Engelska landslagsförsvararen gjorde vinstmålet som hjälpte Van Gaals lag att komma tillbaka från ett 1-0 underläge mot Wolfsburg

   

Chris Smalling styr in Uniteds vinstmål i gårdagens match hemma på Old Trafford mot Wolfsburg. (Klicka på bilden för att förstora)

 

 

 

 

AV: Daniel Taylor, på Old Trafford för the Guardian, torsdag 1 oktober, 2015:

 

 

Ett kort tag hotade Manchester United att addera sitt namn till vad som hittills hade varit en slätstruken vecka för engelska lag i Europas största klubbturnering. De hamnade i underläge, nästan innan de ens hade fällt en svettdroppe, och under dessa ögonblick var det inte särskilt lätt att förstå hur Bastian Schweinsteiger, en man som vet ett och annat om att vinna Champions League, hade kunnat prata om att Louis van Gaals lag är utrustade för att gå hela vägen.

 

 

Det kändes misstänksamt mycket som en ny spelare som försökt säga de rätta sakerna utan något som på riktigt kunde ses som bevis i ryggen. Men det slutade med en demonstration av hur, sakta men säkert, Van Gaal har tagit tillbaka en del av den gamla robustheten, och när Juan Mata skimrar och utgör den här sortens hot bör det åtminstone uppmuntra United att känna att de kan navigera sig själva ganska säkert vidare från grupp B.

 

Matas straff betydde 1-1 under en strålande kväll för spanjoren och det fanns en touch av improvisatorisk briljans i sättet som han spelade fram Chris Smalling till vinstmålet på. Det kom åtta minuter in i den andra halvleken och efter det såg en blandning av frejdigt och ibland kaotiskt försvarsspel till att hemmalaget höll fast de tre poängen.

 

 

Wolfsburg inledde en ganska rejäl press och Van Gaal verkade överraskad över sättet på vilket hans lag tappade sin rytm. Samtidigt fanns det mycket att beundra, också, gällande det robusta svaret på det tidiga bakslaget och Matas insats var troligen hans mest outstanding bidrag hittills i Uniteds färger.

 

 

I tillägg till hans mål och den fantastiskt levererade klacken till Smalling visade senare statistiken att Matas procent för rätt slagna passningar var svindlande 98%. Det kanske underligaste ögonblicket under kvällen kom efter matchen när Van Gaal bjöds in för att hylla Matas insats och såg förvirrad ut. "Varför? P.g.a hans straff? Jag har sett Mata spela bättre än idag." Oavsett vilken match det var, måste det ha varit en ganska hyfsad insats.

 

 

Nackdelen för Van Gaal var bristen på struktur mot slutet av matchen, men det fanns förmildrande faktorer med tanke på den experimentella naturen i hans försvar. Antonio Valencia startade som högerback och får ta på sig en del av det insläppta målet, i det att han ställde Daniel Caligiuri onside, och en dålig kväll för ecuadorianen slutade med att han byttes ut i halvtid. "Vi var tvungna att stoppa inläggen," förklarade en föga medlidsam Van Gaal.

 

 

Ashley Young kom in istället och det var kanske en överraskning att Van Gaal satte in honom på Valencias position istället för att flytta tillbaka Matteo Darmian till sin vanliga roll. Italienaren användes istället till vänster, där han inte ser så säker ut, och United hade även tur på slutet att Morgan Schneiderlin inte blev utvisad. Viktor Kassai, den ungerska domaren, gjorde stundtals hemmapubliken vansinnig men Schneiderlin borde ha fått sitt andra gula kort då han sparkade den svårfångade Julian Draxler över hälarna sex minuter innan full tid.

 

 

Van Gaal, klart missnöjd med lagets uppvisning, kan inte ha missat ännu en begränsad insats från Wayne Rooney, mest notabel i form av ett ganska förskräckligt skott när Anthony Martials kvicka fötter och direkthet gav honom en chans efter 20 minuter.

 

 

Då hade Wolfsburg redan överraskat Old Trafford med ett underbart, läckert anfall som började med Caligiuris diagonallöpning, från vänster till höger, och en elegant riktningsförändring som tog honom in mellan Schneiderlin och Darmian. Caligiuri vände bollen tillbaka till Draxler men fortsatte sin egen löpning och när passningen kom tillbaka till honom via Max Kruse var han onside och hade tillräckligt med tid och utrymme för att skjuta in bollen förbi David de Gea.

 

 

Den mest upplyftande aspekten för Old Trafford publiken är att när United hamnar i underläge så finns det nu en tydlig känsla av dem klarar av att få ur det ur systemet mycket snabbare än vid andra tillfällen sedan Sir Alex Fergusons pensionering.

