• Målvakten har lämnats på bänken i säsongens två första matcher av Pep Guardiola  

 

• Mittfältaren menar att Brendan Rodgers har en "medelålderskris"

   

 Joey Barton skapar lite liv kring Rangers. Fotograf: Jason Cairnduff/Reuters

 

 

 

 

AV: Press Association, i the Guardian, onsdag 17 augusti, 2016:

 

 

Joey Barton har beskrivit Manchester Citys behandling av Joe Hart som "vidrig" och säger att det inte skulle ha hänt under hans tid i klubben.

 

 

Hart har lämnats på bänken av Pep Guardiola i Citys två första matcher för säsongen och Englandsmålvakten sammanlänkas alltmer med en flytt från klubben han spelat för sedan 2006 och gjort närmare 350 matcher för. Rapporter gör gällande att Barcelona målvakten Claudio Bravo är på väg att slutföra en flytt till the Etihad Stadium.

 

 

Rangers mittfältaren Barton, en akademispelare som tog sig in i seniorlaget hos City och spenderade fem säsonger i förstalaget innan han lämnade 2007, sa följande till Talksport: "Det är inte klubben som jag lämnade.

 

 

"Klubben jag lämnade och som jag ser nu är två totalt olika organisationer. Klubben jag spelade för hade inte behandlat en spelare som varit en tjänare så länge som Joe har på det sättet som de har gjort. Jag tycker det är vidrigt.

 

 

"Han är en fullfjädrad landslagsman, någon som förmodligen, innan City tog pengarna, kunde ha gått vidare till större och bättre saker själv, men han stannade och ville vara i City.

 

 

"Jag ser inte vad han har gjort fel för att bli behandlad på detta sätt. Hans attityd är inte förskräcklig. Jag gillar inte det här. Det är vanlig mänsklig anständighet, oavsett hur bra du tränare du är. Varför behandla honom så?"

 

 

Guardiola, den f.d Barça tränaren som tog över City i somras efter att ha lämnat Bayern München, startade Willy Caballero framför Hart i både lördagens 2-1 vinst mot Sunderland och tisdagens 5-0 triumf borta mot Steua Bukarest.

 

 

Barton tillade: "Jag har sett Caballero och säger du till mig att Caballero är bättre med fötterna än Joe Hart? Jag har inte sett det.

 

 

"Varför inte låta honom kriga för sin plats och om han sen inte är tillräckligt bra säg: 'Jag har gett honom en chans.' Det är vad varje manager borde göra, ge alla en chans."

 

 

Samtidigt försökte Barton reta upp Rangers rivaler Celtic inför deras möte den 10 september genom att påstå att deras manager Brendan Rodgers har en "medelålderskris".

 

 

"Jag har inte lyckats springa på honom än," sa Barton med glimten i ögat. "Jag vet att platserna dit han går och platserna dit jag går förmodligen skiljer sig med solbrännan och tänderna och de där grejorna. Det är inte den sortens inrättningar jag dyker upp vid. Jag har ingen medelålderskris."

Manchester Uniteds första förlust av deras rekordnyförvärv hjälper till att förklara en del galna löner som vrider till ynglingars huvuden. Då Pogba återvänder åker 'den nya Cruyff' tillbaka ut på lån

   

Paul Pogba och Adnan Januzaj firar Manchester Uniteds vinst av the Manchester Senior Cup 2012. Deras karriärer har efter det tagit väldigt olika banor. Fotograf: John Peters/Man Utd via Getty Images.

 

 

 

 

AV: Daniel Taylor, the Guardians sportblogg, lördag 13 augusti, 2016:

 

 

Pengarna är så astronomiska nuförtiden, de rika blir så mycket rikare och siffrorna blir högre hela tiden, kanske är det här ett passande tillfälle att fråga sig hur länge det kommer dröja innan fotbollen visar upp sin första spelare att tjäna £1m (11,7m kr) i veckan.

 

 

Snabbare än du kanske kan föreställa dig, i alla fall om man utgår från en nyligen genomförd intervju med en av sportens mer formidabla agenter. "Jag tror inte att bubblan kommer spricka," säger Jonathan Barnett. "Fotbollen blir större och större, och lönerna kommer bli större och större Så, ja, någon som betalas £50m (587,1m kr) om året? Jag tror det kommer att komma väldigt snart."

