De som är upprörda över behandlingen av målvakten borde gå tillbaka till managerns tid i Barcelona och fundera på resultaten för en tränare som vet precis vad han vill

Manchester Citys Joe Hart vet att om det finns någon inom fotbollen som kan backa upp sitt omdöme är det Pep Guardiola och allt han har uppnått. Fotograf: Tony Marshall/EMPICS Sport

AV: Daniel Taylor, the Guardians sportblogg, lördag 20 augusti, 2016:

Vid det här laget står det ganska klart vad som kommer ske härnäst. Claudio Bravo är på väg från Barcelona. Joe Hart har spelat sin sista match i Manchester Citys färger och med tanke på hur snabbt allt har skett, utan att Pep Guardiola knappt tittat bakåt, kommer vi antagligen få höra mer under de kommande dagarna om hur kall och stenhård den här sporten kan vara ibland.

Oturligt för Hart så är det bara så den här affärsverksamhetens natur är, medan det är lätt att förstå ett element av sympatin, vore det kanske en bra idé för några av de mer upprörda att gå tillbaka till Guardiolas tid i Barcelona och fundera på resultaten för tränaren som vet precis vad han vill och vägrar att vika sig för någon.

Barcelona hade också spelare som såg sig själva som oåtkomliga när Guardiola tog kontroll 2008. En var en f.d Ballon d'Or vinnare, aktad för att ha lyft sporten till sådana extraordinära höjder att t.o.m Real Madrids fans applåderade honom av planen efter ett clásico på Bernabéu. Ronaldinho "ändrade", enligt Xavi, "vår historia". Han var "projektets ansikte", för att använda orden från Ferran Soriano, vicepresidenten. "Ronaldinho har samma dribblingsskicklighet som Rivelino, Gersons blick, Garrinchas respektlöshet, Jairzinhos snabbhet, Zicos teknik och Romários kreativitet," sa Tostão, Brasiliens forward i VM 1970.

Samtidigt skulle man även kunna summera Ronaldinhos sista säsonger på Camp Nou med marionettdockan i Las Noticias del Guiñol, Spaniens motsvarighet till Spitting Image, som hade mottot "Fiesta!" Disciplinen var borta och omklädningsrumskulturen blev lidande som en konsekvens av det. Men ingen hade kunnat föreställa sig vad som väntade. Deco, med sin förmåga att öppna upp motståndarförsvar, gjorde det absolut inte. Samuel Eto'o, en annan dominant personlighet i omklädningsrummet, gjorde det inte heller. "Dessa tre finns inte med i mina tankar för framtiden," sa Guardiola under sin första dag som chef. "Faktum är att vi kommer gå framåt utan dem. Det är dags för en omstart."

Det visade sig att Eto'o inte kunde hitta någon ny klubb och beslutet vändes. Eto'o återvände till laget och avslutade säsongen som tvåa i pichichi, priset till La Ligas bästa målskytt, samt att han var en viktig spelare i Champions League, han gjorde bl. a det första målet i finalen mot Manchester United. Vad han inte visste att det skulle bli hans sista match. Den sommaren plockade Guardiola bort honom. "Jag förstår helt att folk vill veta varför det här händer för han är en underbar fotbollsspelare," förklarade Barcelonas tränare. "Både på och vid sidan av planen har han varit bra hela året, men det är en fråga om känsla."

Efter allt man har hört gäller samma sak Hart. Han har också blivit en fråga om känsla och om det känns otillfredsställande för hans sympatisörer, då är det förmodligen värt att hålla i tankarna att Guardiolas instinkter hjälpte honom att skapa det mest förödande och underbart ihopsamlade klubblaget i historien i Barça, de vann 14 av 19 möjliga pokaler under fyra år. Vad han inte försöker vinna är någon popularitetstävling och kanske har några missuppfattningar gällande Citys nya manager krossats under den här processen. "Han är inge ängel," som Graham Hunter skriver i Barça, Tillverkningen av det Bästa Laget i Världen. "Han kan vara intensiv, donquijotisk och svår att tillfredsställa - pesado säger de i Spanien."

Översättningen blir "tung" och Hart känner förmodligen till känslan med tanke på att han inte stött på den här sortens avslag sedan en föga känd berättelse om Roberto Mancini - när vi då snackar i pesado termer, handlar det här om en ryggsäck fylld med slaggblock - som irriterade sig på sin målvakt då han kritiserade lagets insats efter en förlust mot Real Madrid och, i ett vredesutbrott, krävde att klubben skulle sätta upp den engelska landslagsmannen till försäljning.

