Portugisen har lämnats frustrerad efter hans trevare till Manchester United, vilket lämnat honom utan någon tydlig väg tillbaka till managerjobbet

José Mourinho måste kanske fundera på sitt nästa steg ett tag till då han väntar på att erbjudanden ska följa hans uttåg från Chelsea.

AV: Daniel Taylor, the Guardians sportblogg, lördag 16 januari, 2016:

"Han måste tycka att jag är en fantastisk kille. Han måste tycka det, för annars hade han inte gett mig så mycket ... han måste ha en väldigt hög åsikt om mig."

José Mourinho, om gud, 2011.

Han hade alltid ett gigantiskt ego, José. Det var en del av hans charm ibland, vid andra tillfällen, del av hans fall, och när vi pratar om någon som en gång sa att han inte kunde återvända till Stamford Bridge för att det skulle riskera en krossning från alla de som önskar honom väl är det lockande att fundera hur allt det skrävlandet håller sig uppe nu när det under de senaste veckorna stått helt klart att jobbet som han desperat vill ha kan ligga utom räckhåll.

Har det bevittnats något kort ögonblick av osäkerhet? Vart annars ser Mourinho sig själv om det är sant att Manchester United inte gillar honom lika mycket som han gillar dem? Förstår han varför? Har det korsat hans tankar att förutom United är det svårt att komma på en klubb där han naturligt skulle passa in?

Tänk bara på hur knappa valmöjligheterna är om de relevanta personerna på Old Trafford har kryssat över hans namn med en tuschpenna och, för Mourinho, finns det en allvarlig fara här att han har bränt så många broar att han nu befinner sig i managernas ingenmansland.

Porto, där han gjorde sig ett namn, behöver en ny manager efter att ha sparkat Julen Lopetegui och plockat in Rui Barros som tillfällig ledare. Men varför skulle Mourinho återvända till ligan där Sir Alex Ferguson en gång noterade bristen på konkurrens genom att fråga huruvida mästarna köpte titeln på Tesco ("varje gång de köper en flaska mjölk är det tre poäng")? Ja, det skulle finnas en känslomässig dragningskraft. Men Mourinho växte ur Primeira Liga för länge sedan om man tänker på att matchen mellan Arouca och Estoril lockade en publik på 705 personer och alla utom fem av de portugisiska lagen har en genomsnittlig publiksiffra under 6,000.

Real Madrid har redan sett förbi honom till fördel för Zinedine Zidane - en riktig Bernabéu storhet men en nykomling när det gäller manager jobbet, helt utan Mourinhos pokalvinnande erfarenhet. Barcelona tänker på Mourinho som permanent omöjlig att anställa och om det kom som en liten överraskning att Bayern München annonserade anställningen av Carlo Ancelotti till nästa säsong endast två dagar efter att Mourinho fått sparken, utan att ens vilja intervjua honom, så glöm inte vad portugisen sa om Pep Guardiola och att han jobbar för en klubb "där en materialförvaltare kan vara tränare och vinna titeln". Sådana saker glömmer de inte hos Bayern.

Vilka andra alternativ finns det? Paris Saint-Germain har nämnts men Laurent Blanc har satt ihop ett lag som är på väg att vinna titeln på rekordtid och bör förmodligen förväntas slå ut Chelsea ur Champions League. Blancs nya kontrakt bör annonseras snart och det skulle innebära ännu en klubb att stryka från listan. För några dagar sedan frågade jag en kollega på L'Équipe huruvida Mourinhos tillgänglighet kan komma att ändra någonting. Svaret var tveklöst. "Inte en chans," sa han.

Skulle Italien attrahera honom? Mourinho vann fem pokaler på tre säsonger med Internazionale och delade ett sällsynt band med spelarna han ledde till Champions League-titeln. Men det betyder inte nödvändigtvis att han gillade att jobba i Serie A. "Jag är väldigt lycklig i Inter," sa han en gång. "Men jag är inte lycklig i italiensk fotboll - för jag gillar den inte och de gillar inte mig. Så enkelt är det."

Nej, vi vet vart han vill vara manager. Nästa helg kommer den årliga Football Writers' Association hyllningsmiddag hållas till ära för Patrick Vieira. För två år sedan satt Mourinho vid toppbordet och han sa något den kvällen som har setat fast hos mig ända sedan dess. Hans fru, Matilde, satt bredvid honom. Deras barn, Matilde och José junior, satt vid samma bord och det gjorde även Louis van Gaal, som hade flugit in från Amsterdam för att vara en av gästtalarna.

Mourinho rördes till tårar av hyllningarna och höll ett långt, känslomässigt tal gällande hur glad han var att vara tillbaka i Chelsea och jobba som manager i landet där han trivs bäst. Det här var stället för honom, sa han. Men det var hans sista mening som levde sig kvar i mitt minne. "Det är inget hot," sa han, "men om de sparkar mig kommer jag stanna i England och gå till en annan klubb, en möjlig rival."

Det var, sa Mourinho, en "varning" och det var samma sak igen förra säsongen, med Chelsea på väg mot mästerskapet och ingen indikation överhuvudtaget på sättet som allt skulle rasa samman på. "Om han [Roman Abramovich] en dag säger åt mig: 'José, nu räcker det' kommer jag åka till mitt hus i London och vänta på en annan engelsk klubb. När jag lämnade för första gången hade jag många länder att flytta till och många klubbar att gå till. I det här ögonblicket har jag 19 andra klubbar i Premier League och klubbarna i the Championship."