 

 

Barnett, för de som inte känner till namnet, befinner sig i en bra position att bedöma det, med tanke på att han har Gareth Bale, superstjärna, bland sina klienter och förhandlade fram £85m (998,1m kr) flytten från Tottenham Hotspur till Real Madrid som gjorde walesaren till den dyraste spelaren på planeten. Väldigt blygsam är han gällande det, också. "Att kunna säga att jag har gjort den största affären i historien är fantastiskt, och folk tittar på mig i ett annat sken. Jag pratade med en spelare utomlands och hans mamma och pappa ville ta ett kort med mig. Jag säger inte att det är för att de gillade mig, det var för att de tänkte: 'Det här är killen som gjorde världsrekordet.' Jag får mycket av det. De flesta av de unga spelarnas familjer utomlands tar en bild med mig."

 

 

Nu har den affären såklart överskuggats av Paul Pogbas transfer från Juventus till Manchester United, den flytten höjde världsrekordet till £89,3m (1,04 miljarder kr), och det är inte konstigt att så många personer finner summorna helt sanslösa när agenten i det fallet, Mino Raiola, enligt rapporterna har dragit in något i närheten av £25m (293,5m kr). Raiolas klienter inkluderar även Zlatan Ibrahimovic och Henrich Mchitarjan och han gillar antagligen att ha Uniteds exekutiva vice ordförande, Ed Woodward, på snabbuppringning. Raiola har, för att sätta det i ett sammanhang, tjänat mer på sina olika transaktioner den här sommaren än vad Sir Alex Ferguson betalades under någon femårsperiod, innan 2010, då han styrde Old Trafford på sin absoluta topp.

 

 

Fundera sedan på den andra änden av skalan och skillnaden mellan de olika stegen i engelsk fotboll när Barnsleys vidareförsäljningsavgift från John Stones £47,5m (557,7m kr) transfer mellan Everton och Manchester City är högre, på £6,8m (79,8m kr), än Yorkshire klubbens hela årsinkomst, postade i deras senaste räkenskaper till £4,8m (56,3m kr).

 

 

Sedan har vi storyn som nådde mig tidigare i somras gällande vakansen för en ny Port Vale manager. Neil Redfearn intervjuades och Port Vale, som slutade i mitten av tabellen i League One förra säsongen, gillade vad de såg. Diskussionerna föll samman när Redfearn hörde att lönen var £40,000 (469,696 kr) om året - mindre än vad materialförvaltaren tjänar hos många Premier League klubbar.

 

 

Gapet blir definitivt större. Det här är vägen som fotbollen har tagit under en ganska lång tid och vi borde förmodligen vara medvetna vid det här laget om att klagomål på det kommer inte förändra någonting. Men det betyder inte nödvändigtvis att vi måste gilla det och det var verkligen svårt att läsa Arsène Wengers åsikter om de ändrade finanserna utan en känsla av att luften gick ur en som kommer från upptäckterna av vissa delar av sporten som blir alltmer svåra att omfamna.

 

 

Wenger pratade om en kultur där spelare blir rika innan deras tid och när han frågades om de största förändringarna, då han närmar sig 20 år som Arsenals manager, nämnde han agenternas makt. "Jag har kämpat hela mitt liv för att fotbollsspelare ska tjäna pengar men när man betalar dem innan de producerat kan det döda hungern," sa han. "Jag är rädd att vi nu har spelare under 17, under 18, som tjänar £1m (11,7m kr) om året. När Ian Wright tjänade det, hade han gjort mål, han hade utsatt sin kropp för påfrestningar. Nu, innan de startar, är de miljonärer - en ung spelare som inte ens har spelat." Multimiljonärer, för att vara exakt. Tydligen är den accepterade summan för en "top kid" i dagens klimat faktiskt £40,000 (469,696 kr) i veckan och ett fyraårskontrakt - runt £8m (93,9m kr) totalt.

