Peter Lim hyllades som en frälsare när han tog över Valencia 2014 men - sju managers senare - vill nu fansen ha bort honom. Hur blev det så här?

Valencias supportrar deltar i en demonstration mot klubbens ägare, Peter Lim, tidigare den här månaden då deras fruktansvärda La Liga-säsong fortsatte. Fotograf: Manuel Bruque/EPA

 (Valencia Guardian1)

AV: Sid Lowe, the Guardian, onsdag 18 januari, 2016:

På en presskonferens som hölls på ett hotell i Valencia för två veckor sedan fick Jesús "Suso" García Pitarch frågan om varför Peter Lim hade köpt stadens fotbollslag till att börja med. Det var en laddad fråga, en fråga som supportrarna har funderat på många gånger under de senaste åren, och svaret, eller bristen på ett svar, kändes också laddat. Pitarch, sporting directorn som nyligen kom tillbaka från Singapore där han hade träffat ägaren för att diskutera planerna för klubben bara för att strax efteråt avgå, svarade att han aldrig hade frågat och inte hade någon förklaring. "Jag vet inte," sade han. "Jag antar att han gillar fotboll."

Lim är son till en fiskhandlare från Singapore och har tidigare lagt ett bud på Liverpool, är affärspartner med the Class of 92, med investeringar i Salford City FC och Manchesters Hotel Football, samt i Formel 1. Han tog över i Valencia i juni 2014 med en inital investering på €94m (941,8m kr). I en affär som förmedlades av den dåvarande presidenten Amadeo Salvo och agenten Jorge Mendes betalade Lim direkt €22m (220,4m kr), och lånade klubben ytterligare €72m (721,3m kr) för en 70% andel, vilket senare steg till mer än 80% och hans totala utlägg hittills närmar sig €200m (2 miljarder kr).

Valencia befann sig i kris, en klubb med två arenor - en som de inte kunde sälja och en som de inte hade råd att slutföra byggandet av - och en skuld på €230m (2,3 miljarder kr), där återbetalningen var omstrukturerad. Risken att gå i konkurs var väldigt äkta, de hade lidit under katastrofala presidenter, rutinmässigt förlorat sina bästa spelare och ägdes i princip av en bank som räddat dem, som Lim välkomnades som deras frälsare. Under hans första säsong, med spelare hämtade till klubben betalda för och ägda av hans företag, återvände Valencia till Champions League under deras nya manager, Nuno Espírito Santo. En känsla av medgång utvecklades, en gemenskap mellan fansen och klubben, men det varade inte länge.

Det hördes läktarsånger med orden "Lim, vi älskar dig", men det är annorlunda nu. Innan den första matchen efter jul samlades några supportrar utanför Mestalla och höll upp en banner som deklarerade: "Lim, åk hem." Inne på arenan hördes ytterligare sånger: "Peter, gå nu!" Det upprepades förra helgen. Men Lim var redan hemma, inte på plats i Spanien.

"Jag spekulerar bara," insisterade Pitarch när han pratade om att Lim "gillar fotboll". Han har inte varit på plats för att se Valencia - hans lag - på mer än ett år. Det närmsta han har varit var i somras då han befann sig norrut efter kusten i Barcelona, och fixade försäljningen av Paco Alcácer - anfallaren som de hade sagt inte var till salu. "Vilken känslighet visar det mot fansen?" frågade Pitarch, med inte så lite eget-intresse i orden.

Borta: Cesare Prandelli pratar med media efter sin avgång som huvudtränare i december. Fotograf: Manuel Queimadelos Alonso/Getty Images.