 

 

Mata var den mest troliga spelaren att hitta en väg tillbaka in i matchen och när han skar in från höger, efter 34 minuter, kom två Wolfsburg spelare för att stänga ner honom. Caligiuri var en av dem och målskytten satte ut sin vänsterarm då inlägget kom och gav därmed bort en billig straff. Mata hade ersatt Rooney som Uniteds designerade straffläggare och han sköt säkert in den här till vänster om Diego Benaglio, sedan tog han bollen under armen och sprintade tillbaka till mittcirkeln som en man som verkligen menade allvar.

 

 

Van Gaal var klart plågad efteråt av frekvensen med vilken hans lag förlorade bollen men mitt i hans stormande kritik pratade han om att det var ett "underbart mål" som gav de ledningen. Youngs inlägg nickades ut innan Bastian Schweinsteigers felträff styrdes mot Matas håll och spanjorens oortodoxa klack i luften skickade bollen över Wolfsburgs försvar. Smalling hade läst att Mata skulle skicka bollen vidare och sträckte sig fram och styrde in bollen förbi den utrusande Benaglio.

 

 

De Gea tvingades rädda ett avslut från Caligiuri mot slutet, medan Rooney blockerade ett skott på väg mot mål från Dante och inhopparen André Schürrle sköt strax utanför. "Jag kan inte förstå hur vi kunde ge bort bollen så mycket," klagade Van Gaal, "men lagmoralen höll oss kvar i matchen." United höll undan och deras position i grupp B, med ett dubbelmöte med CSKA Moskva härnäst på tur, ser plötsligt mycket hälsosammare ut.

Mourinho har inte sett den roliga sidan i Chelseas tidiga säsongsflopp och det verkar som att han har bestämt att skämt och stoj på träningsanläggningen är orsaken, inte dåligt försvarsspel

   

'Spring, sparka, gör mål, men inget skrattande ok pojkar, inga skämt.' José Mourinho överblickar träningen på Chelseas Cobham träningsanläggning. (Klicka på bilden för att förstora)

 

 

 

 

AV: Marina Hyde, the Guardians sportblogg, onsdag 16 september, 2015:

 

 

Slutet på en era i the Premier League, detta då en av de stora komediscenerna går in i mörker. Enligt rapporter - och vi återkommer till sättet som Hennes majestäts press berättar det på strax - har Chelsea football club "förbjudit skämt" på deras Cobham träningsanläggning. Och inte bara skämt; stojande också. Men kanske kände du instinktivt den här stora störningen av kraften, som om miljoner röster skrek av skratt åt ett ofarlig skämt där någon drog ner någons byxor - men som plötsligt tystades.

 

 

Om du ställer dig frågan: "Exakt hur går ett skämt- och stojförbud till?", så är du inte ensam om att göra det - men, och detta är plågsamt, antalet som gör det inkluderar inte journalisterna som fick fram vad vi godtroget refererar till som nyheterna. Det har skett ett akut nedslående misslyckande med att gräva upp en insider eller klubbkälla som kunnat skissa upp strategiverkställandet och bestraffningsåtgärderna för de Chelsea anställda som tas då de hänger sig åt otillåtet skämtande - kontringsskämtande, om du vill.

 

 

Vart finns gränserna i denna modiga nya värld? Räknas ett sarkastiskt "bra gjort, kompis" som släpps lös efter en misslyckad frispark under träning som skämt? Skulle en förlegad referens till den enkla unionen med en annan mans Wag kunna kosta dig en veckolön? Vart rankas en masturberande handgest bakom ryggen på Diego Costa i relation till en Oscar Wilde spydighet gällande att hänga ut ur bakdelen på någon?

 

 

Oavsett detaljerna i det här milstolpesbslutet för den rika fotbollstraditionen med skämt och stoj informeras vi om att Chelsea nu genom managerbeslut är en skämtfri zon - vilket inte kan utgöra annat än en påminnelse om vad vi har förlorat. För Cobham är inte bara platsen för vad som troligen är det definitiva Premier League ögonblicket (när Ashley Cole sköt på en student som skulle få arbetsplatserfarenhet med luftgevär på nära håll). Stället har även lett vägen framåt i ligan för högflygande skämt. Det var blott förra säsongen som José Mourinho själv spelade ett spratt med sin medieansvariga, som anlände några minuter sen till en presskonferens, varpå Mourinho lämnade rummet när han till sist anlände och portugisen agerade inför hela världen som om han redan hade pratat med journalisterna. Jag vet! Skämtizimo. Jag antar att Eva Carneiro fanns tillgänglig bredvid utifall någon skrattade så mycket att de sprack och behövde lappas ihop. Enligt the Daily Mirrors uppspelta rapport om incidenten "möttes 52-åringens spratt med extatiskt skratt". Well, för att omarbeta Bob Monkhouse lite: de skrattar inte nu.