 

 

Underskatta inte den påfrestande effekten av den här för mycket, för ung kulturen. Adnan Januzaj ansågs vara en av de mer begåvade unga spelarna i Europa när han skrev på sitt första stora avtal med Manchester United i oktober 2013, 18 år gammal. "En ung Cruyff", kallade den dåvarande managern, David Moyes, honom bakom scenen.. Han menade Johan, antagligen, och inte Jordi, med tanke på att Real Madrid, Barcelona och Paris Saint-Germain samtliga försökte locka bort Januzaj från Old Trafford. Nu, tre år senare, har han dykt upp på lån hos Sunderland. José Mourinho ville inte omedelbart ha honom. Louis van Gaal gillade inte vad han såg. Borussia Dortmund tog in honom på lån förra säsongen och skickade sedan tillbaka honom fyra månader tidigare än planerat. Januzaj, nu 21 år, sägs vara extremt förtjust i stjärnfotbollsspelarens förmåner och det är förmodligen ingen tillfällighet att hans drift utför började efter det att han skrivit på det där femårskontraktet.

 

 

En spelare med dessa suddiga prioriteringar bör inte förvänta sig alltför mycket sympati gällande den läckta nyheten att han känner sig "förnedrad" av Mourinho och det påminner mig om en konversation med någon på Old Trafford under slutet av förra säsongen efter avslöjandet inifrån omklädningsrummet om att några av seniorspelarna inte fullt ut gillade vad som hände med deras yngre kollegor.

 

 

Hur, frågades det, kunde klubben rättfärdiga ett £2,5m (29,3m kr) kontrakt för Tyler Blackett? Blackett skrev på det kontraktet i februari 2015 och under resten av säsongen gjorde han två inhopp från avbytarbänken, vilket gav totalt 27 spelade minuter. Förra säsongen gick han på lån till Celtic och för ett par dagar sedan pratade jag med någon som såg hans debut i Skottland. "Det gick emot allt förnuft att han var en Manchester United spelare," var domen. Blackett startade två matcher till och var sedan aldrig mer med i Celtics trupp till en ligamatch igen. 22-åringen väntar nu på att gå ut på lån igen och här är grejen: det finns inte alltför många klubbar som vill ta på sig en veckolön på £20,000 (234,850 kr).

 

 

Svårigheten är att veta vad som kan göras för att förändra den här kulturen när det finns mer pengar än någonsin som flyter runt i Premier League och klubbar vill undvika att få sina fingrar brända på det sättet som hände United under Pogbas första sejour på Old Trafford, när han inte fick pengarna han ville ha och spelade ut sitt kontrakt för att få ett bättre avtal i Juventus.

 

 

"Det kommer aldrig någonsin finnas en bättre tid att vara fotbollsspelare än nu," deklarerade Alan Shearer 1999. Men han hade fel. Men han hade fel, med det nya tv-avtalet finns det så mycket prispengar att dela på att klubben som kommer sist i Premier League kommer tjäna mer än de som vinner Bundesliga. Samtliga Englands 20 toppklubbar förväntas finnas med när the Deloitte Football Money League presenterar de 30 rikaste i världen och det betyder att vi nu har en liga där Bournemouth, Crystal Palace, Leicester, Manchester United, Swansea, Watford och West Ham alla har slagit sina transferrekord den här sommaren. Everton tror att de kommer göra detsamma den här veckan för Yannick Bolasie och det säger en hel del om sportens moderna finanser när en opretentiös klubb som Stoke kan erbjuda £20m (234,8m kr) för Saido Berahino och West Brom är villiga att betala £25m (293,5m kr) för Christian Benteke. Bolasie är tydligen nu värd någonstans mellan £25m och £30m (293,5m kr och 352,2m kr), och när en spelare på hans nivå genererar den sortens avgift blir det tydligt varför klubbar betalar sina växande stjärnor mer än någonsin.

 

 

Det finns ingen enkel lösning men kanske skulle makthavarna utforska huruvida det är möjligt att sätta ett tak på spelarlönerna vid en viss ålder. Det har diskuterats, enligt Dan Ashworth, the Football Association's tekniske director, och det skulle också kunna vara en bra idé att introducera förtroendefonder, vilket betyder att unga spelare skulle få en del av deras lön medan resten hålls tillbaka tills senare i deras karriärer.

 

 

Tyvärr är det inte alltid så lätt att veta vad de relevanta personerna faktiskt gör åt det. Colin Gordon, en annan av sportens mer prominenta agenter, intervjuades nyligen för en bok gällande nedstämdheten som påverkar Englands landslag och berättade en story om när han höll ett två timmar långt möte med Greg Dyke, dåvarande ordförande för FA, för att föreslå idén med förtroendefonden. "Greg Dyke älskade det," minns han. "'Fantastiskt, briljant,' sa han, 'skicka mig ett e-mejl.'" Gordon skickade Dyke e-mejlet. Vad hände sen? "Jag hörde inte ifrån honom."