Vad än Lim köpte Valencia för så var det inte det här. Han äger nu en klubb som misslyckas på planen och har det svårt vid sidan av den, de äger fortfarande två arenor, har en stor skuld, är söndersliten i en pågående kris, där kaptenen Enzo Pérez säger att de har slagit i "den absoluta botten" bara för att få se att det var fel, detta när saker och ting blev ännu värre, vilket har varit fallet i ett år nu; där laget med den fjärde största budgeten i Spanien ligger en enda poäng ovanför nedflyttningsplatserna; där det finns grupperingar i omklädningsrummet; där fansen vänt sig emot honom och tränaren och sporting directorn avgått, samtidigt som de kritiserat honom hårt, vilket fick klubben att skjuta tillbaka mot dem och där misstankarna och den bristande tilliten mot varandra ligger helt öppet som ett varigt sår. "Jag skulle inte önska det här på min värsta fiende," säger klubbens f.d spelare Mario Kempes.

Pitarch pratade med media då han försökte rättfärdiga sitt misslyckande och sin avgång som Valencias sporting director - lite mindre än ett år efter det att han tog jobbet och 10 dagar efter att han påstod sig ha erbjudit sin avgång bara för att insistera på att han inte var på väg att "överge" klubben. Att stanna handlade om "ansvar", sade han då; nu erkände han att han begått "misstag" under de senaste 12 månaderna, men att det största var att han inte hade gått tidigare. "Jag kan inte försvara det jag inte tror på," sade han då han beskrev klubben som nedsänkt i en "allvarlig institutionell kris." Och därför avgick han.

Han är inte ensam om det. Pitarch gick bara några dagar efter tränaren, Cesare Prandelli. Strax innan jul höll Prandelli en presskonferens där han avstod från att besvara frågor och istället levererade ett tal som var en minut och 57 sekunder långt, i vilket han anklagade sina spelare för att vara oprofessionella. Han pratade på italienska, vilket han har gjort sedan han tog över, och gestikulerade mot dörren och upprepade ett ord gång efter annan: "fuori!" Ut! Han ville ha spelare som gav sitt yttersta för tröjan, som "led" för den, som "älskade" den. Alla som inte gjorde det kunde sticka.

Borta: Gary Neville fick sparken i mars 2016 efter mindre än fyra månader som chef. Fotograf: Juan Manuel Serrano Arce/Getty Images

Fansen höll med: en undersökning visade att 98% tyckte att han hade rätt. Klubbens hierarki höll också med, eller verkade i alla fall göra det: efter nästa match reste Prandelli till Singapore med Pitarch och klubbens president, Layhoon Chan, för att träffa Lim. De låg oroväckande nära nedflyttningszonen och förstärkningar stod överst på agendan, precis som försäljningar. Prandelli fick försäkringar, eller sade i alla fall att han fick det, men den ekonomiska verkligheten var ofrånkomlig och att sälja spelare är inte så lätt som det låter. Andra ställde återkommande frågor, som vilka de riktiga motiven var? Var fotbollen den enda faktorn? Varför gjordes nyförvärven och varför misslyckades de?

I somras hade Valencia dragit in €100m (1,01 miljarder kr), genom att sälja deras bästa spelare - André Gomes, Alcácer, Shkodran Mustafi - medan de som de ville sälja stannade kvar. Vintern hjälpte inte och Layhoon Chan varnade offentligt om att det inte bara handlade om att Lim skulle gräva i sina fickor. Financial Fair Play - omtalat som om det på något sätt inte har någonting att göra med hur klubben sköts, en belastning på deras arbete istället för en konsekvens av hur de arbetar - betydde att de inte kunde spendera vad de inte kunde generera. Valencia har inte ens en tröjsponsor.

Då han saknade tilltro avgick Prandelli. Han påstod tidigare att han delvis gjorde det för att Simone Zaza, anfallaren han ville ha, inte kom, men Zaza har kommit nu. Han hade gått förhastat och känslosamt, vilket inte gjorde mycket bra för hans trovärdighet, men det kom inte som något fullständig överraskning. Fönstret hade inte öppnat än, men han sade att Valencia inte sköttes av "fotbollsmänniskor." De anklagade honom för att leta ursäkter, springa bort från sin egen förmåga att rätta till resultaten. Han hade varit där i 90 dagar.

