Sportens myndigheter och Stiles f.d klubb har gjort väldigt lite för att hjälpa "Nobby", vars kamp mot Alzheimers och demens tros vara sammanlänkat med spelet han älskar

Alzheimers och vaskulär demens har slitit hårt på Nobby Stiles.

AV: Ian Herbert, the Independent, onsdag 18 januari, 2017:

Nobby Stiles var mannen som Bobby Charlton beskrev som föregångaren till Roy Keane - "krigshund" som man alltid kunde lita på när det gällde att avstyra faror vart de än dök upp ute på planen. Så det är kanske inte förvånande att han har mött sin tuffaste kamp med styrka och en hel del humor.

Stiles har kämpat mot Alzheimers och vaskulär demens i 15 år, till den grad att hans mentala hälsa har slitits på ordentligt, men vid ett tillfälle i kampen för att minnas vem han hade pratat med för endast fem minuter log han mot sin son, Rob. "Jag får nya vänner varje dag," sade han till honom.

74-åringens tal är i princip borta och hans försämring har varit så allvarlig under de senaste veckorna att det inte kommer på tal att få besöka honom, det är bara den närmsta familjen som får göra det. För dem förvärras sorgen av att stöttepelaren i Englands VM-triumf 1966 och Manchester Uniteds seger i Europacupen 1968 inte har fått tankarna och omvårdnaden som han kanske borde ha förärats av sin älskade sport, under hans hårda kamp på ålderns höst. Mest av allt tycker familjen att fotbollen - och särskilt the Professional Footballers' Association - skulle ha visat en hängivenhet under Stiles livstid för att slutföra researchen för länken mellan att nicka en fotboll och degenerativ hjärnsjukdom. Definitiv research har inte ens börjat.

Stiles har själv aldrig krävt några sådana ansträngningar. Wing-halvbacken må ha varit en jätte i hjärtat för Uniteds och Englands motor, men han var även en blyg man. Hundratals personer flockades för att höra hans middagstal när hans aktiva karriär var över, men han var ingen underhållare. "Han försökte inte vara vad han inte var," säger hans son, Rob.

Han behövde pengarna när idén lades fram för honom, för endast fotbollen gav honom ingen bekväm pension. Spelet gav honom en hyfsad inkomst när han spelade, då han var en del av generationen som kampanjade för ett slut på maxlönen. Men han var ingen av de spelarna som tjänade mest i United och pengarna skulle definitivt inte räcka livet ut. Hans initiala inkomst på £3,25 (ca 45 kr) i veckan hos United hade vuxit till £20,000 (ca 280,000 kr) om året i Middlesbrough, då han lämnade Old Trafford för klubben i nordöstra England 1971.

Han tjänade mindre än det när, på Brian Kidds inrådan, Sir Alex Ferguson tog tillbaka honom till United 1989 för att träna de yngre spelarna. Familjen Stiles behövde fortfarande inkomsten som hans fru, Kay, drog in från hennes jobb med att sälja Waterford-kristall i Kendals varuhus i Manchester. Han hade varit en nationalhjälte men tvingades ändå att slita hårt för att få det att gå runt när hans aktiva karriär var över.

Medan United steg mot skyn började Stiles gå utför. Han lämnade tränarrollen 1993, åkte på en hjärtattack 2002 och ett år senare, vid 61 års ålder, började han första gången att visa tecken på förändringar och att han var förvirrad. Nu i efterhand vet familjen att det var de första tecknen på demens men varken dem, eller han, ville erkänna det. "Han var alltid i så bra form, bar aldrig på någon övervikt, hade alltid ett lågt blodtryck och det var kanske därför vi antog att det inte var någonting. Vi ville att det inte skulle vara någonting," säger hans son. Oddsen för en diagnos i åldern 40 till 65 är en på 1,400.

2010, 68 år gammal, åkte han på en transitorisk ischemisk attack (TIA), eller en "ministroke" vilket fick hans familj att bli säkra på att det fanns ett allvarligt problem. Det betydde att Stiles slutade köra bil och även om han försökte fortsätta med middagstalen - hans enda inkomstkälla - var hans äldsta son, John, tvungen att arbeta vid hans sida och leda honom genom frågorna och berättelserna.

Det var då Stiles bestämde sig för att sälja sina medaljer. "Jag har haft lite dåliga tider och jag vill lämna något till min familj," sade han i september 2010. "De här sakerna är väldigt, väldigt speciella för mig: minnena från när jag växte upp som grabb och från min fotbollskarriär."

Han diagnostiserades med prostatacancer 2013 och under tiden på Manchesters Christie Hospital åkte han på ännu en stroke som lämnade honom förvirrad. "Han var inte vår pappa." säger Rob Stiles. Han spenderade perioder på två olika sjukhus, råkade ut för två allvarliga fall, ett av dem resulterade i ett brutet bäckenben. Den en gång så skärpta och optimistiska Stiles drog sig tillbaka in i sig själv och blev stundtals överväldigad av ångest. Sönerna offentliggjorde hans tillstånd 2015 och bad om att få vara i fred då de försökte hjälpa deras mamma.

Fotbollens blandade respons på allt det här har varit avslöjande. Stiles gamla engelska lagkamrater, som redan visste, var de mest bekymrade. Som alltid var Sir Bobby Charlton en regelbunden besökare i Stiles blygsamma radhus på Kings Road i Stretford. Han har stått honom nära enda sedan de två, Shay Brennan och David Herd ironiskt nog kallade sig själva the Big Four under deras United-dagar.

