För mig gör de bästa bossarna dåliga spelare bättre, genomsnittliga spelare bra och bra spelare exceptionella - han har inte gjort något av det under sex månader på the Etihad

Collymore anser att de här två är mycket bättre managers än Guardiola den här säsongen. (Foto: Man Utd via Getty)

 (Pip Mirror Stan Collymore)

AV: Stan Collymore, Daily Mirror, tisdag 17 januari, 2017:

Den här kolumnen är ingen ringaktning mot Pep Guardiola. Inte egentligen.

Det är en ringaktning mot den moderna supportern - den moderna hipstern, experten och journalisten.

En ringaktning mot alla som ser Henrich Mchitarjans skorpionspark på Annandagen och deklarerar det det bästa målet någonsin, för att sedan säga samma sak om Olivier Girouds knappt en vecka senare.

Eller att Andy Carrolls flygande volley i lördags faktiskt var bättre än båda de andra.

Det handlar om alla de personer som säger till mig, vecka in och vecka ut, att Guardiola är den bästa tränaren på planeten när, helt ärligt, jag fortfarande inte har sett någonting sedan han anlände till England som backar upp det.

Långlivade fotbollssupportrar - folk som har varit fans hela deras liv och tagit tiden från det att de var sex, sju eller åtta för att gå till matcherna, samla på fotbollsbilder, lära sig om spelets historia, förstå det och förstå de stora namnen bland managers och spelare - börjar bli illamående av all hype.

Vi lever i en tidsålder där något beskrivs som det bästa omedelbart, och sedan är det bortglömt två veckor senare när det har bevisats att, ok, kanske var det inte riktigt det bästa.

Det är omedelbarheten i allt som skaver, och kanske är det den omedelbarheten som krönte Guardiola till 'Den Störste' för hans prestationer i ligor där det finns två konkurrenskraftiga lag - kanske tre, som mest.

Guardiola är en väldigt bra manager, som i Barcelona var en väldigt bra manager med en av de bästa spelartrupperna som skådats.

Men jag började se sprickorna när han flyttade till Bayern München - med ett lag som vunnit Trippeln säsongen innan han anlände. I Champions League var han inte bara underpresterande, han var väldigt dålig och avslöjades också.

Jag säger alltid att en stor manager kommer ta dåliga spelare och göra dem bättre, genomsnittliga spelare och göra dem bra, bra spelare och göra dem exceptionella.

Och det finns två väldigt bra exempel på det i Premier League den här säsongen.

I Manchester United har Jose Mourinho tagit två genomsnittliga försvarare - Phil Jones och Marcos Rojo - och gjort dem väldigt bra som ett mittbackspar. Antonio Conte har förvandlat Victor Moses och Marcos Alonso, två spelare som förmodligen inte hade kommit in i många personers trupp i Chelsea, än mindre in i laget, för att sedan bli viktiga delar i ligaledarnas startelva.

Guardiola har inte gjort något av det i Manchester City.

Vem har egentligen blivit bättre?

Claudio Bravo är inte på samma planet som Joe Hart; Gael Clichy och Bacary Sagna - två titelvinnare och båda med massor av landskamper - har inte varit bättre än Moses och Alonso som ytterbackar/wingbackar.

Sergio Aguero, Kevin De Bruyne, David Silva och Raheem Sterling kan ge världsklassprestationer på en given dag, men totalt sett har de varit genomsnittliga. Och John Stones är typexemplet på den icke försvarande försvararen - Roberto Martinez blev hårt kritiserad för att han skämde bort honom när de var i Everton tillsammans, men Guardiola har gjort samma sak.

Om den insatsen på Goodison i söndags hade kommit under en av hans företrädare, Roberto Mancini eller Manuel Pellegrini, hade många ansett att det var ett brott som förtjänade sparken.

Det finns inte en strimma bevis som pekar på att Guardiola förtjänar att nämnas i samma andetag som Conte i vår liga.

Men vissa personer verkar ha det här begäret att placera honom och andra på piedestaler de inte förtjänar att vara på.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...