Under mer än två årtionden var Carlos Kaiser en av de mest kända fotbollsspelarna i Brasilien - trots att han inte hade några intentioner att någonsin sparka en boll

Carlos Kaiser (t.v.), Gaúcho och Renato Gaúcho var de största partydjuren i brasiliansk fotboll på 1980- och 1990-talet. Fotografi: Carlos Kaiser

AV: Rob Smyth, the Guardian, onsdag 26 april, 2017:

Du känner kanske till berättarrösten i början av The Big Lebowski. Medan ökenbuskar slingrar sig runt Los Angeles introducerar Sam Elliott oss för filmens huvudperson: "Lyssnar till namnet Jeff Lebowski. Det var åtminstone namnet hans kärleksfulla föräldrar gav honom, men han använde det aldrig mycket själv. Ni förstår, den här Lebowski, han kallade sig själv 'Snubben'."

The Stranger pladdrar på om det ena och det andra tills han kommer någonstans i närheten av poängen. "Ibland finns det en man. Och jag pratar om Snubben här - Snubben från Los Angeles. Ibland finns det en man; well, han är mannen för sin tid och plats. Han passar in perfekt där. Och det är Snubben."

Det är även Kaiser, i Rio de Janeiro, på 1980- och 1990-talet. Carlos Henrique Raposo var namnet hans föräldrar gav honom men han använde aldrig det särskilt mycket. Den här Raposon han kallade sig själv "Kaiser". Och i ett utmanande paket med hockeyfrilla förkroppsligade han den spjuveraktiga charmen i en av världens mest själfulla städer. "Rio de Janeiro är en speciell stat," säger Joel Santana, tränaren som har vunnit statsmästerskapet  (Campeonato Carioca) med alla fyra Rios stora klubbar. "Cariocas (personer infödda i Rio) är mer fria, avslappnade, roliga. Miljön är bidragande till det. Mycket strand. Mycket samba. Många trummor. Man kommer in i groovet utan att veta om det. En bra Carioca är någon som vet hur man lever livet."

Kaiser har levt livet till max. Under sin storhetstid var han allt från fixare till gigolo till festfixare till en favorit bland gangsters. Framförallt var han fotbollens bästa lurendrejare. Renato Gaúcho, en av de bästa brasilianska spelarna i sin generation, kallar Kaiser "den bästa fotbollsspelaren som aldrig har spelat fotboll". Han hade en karriär över mer än två årtionden, under den tiden var han associerad med Rios fyra största klubbar - Flamengo, Fluminese, Botafogo och Vasco da Gama - samt Bangu, América och ett antal utländska lag. Men under sin karriär gjorde han allt för att inte spela fotboll. "Jag ville vara bland de andra spelarna," säger Kaiser. "Jag ville bara inte spela. Det är alla andras problem om de vill att jag ska vara en fotbollsspelare. Inte ens Jesus gjorde alla nöjd. Varför skulle jag göra det?"

Hans berättelse är så otrolig att 2015 köpte ett brittiskt företag exklusiva rättigheter till en dokumentärfilm. Den inkluderar intervjuer med legendarer i brasiliansk fotboll som Carlos Alberto, Zico, Júnior, Bebeto och Renato Gaúcho - för att inte nämna flera audienser med Kaiser. Hans minne är någonstans mellan selektivt och defekt, och det finns ett obestridligt element av fantasi i hans berättelse. När man gräver djupare blir en sak väldigt tydlig: mycket av allt det här hände faktiskt.

En av de största spelarna genom alla tider poserar med Zico. Fotografi: Carlos Kaiser

Piggy in the middle (Kvadraten)

Kaiser hade mer fräckhet än hela Copacabana-stranden. Hans huvudsakliga trick var att bli kompis med inflytelserika personer: han blev polare med mäktiga figurer i varje klubb, berättade för dem om sitt imponerande fotbolls-CV. Om han var på humör sökte han upp journalister, spelare och klubbägarna och konstruerade ett nät av lögner så genomarbetat att ingen kunde minnas vem som hade gått i god för honom till att börja med.

På den tiden, innan internet, var det ingen som kunde kolla upp saker och ting lika lätt. Även om de hade lust att kolla upp det - och Rio har aldrig varit det mest anala stället - hade de inte kunnat göra det. "Livet," säger Kaiser, "är marknadsföring" - och han berättade sina berättelser med en sådan smittsam övertygelse att det var lätt att svepas med. Bebeto, världsmästaranfallaren 1994, säger: "Hans prat var så bra att om du lät han öppna munnen så var det klart. Han charmerade dig. Man kunde inte undvika det. Det var allt han behövde."

På den första träningen åkte Kaiser vanligtvis på en muskelskada som höll honom borta under en obestämd period, under den hängde han runt klubben och blev en inofficiell moralspecialist. "Han skapade en rolig, glad och lättsam stämning," säger Alexandre Torres, den f.d brasilianska landslagsmannen och son till Carlos Alberto. "Han berättade berättelser och han fick spelare att drömma. Jag tror det var därför alla gillade honom så mycket."

Vid de få tillfällen då han tränade hade han den sällsynta färdigheten att hitta rätt ytor. Enda problemet var att de ytorna oftast var så långt ifrån händelserna som möjligt. I teorin var Kaiser en centerforward; i praktiken var han verkligen en falsk nia.

