Det ledande egot som tidigare köptes av Arsène Wenger och Antonio Conte måste veta att Nottingham Forest kan vara hans sista chans

"En undersökning i danska tidningen BT visar att 57% tror att Nicklas Bendtner kommer fortsätta glida nerför i Nottingham Forest." Fotograf: Simon Cooper/PA

AV: Daniel Taylor, the Guardians sportblogg, lördag 10 september, 2016:

Det var en våning upp på Arsenals träningsanläggning, oktober 2009, och jag föreställer mig att jag inte var den enda personen i den här professionen som satt mittemot Nicklas Bendtner och lyssnade på hur han målade upp sin mästarplan och funderade på om han riskerade att tappa andan, sådan var energin han använde för att blåsa i sin egen hyllningstrumpet.

Det är inget fel med lite ego, såklart, i professionell idrott, men det var ändå ganska uppseendeväckande att höra en spelare på 21 vara så hängiven idén att ingenting möjligtvis kunde stoppa honom från att bli en av sportens absolut största. "Enligt min åsikt vet jag inte varför någon skulle ifrågasätta mig," sade han. "Lita på mig, det kommer hända. Jag ser mig omkring på andra spelare, jag ser mina egna färdigheter och jag kan inte se någonting som säger mig att det inte kommer hända. Jag är säker på att folk kommer tänka: 'Vad snackar han om?' Men jag har gjort det förut, och jag kommer göra det igen, jag kommer skratta åt dessa personer när allt är gjort."

Det här var inget skådespeleri heller. Jacques Crevoisier, Arsenals psykolog, gav en gång en intervju med det svenska magasinet Offside som snyggt summerar hur Bendtner är annorlunda ihopskruvad än resten av oss. Crevoisier brukade ge spelarna ett antal flervalsfrågor för att testa deras intelligens och personlighet. "En av kategorierna kallas 'Självupplevd kompetens' - d.v.s hur bra spelaren själv tycker att han är," förklarade han. "På en skala som gick upp till nio, satte Bendtner 10. Vi hade aldrig sett det förut. När Bendtner missar en chans, är han alltid genuint övertygad om att det inte är hans fel. Man skulle kunna säga att det är ett problem, och till en viss grad kan det vara det. Men man kan också se det som att den här killen har en anmärkningsvärd förmåga att komma tillbaka efter bakslag."

Egot är formidabelt och det slår mig alltid som lite konstigt att de skandinaviska länderna, inte nödvändigtvis den första platsen du skulle tänka på i ett försök att hitta den här sortens skrävel, har producerat så många av sportens mer fruktsamma skrytmånsar. Zlatan Ibrahimovićs nivåer av självbeundran passar knappast in på PJ O'Rourkes ganska grymma beskrivning av svenskar som "tråkiga, renlevnadspojkscoutstyper" och alla som har intervjuat John Guidetti kan förmodligen hålla med om att det också är en intressant upplevelse. Guidetti berättade en gång för mig, då han var utlånad till Stoke City, om sina egna ambitioner om att bli den största fotbollsspelaren på planeten och att han kanske skulle öppna en blomsteraffär någon dag, kalla den Flowers for Doubters och skicka buketter till alla personer som hade tvivlat på honom. Han har gjort några mål för Celta Vigo men det är svårt att skaka av sig misstanken, som med Bendtner, om att det ibland är personerna i den tjockaste dimman som blåser högst i sina horn.

Tyvärr för Bendtner så måste förmodligen någon som är så tvärsäker förstå att det kanske inte kommer finnas alltför mycket offentlig sympati när allting rasar ihop och skrytet ser otroligt tomt ut. Bendtner bygger helt klart upp sig själv för ett fall. Det har varit en lång väg ner och hans rykte har skadats till en punkt där han inte kan bli alltför förvånad om många av de som har följt hans karriärs bana misstänker att hans återkomst till engelsk fotboll kan komma att följa samma riktning. En undersökning i BT, den danska tidningen, visar att 57% tror att han kommer fortsätta glida nerför i Nottingham Forest och Allan Olsen, sportredaktör på Ekstra Bladet, lät inte heller alltför hoppfull. "Låt oss vänta och se om Bendtner inser att det här är hans sista chans att göra sig av med sin jokeraura," skrev han. "Förhoppningsvis kommer han ta sin nya omgivning och sin egen talang seriöst. För vart går du efter att ha misslyckats i the Championship?"

