Det spelar ingen roll hur många miljader man häller över City - vi kommer ändå att skratta åt dem!

Imorgon (torsdag) väntar alltså det uppskjutna Manchester-derbyt och om vi skulle vinna kliver vi om dem med lika många matcher spelade. Samtidigt kommer vi då att stå på samma poäng som scouse-asen, med en match mindre spelad än tysken med det brandbombade staketet i käften! Det får man ändå kalla en hyfsad morot. Men jag är en värdelös tippare och det här derbyt känns väldigt svårtippat ändå, kan Pogba spela, hur är det med Agüero och Silva, kan Jesus återuppstå en gång till efter påsk, är City lite ledsna och nedbrutna efter att ha åkt ur cupen mot den skrynkliga schäferns gäng och kan vi behålla den fina formen vi fått avnjuta mot Chelsea och Burnley? Frågorna är många och snart har vi svar på de allihop.

På tal om Burnley så är det med stor glädje jag noterar att FA idag har stängt av deras scouse-as Joey Barton från alla fotbollsaktiviteter i 18 månader p.g.a idiotens vadslagningsaffärer. På hans hemsida skriver han: "Beslutet tvingar mig i princip till en tidig pensionering från fotbollen." Men han ska överklaga beslutet och hoppas få straffet sänkt och sedan kunna fortsätta spela fotboll. Men det skulle ju vara ganska trevligt om de stod fast vid beslutet, därmed skulle hans sista minnesvärda insats på en fotbollsplan vara då han blev ifrånsprungen av Anthony Martial, bara för att sedan få se fransmannen elegant sätta 1-0 bakom Tom Heaton. Det känns som ett ganska passande avslut för ett sådant totalt ollon som Joey Barton.

Men nu tillbaka till morgondagens match. När jag såg att City åkte ur FA Cupen i helgen drog jag lite på smilbanden. Det innebär nämligen att de bittra och deras "Messias", kuken från Katalonien, kommer avsluta (även) den här säsongen utan en enda pokal. Vi minns ju alla hur det lät i somras, frågan var väl om de befintliga pokalerna ens skulle räcka till när ers höghet Pep Guardiola nu skulle göra rent bord bland silverbucklorna. Det spelar liksom ingen roll hur många arabiska blod/oljemiljarder som sprutas ut över the Gorton Globetrotters, de kommer ALLTID att bjuda oss på skratt.

Det har varit väldigt lätt för väldigt många "experter" att framföra mängder av kritik mot Man United. Visst, jag tycker inte heller att vi befinner oss där vi bör vara, men nu är vi på rätt väg och man får aldrig glömma vilket hästjobb José Mourinho har att göra efter de senaste årens vanskötsel av klubben. Sen vet jag ju att många skribenter och analytiker bara har väntat på att tiden ska komma då United inte varje säsong spelar in en eller två tunga pokaler. Bittra ABU:are finns det gott om. Men hur man än ser på det så får man nog konstatera att City och Pip ofta kommer väldigt billigt undan. Tittar man på Uniteds och Citys historier och vad de två klubbarna har vunnit så går det inte att göra en rättvis jämförelse, skillnaderna är liksom för enorma för det.

Men när det gäller spenderad deg så vet jag inte hur ofta jag har hört kritiska röster mot United i allmänhet och Paul Pogba i synnerhet. Men det är sannerligen inte lika ofta man hör kritik på relationen mellan uteblivna pokaler och pengar spenderade på nya spelare när man diskuterar City. Att deras pengar dessutom kommer från två kriminella håll försöker man helst att inte prata om. Att Thaksin Shinawatra och sedan shejkerna släpptes in i engelsk fotboll visar ungefär det mesta man behöver veta om dessa "fit and proper"-test som FA skryter så mycket om.

Det var alltså den 21 juni 2007 som thailändaren Thaksin Shinawatra hostade upp £81,6m (976,3m kr) och köpte skämtet Manchester City. Trots sitt facit hos aktivistorganisationer för mänskliga rättigheter så hyllades han av Citys fans och engelsk media. Men redan i september 2008 tyckte han att det var dags att göra en nätt liten vinst på sitt utlägg, då sålde han komediklubben för runt £200m (2,39 miljarder kr) till Abu Dhabi United Group.