Mancini övertalades till att inte göra det och några veckor senare var Borussia Dortmund gäster på the Etihad Stadium, på den tiden när Champions League låten verkade ha samma effekt på några av Citys spelare som ledmotivet till Hajen kanske har på någon nervös simmare. City blev, enligt min matchrapport dagen efter, "utspelade under långa perioder" och kunde lätt ha råkat ut för "en överkörning". Men det fanns perioder i matchen då någon kunde ha kastat en näve ris mot Harts mål och han hade räddat vartenda gryn. City kom på något sätt undan med 1-1 och dagens lagkapten i Manchester United gjorde sällskap med många andra i hyllningskörerna. "Bästa målvakten i världen," skrev Wayne Rooney på Twitter.

Inte riktigt. Hart har så många olycksdrabbade perioder att det inte var någon storslagen chock att se misstagen som underminerade England i sommarens EM och de kändes särskilt straffande med tanke på all hans ovidkommande putsande innan matcherna.

På samma sätt har det funnits perioder av ren briljans, också, och det kan komma att behövas flera hypnossessioner innan den här korrespondenten kan övertygas om att hans nuvarande ersättare, Willy Caballero, inte är en större risk för Citys lag.

Ett annat minne kommer från Citys besök till Barcelona i mars förra året och en 1-0 förlust i Champions League när Hart förhindrade ännu en överkörning, personifierad av ett underbart ögonblick vid slutsignalen när Luis Suárez gick raka vägen fram till målvakten. Suárez kramade om sin motståndare, såg honom i ögonen och sa att han aldrig hade sett en sådan prestation. Det var ren beundran i anfallarens ansikte.

Guardiola var där den kvällen - ni minns kanske hur han gungade av skratt på läktaren efter Lionel Messis tunnel på

James Milner - och det är kanske synd att en man med hans tränarrykte inte ska vara villig att arbeta med Hart på det han anser vara målvaktens svaghet. Om han tycker att Harts distribution dramatiskt behöver förbättras, kunde de då inte ha finjusterat det på träningsplanen? Om Hart behöver sluta sparka långt, släppa ut bollen snabbare och förstå viktigheten i att bygga bakifrån, skulle det då inte ganska enkelt ha kunnat fixas till?

Eller kanske litar, precis som med Eto'o, managern på sin "känsla" och i så fall får vi inte glömma att han inte har gjort alltför dåligt ifrån sig då han litat på sina instinkter. Guardiola var 37 när han accepterade jobbet i Barcelona, under världens medias strålkastare, och annonserade omedelbart att det var färdigspelat i klubben för Ronaldinho, Deco och Eto'o. Precis som alla stora managers kan han vara hård, orubblig och ja, lite av ett svin ibland. Tro inte för en sekund att han kommer vara bekymrad över att Hart har omklädningsrummets respekt. Föreställ er inte att han störs av risken som finns involverad, eller kritiken som det har attraherat. Anta inte att Guardiola åker hem på kvällen och oroar sig över att Joey Barton vill läxa upp honom gällande standarden på professionellt uppträdande.

Något liknande händer i Manchester United med tanke på José Mourinhos beslut att skära loss Bastian Schweinsteiger och fradgan av indignation det har orsakat i Tyskland. Karl-Heinz Rummenigge och några andra i Bayern München har turats om att uttrycka sin upprördhet - men dock inte till den grad, verkar det som, att de är villiga att köpa tillbaka spelaren - medan något ljushuvud från Fifpro, det världsomspännande spelarfacket, verkar ha fått för sig att Schweinsteiger blivit ett offer för ett allvarligt brott, och inte bortplockad från förstalagets aktiviteter. "Det är tydlig mobbning," sa Dejan Stefanovic, en slovensk jurist. "I Slovenien hade vi åtalat Mourinho och siktat på det högsta straffet - tre år i fängelse." I så fall skulle i princip varje manager i spelet få bommas in och Sir Alex Ferguson kan förvänta sig att nyckeln slängs bort.