 

 

Bekymret är, naturligtvis, att detta tekniska framsteg kommer att rullas ut över hela landet. Chelsea har legat i framkant inom framstegen i den så kallade idrottsvetenskapen, och det kommer uppstå en oro längre bort än Cobham om att Mourinhos tekniska team har kommit fram till en slutsats som till sist kommer bli vardag hos varenda Premier League klubb.

 

 

Nuförtiden handlar allt om marginella vinster, och vi bör arbeta med sannolikheten att en Chelsea operatör har analyserat månader av data från omklädningsrumsmikrofoner och klubbens följe av träningsanläggningsstenografer, och dragit slutsatsen att en simpel referens till någons frus generositet med kakor kan vara värd så mycket som en sjuttondel av en poäng mot en av de närmaste titelrivalerna.

 

 

En underhållande ovälkommen överraskning placerad i kollegans specialtillverkade Louis Vuitton tvättpåse kan vara en halvpoängare. När tänket inom detta verkar bli alltmer vetenskapligt kommer skämt och upptåg senare att ses på med samma ögon som under den fruktansvärt gammalmodiga perioden då fotbollsspelare hängav sig åt "tandläkarstolen" bara några timmar innan en match eller då de var tvungna att tvätta sina egna bilar.

 

 

Mardrömsmöjligheten för en manager som nyligen fått kännedom om farorna med skämt och upptåg är huruvida det var Mourinho själv som garanterade den här fruktansvärda starten. Kom väl ihåg att under Chelseas försäsongsturné i Kanada bjöd han på ett spratt mitt framför ögonen på media som ackompanjerade laget, ett spratt som krävde att några spelare och andra i personalen satt på stolar och låtsades sitta på ett flygplan, bara för att sedan bli överfallna av andra Chelsea operatörer och dränkta med hinkar med iskallt vatten i. Den incidenten kändes bara något outgrundlig då: men har det nu identifierats som kryptoniten för deras felfungerande säsong?

 

 

Det är uppmuntrande att the Daily Mirror har plockat fram en expertröst på sådana här saker, en professor Mark Griffiths från the University of No Media Quote Too Silly. Vänta lite - ni får faktiskt ursäkta mig. Vid närmare inspektion ser jag att han faktiskt är från psykologiavdelningen i Nottingham Trent. Och han levererar den professionella - och professorsmärkta - åsikten: "Chelsea har fått en fruktansvärd inledning, men det finns inga bevis för att man kan skylla på skämt." Tror du? "Mourinho känner pressen och greppar efter halmstrån. Han styr bort från nyckelpunkterna och letar efter ursäkter ... [Skämt] skapar en känsla av tillhörighet och ger grupper ett element av kontroll på arbetsplatsen. Såvida inte personen som driver det är på plats 24/7, då kommer det pågå ändå." Tackar dig, Mark.

 

 

Till sist måste det sägas att Mourinho inte är den första att förbjuda skämt - förra året fick vi uppleva ett högprofiligt fall där en Norfolk lärare också förbjöd det i sitt klassrum. Det är oklart exakt vad som hände därefter, men det verkar som att, ganska nyligen efter detta, som att han lämnade skolan med ömsesidigt samtycke. Vi måste lita på att Chelsea managern inte kommer titta på det som något sorts prejudikat.

EXKLUSIVT: Selfie-besatte United stjärnan nonchalerade lapplisan

   

United esset Memphis Depay i sin bil med p-boten på marken. (Klicka på bilden för att förstora)

 

 

 

 

EXKLUSIVT AV: Jake Ryan, The Sun on Sunday, söndag 20 september, 2015:

 

 

FOTBOLLSESSET Memphis Depay har fått en p-bot på £70 (950 kr) - men när han såg kastade han helt enkelt bara ner på marken och körde därifrån.

 

 

Manchester United stjärnan, 21, som har en veckolön på £87,000 (1,18m kr), fick boten ditsatt på sin flashiga Mercedes av en lapplisa efter att ha parkerat på lastområde i stadens centrum.

 

 

Han återvände sedan från sin 45 minuter långa tripp inne i Manchester och fann böteslappen på vindrutan på sin £120,000 (1,62m kr) bil.

 

 

Men istället för att ta med sig boten och betala böterna drog han vara bort den och lämnade den på trottoaren.