Samma ställe, antagligen, som Bendtner har befunnit sig på under de senaste månaderna - utan jobb. Bendtner har redan blivit utfryst av det danska landslaget. Han flyttades bort från Wolfsburg för att, med sporting directorn Klaus Allofs, ord, han var "ett hot mot klubben" och det har varit så många förlorade nätter och förseelser att det pekar på att Bendtner inte fick pm:et om att moderna fotbollsspelare inte tar sig till den högsta toppen såvida de inte är fullständigt hängivna deras profession.

För en spelare med en sådan enorm självaktning är det ändå ett faktum att Bendtner fyller 29 i januari och har totalt startat 77 matcher i högstaligan, nästan en tredjedel av dessa kom under ett lånearrangemang i Sunderland 2011-12. Det har bara hänt en gång, utlånad till Birmingham City, att han har gjort fler mål än 10 under en säsong, och då var han en tonåring. Det var för 10 år sedan och om han inte kan ta den här senaste chansen, antagligen den sista han kommer få, är han i fara att bli det obligatoriska valet till en av centerforwardspositionerna i en Slapstickselva. "Med sociala medier och sättet på vilket internet fungerar ser man många roliga saker," sade Bendtner vid hans introduktionspresskonferens. Kanske refererade han till den där gången då Emmanuel Frimpong, hans f.d Arsenal lagkamrat, klippte in Bendtners huvud på en bild av Lionel Messi då han vann Ballon d'Or. Förutom det har det inte varit så himla roligt. Det är inte svårt att hitta sammanställningsvideos online - Lord Bendtner's Funny Moments (https://www.youtube.com/watch?v=WLmsJG8ApWc) och så vidare – och för det mesta skrattar de åt honom, istället för med honom.

Med allt detta sagt pratar vi ändå om en anfallare som kan komma att överraska några personer om - och det här är kanske den mest relevanta frågan - han kan justera sina prioriteringar och har intelligensen och den professionella stoltheten att inse att han riskerar att förvandla en en gång i tiden lovande karriär till en permanent källa för ångest. Gör det ont att han har 72 framträdanden för sitt land och är delad sjua på deras lista över bästa målgörare genom alla tider, men när Danmark misslyckades med att kvalificera sig till EM 2016 ville de inte ha med honom? Inser han att det inte finns något riktigt så demoraliserande för de som följer sport som att se någon slarva bort sina gåvor? Och om han skulle göra Crevoisiers test nu, skulle han då erkänna att det, trots allt, inte är alla andras fel?

Om svaren är ja på alla dessa frågor så är det åtminstone en rimlig plats att starta på. Bendtner kommer aldrig bli så bra som han trodde att han skulle bli, men om vi letar efter ledtrådar gällande hur övertygad han är att ställa saker och ting till rätta, så finns det en glimt av hopp i det faktum att han har spenderat sin tid utanför spelet med att träna med FC Köpenhamn för att hålla sig i form.

Bendtner har potentialen att göra mål och påminna oss om varför han har spelat i Champions League under sju av de senaste nio säsongerna, varför Arsène Wenger behöll tron på honom under så lång tid i Arsenal och varför Antonio Conte en gång plockade in honom för Juventus.

Men den bästa policyn för tillfället är förmodligen att hålla sinnet öppet och komma ihåg att "potential", som Sir Alex Ferguson en gång sade, kan vara ett farligt ord i fotboll. "Jag hörde gång efter annan om potentialen hos en kille när jag först kom till United," sade Ferguson en gång gällande Peter Barnes. "Alla sade till mig att han hade en sådan fantastisk potential. Herregud, han var 30 år gammal."

