Direktlänk till inlägg 6 november 2023
En kort historia om det moderna Iran… aktivisten för mänskliga rättigheter Shiva Nazarahari i Inuti Iran - upproret mot mullorna. Fotograf: Majed Neisi/BBC/Passion Pictures
AV: Rebecca Nicholson, The Guardian, fredag 30 juni, 2023
Den här rörande dokumentären använder smartphone-filmer för att visa det häpnadsväckande modet hos unga demonstranter som gav sina liv i kampen mot en brutal regim. Den är outsägligt kraftfull.
Inside the Iranian Uprising (den engelska titeln) gömmer en fråga i sin titel. Hur kan det vara möjligt att ta sig in i en totalitär regim, mitt i brutala tillslag mot demonstranter, aktivister och journalister, för att berätta vad som har hänt under de senaste nio månaderna i Iran?
Den inleds med ett mäktigt montage av den sortens klipp som läggs upp på sociala medier hela tiden, över hela världen, där man ser tonåringar på en strand, på ett bröllop, i ett kök där de blåser bubblor eller där de ses simma, sjunga, dansa. Samtliga dessa unga människor är döda. Då BBC inte får arbeta inne i Iran har de istället samlat in filmklipp som till största delen har filmats av unga iranier med deras smartphones. Sedan har public service-företaget arbetat med aktivister och människor i exil för att verifiera mer än 100 timmars klipp. På det här sättet försöker de att sätta ihop en bild av vad som hände efter det att den 22 år gamla Mahsa Amini dog i polisförvar, vilket ledde till massdemonstrationer över hela landet.
I september 2022 anklagades Amini för att inte bära sin hijab ordentligt och greps. Polisen påstår att hon dog efter en hjärtattack under tiden i förvar hos dem; men de flesta tror att hon misshandlades till döds. Protester mot “moralpolisen” och regimen inleddes utanför sjukhuset då hon låg i koma och snabbt spred det sig över hela landet. Särskilt unga kvinnor gav sig ut på gatorna och skanderade “kvinnor, liv, frihet” och brände deras hijabs.
Bilderna här visas i mobiltelefonformade rutor på skärmen. Isolerade är dessa klipp (och ibland fotografier) korta och berättar specifika historier. Många av dem har dykt upp på sociala medier och spridits över internet, som t ex bilden och klippet på en medvetslös Amini på sjukhuset, och på hennes sörjande släktingar när de fick reda på att hon hade dött - taget av en journalist som hade smugit sig in på sjukhuset och som nu sitter i fängelse, med hot om att bli avrättad hängande över sig. Man får även se rester av filmmaterialet med 16-åriga Nika Shahkarami vid demonstrationer i Teheran, filmat samma dag som hon inte kom hem. Man får se skolbarn som skanderar slagord, skriver graffiti på en vägg och jagar bort regeringsrepresentanter. Dessutom visas en lärare som hotar att anmäla sina elever till specialstyrkorna och få de gripna.
Det finns en obeskrivlig kraft i att man lägger ihop dessa fragment och låter dem berätta en mer fulländad historia. Det är skräckinjagande, upprivande och en vittnesbörd om det otroliga modet hos de som vågade protestera och hos de som filmade det. Vi får se vad som händer en kvinna då hon filmar myndigheterna när de skjuter mot demonstranter på gatorna; det är förskräckligt tydligt att dokumentation av säkerhetsstyrkornas agerande kan få dödliga konsekvenser.
Berättelsen berättas i tre kapitel. Först får vi se upproret och de omedelbara händelserna efter Aminis död. Sedan följer regeringens blodiga tillslag mot demonstrationerna. Ytterligare två unga kvinnor ställs i centrum. Shahkaramis sista rörelser förs samman av digitala fragment. YouTube-filmerna med 16-åriga Sarina Esmailzadeh, de handlar först om smink, mat och musik, sedan om politik och frihet, har blivit ett minnesmärke. I båda fallen säger myndigheterna att tjejerna föll från höga byggnader. Ögonvittnen säger att Esmailzadeh misshandlades till döds av polisbatonger.
Kapitel tre går vidare till hemliga polisbyggnader och tortyren de i polisförvar fått genomlida. En man pratar om hur han torterats och våldtagits under tiden han var häktad. Han tror att yngre män utsattes för sexuella övergrepp för att “bryta ner dem”. Man får se slagsmål på gatorna, obeväpnade demonstranter bakom provisoriska barrikader, ställda mot AK-47:or, prickskyttar och annat. Regimen säger att den gjorde tillslag mot “separatistiska terroristgrupper” och beskyllde USA och Israel för att ha “arrangerat kravallerna”.
Upproret har spelats upp på internet och filmen tämjer skurarna av information och pressar in dem i en sammanhängande tidslinje. Den är bara en timme lång men lyckas med att ge en kort historia om det moderna Iran, samt prata med aktivister i exil, släktingar till dem som har fått lida av moralpolisens handlingar och individer som har genomlidit fruktansvärda “straff” efter att ha demonstrerat.
Det är svårt att se den här filmen. Det är obehagligt att se klipp med sådant våld och sådan brutalitet. Det är förödande att se familjer som sörjer sina unga älskade. Den slutar med att återvända bilderna på unga människor som sjunger, ler och dansar, innan deras liv togs ifrån dem. Den här stadiga dokumentären är en kraftfull, outplånlig berättelse om - och vittnesbörd till - deras mod och övertygelse.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 | 7 |
8 |
9 |
10 | 11 |
12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 |
30 |
||||||
|