 

 

Depays Mercedes får p-bot på sig. (Klicka på bilden för att förstora)

 

 

Den holländske yttern poserade t.o.m för selfies med fans i hans svarta Mercedes CL 63 medan boten fortfarande låg på trottoaren innan han körde iväg.

 

 

Ögonvittnet Lewis Nisbett, 32, som plockade upp boten efter det att Depay stuckit, sade: "Depay hade parkerat sin sportbil på ett lastområde och verkade inte bry sig alls.

 

 

"Han lämnade bilen i ungefär 45 minuter och när han kom tillbaka hade en lapplisa satt dit en p-bot på vindrutan.

 

 

"Man kunde se irritationen i hans ansikte när han såg den och han slet bort den och kastade den sedan på marken."

 

 

Selfie galen... Fotar med supportern Lewis Nisbett. (Klicka på bilden för att förstora)

 

 

Fastighetsmäklaren från Manchester tog ett antal bilder på stjärnan då han såg hur fans poserade med honom på trottoaren i torsdags eftermiddag.

 

 

Han tillade: "Han klev tillbaka in i bilen och då han har en vänsterstyrd bil stannade han och poserade för selfies med fans genom sidorutan, medan hans p-bot låg på marken.

 

 

"Han verkade inte intresserad av att betala den - men då han har en fotbollslön kan det inte vara någonting för honom.

 

 

"Han plockade inte ens upp den och lät någon annan ta hand om den så tydligen störs han inte av böterna som kommer läggas på detta."

 

 

Ignorera inte... p-boten. (Klicka på bilden för att förstora)

 

 

Depay, som kom till United för £25 miljoner (339,3m kr) från PSV Eindhoven i somras, har tidigare undkommit böter efter att ha parkerat sin Merca i en lastzon utanför Harvey Nichols.

 

 

Och nyligen pungade han ut £1,000 (13,572 kr) för att få sin Merca sprejad med en matt svart finish.

 

 

Tidigare den här månaden berättade vi hur Depays pappa - Memphis använder bara sitt förnamn på matchtröjan - bett sin son om att de ska försöka bli sams igen.

 

 

Depay i spel för Manchester United. (Klicka på bilden för att förstora)

 

 

 

En förkrossad Dennis, 50, sade: "Jag såg honom på YouTube då han pratade om sin pappa, han sa att han inte ville ha mitt namn på ryggen. Det kändes fruktansvärt.

 

 

"Jag skulle älska att återfå kontakten med honom. Jag saknar honom så mycket."

EXKLUSIVT: Ny chock för City essets fru då han fotograferats hemma hos en mystisk brunett

   

Toure vid huset... fotbollsidolen har gjort sena besök vid radhuset i Essex. (Klicka på bilden för att förstora)

 

 

 

 

EXKLUSIVT AV: Lauren Fruen, the Sun on Sunday, söndag 20 september, 2015:

 

 

GIFTA fotbollsidolen Yaya Toure har gjort sena besök hos en ung kvinna hundratals miles (1 mile = 1,6 km) från sitt familjehem.

 

 

Man City esset, 32, har setts gå ut ur hennes hus under de senaste veckorna och han har även stannat över natten.

 

Hans superbilar har setts på hennes uppfart - han har anlänt sent och lämnat framåt småtimmarna.

 

 

Mystisk tjej... unga kvinnan i Hornchurch. (Klicka på bilden för att förstora)

 

 

Toures regelbundna helgresor kommer bli ytterligare ett bakslag för hans hängivna fru Gineba efter att The Sun on Sunday förra veckan avslöjade att han är pappa till ett hemligt utomäktenskapligt barn.

 

 

Förebilden Toure, en hängiven muslim, spenaderade augusti månads bank holiday med den okända mörkhåriga tjejen och deras kompis i radhuset i Hornchurch, Essex.

 

 

En källa sade: "Yaya dyker alltid upp sent på kvällen i flashiga bilar. Ibland är det en Ferrari och ibland är det en svart AMG Mercedes.

 

 

Toure med frun Gineba. (Klicka på bilden för att förstora)

 

 

"Det är vanligtvis på lördags kvällarna han kommer förbi. Han stannar några dagar och lämnar alltid på natten. Han måste resa en hel del för Essex ligger långt ifrån Manchester.

 

 

"Tjejen bor här med sin familj. Hon är otroligt snygg."

 

 

Den strikta nykteristen - som bor i ett £3,75 miljoners (50,9m kr) hus i Wilmslow, Cheshire, med Gineba och deras tre barn - är känd för sin kärlek till bilar.

