Nicky Butt, en del av the "Class of '92" och numera chef för Manchester Uniteds akademi, berättar för Henry Winter hur spelet har förändrats

Butt vann sex Premier League titlar med United. MARK ROBINSON

EXKLUSIVT AV: Henry Winter, chefsfotbollsskribent, the Times, torsdag 8 september, 2016:

Marcus Rashfords genombrott i Manchester United är en läglig påminnelse om att klubbens berömda talangproduktion, nu ledd av Nicky Butt, fungerar. Butt kom fram genom systemet med the Class of '92, och som lokal grabb, livslångt fan, f.d spelare och nu chef för Uniteds akademi, känner han stor stolthet i Rashfords utveckling.

"Man kunde inte välja en bättre spelare till den här klubben, eller till någon stor klubb, än Marcus," säger Butt. "Han parkerar fortfarande bilen på framsidan, inte på baksidan med alla förstalagsspelarna. Han kommer in, tittar dig i ögonen, pratar med dig, lyssnar, ställer frågor. Han sitter bredvid sina kompisar, äter sin middag med dem när han kan, men måste såklart äta med förstalaget ibland. Om du gav honom £8 miljoner (96m kr) skulle han inte segla iväg.

"Marcus kommer få möjligheter i förstalaget för han är så bra. Lee Sharpe var den bästa spelaren i landet, som yngling, men man kunde inte hålla tillbaka Ryan Giggs längre. Här är det Zlatan Ibrahimovic, Wayne Rooney, Anthony Martial eller vem det nu är uppe på topp. Om Marcus fortsätter göra det han gör, med sin snabbhet och rättframhet, är det omöjligt att hålla honom tillbaka.

"Han var ingen centerforward som yngling; han utvecklades förmodligen till det mer för att det var en nödvändighet förra säsongen.

"Han spelade faktiskt till vänster. Jag anser att hans bästa position är på sidan."

Att därifrån kopiera Thierry Henry och skära in? "Ja. Virvlande snabbhet. När Marcus springer mot dig, kan du inte stoppa honom.

"Tills han får ordning på sin fysik kommer han finna det väldigt svårt att spela på topp mot några av dessa mittbackar. Det beror på hur managern [José Mourinho] kommer spela om han spelar en Michael Carrick, som kan klämma in bollar till Marcus att springa på, då är det en annan sak, han kan springa in bakom försvaret hela dagen."

Butt har diskuterat Rashford med Mourinho. "Det är ganska smickrande att någon av det formatet kommer och pratar med mig," säger han. "Jag pratade om de yngre spelarna, och han var verkligen vänlig. Han sade: 'Jag känner inte de här killarna. Jag har sett dem i reservlagsmatcher då och då, jag kommer ta din åsikt och jag kommer jobba med dig.' Det är fantastiskt."

Butt förstår att några av hans elever måste vänta. "Vägen för det kommande året, 18 månader, två år kanske, finns kanske inte där för dem," säger han. "Men, om jag ska vara ärlig," om jag var manager för det laget så skulle jag inte ge dem en väg rakt in för vi måste komma tillbaka till vinnarspåret. Vi behöver Ibrahimovic, [Paul] Pogba, [Henrich] Mchitarjan, [Eric] Bailly och Carrick, spelare som vet hur man vinner, för att ta oss tillbaka till vinnarspåret. Managern är en av de bästa någonsin, han måste få sitt lag att vinna innan han introducerar spelarna. Ynglingar som går in i ett lag som sliter kan dö."

Mourinho sålde akademistudenter som Paddy McNair, Tyler Blackett, Donald Love och Will Keane, medan Adnan Januzaj har skickats ut på lån. "De är riktigt bra grabbar och kommer ha bra liv, fina hus men de var inte på nivån för United," säger Butt. "Det sårar mig inte lika mycket som om, låt oss säga, Adnan Januzaj stack och aldrig kom tillbaka. Han har nivån för att spela för United och vinna ligor och Champions Leagues. Kanske har han inte varit lika hängiven, ett fall av för mycket för snabbt, han är en miljonär nu.

"Jag skulle definitivt införa tillitsfonder. När vi först skrev på våra kontrakt vid 17 års ålder, minns jag att [ordföranden] Martin Edwards och managern [Alex Ferguson] sade: 'Ni får a grand (ett tusen = 12,000 kr) i veckan, och resten kommer vi att lägga undan.' Resten gavs till en revisor som fortfarande jobbar för oss alla idag. Det var det bästa som någonsin hänt.

"Vissa grabbar nuförtiden kommer upp och förväntar sig saker och ting för snabbt - och då får det för snabbt. Det är faktorn av rädsla för att förlora honom till en annan klubb och sedan riskera att förlora en £50 miljonersspelare (599,9m kr). För £4,000 (47,998 kr) extra i veckan.     