Stiles hade sina bra och sina dåliga dagar och Charlton råkade besöka honom på en av de sistnämnda. Det var obehagligt. "Folk vet inte hur de ska reagera," säger Rob Stiles. "Pappa visste det och efter ett tag klarade han inte av att träffa folk."

Om de är ärliga skulle familjen säga att de är besvikna på att de i princip inte sett någon kommunikation komma från United sedan Stiles lämnade klubben, för 14 år sedan. Han har alltid sett det som en stolthet att springa ut i klubbens färger, så han ryggade inte tillbaka då han bad om biljetter till lagets hemmamatch mot Liverpool 2009. Han informerades om att han måste betala fullt pris. Han ville göra sitt barnbarn, Caitlin, sällskap på hennes första match på Old Trafford, på hennes födelsedag.

Under sådana omständigheter betydde en sällsynt korrespondens från en ur den moderna United-generationen spelare väldigt mycket. Det var ett kort från Wayne Rooney, skrivet av spelaren efter det att familjen hade berättat om hans svåra situation. På kortet hade han skrivit att han gillade att titta på klipp med Stiles och att han var ledsen att höra att han hade det svårt.

Manchester United säger att Stiles blev inbjuden till ceremonin då en läktare på Old Trafford döptes om efter Sir Bobby Charlton i april förra året, som många f.d spelare närvarade vid under matchdagar - några i the director's lounge, och att Stiles alltid skulle vara välkommen till Old Trafford. De pekar på deras köp, för £200,000 (2,32m kr), av hans VM- och Europacupmedaljer 2010 - som finns att se på klubbens museum - samt stöd vid hans middagstal. Klubben säger att de ville respektera hans familjs önskningar om utrymme och att få vara i fred när hans hälsa försämrades.

Hans sjukdom hade förvärrats så mycket att han inte kunde närvara vid läktarceremonin, han kunde heller inte komma till en liknande ceremoni till hans ära strax efteråt, från vilken han skulle ha fått oöverskådligt nöje.

Stiles med sin fru, Kay, som har stöttat honom under hela hans kamp mot sjukdomarna.

Det var namnändringen av gatan bredvid skolan han gick på - St Patrick's Primary i hans Collyhurst - till Nobby Stiles Drive. Stiles livslånga skolkompisar Danny Cooney och Tony Kennedy - istället för någon inom fotbollen - hade bestämt sig för att se till att killen som de alltid kallade för hela hans förnamn, "Norbert", skulle få en gata med sitt namn. De presenterade idén för Manchesters kommunledning och stadens borgmästare, Paul Murphy. Tills alldeles nyligen hälsade Cooney och Kennedy på honom varje vecka.

United frågade om de kunde närvara vid ceremonin, för att filma och göra intervjuer, men Stiles fru var ovillig att bevilja det. "Ett av de väldigt få andra tillfällena vi kommer ihåg att de hört av sig var när de ville att pappa skulle köra en middag för dem gratis," säger Rob Stiles.

Stiles har varit för sjuk för att med familjen kunna dela början på klubbens återhämtning under Jose Mourinho, men oj vad han gillat det. "På något sätt visste han alltid när det skulle bli bra," säger Rob Stiles. "Vi såg Europacupfinalen 1999 tillsammans hemma och jag var sur. Han sade till mig: 'Vi kommer att vinna. Titta bara.' Han älskade klubben och spelet."

Inte mycket kommunikation har synts till från United sedan Stiles lämnade klubben. (Getty)

50-årsdagen av VM-triumfen 1966 sammanföll med den första kontakten familjen kan minnas på många år från the Football Association, som förra månaden skrev till Kay Stiles för att säga att de hade fått reda på att ett antal av spelarna från Sir Alf Ramseys lag var sjuka och att de ville göra vad de kunde. Det styrande organet följde upp det med ett telefonsamtal där Mrs Stiles informerades om att det fanns ett ansökningsformulär om hon ville fylla i det och ansöka om pengar. Hon tackade nej.

Men det är bristen på framsteg i länken mellan fotboll och degenerativ hjärnsjukdom som frustrerar familjen. FA och PFA lovade först en gemensam studie 2002 när undersökningen av den f.d West Bromwich Albion-spelaren Jeff Astles bekräftade att hans död orsakats av att ha nickat de gamla läderfotbollarna. Ingenting har kommit av det.

PFA:s vd Gordon Taylor sade till The Independent i tisdags att en "medicinsk kommitté" bestående av PFA, FA och andra hade satts ihop för att titta på saken, men att jobbet inte börjat än.

Taylor sade att FA kontaktat facket förra året för att se om de kunde hjälpa några spelare från 1966-laget som hade det svårt och att han hade sagt till dem att vara försiktiga. "Nobby blev skriven till precis som alla de andra i 1966-truppen," sade Taylor. "Men det måste behandlas väldigt försiktigt. Jag sade till FA: 'Skräm inte bort folk med ett standardformulär. Få det inte att se ut som en skattedeklaration som har kommit i brevlådan. Det krävs i princip ett möte, ansikte mot ansikte.'" Taylor sade att han personligen hade sagt till Stiles-familjen att "komma ut och fråga om vi kan hjälpa till." FA sade: "Vi planerade firandet av 50-årsdagen av '66. Vår kontakt med Nobby var en del av åtagandet."

Stiles var för sjuk för att läsa brev. "Pappas sjukdom hade inte ens blivit tydlig för oss när det första löftet om att agera kom från FA och PFA om att titta på den möjliga länken," säger Rob Stiles. "Vi pratar om möjligheten att det här är fotbollens motsvarighet till industriell sjukdom. Så många i spelet verkar ha blivit påverkade på samma sätt. Glädjen som pappa gav så många verkar inte räknas alls nu."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...