 

 

I förra veckan berättade vi hur mittfältaren, som tjänar £230,000 (3,12m kr) i veckan, varit otrogen med ett ex innan han gjorde henne gravid.

 

 

Toure med Mercedesen. (Klicka på bilden för att förstora)

 

 

Han övergav sedan Mariam Camara och slutade ge henne pengar som skulle gå till deras barn - för att hon vägrade skicka honom sexiga selfies.

 

 

Toure har tidigare pratat om pressen som vilar på fotbollsspelare.

 

 

På frågan om kvinnor sade han: "Jag gömmer mig. Ibland undrar jag vad som går igenom tjejers huvuden. Det är pinsamt. Jag flyr från dem. Jag är gift. Min fru räcker för mig."

 

 

Men The Sun on Sunday avslöjade i juni att Toure befann sig mitt i påståenden om otrohet med en hora som kostar £140 (1,900 kr) i timmen. Sandra Ntonya, 34, sade att hon arrangerade vilda sessioner inklusive en nära en Sainsbury's bilparkering.

 

 

Toures Mercedes vid tjejens radhus. (Klicka på bilden för att förstora)

Första centralasiatiska laget att spela i Champions League ägs och finansieras av den kazakiska regeringen. RFE/RL rapport

   

FC Astanas Baurzhan Dzholchijev utmanar Apoel Nicosias Inaki Astiz i augusti i år. (Klicka på bilden för att förstora)

 

 

 

 

AV: Pete Baumgartner för RFE/RL, del av the New East network, i the Guardian, fredag 11 september, 2015:

 

 

När Benfica gör den 3,800 mile (6,115 km) långa resan till Kazakstan som en del av gruppspelet i den här säsongen Champions League kommer de även att ta sig an det mest avlägsna och det minsta laget i turneringen - men även ett av de rikaste.

 

 

FC Astana blev det första centralasiatiska laget att nå den här fasen av turneringen efter det att ett dramatiskt sent mål gav de segern mot den cypriotiska klubben Apoel Nicosia förra månaden.

 

 

Belöningen, tillsammans med att möta de f.d mästarna Benfica, är matcher mot de spanska jättarna Atlético Madrid och den turkiska klubben Galatasaray.

 

 

FC Astanas framgång betyder även klirr i kassan för klubben, detta då samtliga 32 lag i gruppspelet får en beräknad summa på €12m (119,9m kr) för sitt deltagande, plus €1,5m (15m) för varje vinst och €500,000 (5m kr) för varje oavgjord match.

 

 

De flesta lagen i Europa skulle anse de miljoner euro man tjänar som den största fördelen med att spela i Champions League, men det är inte fallet för FC Astana.

 

 

Precis som många andra saker i Kazakstan skapades och ägs klubben av staten, och den är en del av en kampanj för att promota landets nypräglade, avlägsna och ganska okända huvudstad: Astana.

 

 

Den officiella ägaren av klubben, som bildades för endast sex år sedan, är landets superrika statliga investeringsfond, känd under namnet Samuryq-Qazyna.

 

 

Bland fondens tillgångar återfinns Kazakstans postsystem och det statliga olje- och gasföretaget KazMunayGas, samt banker, gruvor, flygbolag, flygplatser och landets järnvägar

 

 

Samuryq-Qazynas omfattande innehav, som beräknas vara värt runt €66,5 miljarder (664,8 miljarder kr), gör tekniskt sett FC Astana till en av de rikaste klubbarna i Champions League. Men en direkt jämförelse är svår, Forbes placerar Real Madrids nettoförmögenhet på €3 miljarder (29,9 miljarder kr) och Barcelonas på €2,8 miljarder (27,9 miljarder kr). Fondens djupa fickor har redan betalat för en stadion med plats för 30,000 fans, the Astana Arena, och den kostade €164m (1,63 miljarder kr) att bygga och truppen är värderad till €14,5m (144,9m kr).

 

 

Samuryq-Qazynas chef är Omirzaq Shukeev, en f.d vice premiärminister och ekonomisk rådgivare till president Nursultan Nazarbajev. Klubben är även medlem av Nazarbajevs Astana Presidential Sports Club, grundad 2012 för att ge ekonomisk stöttning till flera idrottslag som tävlar på den internationella scenen.

 

 

Samtliga sju medlemsklubbar har Astana i sitt namn, och flera av dem har den kazakstanska flaggans färger ljusblått och gult.

 

 

Mest känd bland de är Astanas cykellag, hem för några av världens bästa racingtalanger inklusive Alberto Contador, Vincenzo Nibali, Fabio Aru och, under en kort period innan dopningsanklagelserna hann ifatt honom, Lance Armstrong.