 

 

 

Charlton farsen inget att skratta åt

Den kanske sorgligaste delen av det senaste PR-fiaskot som involverar Charlton Athletic är att det känns helt naturligt vad den här en gång så stolta klubben har blivit under deras nuvarande regim.

 

 

Det är verkligen svårt att tänka på någon annan gång när en supporter som ansöker om att köpa en säsongsbiljett sedan har fått motta ett brev som säger att det beror på underskriften av ett kontrakt som hindrar honom från att fälla "nedsättande kommentarer" på sociala medier om sättet som klubbens sköts på.

 

 

Tyvärr för Charlton så ska man nog förvänta sig en del kritik online när klubben har relegerats till League One, olika protester gällande ägaren, Roland Duchâtelet, och vd:n, Katrien Meire. Kanske borde de relevanta personerna förstå att det bästa sättet att undvika klagomål på är att sköta klubben på ett sätt som lockar fram välvilja. Samtidigt får man väl säga att det är synd att the "Agreed Behavioural Contract" inte fungerar åt båda hållen, så att Charltons supportrar skulle kunna övervaka uppförandet hos folket som sköter klubben om det skulle behövas.

 

 

 

Zlatan är självcentrerad men vinner över dig

Den unge Zlatan, Fredrik Gerttens dokumentär som följer de tidiga delarna av Zlatan Ibrahimovics karriär, släpps på måndag och jag kan rekommendera den, inte minst för att det är sällsynt att se, på nära håll, en av våra kategori A fotbollsspelare på en sådan mänsklig nivå. Ibrahimovic gör ingen besviken med den där blandningen av arrogans och stundtals briljans som lämnar föreställningen att Manchester Uniteds nyförvärv, inte alltför olikt Cristiano Ronaldo, kommer prata vältaligt om vilket ämne som helst, så länge det ämnet är han själv.

 

 

Det är inget skådespeleri och det står snabbt klart att Ibrahimovic var precis lika full av sig själv som yngling i Malmö som han är nu. Som en av hans äldre lagkamrater i Sverige uttrycker det: "Han är ingen stjärna än, men han tror att han är det."

 

 

Samtidigt finns det mer med Ibrahimovic än skrävlet - notera hans häftiga reaktion i ansiktet när Ajax fans visslar mot en av hans tidiga insatser i Amsterdam ("De vet inte hur bra jag är") - och min gissning är att du kan komma att gilla honom mer efter att ha sett den här filmen.

AFC Bournemouth 1    

Adam Smith 69

 

 

Manchester United 3

Juan Mata 40

Wayne Rooney 59

Zlatan Ibrahimovic 64

   

Zlatan Ibrahimovic gör Manchester Uniteds tredje mål mot Bournemouth. Fotograf: Michael Steele/Getty Images

 

 

AV: Dominic Fifield på Vitality Stadium, the Guardian, måndag 15 augusti, 2016:

 

Det tog lite mer än en timme, och ett dundrande bidrag från egot som leder hans lags anfall, innan José Mourinho lät den ganska irriterande fasaden släppa och visade sina sanna känslor. Manchester United managern hade sett sitt nya lag etablera en ledning som redan såg oöverstiglig ut när Zlatan Ibrahimovic fick bollen ungefär 25 yards (=22,8 meter) från mål och, med Bournemouths spelare fortfarande yra efter Anthony Martials sprint, avfyrade ett skott mellan Steve Cooks ben, förbi Artur Boruc och in i bortre hörnet.

 

Hemmalaget bjöd in till avslutet då ingen gick på anfallaren men det utfördes med perfekt precision, och allt detta i ett anfall som forwarden hade dragit igång långt in på Uniteds territorium. Medan Ibrahimovic omringades av lagkamrater ute på planen, sprang managern ut ur det tekniska området och skrek ut sitt eget firande med tränarpersonalen strax bakom sig. Kanske ville Mourinho bara se en liten uppvisning i riktig klass för att sätta lite glans på sin första Premier League match som chef. Han var definitivt övertygad om att det var ett mål som bekräftade framgång och en positiv start. Och det avslutet från långt håll såg till att slutresultatet reflekterade hans lags dominans sett över hela matchen.