"I Manchester United kan vi konkurrera med vem som helst om vi vill. Det har ni sett med Pogba. Det är förstalaget men vi har köpt några unga spelare som har kostat oss mycket pengar. Om vi inte betalar vet vi att City, Chelsea eller t.o.m Everton, som är väldigt aggressiva på marknaden, kommer betala det. Ekonomiskt sett gör de rätt som gör det. Om man får en spelare som Marcus, och han gör vad han gjorde förra året i år, då är han en £50 miljonersspelare (599,9m kr) omedelbart. Det är en investering.

"Det är massivt för oss att ha Pogba, rekordtransfern som kommer fram genom vår akademi. Till sist om managern [Ferguson] inte vill sätta in honom [när Pogba initialt slog igenom], betyder det inte att akademin har gjort ett dåligt jobb. Det betyder bara att han inte var rätt för honom vid den tidpunkten."

Butt anställdes i februari och jobbar hårt i akademin, adresserar problem som den moderna tidens säkerhetsmedvetande och dess effekt på unga grabbar. "Jag ser spelare i vår akademi som inte kan röra sig," säger han. "Våra killar vet inte hur man faller, rullar runt, och du ska se antalet skador vi har på axlarna. Jag ramlade förmodligen ner från trän 15 gånger och skadade aldrig mig själv. Jag tror inte att min son någonsin har klättrat i ett träd.

"Kroppsmekanismer förlorar så mycket när man inte klättrar i trän, inte spelar basket, cricket, rugby. Jag spelade rugby, cricket, fotboll, basket. Det här låter kanske bisarrt men vi har haft in en kille från cirkusen som berättat för grabbarna hur man gör olika cirkustricks för att få igång deras kroppsmekanik. Vi hade även in 'parkour' grabbar som hoppar över byggnader så de fick hålla en kurs.

"Titta på Giggs, toppspelare, de flyter bara i sin rörelse, de gör det så enkelt. Titta på det atletiska. Titta på United truppen, de är jättar. Pogba, Carrick, Zlatan, [Morgan] Schneiderlin, [Chris] Smalling, Bailly - atleter.

"Jag är en mjukisförälder. Jag låter inte mina ungar gå någonstans. Min dotter är 12, jag tror inte hon skulle kunna gå över en trafikerad väg. Hela livet nu är medelklass: alla ungar har iPads och PlayStations. Sociala medier är ett massivt problem. Vi hade en spelare som lade upp sin adress på Facebook och han fick en knackning på dörren från folk som frågade varför han hade stött på någon flickvän. Vi upprepar var sjätte vecka för dem vad de ska göra och inte göra på sociala medier.

"De är inte gatusmarta. Vi letar efter ledare på planen, så när man ligger under, då krigar de tillbaka, någon som [Paul] Scholes som spelade fotboll på gatorna vid 12 års ålder och hängde runt i parken när han var 15. De får mycket gatuvetskap genom det.

"Om du är en 19-åring som ska in i Uniteds förstalag, och du inte kan stå upp mot de större proffsen, vara en man, respektera dem men säga åt dem vad du tycker är rätt, då har du inte en chans att överleva. Vi borde sätta dem i reservlaget i fyra eller fem månader, polera diamanten innan förstalaget."

Pärlorna från the Class of '92 fortsätter att skina på många olika områden, inklusive deras delägarskap i Salford City. Butt, Giggs, Scholes, Gary och Phil Neville har samarbetat med Rob Draper, den respekterade fotbollsjournalisten, för att skriva en avslöjande bok om klubben.

"Varje unge vill komma till Old Trafford eller the Etihad men det är inte alltid möjligt," säger Butt. "Vi vill vara det tredje laget; de kan komma hit, njuta av bra fotboll i en bra miljö för ett rimligt pris." Boken går även igenom hur deras karriärer formades.

Butt lärde sig så mycket från att spela bredvid krigare som Bryan Robson i reservlaget. "Om du tar foten av gaspedalen under ett kort ögonblick ser man honom storma fram, ge alla en överkörning. Man fick utskällningar av Bryan Robson, Clayton Blackmore, Dion Dublin, Brian McClair, Micky Phelan, massor av dem. Om det inte var för dem, hade vi inte varit på framsidan av en bok för vi hade förmodligen seglat iväg lite själva, stagnerat i kvicksand och sjunkit.

"Sådana personer ger dig utskällningar på planen, ger dig sedan ännu en omgång i halvtid, sedan var det tränaren, Jim Ryan, med ännu mer. Nästa minut flyger dörren upp och Sir Alex Ferguson ger dig en utskällning. Man får det överallt. Det gör att du hela tiden är på tårna."