Så i sommar har det gått 10 år sedan fattiga och usla City inledde sin snabba resa mot titeln som en av världens rikaste fotbollsklubbar.

Antalet vunna pokaler för dem under den tiden har varit direkt dåligt med tanke på omständigheterna. De kan fortfarande inte sälja ut alla sina biljetter till cupsemifinaler eller stora europeiska kvällsmatcher, "världens bästa manager" funderar helt klart vad i helvete han gör i en sådan skämtklubb och han ser ut att vara redo för ett fullständigt sammanbrott när som helst (kanske redan imorgon kväll?).

Deras trupp behöver byggas om rejält och innehåller en hel del alldeles för dyr skit.

För att toppa det hela så har de även fullständigt tappat all känsla av identitet och de har blivit exakt det de alltid hatade i oss, förutom att de helt saknar det stora hardcore-elementet som behåller åtminstone ett sken av anständighet. Titta bara på det här:

Lyckliga dagar! Och för att summera dem med tre ord säger jag: Pokallösa, poänglösa, patetiska.

Här under har jag sammanställt lite rå fakta för alla nördar som vill vässa argumenten. Jag har utgått från de antagna topp 6-klubbarna och deras bravader på transfermarknaden/pokalfronten under de 10 senaste säsongerna (den här säsongen inräknad), d.v.s de säsongerna som spelats sedan City fick "lite" deg att röra sig med.

Avslutar med dessa rader om "världens mest lojala och passionerade fans":

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/04/26/11438825-skapa-lite-stamning-manchester-city-bossen-pep-guardiola-vill-forbattra-atmosfaren-pa-etihad-da-han-saknar-pressen-fran-att-vara-manager-i-andra-klubbar/

Rooney och en hjärtevärmande story om N'Golo Kanté

Det var oerhört skönt att Rooney inte släpptes in i matchen mot Anderlecht, då Ibrahimović segnade ner och vi behövde offensiva muskler. Det var inte lika skönt att se honom i startelvan mot Burnley. Men den här gången gick det ju bra och ja, jag såg att han gjorde vårt andra mål. Det gladde mig såklart, för det var i princip spiken i kistan. Men jag såg även det andra han bjöd på. Det var direkt pinsamt och jag orkar inte gå in på det en gång till. Bra att han kunde avlasta några viktiga offensiva spelare som nu kunde vilas inför fortsättningen, men jag hoppas att hans tjänster inte kommer behövas alltför många gånger till under slutspurten av den här säsongen.

Jag kan inte se att Rooney på något sätt kan bli kvar i United efter den här säsongen, det går inte ihop på något sätt. Även Roy Keane tror att det nu är över för den törstige scousern:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/04/26/11438826-karriaren-ar-rooinerad-att-wayne-rooney-inte-ens-fick-komma-in-i-manchester-uniteds-europa-league-vinst-mot-anderlecht-ar-sista-spiken-i-kistan-for-old-trafford-kaptenen-enligt-roy-keane/

Även maestro på the Guardian, Danny Taylor, tror att han spelar på sista versen nu. Som vanligt briljerar Taylor och får t.o.m in sitt smeknamn på scousern, som han myntade vid EM 2004:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/04/26/11438828-wayne-rooney-riskerar-ett-inte-alltfor-roligt-uttag-fran-old-trafford/

På slutet skriver den gode Taylor även några rader om N'Golo Kanté. Det är en spelare som jag faktiskt uppskattar, trots hans klubbval! Exemplen på moderna fotbollsspelare som rena skithus är väldigt många, det går typ 18 på dussinet. Därför är det lite upplyftande när det då och då sipprar ut något hjärtvärmande om dessa bortklemade mångmiljonärer. Som de här raderna av Taylor om Kanté:

Lågmälda Kanté brukade sakna driv

Med N'Golo Kanté förväntad att utses till Årets spelare av the Professional Footballers' Association idag är det här kanske ett passande tillfälle att dela en inte alltför känd story, berättad av en av hans gamla lagkamrater i Leicester City, som passar bra in på sättet på vilket Chelsea-mittfältaren spelar sitt spel.

