Gary Neville säger att han fortfarande känner sig optimistisk trots att han har förlorat två jobb på sex månader

Inlärningskurva: Neville visste vad som var på gång i Valencia när de förlorade med 7-0 men han blev chockad av Englands svaga insats mot Island.

AV: Andy Mitten, the Sunday Times, söndag 24 juli, 2016:

Folk säger kanske, "Gary Nevilles har haft sex tuffa månader, han är slut, han är skit, vad vet han om fotboll?"

I sin första intervju sedan han fick sparken som Valencias manager och avgick som Englands assistent till Roy Hodgson, går Neville rakt på kärnan: "Men jag ser det inte så. Jag lider av besvikelser, jag reflekterar, men jag ältar det inte. Jag kan skärma av saker snabbt. Jag gjorde det som fotbollsspelare och min karaktär eller personlighet har inte ändrats p.g.a vad som har hänt i år."

Jobbet i Valencia var Nevilles första chans att visa att han kunde leverera från bänken också, detta efter att vältaligt ha övertygat som fotbollens förmodligen bästa tv-expert. När det gäller Spanien, ett land han lärde sig älska under sin alltför korta tid på Mestalla och en familjesemester i Mallorcas berg, är han orubblig att han inte ångrar sig överhuvudtaget. På frågan om varför allt gick så fel där svarar han: "Det är enkelt, vi vann inte tillräckligt många fotbollsmatcher," men sen inleder han en dissekering av dessa turbulenta fyra månader.

Ta, till exempel, hans värsta ögonblick, då hans lag förnedrades av Barcelona på Nou Camp den 3 februari. "Vi låg under med 4-0 med 10 man på planen och jag hade använt alla tre inhopparna. Jag tänkte, 'Vi är i kistan nu och de lägger på locket och hamrar in spikarna'.

"Barcelona var outstanding och i sin bästa form under säsongen och jag kände mig hjälplös att jag inte kunde göra någonting. Jag hade sett Messi, Neymar och Suarez på nära håll när jag jobbade i media, nu gjorde de mot mitt lag vad Man United gjorde mot West Ham när vi gjorde sju, mot Bradford när vi gjorde sex eller Forest när vi gjorde åtta. Jag stod där och tänkte, 'Du får en dålig smak av din egen medicin här'." Barcelona gjorde ytterligare tre mål. Neville hade inte varit med i ett lag som släppt in sju mål sedan han var nio år gammal.

"Jag har tro på vart jag kommer hamna och jag vet att det kommer finnas hinder."

I pressrummet väntade Valencias mediekontingent på honom. Humöret var inte förlåtande. "Den första frågan var ingen fråga: 'Du måste avgå, mister.' Jag tänkte, 'Är det en fråga eller en order?' Jag sa att jag skulle fortsätta jobba på. De två följande frågorna var exakt samma. Folk tycker att brittisk press är elak, men spansk media är ute efter dig är det obevekligt. Med det sagt så ställer de superba taktiska frågor, fotbollsfrågorna som du inte vill ha där de hittat misstag och vill ha en förklaring. De vet hur man trycker på knappen och jag respekterade dem för det, men jag lämnade den presskonferensen med tankarna, 'Jag hoppas jag aldrig behöver genomföra en sådan till'."

Men de svåra prövningarna var inte över för när laget, utmattat och demoraliserat, anlände tillbaka till träningsanläggningen klockan 2 på natten väntade 250 fientligt inställda fans på dem där. "Tredje världskriget bröt ut; de skrek att vi alla var legosoldater."

Allt var så annorlunda från underströmmarna av hopp i början av december när han anlände. "Förväntningarna var höga," erkänner han, "men de är Valencia, den fjärde största klubben i Spanien. Det var ett privilegium att få möjligheten att vara manager där, men jag tog inte den möjligheten. Det är mitt fel och ingen annans."

Neville är tuff mot sig själv istället för att leta efter ursäkter, men omständigheterna under vilka han tog över var långt ifrån ideala. "Omständigheterna är inte idealiska för någon manager som tar över mitt i en säsong. Man kan inte ha det som en ursäkt. Den enda skillnaden för mig var att allt jag hade gjort sedan jag slutade spela fotboll var planerat. Flytten in i media, i affärsvärlden och tränarjobbet med England. Valencia jobbet kom från ingenstans, men jag kan inte säga att jag inte visste vad jag skulle förvänta mig för jag känner ägarna och min bror var där. Jag visste att jag inte kunde prata spanska och att Valencia hade en svår säsong, jag visste att det var oroligheter i omklädningsrummet, men det är samma sak som i vilket omklädningsrum som helst - eller i vilken affärsverksamhet som helst.