 

Det här är fortfarande väldigt tidigt och det här laget kommer att, så fort Paul Pogba och Henrich Mchitarjan har integrerats ordentligt, bli ännu mer effektivt med tiden. Det kommer perfektionisten som den portugisiska managern är att se till. Men den nya eran har verkligen börjat på ett enormt uppmuntrande sätt och Mourinho lämnade arenan nöjd med mycket av det han hade bevittnat på sydkusten.

 

Eric Bailly, £30m (352,2m kr) nyförvärvet från Villarreal, var aggressiv och auktoritativ trots att han hade missat träningarna hela veckan p.g.a en skada han ådrog sig i Community Shield vinsten. Juan Mata och Ander Herrera bjöd på blixtrande ögonblick av påhittighet och fantasi, Martial bidrog från kanten, medan Ibrahimovic behållit det stoltserande steget som i så stor grad skrämde de franska klubbarnas försvar förra säsongen.

 

Han hade inte alltid sin närvaro i straffområdet, där han inte fick till någon bollberöring innan pausen, men han har nu nätat i sina debuter i Serie A, La Liga, Ligue 1, Champions League och Premier League. Hans manus fortsätter att skrivas på ett skickligt sätt. "Det är inte lätt," sa svensken. "Allt är nytt för mig, från mina lagkamrater till klubben, miljön, de nya arenorna. Men sakta kommer jag in i det och jag spelar bara mitt spel och får laget att vinna."

 

Inflytandet han kan ha på det här omklädningsrummet kan bli avgörande, även om hans kombination med Wayne Rooney instinktivt kan kännas obekvämt så kan båda peka på belöningen här och t.o.m en och annan glimt av ett riktigt partnerskap.

 

Men för att köra på med riktig Mourinho pragmatism handlade det här bara om resultatet på en arena där United förlorade under Louis van Gaal förra säsongen. Tillfredsställelsen föddes från en insats som initialt var rostig men som, ju längre tiden gick, resulterade i en övertygande vinst. Dessa tidiga händelser, där möjligheter brändes med för hårda passningar eller slarviga avslut, verkade vara bortglömda så fort en tremålsledning hade etablerats. "Att kontrollera matchen utan att ha några problem gör det här till en bra seger," sa managern. Han har aldrig förlorat sin första Premier League match under någon säsong, och så fort hans lag tog ledningen fanns det aldrig något snack om att den sekvensen skulle hotas av Bournemouth.

 

Eddie Howe skulle med rätta kunna klaga på bristande tur i inledningen, vilket tjänade till att punktera den lokala optimismen som piskats upp av 40 minuter jämnt spel. Sedan, från ingenting, missbedömdes Simon Francis bakåtpassning, slogs för lätt och plockades upp av en rusande Mata. Hans avslut blockerades av en utrusande Artur Boruc, men bollen studsade på den stapplande Francis smalben och tillbaka till spanjoren. Han kunde sedan glatt slå in bollen i det tomma målet.

 

Mata hade aldrig gjort något Premier League mål för Mourinho trot att han spelade 13 gånger för honom i Chelsea säsongen 2013-14. Efter förnedringen på Wembley förra veckan, där inhopparen byttes ut på övertid, tydligen p.g.a en bristande längd i laget, var det här ett mer tillfredsställande ingripande.

 

Målet illustrerade kanske även varför Howe fortfarande letar efter defensiva rekryter. Stokes funktionella spelare Marc Wilson förväntas återvända till sydkusten - där han tidigare har spelat för Portsmouth - i en affär initialt värd £2m (23,4m kr), och Cook blev helt ställd när Ibrahimovics klack skickade fram Rooney innan Boruc snyggt blockerade avslutet.

 

Det visade sig bli en kort respit. Antonio Valencia stormade snart förbi Charlie Daniels och slog in bollen som mötts av ett vilt avslut av Martial. Och där fortsatte hemmalagets dåliga flyt, för det felträffade skottet föll fint till Rooney, ensam vid målområdet, som enkelt kunde nicka bollen förbi polacken och fördubbla ledningen.