Det pratas mycket om det faktum att Kanté föredrar att köra en Mini istället för att operera med flottan av drömmaskiner som andra medlemmar av hans profession anser vara absolut nödvändiga. Men det visar sig att när Kanté först anlände i Leicester var han inte ens säker på att han behövde några hjul överhuvudtaget. Kanté ansåg att det var möjligt att springa in till träningen varje dag och han var tvungen att övertygas om att man vanligtvis inte gjorde så i Premier League.

Ren kvalitet! Föreställ er Rooney lämna hela sin flotta av svindyra bilar hemma, för att istället springa ut till Carrington. Nej, jag kan inte heller göra det!

Tar Rashford och Martial chansen nu?

Oavsett hur man ser på Ibrahimovićs skada så öppnar det ju onekligen upp chansen på allvar för Rashman och Martial att leda laget centralt, något som den briljanta Richard Kurt tog upp i måndagens kolumn i the Irish Examiner (samt en del annat intressant):

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/04/26/11438831-terrace-talk-zlatans-franvaro-kan-komma-att-visa-sig-bli-en-forkladd-valsignelse/

Hårdaste firmorna i London!

Jag vet inte om ni redan har sett det jag nu ska visa. Om ni inte har sett det får ni plocka fram skämskudden och förbereda er på skratt. I lördags (22/4) möttes ju West Ham och Everton på Olympiastadion i London. Matchen slutade 0-0 och var tydligen inte mycket att skriva hem om. Men innan matchen hände det grejor, det vill jag lova!

Ett gäng grabbar i östra London tyckte det var dags att visa vilka det är som dikterar villkoren i ligan för hårdast supportrar. Så de tog en bild på sig själva, rustade för krig, eller något annat, och lade upp på social medier. Här kan ni beskåda det själva:

Det är ju helt briljant, rent komiskt sätt. Har tyvärr inte sett några rapporter efteråt huruvida de "tog hand om" några Everton-supportrar, eller om scousernas horder ens vågade resa ner till London efter den "inbjudan".

Som om det inte vore nog med skratt efter det dök i måndags the Guardians ofta briljanta skämtserietecknare David Squires upp med det här, fullständigt briljanta bidraget:

Londons näst hårdaste firma bestående av (fr. v): Alex Oxlade-Chamberlain, Mesut Özil, Nacho Monreal, Alexis Sánchez och Granit Xhaka. Helt jävla excellent, jag menar kolla in Özil och hans paddel för i helvete, hahaha, viker mig dubbel igen!

Tysken med tänderna vill INTE ha Hart

Jag återgav här tidigare the Suns rapport om att tysken med det brandbombade staketet i truten ville försöka köpa Joe Hart. Men redan dagen efter var han ute och dementerade det:

BBC Football, torsdag 20 april, 2017:

Det rapporterades i onsdags att Liverpool var nära en £20m-affär (243,09m kr) för Manchester City-målvakten Joe Hart, som för tillfället är utlånad till Torino.

Hart, 30, förväntas komma att lämna City men Klopp är nöjd med sina nuvarande målvakter Simon Mignolet och Loris Karius.

"Han [Hart] är en fantastisk målvakt, den högsta kvaliteten, men det är inget för oss för tillfället, eller i framtiden," sade han.

Om det är sant eller inte vet jag inte, det kan ju vara en taktik från tysken för att ta bort uppmärksamhet från affären. För hur det än är så verkar det inte som att han är nöjd med varken Mignolet eller Karius, och vi ska inte bli förvånade om de har en ny nummer 1 mellan stolparna nästa säsong, exempelvis Kasper Schmeichel. Men inget är säkert som sagt var, hört rykten om att han vill söka dispens och ställa in sina framtänder mellan stolparna, men det måste nog även FA räkna som fusk, eftersom det då skulle bli omöjligt att få in en enda boll.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...