Well, Bristol City är ute på marknaden efter en ny manager och kanske missade Charlton Athletic en chans då de inte hörde av sig till portugisen. Men låt oss vara tydliga med vad han menade. Mourinho har alltid sett sig själv som manager på Old Trafford och om United kände samma sak kunde hans tillgänglighet knappast ha tajmats bättre med tanke på att den sammanföll med deras sämsta form på ett kvartssekel.

Istället tog sig United en lång och hård titt och vände sedan ryggen till. Det har inte hänt och det kanske aldrig kommer att hända heller. Om United inte vill ha honom när de var farligt nära en fullskalig kris, Bayern har tittat åt ett annat håll, Real föredrar Zidane och de andra supermakterna ger honom en kall skuldra, då finns det en stor fråga: vart lämnar detta Mourinho?

I problem, är det korta svaret. Manchester City förbereder sig på att plocka in Guardiola och om det inte blir av kommer de hellre att hålla kvar Manuel Pellegrini. Arsenal delar Barcelonas högdragna förakt för Mourinho och det finns ändå inga tecken på att Arsène Wenger, vid 66 års ålder, håller på att dra ner på farten. Liverpool har Jürgen Klopp och är en annan klubb som ser på Mourinho genom kalla, misstänksamma ögon.

För några veckor sedan ställde jag frågan huruvida the Football Association skulle våga överväga honom om EM 2016 skulle bli Roy Hodgsons sista involvering med det engelska landslaget. Strax efter det stod det helt klart att Mourinho ville återvända till manager yrket omedelbart istället för att få långledigt. "Han kommer inte ta något sabbatsår, han är inte trött, han behöver det inte, han är väldigt positiv, och ser redan framåt," sa ett uttalande från hans rådgivare, det tillade även att han skulle fortsätta bo i England och hålla koll på Premier League. Mourinho kunde inte ha klargjort det tydligare ens om han hade dykt upp utanför kontoret som tillhör Ed Woodward, Uniteds vd, med en neonskylt runt halsen med texten: Öppen för erbjudanden.

Sedan dess har United följt upp sin eliminering från en måttlig Champions League grupp och ett förödmjukande resultat borta mot Bournemouth med förluster mot Norwich City och Stoke City. Efter fyra raka förluster hyllades optimistiskt 0-0 mot det sämsta Chelsea laget på många år som en ny start, följt av en haltande vinst över 17:e placerade Swansea City, en dyster FA Cup match mot League One laget Sheffield United och 3-3 matchen mot ett Newcastle United som ligger trea från slutet i ligatabellen.

Van Gaals lag har vunnit fem av deras senaste 18 matcher. Deras svit med 10 hemmamatcher utan något mål gjort i första halvlek sträcker sig tillbaka till den 30 september - en straff, utifall du undrade - och det är häpnadsväckande, minst sagt, när Van Gaal säger att han också känt sig väldigt uttråkad ibland. Det är det mest glädjelösa United-laget på många årtionden. Men ändå har inte Mourinhos telefon ringt än. De verkar fortfarande tycka att han är för giftig, att det inte är värt besväret och att de mår bättre av att hålla kvar Van Gaal istället för mannen som Unai Emery, under sin tid i Valencia, beskrev som "oåtkomlig, respektlös och utan ens en minimal känsla av värdighet".

Allt detta lämnar Mourinho i en position han aldrig kunnat föreställa sig. Det är en konstig serie händelser men om inte attityden på Old Trafford ändras har den bästa pokalvinnaren i sporten ingenstans att gå och ingen - eller åtminstone ingen han gillar - som vill ha honom.

Det finns ingen enkel väg tillbaka och med tanke på ensamheten hos en arbetslös manager är det förmodligen bra att han njuter så mycket av sitt eget sällskap.

Newcastle måste hoppas att Shelveys obehagliga videoklipp är en engångsföreteelse

Ett klipp har cirkulerat på internet från Jonjo Shelveys sista match för Swansea City, 3-2 förlusten borta mot Oxford United i FA Cupen, när League Two laget attackerade precis utanför straffområdet och en spelare som tydligen har allvarliga ambitioner att representera England i EM 2016 hade chansen att stänga ner dem.

Vad som hände sedan var extraordinärt. Shelvey böjde sig framåt och lade sina händer på låren och tittade på när matchen pågick runt honom. Sedan rör han sig inte en cm medan två Oxford spelare flyttade bollen mellan sig och en av de dribblade in till vänster om boxen - då, efter att inte ha ansträngt sig minsta lilla för att följa någon av spelarna, sträckte Shelvey upp sig och började vandra tillbaka med den obekymrade airen hos någon som troligen inte insåg att någon skulle kunna lägga upp klippet online.

Newcastles £12m (155,4m kr) nyförvärv har rätt när han säger att Swansea kan få komma att ångra att de sålt honom till ett lag inblandat i samma nedflyttningsstrid och samtidigt är det inte lätt att förstå logiken hos den walesiska klubben när Alan Curtis, den tillfälligt anställde efter det att Garry Monk fick sparken, nu har jobbet på riktigt när han nått 61 års ålder utan att ha jobbat som manager.

Båda besluten är riskfyllda och det är helt rimligt att Shelvey kommer bli ett användbart tillägg till Newcastles mittfält medan Curtis, som redan pratat om tanken på att flytta på sig om någon annan blir tillgänglig, inte kan hindra Swansea från att ramla ner i the Championship.

Samtidigt finns det inga storartade bevis för att Shelvey är den idealiske mannen för en klubb som sugits in i nedflyttningens kvicksand.

Videon med Shelvey.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...