 

Bournemouth, med Lewis Cook tystlåtet imponerande på det centrala mittfältet, saknade bettet för att såra gästerna, deras offensiva spelare ville gärna göra för mycket i lovande positioner. Jordon Ibe, Joshua King och Callum Wilson kan komma att bli ett mer potent hot i kontringsspelet på bortaplan, men inhopparna Lewis Grabban och Benik Afobe skakade åtminstone om United när Ibrahimovic hade avnjutit sitt ögonblick. Det var Grabbans passning som togs emot av Adam Smith och ytterbacken dundrade sedan in ett fint tröstmål bakom David de Gea. Spanjoren behövde även göra en bra räddning på Andrew Surmans avslut på övertid.

 

"Vi var helt klart med i matchen fram till det första målet," sa Howe. "Det kom från ingenting: det var inte som att de hade brutit ner vår formering och gjort ett outstanding mål. Det var ett skräpmål." Mourinho kommer knappast att bry sig. Vi fick se en knuten näve i luften efter matchen, tydligen riktad mot, och returnerad av, Ed Woodward uppe på läktaren. Hans ämbetstid i United är igång på allvar.

 

 

Matchens lirare: Eric Bailly (Manchester United)

 

Mourinho och United firar segern. CREDIT: REUTERS

 

 

 

 

AV: Jason Burt, chefsfotbollskorrespondent på Vitality Stadium, Daily Telegraph, måndag 15 augusti, 2016:

Jose Mourinho är en manager som helt handlar om stora statements och här visade hans nya United - med eftertryck - ribban i Premier Leagues titelrace då de på ett mäktigt vis sopade undan Bournemouth.

De hade tur att de gick till pausvilan med en ledning tack vare Juan Matas mål, som också det var turligt. Efter pausen var de dominanta och ytterligare mål kom från Wayne Rooney och, såklart, Zlatan Ibrahimovic som nu har nätat i sina ligadebuter för United, Inter Milan, AC Milan, Barcelona och Paris Saint-Germain. United har matchvinnare - och den avstängde Paul Pogba har inte spelat än - och vann den här matchen.

United spelade inte så bra - inte förrän i den andra halvleken - men har en vana att skapa och ta vara på chanser (till skillnad mot tiden under Louis van Gaal) och det här var ett imponerande resultat mot ett Bournemouth lag förstärkt av deras egna sommarnyförvärv och de har gjorts svårare att bryta ner av managern Eddie Howe som fyllde mittfältet.

Bournemouth visade prov på den karaktären då de snabbt reducerade efter det att Ibrahimovic hade gjort 3-0, detta då Adam Smith superbt sköt bollen förbi David De Gea med ett skott avlossat utanför straffområdet efter att ytterbacken skapat lite yta att agera på. Ibrahimovic var ännu längre från mål, 25 yards (= 22,8 meter), då han skickligt borrade in ett lågt högerskott förbi Artur Boruc och i nät fram till en bekväm 3-0 ledning.

 

Juan Mata gör matchens första mål. CREDIT: REX

 

Mata - en överraskande startspelare och kanske endast med i laget p.g.a Jesse Lingards skada - gav United ledningen innan halvtid då han utnyttjade ett defensivt misstag av Bournemouth.

Mata sprang fram på en bedrövlig bakåtpassning och hans skott träffade Boruc med studsade sedan ut - två gånger - mot den jagande försvararen Simon Francis och föll perfekt till spanjoren som lätt kunde rulla in 1-0. Det hela gjordes värre av att det även var Francis som slog bakåtpassningen.

Mata byttes in och ut under Community Shield matchen förra helgen och trots att Mourinho efter matchen påstod att han inte ska säljas återstår det verkligen att se vad framtiden har att bjuda på och hur central han kommer att vara. Han blev på nytt utbytt idag och fick en klapp på ryggen av Mourinho - i stället för en klapp rakt i ansiktet (figurativt inte bokstavligt talat, såklart).

Efter att Boruc räddat Rooneys avslut, efter att han sprungit igenom på Ibrahimovics smarta klack och Steve Cook felat, och efter att United kaptenen gått omkull enkelt i jakt på en straff, kom det ett andra mål. Det kom efter fint passningsspel av United men det fanns även en del tur inblandat då bollen hamnade hos Antonio Valencia vars inlägg nådde Antonhy Martial, som fick på en felträff men hans skott skott studsade upp till Rooney som kunde nicka bollen förbi Boruc och i mål. Det betyder att Rooney nu endast är fyra mål ifrån att slå Sir Bobby Charltons klubbrekord på 249 gjorda mål.