Alternativt så har Mourinho kommit fram till att Schweinsteigers ben inte längre hinner med hans hjärna. Mittfältarens insatser symboliserade förra säsongens tråkighet på Old Trafford och du minns kanske några mördardetaljer efter att Louis van Gaal fått sparken gällande hur lite tid Schweinsteiger tydligen spenderade i Manchester. Schweinsteiger var skadad i januari och hade en tendens att återvända till Tyskland, flyga in till Uniteds matcher och sedan raka vägen tillbaka igen. Det togs inte emot alltför väl i omklädningsrummet, minst sagt. "Han driver med oss," var en beskrivning.

Hart är en betydligt mer etablerad person i sitt omklädningsrum men det kan, på ett konstigt sätt, komma att fungera till Guardiolas fördel i ett yrke där han alltid måste ses som bossen. "Det är vidrigt," sa Barton. Men så är det inte. Hänsynslöst? Ja. Polariserande? Utan tvekan. Men det finns inget vidrigt med att vilja få det bästa för ditt lag och om någon inom fotbollen har rätt att få stöttning av sitt omdöme, är det en man med Guardiolas prestationsfacit.

Forestieri affären obekväm för FA

Fernando Forestieri vägrade att borda bussen till Sheffield Wednesdays bortamatch mot Norwich City förra helgen mitt i snacket om en potentiell transfer och rapporter om att hans arbetsgivare hotade med att lämna in ett officiellt tapping-up klagomål mot en ej presenterad klubb.

Forestieri, starkt sammanlänkad med två andra Championship klubbar, var även tvungen att övertygas om att vara med i öppningsmatchen mot Aston Villa. Hans klubb har sedan dess klargjort att de inte kommer backa in i ett hörn och Forestieri, som visat mer nerv än en infekterad tand, har sedan släppt ett uttalande där han ber om ursäkt för sitt uppträdande.

"Jag kan bara upprepa att inte en enda gång övervägde jag att lämna Sheffield Wednesday, och jag är ledsen om någon någonsin trodde att det var fallet," sa han. "Mitt hjärta är med Sheffield Wednesday."

Det är bra av honom att klargöra det och vem skulle någonsin tvivla på ett ord från honom? Men det är synd att Wednesday har bestämt sig för att inte lämna in det där klagomålet om de genuint har bevis på att han har erbjudits en alternativ anställning bakom deras rygg. Till att börja med hade det varit intressant att se vad the Football Association hade tyckt om det, efter att ha intervjuat Steve Bruce för Englandsjobbet utan att det, enligt Hull City, styrande organet kom med en officiell förfrågan först.

Varför Rooney snacket inte bär någon vikt

Paul Parker, en gång i tiden en ganska skicklig försvarare för Manchester United, verkar ha skrivit in sig själv hos industrin för fotbollens hyr-ett-citat i och med hans påstående om att Wayne Rooney är "långsam och överviktig" och med i José Mourinhos lag "p.g.a. marknadsföring".

Ja, Rooney är inte spelaren han en gång var. Han har förlorat sin accelerationsexplosion, tar sig sällan an motståndare på sättet som brukade komma naturligt för honom tidigare i hans karriär, och det kommer inte ändras nu när han närmar sig sin 31:a födelsedag.

Men det är en form av dumhet som kanske t.o.m får Tommy Docherty, den första hyr-ett-citat killen från United, att skämmas lite, det här med att Mourinho bara behåller spelaren av kommersiella anledningar.

När det gäller pratet om att han bär på extrakilon slog det mig när jag spenderade tid med Rooney vid EM i somras - ingen exakt vetenskap, ska erkännas - hur spenslig han faktiskt är, på nära håll. Rooney är mindre än du kanske föreställer dig och om han var överviktig skulle det inte gå att gömma det för United - eller England, för den delen - med tanke på testerna som spelarna genomgår nuförtiden och teknologin som mäter exakt hur långt de har sprungit, i vilken hastighet, deras procentuella kroppsfett och mycket annat.

Fotbollen har verkligen gått vidare en lång väg sedan en berättelse Larry Loyd drog för mig nyligen gällande dagarna då han själv spelade, när Nottingham Forest vann två Europacuper trots att deras idé om idrottsvetenskap inte var mer förfinad än att förstalagstränaren, Jimmy Gordon, vägde varje spelare på en våg varje fredag morgon.

Om en spelare låg ett par pounds (1 pound = 0,45 kg) över, förklarade Lloyd, hotade Gordon med att berätta det för Brian Clough. Om det bara var ett pound hade spelaren i fråga en chans att prata sig ur det. "Det är bara en bra skitning", var Lloyds favoritförklaring för att klara sig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...