Han oroar sig för akademisystemet. "Det finns regler införda av FA och Premier League som jag bara skakar på huvudet åt," säger han. "Varje unge under 16 måste spela 50 procent av sina matcher. Så om du har en Rashford i akademin, som gör tre mål varje match, men vi ställs mot Liverpool, våra ärkerivaler, och det står 1-1, 15 minuter kvar och du har en unge på bänken som aldrig kommer spela för förstalaget, då säger reglerna att vi måste ge honom 50 procent av hela säsongens matcher, 45 minuter här, 20 minuter där, annars kan vi bli stämda av hans föräldrar.

"Alla letar efter ursäkter i livet. Nittio procent av föräldrarna är bra föräldrar men det finns 10 procent som gång efter annan ringer mig, hela tiden ifrågasätter tränarnas jobb, frågar varför deras son inte spelar. Det gör mig arg. Det finns så mycket pengar i fotbollen att det kan ändra familjens liv; en 17-årig kille kan bära hela vikten av familjen på sina axlar. Det måste finnas en regel om att om du får pengar av en klubb för att din unge ska vara en elev där så låt honom sköta jobbet och utveckla dem som spelare och människor.

"Och U23-ligan är skit. Om du inte är med i förstalaget när du är 20, kommer du inte att komma med i förstalaget, så varför då ha upp till 23 år? Du stagnerar bara folk. Tjugoett var tillräckligt illa. Jag skulle verkligen kasta alla pengar på U19-ligan, gå bredvid övriga Europa. Premier League har sitt eget sätt att tjäna pengar på, vilket till sist och syvende är vad det hela handlar om enligt min åsikt." Om rekrytering istället för utveckling? "Ja."

Butt ger Rashford priset som Uniteds unga spelare och anser att ynglingen inte kunde vara i en bättre klubb för sin utveckling. MATTHEW PETERS/GETTY IMAGES

"Den tekniska kvaliteten finns där," understryker Butt. "Det är löjligt. Jag kollar på ungarna och de är flera gånger bättre än vad jag var i deras ålder - tekniskt. Vi har några helt otroliga spelare. Angel Gomes [en 16-årig mittfältare] är en ung talangfull spelare som vi har massivt hopp för."

Hans tankar vänder sig sedan mot lördagen, och det mest framemotsedda Manchester derbyt på flera år på Old Trafford. "För mig, och jag är partisk, är United toppen av fotbollen," säger han. "Glöm de tre sista åren. Old Trafford är platsen du går till för att se snabb, offensiv fotboll. Det är ett arbetarklassområde. Folk tjänar sina pengar under veckan, går dit och spenderar sina pengar för att bli underhållna.

"Det är hela euforin när man går upp till Old Trafford. This Is The One [av the Stone Roses] sätts på när man går ut genom tunneln. Den har fnaskats upp en hel del men den är fortfarande en gammaldags arena, det är inte långt fram till planen. Det är färgen röd, den Röda Djävulen. Det handlar om att vinna.

"De sista åren har varit en uppförsbacke för oss. José kan ändra det. Han är en vinnare. Omedelbart kan man se att han har den där arrogansen för att vinna, den där mentaliteten som säger, 'jag är den bästa och det finns ingen bättre än mig.' Sir Alx hade det. Alla de bästa spelarna, [Eric] Cantona, [Roy] Keane, Robson, alla hade arrogansen att de var bäst. Det är vad United är.

"När vi åkte iväg med England fanns det berättelser om att vi åtta spelare satt vid vårt eget bord och det var 'Arroganta United'. Så var det inte. Stevie Gerrard, Robbie Fowler och Sol Campbell kom och satt med oss men vi hade den här tron: 'Vi kommer från den bästa klubben.' Det är inte arrogans, det är en under belägringsmentalitet. Det är vad du får när du går till United: fans, klubb, spelare, tränare alla är i det tillsammans, mot alla andra.

"Det har funnits superstjärnor som har kommit till den här klubben och inte klarat av det. Juan Verón dyker upp i huvudet. Verón var den bästa spelaren jag någonsin har sett, förutom Cantona. På träningarna var han som något jag aldrig hade sett. Jag var avstängd mot Everton [2001], han spelade och jag satt där och tänkte: 'Jag kommer aldrig spela för United igen, det är kört för mig, jag måste fixa en flytt.'

"Men oavsett hur fantastisk kille Verón än var, och en helt otrolig fotbollsspelare, visste han inte vad det betydde att vara en United spelare. Han kände inte till klubbens känsla. Han kunde inte hantera snabbheten, tempot. Fansen ville inte ha de små rullningarna på marken, de tekniska passningarna med utsidan av foten.

"De ville ha blod och åska, ge bollen till Peter Schmeichel, kasta ut den till Giggs, anfall, anfall, anfall. Spelare måste veta om det." Rashford, en av Uniteds egna, vet definitivt om det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...