"Jag hade fått höra att det kunde vara en politisk klubb, med krävande media som befann sig i olika läger. Tränare med mer erfarenhet, inklusive Ronald Koeman och Claudio Ranieri, hade förlorat sina jobb där. Men dessa problem var mina att hantera."

De som känner Neville vet också att det aldrig är några halvmesyrer med honom. Han hoppade rakt i det djupa direkt, som alltid. Han flyttade sin fru och parets två döttrar till Spanien. Han hade spanskalektioner fyra gånger i veckan och gick till en restaurang när den höga Mestalla arenan efter hemmamatcherna, beblandade sig med fans och gav säkerhetspersonalen panik, de trodde att deras "Mister" behövde beskydd.

Neville hade tidigare aldrig bott utanför Greater Manchester, men han älskade staden och det spanska levnadssättet. "Jobbet började tidigare, vilket betydde mer familjetid. Jag såg min fru och mina döttrar mer under dessa få månader än under de senaste fyra åren. Jag skaffade bra kompisar. Min enda önskan är att jag skulle få ha varit där i 18 månader eller mer, att jag hade vunnit tre eller fyra matcher till och gett mig själv lite andrum."

Efter 28 matcher kom de vita näsdukarna, det ultimata tecknet på fansens missnöje i Spanien, fram på arenan och han visste att hans dagar var räknade.

"Det var en svit av matcher där jag kände att saker och ting började stämma, när vi var i åttondelsfinal i Europa League och semifinal i cupen, men sen förlorade vi mot Athletic Bilbao hemma. Vi skulle ha lett med 2-0 i halvtid. Vi förlorade med 2-0. En säkring gick, det resultatet sårade oss, det var ett bakslag.

"När näsdukarna kommer ut har man ingenstans att gömma sig. Det är ingen idé att integrera genom att beställa jamón och en lokal öl på spanska om du inte vinner matcher."

Efter en hemmaförlust mot Celta den 20 mars, som lämnade honom med ett facit med tre vinster på 16 ligamatcher, återvände Neville till Hodgsons England för att förbereda truppen på landskamper mot Tyskland och Holland. Han sa inget till någon förutom sin närmaste familj på en vecka att han hade fått sparken. När det offentliggjordes flög han tillbaka till England nästa dag och började omedelbart jobba med sina affärsverksamheter.

Sparkningen av honom skulle ha kunnat bli obekväm, detta med tanke på att Peter Lim, Valencias ägare, är Nevilles affärspartner med majoritetsaktier i Salford City FC, Hotel Football och St Michael's utvecklingen i centrala Manchester. Neville pausar en kort stund när frågan ställs till honom.

"Det har inte påverkat min relation, min vänskap, med honom. Jag är en realist. Om du inte får resultat så vet du vad konsekvensen blir."

Han har fortfarande positiva minnen av att jobba med talangfulla unga spelare. "Jag älskade att jobba med Joao Cancelo, Jose Gaya, Danilo, Santi Mina, Paco Alcacer och Andre Gomes. Jag saknar dessa fantastiska spelare som behövde hjälp och vägledning. Tyvärr kunde jag inte ge dem resultaten när jag var där, men de grabbarna kommer bli framgångsrika."

Om Gomes, som förra veckan skrev på för Barcelona för en avgift som till sist kan komma att nå £45m (541,6m kr), säger han: "Han kliver framåt och har en kraftfull fysik, vilket gör honom lik Frank Lampard eller Michael Ballack. Han är professionell, han är hungrig att bli bättre, en intelligent ung man som talar tre språk. Dagen efter 7-0 förlusten i Barcelona insisterade han på att få träna extra."

Nevilles röst ljusnar när han pratar om Salford Citys uppflyttning till Englands sjätte steg i ligapyramiden, som han lyckades bevittna då han kom tillbaka till England. "Det var fantastiskt att få en andra raka uppflyttning. Jag är en bättre ägare än tränare."

Neville går vanligtvis upp klockan 5 och solen var precis på väg upp när jag gjorde honom och Englands målvaktstränare Dave Watson sällskap i deras promenad efter stranden i Marseille innan Englands öppningsmatch mot Ryssland den 12 juni. Runt udden i Marseilles Vieux Port började Englands fans att dricka på barerna medan ryska huliganer förberedde deras attack.