Pitarch hade lovat att avgå med Prandelli men höll inte det löftet; men 10 dagar senare avgick han faktiskt och lämnade katastrofen bakom sig. Pitarch var den tredje sporting directorn under Lim-eran: Rufete sparkades i en maktkamp sommaren 2015; hans ersättare Nuno, tränaren som också blev manager, blev snart impopulär bland fansen och fick sparken i november 2015. Pitarch tog över i januari 2016 och avgick i januari 2017, då han avgick precis när transferfönstret öppnades, vilket lämnade chefen för ungdomsakademin, Alexanco, att snabbt ta över och kasta sig ut på transfermarknaden.

När det gäller Prandelli var han den sjunde tränaren under Lim-eran. Pizzi hade fått sparken precis innan övertagandet å Lims vägnar; Nuno fick sparken i november 2015; han ersattes tillfälligt av Phil Neville och Salvador González "Voro", en f.d spelare, klubbens matchdagsdelegat och deras eviga tillfälliga boss; sedan kom Gary Neville, Lims affärspartner; Gary Neville fick sparken i mars och ersattes av hans assistent, Pako Ayestarán, som i sin tur fick sparken i september. En efter den andra, alla sämre än den förre: under Nuno vann de 49% av poängen; under Gary Neville, 29%; under Ayestarán, 27%; under Prandelli, 25%.

Borta: Pako Ayestarán slutade efter att ha förlorat säsongens första fem matcher. Fotograf: Manuel Queimadelos Alonso/Getty Images

Det hade bara spelats fem matcher av den nya säsongen och det var bara tre månader sedan han hade fått ett nytt kontrakt, då Ayestarán fick sparken, Pitarch annonserade offentligt att han inte skulle ha behållit honom från första början, men det hade inte funnits några pengar till någon ersättare. Det är sanslöst hur lite det pratades om den kommentaren då. Voro tog kort över igen och när han lämnade igen för att ge plats åt Prandelli - som hade hittats och flugits jorden runt för att träffa Lim - sade han att han hoppades att han "aldrig" skulle komma dit igen. Men nu är han tillbaka, för sin femte sejour som chef, hans tredje på två säsonger. Den här gången har han, för första gången, fått stöttning. Well, typ: han kommer vara chef under resten av den här säsongen och hans kontrakt är ett manager-avtal för första gången.

Uppdraget är stort, men det är även ett han är välbekant med. "Antingen visar vi våra pungkulor, eller så blir det skit," sade forwarden Santi Mina efter en förlust ganska nyligen. Valencia, den fjärde största klubben i Spanien, har fått sin värsta start på en säsong någonsin och ligger endast fyra poäng ovanför nedflyttningszonen. De goda nyheterna bland alla dåliga nyheter är att uttågen för Prandelli och Pitarch, och konflikten som deras uppsägningar förde upp till ytan, kan visa sig bli renande och bringa lite klarhet i alltihop; omstruktureringen bör vara klubben till nytta. Och sedan har vi det faktum att det finns något i Voro.

De kallar Voro "Mr Varg", Valencias man när det gäller tillfälliga lösningar, personen du ringer när det är en kris, någon oreda att reda ut. Tränaren som inte är någon tränare klubbens bästa facit för antal poäng bland alla tränare i deras historia; den här säsongen har han lett Valencia till 10 av 15 möjliga poäng, jämfört med 0 av 12 för Ayestarán och sex av 24 för Prandelli. De senaste poängen kom den här helgen, i hans första ligamatch under den här sejouren. Valencia vann med 2-1 mot Espanyol. Det var de tvungna att göra, så allvarligt är läget; klubben som ansåg att Champions League-kvalificering var standard har nu ett annat, mindre ambitiöst, mål. "Målsättningen är att undvika nedflyttning," sade Voro, "och jag är övertygad om att vi kan klara det."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...