 

 

Trots att de fortfarande störs av dopningsmisstankar så är Astana laget en etablerad del av internationell cykling, och deras närvaro vid elittävlingar har inbringat en oöverskådlig massa - mest positiv - publicitet till Astana varumärket, vilket är klubbens ekonomiska stöttares riktiga mål.

 

 

Italienska cyklisten Fabio Aru för Astana i 2015 års cykellopp Vuelta a España. (Klicka på bilden för att förstora)

 

 

Kazakiska representanter hoppas såklart att FC Astana kommer få liknande PR-fördelar när de spelar mot några av sportens topplag i Champions League, en av de populäraste idrottsturneringarna i hela världen.

 

 

Nazarbajev gratulerade laget efter Apoel matchen och noterade att "Astana kommer nu att ha fotbollskamper mot världens ledande märken".

 

 

Darhan Kaletajev, FC Astans ordförande, var snabb att tacka Astans gudfader. "Den här segern uppnåddes tack vare hårt jobb av tränarpersonalen, Astanas fotbollsälskande folk och stödet från Kazakstans president," sade han.

 

 

Lagets framgång kan kanske hjälpa de kazakstanska representatnerna att glömma smällen då de knappt förlorade mot Beijing i kampen om att få arrangera 2022 års vinter-OS.

 

 

OS skulle ha inbringat signifikativ positiv publicitet till Kazakstan, där Nazarbajev - som setat vid makten sedan innan Sovjetunionens sammanbrott 1991 - utövar en tajt kontroll över samhället, politiken och ekonomin.

 

 

Internationella mänskliga rättighetsgrupper protesterade mot möjligheten att ge spelen till Kazakstan p.g.a deras dystra facit gällande mänskliga rättigheter.

 

 

För närvarande är FC Astana det lägst rankade laget av de 32 som deltar i Champions League och trots att de undvek att ställas mot de som idag är fotbollens supermakter, som regerande mästarna Barcelona, Real Madrid eller Bayern München, så innehåller deras grupp ändå signifikativ talang, inte minst från Atlético Madrid, som nådde Champions League finalen 2014.

 

 

Men även om klubben inte tar sig vidare från gruppspelsfasen så ser det ut som att exponeringen det kazasktanska laget kommer få från en världsomspännande publik kommer göra ägarna i Astana väldigt glada.

 

 

En version av den här artikeln dök första gången upp i RFE/RL

 De flashiga byggnaderna i Astana reser sig osannolikt från de platta slätterna i det oljerika Kazakstan och utgör en stad som sitter fast mellan ett sovjetiskt förflutet och ett aspirerande nu

   

Ta en titt på Astana och man ser vart oljepengarna har gått. (Klicka på bilden för att förstora)

 

 

 

 

AV: Giles Fraser och Marina Kim i Astana, the Guardian, tisdag 28 juli, 2015:

 

 

Av alla platser, varför anlägger man en stad här? Från flygplansfönstret ser man mer av detsamma: platt, tomt och ändlöst enormt. På 30,000 feet (9,144 meter) utgör några sjöar ett antal prickar i landskapet. Det finns inga bevis på mänsklig aktivitet. Det finns knappt några träd och få tydliga landmärken. Så fortsätter det - Kazakstan är lika stort som västra Europa och så oupphörligt platt, det är som om någon gigantisk murare har plattat ut hla landet. Här finns fler vargar än människor. Inte konstigt att sovjeterna valde den här enorma tomheten för att gömma sina gulagläger och deras rymdprogram, och för att testa sina kärnvapen.

 

 

Och sedan, som en blixt från klar himmel, kommer Astana glittrande inför våra ögon, helt byggt i skinande metall och glas. Staden reser sig helt osannolikt upp ur den kazakiska stäppen som någon postmodern legobyggnad som har ramlat ner i inledningen av Dallas. Välkommen till Astana, en av de konstigaste huvudstäderna på jorden.

 

 

Tidigt pratades det om att Astana - som betyder "huvudstad" på kazakiska - skulle namnges efter presidenten, Nursultan Nazarbajev. Hans namn och vision är trots allt allestädes närvarande. Sedan självständigheten från Socialistiska rådsrepublikernas union 1991 blev han den första - och har varit den enda - presidenten av Republiken Kazakstan. Tidigare i år tog han en valseger där han mottog komiska 97,7% av rösterna.