Del 2:

Nevilles fokus var på planen. Han trodde att England kunde göra bra ifrån sig i Frankrike och hans övertygelse smittade av sig. Hur förklarar han vad som hände?

"Jag hade inte sett oss spela så under de två tidigare åren. Det fanns ingen match jag kunde jämföra det med.

"Jag hade fullständig tilltro på vad vi gjorde tills de sista 60 minuterna mot Island," säger han. "Jag såg aldrig det komma. Jag vet helt enkelt inte vad som hände under den sista timmen.

"Jag hade inte sett oss spela så under de två tidigare åren. Det fanns ingen match jag kunde jämföra det med. Vi spelade bra men släppte in ett mål sent mot Ryssland. Vi hamnade i underläge mot Wales men fortsatte försöka och tog oss fram. Målet kom inte riktigt mot Slovakien, men vi dominerade de tre gruppspelsmatcherna."

Ledningen, som han var en del av, var också skyldiga med tanke på att det inte blev någon förbättring i den andra halvleken mot Island. "Jag trodde att vi skulle få en kvittering mot Island, jag var helt övertygad om det, men det blev ingen förbättring och vi, tränarna, accepterade ansvaret," säger han. "Vi avgick direkt, det är så mycket ansvar man kan ta, men ibland kan vågen vända i en fotbollsmatch. Beröm till Island, som var fantastiska."

Neville är en optimist i pessimistiska tider för England. Han avfärdar behovet av stora förändringar i den engelska organisationen och vill inte ens se fullskaliga förändringar i laget. "Folk letar efter en stor anledning att England misslyckas gång på gång," fortsätter han.

"Jag har varit spelare eller tränare för England i åtta turneringar och efterdyningarna från den här skiljer sig inte från övriga, men den gruppen spelare kommer prestera. Harry Kane, Dele Alli, Eric Dier, Adam Lallana, John Stones, Ross Barkley, Jordan Henderson och Raheem Sterling, Jack Wilshere, Chris Smalling, Danny Rose, Kyle Walker, Danny Welbeck. Jag tror att de kommer göra bra ifrån sig utan att slita upp DNA:et och börja om igen.

"Jag kommer aldrig förlora hoppet att de kommer få till det, att vår tid kommer att komma, trots att jag inte kommer vara involverad. Det finns inget trollspö, precis som det inte har funnits på 50 år.

"Jag skulle vilja önska Sam Allardyce allt det bästa. Han kommer få en bra grupp med proffs. Jag har sett missnöje i tidigare engelska trupper. Dagens grabbar är glada, de behöver bara vara mer hänsynslösa, för att ta sig förbi dessa ögonblick som dyker upp i turneringar. De måste börja gå Englands väg, dessa ögonblick som dödar dig i fotbollsmatcher om de inte gör det."

Det spekulerades om att Neville omedelbart skulle återvända till ett jobb i engelsk fotboll; kanske t.o.m tillbaka i Manchester United under deras nya manager. Neville omintetgör alla sådana påståenden. "Det kommer inte att hända. Innan jag åkte till Valencia skapade jag eller ägde fyra eller fem stora projekt och bra affärsverksamheter. Jag måste koncentrera mig på dem."

Betyder det ett slut på fotbollen? "Att vara fotbollstränare är 100% eller ingenting," säger han. "Man kan spendera 30 år på att ta sig till toppen. Jag har ett stort beslut att ta någon gång för jag älskar alla aspekter av fotbollen. Det idealiska vore att jag var manager, gjorde lagsnacket, sprang upp till kommentatorsboxen och sedan ställde mig med fansen för att sedan ta en öl med spelarna, men det kan man inte. Jag har fullständig tro på vart jag kommer hamna. Och jag vet att det kommer komma fler hinder längs med vägen."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...

Även om fler och fler nu faktiskt inser vad det är Israel håller på med så är det fortfarande en lång väg kvar att vandra. Tidigt i morse (fre 19/4) kom rapporter om att Israel beskjutit mål inne i Iran: http://beansontoast.bloggplatsen.se/2024/04/...

Amerikanska tjänstemän har bekräftat att Israel har utfört en militär operation mot Iran, medan statlig media rapporterar att luftvärnet är aktiverat nära staden Isfahan   AV: Jonathan Yerushalmy, The Guardian live, fredag 19 april, 2024, 06:04 (...