Vi skulle kunna bli upphetsade av Fifa-presidentens påstående om att "fotbollen är tillbaka" - om det inte vore för att hans uppsvällda turnering med nytt utseende flyger rakt i ansiktet på idrottslig meritokrati

VM-expansionen till 48 lag från 2026 har bekräftats.

AV: Marina Hyde, the Guardian sportblogg, onsdag 11 januari, 2017:

Vilken överraskning att få reda på att den sporticida galningen Gianni Infantino har adderat ännu en prisutdelningsceremoni till fotbollens kalender. Som någon som anser att vad världen verkligen saknar är ytterligare en glittrande kväll med branschens frotterande, är jag glad att se Fifa-presidenten identifiera behovet för fotbollsfamiljen att komma ihop tillsammans på det här sättet.

Om det bara fanns ett testat och inkört sätt för fotbollseliten att mäta sig själva mot varandra - kanske i vanliga tävlingar, turneringar, mästerskap, derbyn, clásicon, ligor, cuper, och olika andra gammalmodiga idéer som antagligen kommer att fasas ut helt till favör för konkurrenskraftiga svarta slipsar-tillställningar och helsponsrade event. Men det kan inte ske, för Fifa:s första "The Best" fotbollsutmärkelser ägde rum i Zürich i måndags kväll, och var packad till goody bagens bredd med onödiga priser och cynisk förtjänstsignalering. En person som var på plats ger mig två fantastiskt underhållande sluttidsvinjetter: utanför ceremonin fanns det schweiziska tonåringar som faktiskt bad Infantino att skriva autografer på deras tröjor. (Ta ett ord mer er själva, Schweiz.) Och det sista Infantino sade till tv-kamerorna innan han svepte in för en kväll med ihopsatta förflyttningsaktiviteter var: "Fotbollen är tillbaka."

Jag har inte för vana att peka på vattentäta teorier, men här finns ett undantag: om du någonsin läser frasen "öppningsprisutmärkelsen X", då kan du vara säker på att X-branschen befinner sig i något slags allvarligt trubbel och att de inte vet vad de ska göra åt det. Min egen bransch är ett tydligt typexempel. Det verkar nu finnas runt sex årliga pressprisutdelningar, där alla förmodligen beskriver sig själv som "vår branchs Oscars", och där alla är desperata marknadsexerciser ihopdrömda eller förevigade av folk som inte kan komma på något bättre sätt att rättfärdiga deras existens på, men som mycket mindre säkrar ens deras medellånga fortsättning. Det är nästan som om desto mer fel vi har och desto mer ekonomiskt utmanade vi är, desto fler möjligheter dyker det upp för självbekransning.

Fotbollen gör flera gånger bättre ifrån sig än tidningar, såklart, men vi måste komma ihåg att Infantino outtröttligt jobbar för att adressera det. För detta ändamål, låt oss ta en titt på hans mästerplansagenda från de senaste dagarna i Zürich:

1) Själv ställa upp i en "legendarmatch" i Fifa-högkvarteret. #legend

2) Inviga en sensationellt onödig prisutdelningsshow.

3) Agera för att förstöra fotbollens flaggskeppsturnering genom att föra in ett VM för 48 lag.

Och så vidare till det usla VM:et för 48 lag som - naturligtvis - godkändes i tisdags morse av ett antal idiotiska, osäkra och giriga förbund, inklusive vårt eget. Från och med 2026 kommer VM att ha 16 grupper med tre lag i varje grupp. Fifa har helt klart insett att det inte har några berg kvar att bestiga när det gäller ekonomisk korruption och som en konsekvens har de gått vidare och korrumperat själva produkten. Säg vad du vill om kleptokratin hos Fifa under de senaste årtiondena - och gud ska veta att jag har gjort det, nästan veckovis - men du ville åtminstone faktiskt se hela VM-turneringen. (Jag vet att det finns några väldigt rena själar som säger sig ha slutat titta för några år sedan som en principsak, men de flesta av oss här nere i rännan tittade ganska glatt.) Men det tidiga skeendet i en turnering för 48 lag är en utmaning som många anser att det är onödigt att resa sig för.

När det gäller mig kom den mest perfekt kortfattade domen gällande denna självstympning av Fifa från FT:s Moskva-korrespondent, som helt enkelt bara observerade följande: "VEM 2026: Det mörka hotet". Inkapslat i den tre ord långa domen finns allt du egentligen behöver veta om vad South Park en gång milt skildrade som konceptet för franchisevåldtäkt.

Å ena sidan ska vi, kanske, salutera Infantinos modiga hållning mot de rådande strömmarna av populism, där åtminstone en har handlat om ilska mot kulturen med deltagandemedaljer. Kanske tror Fifa-bossen att VM måste ställa om sig för att tilltala de kommande generationerna som uppfostrats till att tro att de har vunnit bara de har deltagit. Å andra sidan så vill han, kanske, bara få rösterna och Fifa få pengarna. Det är så svårt att avgöra, eller hur?

Vad som står helt klart med den här nya modellen är att kvanitet slår kvalitet. Redan innebär ekonomin i idrottens mega-tillställningar att vi spenderar 90% av tiden tills de börjar med att diskutera sådana saker som infrastrukturellt "arv" istället för idrottsliga tävlingar. Redan finns det en distinkt känsla av att VM håller på att bli en McDonald's-reklam med en alltmer oviktig fotbollsturnering bifogad.

Ett VM för 48 lag bekräftar helt enkelt bara att den här typen av elitsport handlar mindre och mindre om elit och mindre och mindre om sport. Istället förväntas det uttryckligen - kanske primärt - att fungera som ett utvecklingsverktyg eller finansieringshjälp åt eftersläntrare. Vd:n för det skotska fotbollsförbundet pratar om turneringen för 48 lag som "en positiv sak för de mindre nationerna", som om det vore poängen med sport. Vad är meritokrati, om inte något som måste mildras?

När det gäller hur den här tråkigt uppsvällda turneringen ska fungera, ser jag att Infantino har föreslagit att Fifa kanske kan introducera straffläggningar i gruppspelet för att hindra länder från att spela för resultat som de båda har nytta av. Han säger det nu ja, men jag hoppas att det bara är kamouflage för den oundvikliga lösningen. Låt oss inse det, det skulle inte finnas något mer perfekt sätt att säga "fotbollen är tillbaka" på än att avgöra alla oavgjorda matcher med en prisutdelningsceremoni.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...