 

 

Astanas presidentpalats - som en Disenyversion av Vita huset. (Klicka på bilden för att förstora)

 

 

Alla presidenter är begränsade till en ledarperiod på fem år - förutom, såklart, Nazarbajev, som pressen har dragit bort varenda liten smula av kritisk vaksamhet inför. Många kazakiska tjänstemän är ganska öppna gällande det: de har valt att koncentrera sig på ekonomisk utveckling först, och riktig demokrati (hoppas de) kommer att komma någon gång senare.

 

 

Med tanke på de miljarder fat olja och gas som har upptäckts i landet, och deras väldigt låga befolkningantal på endast 16 miljoner invånare, borde varenda kazakstanier vara miljonär vid det här laget. Om man kastar ett öga på Astana kan man se vart mycket av pengarna har gått: överallt finns det stora, flashiga signaturbyggnader, samtliga med sina arkitekters namn som modemärken på sig, samtliga tävlar om uppmärksamhet som en samling bortskämda tonåringar som osäkert skriker: "Titta på mig!"

 

 

Ta bara det Norman Foster designade Khan Shatyr shoppingcentret, på vägen in till stan från flygplatsen. Det är världens största tält med en total yta på 127,000 kvadratmeter och en höjd längs spiran på 150 meter. En speciell kemisk beklädning skyddar de på insidan från den brutala kalla vintern och hjälper till att behålla dess speciella mikroklimat. Den konstgjorda stranden, med sand särskilt importerad från Maldiverna, kräver att det konstant är 35C. Alla shoppingcenter behöver en strand, såklart.

 

 

Norman Fosters Khan Shatyr shoppingcenter är världens största tält. (Klicka på bilden för att förstora)

 

 

 

För en centralt planerad stad är de estetiska sammanställningarna anmärkningsvärt disharmoniska. En flashig glaspyramid. Höga hus med lägenheter byggda för att matcha Moskvas universitet i den stalinistiska imperiestilen. En Disneyversion av Vita huset. Ett vaslikt torn med en boll högst uppe som presidenten tydligen designade på baksidan av en servett under en statsmiddag. Ett finansministerium format som en dollarsedel.

 

 

Få av dessa byggnader tycks ha designats med praktiskhet i tankarna. Hissarna i pyramiden åker uppåt, sedan till vänster, sedan uppåt, sedan till vänster - det måste ha varit otroligt dyrt att få de att åka slalom på det viset. Mitt hotell har en imponerande ljusshow på utsidan av byggnaden ... och ett fruktansvärt Wi-Fi.

 

 

När huvudstaden flyttades hit från Almaty 1997 fanns det ingen större entusiams bland regeringsrepresentaterna som tvingades flytta. Almaty - som den här veckan får reda på om de lyckades med sitt försök att få arrangera vinter-OS 2022 - ligger mer än ettusen kilomer söderut, och det är en mycket äldre och betydligt stiligare affär. Det var där prins Harry avnjöt sin vintersemester med Cressida Bonas 2014 och där spenderade även regeringsrepresentanter långhelger med att laga plov i deras lyxiga dacha, som inspirerades av engelska lanthus.

 

 

Få av Astanas byggnader verkar ha designats med någon praktiskhet i tankarna. (Klicka på bilden för att förstora)

 

 

Den officiella förklaringen till att flytta till Astana - som tidigare var den provinsiella bebyggelsen Tselinograd, med ett stort, sönderfallande sovjetiskt bostadsbestånd - var Almatys placering i en jordbävningsbenägen region. Men dess närhet till den kinesiska gränsen och Kazakstans behov av att stärka sin hållning i de norra delarna av landet, där många etniska ryssar bor, gjorde det logiskt ur ett strategiskt synsätt. På det viset är jämförelsen med Ukraina lärorik: båda länderna har stora ryska befolkningar.

 

 

Men Nazarbajev spelar smart, han manövrerar försiktigt mellan Ryssland, Kina och USA och får helt rätt beröm för att han uppmuntrar intraetnisk - och, faktiskt, intrareligiös - harmoni. Det finns flera stora moskéer i Astana, men även kyrkor och synagogor. Den ljusblå Beit Rachel synagogan är den största i Centralasien. Med hotet från militant islamism vid landets södra gräns är hälsosamma ekumeniska relationer inte bara en gemensam trevlighet; det är en strategisk nödvändighet.

 

 

Andra positiva saker inkluderar Astanas nya universitet. Det öppnades 2010 och namngavs efter Nazarbajev (vem annars?) och det är ett skäl till stolthet för många att utländska akademiker befolkar de olika avdelningarna. Faktum är att utbildning har blivit en stor sak för den 75-åriga så kallade "nationens fader". Nazarbajev har gjort det möjligt för studenter att studera utomlands och få alla utgifter betalda, förutsatt att de återvänder till Kazakstan för att arbeta i åtminstone fem år efter deras examen.