Till sist hostar någon upp för Kick It Out

För ett tag sedan skrev jag att det inte var någon mening att klaga på att Kick It Out inte var den organisation den borde vara om vi inte tittade på huvudanledningarna som stoppade de från att expandera.

Då betalade the Premier League £125,000 (1,489m kr) varje år för att hålla sportens mest prominenta antirasismgrupp levande. The Football Association och the Professional Footballers' Association lade in lika mycket - och the Football League, som inte bidragit med en enda penny under flera säsonger, övertygades till sist om att börja bidra för några år sedan.

Totalt betydde det en basfinansiering på £500,000 (6m kr), pengar som Kick It Out var tvungna att använda för att budgetera för allt med, inklusive lönerna till den 13 man starka personalen som jobbade från ett opretentiöst kontor på fjärde våningen ovanför en pizzarestaurang i Clerkenwell. Ingen borde ha blivit överraskad, med det som startpunkten, att en sådan liten operation har varit tvungen att bli ekonomiskt räddad flera gånger.

Men nu kommer det goda nyheter. The Premier League har nu, enligt tillförlitlig information som jag har fått, höjt sin basfinansiering till £279,000 (3,34m kr) den här säsongen, £269,000 (3,22m kr) nästa år och £259,000 (3,10m kr) året efter det. Det kunde fortfarande vara mer, det utgör ungefär 0,003% av det nya tv-avtalet, men det kommer innebära en skillnad, särskilt när FA har erbjudit sig att öka sitt eget bidrag med ytterligare £40,000 (479,660 kr) om året för projektkostnader.

Men det är synd att the Football League inte har följt efter trenden när alla deras 72 klubbar kommer tjäna på det. När det gäller PFA har Gordon Taylor och hans kamrater också bestämt sig för att inte öka deras bidrag - men för att vara rättvis så har de andra prioriteringar, förmodligen gällande deras nära förestående flytt till flotta nya kontor i Londons försäkringsdistrikt (till en kostnad av £5,2m = 62,3m kr).

Bekvämlighet förvandlas till grymhet för lejonen

Utan att önska att dra fram alltför många dåliga minnen, men visste du att Englands keliga och väldigt saknade lejon - Kit, Cee och Leo, om du hellre vill känna de vid deras förnamn - fick sina egna sittplatser när Roy Hodgsons trupp bordade deras plan för att flyga ner till EM i somras?

Det blir faktiskt värre. Englands fluffiga maskotar hade även egna uppblåsbara nackstöd för att se till så att de fick en bekväm flygresa, då var de lyckligt ovetande om att de skulle pulas ner i en metallåda när truppen flög tillbaka till Lutons flygplats några veckor senare, minus en manager, till en välkomstkommitté bestående av flera fotografer och en tabloidjournalist (tydligen på ett uppdrag att ge spelarna några uppstoppade åsnor inslagna i bärkassar från Iceland).

Tveklöst så har du dina egna minnen. Du minns kanske tv-bilderna på spelarna då de steg av deras flygplan, dagen efter förlusten mot Island, och en liten armé av kvinnor i fluorescerande jackor rusade fram till dem med uppfällda paraplyer, utifall Jamie Vardy, Joe Hart och alla de andra hemvändande hjältarna skulle anfallas av några små droppar med regn.

Ett personligt minne var den lilla scenen nere i Chantilly, där en städningsoperation var på gång att dras igång på hotellet som Englands spelare just hade lämnat. Allt lastades in längst bak i en skåpbil och någon frågade varför fordonet inte hade några Football Association märken på sidorna. Föraren ville ha det så, fick vi veta, för att bespara honom pinsamheten under den långa körningen hem.

Det är mot den här bakgrunden som FA, permanent konfunderade av anklagelserna om arrogansen inom engelsk fotboll, har en klocka på St George's Park som räknar ner till dagen då England vinner VM 2022. "Den klockan är korkad," sade Greg Clarke, FA:s nya ordförande, vid hans första offentliga framträdande i rollen tidigare den här veckan. Och, till sist, har någon med makt vågat säga det. Med en kort mening har Clarke fått till en bra start.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...