om Nakrani hade läst rapporten hade han sett att motsatsen var sann och t.o.m Suarez försvarsadvokat, Peter McCormick OBE, höll med om det.

För att citera rapporten: "215. Det accepterades av både Mr Greaney och Mr McCormick i de avslutande inlagorna att detta helt enkelt inte är ett fall med en persons ord mot en annans."

Så när Nakrani visade upp sitt fula huvud igen i april, och ljög på nytt, var det många röda som inte var imponerade av hans framträdande. Den här gången påstod han att han blivit smädad på Twitter av Manchester United fans för att han hade kritiserat Chelea fans som hånat den tysta minuten för Hillsborough offren.

Vad som egentligen hade hänt var att Nakrani hade postat en bild på ett Chelsea fan som gjorde den nazistsalut från Liverpools FA-Cupsemifinal mot Chelsea för sex år sedan och påstått att det var från den dagens match. Fans från alla möjliga lag sa till honom att han hade fel och fans från alla möjliga lag (mest United) frågade hur han kunde vara så snabb att fördöma Chelseas rasistiska fans när han inte hade några problem att skriva lögner i en nationell tidning för att försvara Suarez rasism. Det var det hela. När man tittade igenom hans vägg så fanns det inte ett enda United fan som smädat honom för kritiken mot den tysta minuten, vilket han hade påstått.

Nakrani hade vid den den här tidpunkten ett beslut att fatta. Antingen gå ut och erkänna att han hade hittat på anklagelserna om smädelser eller fortsätta grälet. Tyvärr för honom valde han det sistnämnda. Då han upprepade gånger fick frågan varför han ljög sa Nakrani till oss att han skulle förklara det själv ansikte mot ansikte, men i London. När han välkomnades till Manchester för diskussionen, vägrade han, och blockerade @R_o_M kontot.

Red Issue kontot återfanns bland United fansen som inte var alltför imponerade av Nakranis uppträdande och de erbjöds samma upplägg. Kom ner till London och diskutera det ansikte mot ansikte.

I oktober månads utgåva av Red Issue läggs en briljant berättelse fram. Det är deras berättelse men den är riktigt bra. Sitter du bekvämt? Då börjar jag...

Flera månader passerade sedan grälet i april men nästa gång någon från RI var nere i London förärade de Nakrani ett besök, precis som han hade sagt till dem att göra, för att diskutera lögnerna han hade berättat om United fans.

"Hans nervositet avslöjade vad som såg misstänksamt mycket ut som ren skräck. Hans läppar darrade och rösten stammade. Nakrani försökte få tag i vad som helst som skulle visa hur det här bara hade varit ett enda stort missförstånd."

Nakrani gick vidare och sket ner sig själv, sa till receptionisten att ringa polisen och bad säkerhetsvakterna att kasta ut RI-mannen från byggnaden. Han behövde inte säkerhetsmännen för att eskortera honom ut, så han ursäktade sig och gick därifrån. Då han gick längs gatan lämnade Nakrani byggnaden och började skrika efter RI-mannen med en säkerhetsvakt i följetåg efter honom.

"Vad som hände efter det var rent komediguld. Nakrani stannade på tillräckligt säkert avstånd, pekade på sin kind och skrek, 'KOM IGEN DÅ" SLÅ MIG! SLÅ MIG DIN FEGIS!' Medan säkerhetskillen försökte lugna ner den hysteriska dåren tittade förbipasserande kontorsarbetare ute på lunch förvånat på. 'Du och ditt skitdåliga lilla fanzine - ni står mot de stora pojkarna nu!' fortsatte Nakrani."

Berättelsen kunde ha slutat där och den skulle ha varit tillräckligt bra. Nakrani skapade ett gräl genom hans lögner och och fick passande nog skämmas rejält. Men otroligt nog så blir berättelsen ännu bättre. Det är en sann gåva.

När Nakrani återvände till kontoret var han skakad och angelägen om att lösa problemet, enligt någon som har kontakt med RI på The Guardian. Han frågade efter något sätt att kontakta RI på så en journalist lämnade över en e-mejladress till en gammal medarbetare.

Nästa gång Nakrani och RI grälade på Twitter dök ett annat konto upp, CharlieClitLicker (@charlieclit), som frågade huruvida en gammal medarbetare fortfarande skriver för RI och bad om hans e-mejladress. Som av en otrolig tillfällighet var detta e-mejladressen till den f.d medarbetaren som hade getts till Nakrani. Så konstigt.

När man tar sig en titt på @CharlieClits tidslinje visar det sig att det här kontot hade twittrat RI efter London besöket och adresserat RI med namnet som gavs i receptionen under dagen för London besöket. Den enda andra personen inblandad i detta är Nakrani. Vilken tillfällighet, så konstigt.

Resten av @CharlieClits tidslinje var snusk, där han twittrat oanstädigheter till porrstjärnor och slumpmässiga tjejer.

En annan tillfällighet är att de tio normala personerna som @CharlieClit kontot följde också följdes och twittrades till av Nakrani. En av dem hade t.o.m Nakrani och @CharlieClit bredvid varandra på sin lista över "följare", nästan som om de båda följt henne efter varandra. Så underligt.

Men det konstigaste av allt, en riktigt läskig tillfällighet, är att dagen efter det att utgåvan av Red Issue med berättelsen över ett helt uppslag började säljas togs @CharlieClit kontot bort (tack och lov togs det skärmdumpar som den du ser ovanför som bekräftar att allt inte bara var en dröm). Man måste ju tycka att det är riktigt omtänksamt av vem som nu än ligger bakom det perversa kontot att ta bort det så snart berättelsen började cirkulera på Twitter, då personen uppenbarligen inte ville att folk felaktigt skulle tro att Nakrani på något sätt var kopplad till det. Jag menar, det skulle vara fruktansvärt pinsamt för Nakrani om folk trodde att han var ett sexodjur, eller hur?

Jag är säker på att han önskar att han i april bara hade gått ut och erkänt att han ljugit, så att inga av dessa förnedrande, men utan samband, olika tillfälligheter någonsin hade funnit sin väg ut till offentligheten. Ah well. Bättre lycka nästa gång, inte sant Sachin?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...