 

 

Många ur den här nya gruppen med utländskt utbildade kazaker går numera vidare med sina karriärer i Astana. Alltså inte alls som den där berömda antihjälten från Kazakstan, Borat. Dessa nyutexaminerade ungdomar dominerar alltmer vad som är en ung stad både när det gäller sin ålder - Astana firade sin 17:e födelesedag den 6 juli i år (samma dag som presidentens) - och övergripande demografi. Man ser inte många personer över 50 ute på gatorna.

 

 

Den här flashiga leksaksstaden sitter låst i en fascinerande förhandling mellan ett sovjetiskt styr-och-kontrollera förflutet och ett aspirerande, marknadssmart nu. Men ute vid stadsgränsen slutar all arkitektur abrupt. All den frenetiska energin avtar och den enorma oupphörliga stäppen börjar plötsligt. Det är därför Astana känns som en storslagen existentialistisk liknelse, ett försök att övervinna skräcken inför ändlös tomhet med den frenetiska distraktionen av mänsklig strävan.

 

 

Från 30,000 feet (9,144 meter), och än mindre från ett universums perspektiv, ser det ut som att Norman Foster inte riktigt har någon chans. Men vem vet?

Västvärlden har övergivit det enda riktigt framgångsrika motståndet mot IS

 

   

En soldat från Jabbat al-Nusra avfyrar vapen under strider mot syriska trupper i Aleppo, Syrien. 7 juli, 2015. Foto: AP

 

 

 

AV: Olle Svenning, Aftonbladet kultur, onsdag 9 september, 2015:

 

 

Tidningen Proletären visar fram en överraskande form av svenskt bistånd. Sverige ger bidrag till al-Quaidas syriska gren Jabbat al-Nusra, en allt starkare del inom den syriska Assad-oppositionen. Medlen, 40 miljoner kronor, slussas via The Syrian Recovery Fond som försöker ge humanitär hjälp åt syrier. Fonden finansieras främst av västvärlden och auktoritära stater som Arabemiraten och Kuwait.

 

 

Uppgifterna bekräftas i princip av det svenska syriska sändebudet Niklas Kebbon som förklarar att bistånd från fonden helt enkelt inte kan distribueras utan hjälp från al-Nusra, en dominerande kraft i den syriska oppositionen.

 

 

Det går att dra några tungt tragiska slutsatser av Sveriges lilla omedvetna hjälp åt al-Quaida.

 

 

Västvärlden har inte förmått alliera sig med någon trovärdig demokratisk opposition till Assad-diktaturen. En period lyfte väst upp Ahmad Jarba, terrorist och knarkhandlare, till sin närmaste partner. Västvärlden bär också tungt ansvar för att det medlingsarbete som exempelvis Kofi Annan ledde blev till fiasko.

 

 

Den syriska motståndsrörelsen, beroende av stöd från Qatar och Saudiarabien, har därmed förvandlats till religiöst sekteristisk. Väst har i samverkan med Turkiet övergivit det enda riktigt framgångsrika motståndet mot IS, det vill säga den kurdiska militären.

 

Sönderfallet av den syriska oppositionen har givit allt större utrymme och makt åt al-Nusra, terroriststämplat enligt FN och medan omvärlden bekämpar IS så växer al-Nusra. ”Den som tjänar mest på försvagningen av IS är al-Nusra”, säger amerikanska säkerhetsexperter till nyhetsbyrån Voice of America.

 

 

Det var kanske inte sådant svenska biståndspengar skulle främja.

 VI SKULLE INTE VILJA FÅ EN SMÄLL AV HENNE..

 

 

AV: Ben Kenyon, joe.co.uk, lördag 5 september, 2015:

 

 

Ronda Rousey dominerar sporten MMA för tillfället.

 

 

Ingen kan komma i närheten av henne just nu - hon har avslutat 11 av hennes 12 matcher i den första ronden.

 

 

Men om den 28-åriga obesegrade bantamviktmästaren fortfarande håller på om 10 år, kan hon komma att få riktigt tuff konkurrens.

 

 

UFC har postat en video med den åtta år gamla Evnika Saadvakass och hennes boxningsskicklighet är rent ut sagt skrämmande.

 

 

Den kazakiska tjejen, som kommer från samma land som knock-out kungen Gennady Golovkin, kan avfyra 100 slag i minuten.

 

 

Vi vet inte hur hennes brottnings- eller markfärdigheter är, men vi är helt säkra på att vi inte skulle vilja få en smäll av henne.