Ett lag blev så frustrerat på Kaisers skador att de kallade in en häxdoktor; Kaiser informerade honom, utan att skräda i orden, om att det finns vissa saker som inte ens svart magi kan läka och skickade bort honom. Han gjorde vad som helst för att undvika spel. Han betalade spelare från ungdomslaget för att kapa honom på träningarna så att han kunde fejka skada, och hans gav åskådare pengar för att de skulle sjunga hans namn när klubbägaren var i närheten. Långt innan Stephen Ireland kom på idén att hans mormor hade dött gjorde Kaiser det: hans mormor dog regelbundet för att hjälpa honom att undvika sin livliga nemesis, fotbollen.

Kaiser säger att han hade lite talang men valde att inte använda den. Några intervjuer bekräftar det, inklusive Jair Pereira, den f.d Atlético Madrid-tränaren som vann fler än 20 pokaler under sin karriär, men majoriteten börjar asgarva när de hör det. I Brasilien föregicks ofta träningspassen ofta av lite piggy in the middle (kvadraten). "Det var verkligen inte hans grej," säger Bebeto. "Han rusade från ena änden till den andra. Svettades massor! Han var helt slut innan träningen ens hade börjat! En dag sa vi bara: 'Kliv ur nu, Kaiser! Annars kommer det sluta med att vi dödar dig!"

Kaisers mest berömda - och farligaste - lurendrejeri inträffade i Bangu, en liten klubb i den Västra zonen och en plats som har kännemärket att de var värd för den första fotbollsmatchen som någonsin spelades i Brasilien. 1985 var de så nära som en förlorad straffskjutning från att vinna Campeonato Carioca, en prestation som skulle ha slagit väldigt högt. På den tiden ägdes de av Castor de Andrade, Brasiliens ledande bichiero (en person som styr ett illegalt gamblingspel), och han beskrevs rutinmässigt som den farligaste mannen i Brasilien och han var väldigt bra kompis med Fifa-presidenten João Havelange. Castor var ingen man irriterade lite, och att göra honom arg var inte ens att tänka på. Efter en match jagade han domaren runt planen, en pistol fladdrade i hans bakficka då han försökte engagera domaren i en brådskande diskussion gällande en mindre åsiktsskillnad i tolkningen av spelets regler.

Castor värvade Kaiser, vilket ledde till att en tidning satte följande rubrik: "BANGU HAR FÅTT SIN KUNG". Den rubriken blev berömd, och inte bara för att Kaiser visade den för alla vid varje tillfälle han fick. När han anlände hade han de vanliga skadeproblemen. Men Castor älskade honom ändå, p.g.a hans fräckhet, hans karisma, hans skamlöshet - och hans till synes ändlösa tillgång till vackra kvinnor. Han älskade Kaisers personlighet så mycket att han ville se den visas upp på planen. En helg fortsatte Kaiser flitigt med sin rehab klockan 4:00 på nattklubben Caligula när ord nådde honom om att Castor hade skickat ut en order att han skulle infinna sig på stranden nästa dag. Kaiser fick panik innan han försäkrades av tränaren att han skulle bli kvar som en icke-spelande avbytare.

Bangu fick en förskräcklig start på matchen och låg snart under med 2-0. Castor skickade ett meddelande från läktarna via en walkie-talkie om att det var dags att släppa lös stjärnnyförvärvet. Kaiser hade två val. Han skulle kunna gå in som inhoppare, i så fall var han död; eller så kunde han vägra att gå in, i så fall var han också död. Så han improviserade fram en tredje valmöjlighet. Medan han värmde upp hörde han ett motståndarfan kalla honom en "långhårig bög" och det använde han som ursäkt för att starta ett bråk med bortasupportrarna. Han blev utvisad innan han kom in på planen.

Kaiser kallades in för att träffa Castor efter matchen. "Gud har tagit bort båda mina föräldrar men gav mig en annan pappa som de anklagade för att vara en skurk," fnös han. "Så jag tappade det och gick efter dem. Men oroa dig inte för mitt kontrakt går ut om en vecka och då drar jag." Castor gav honom en löneförhöjning och en kontraktsförlängning.

Den dagen, precis som alla andra dagar, levde Kaiser på instinkt och i ögonblicket. Han levde inte för morgondagen; han levde inte ens för senare idag. Hans liv har varit ett ändlöst virvlande grundat på ett antal små, instinktiva bedrägerier som tillsammans bildar ett gigantiskt lurendrejeri. Och det är därför så många människor älskar honom.

Kaiser i FC Wacker Innsbrucks färger. Fotografi: Carlos Kaiser

Den goda 171:an

I Brasilien är 171 paragrafen i strafflagen som hanterar bedragare och bondfångare; därför kallas sådana personer 171:or. Nästan alla anstränger sig ordentligt för att berätta för dig att Kaiser var en god 171:a. "Jag känner ingen som har en berättelse som visar upp Kaiser som opålitlig," sade Carlos Alberto, kapten för Brasiliens världsmästarlag 1970.

När det gäller effektiviteten var han en fantastisk 171:a. Han gjorde alla lågnivålurendrejerierna - bli av med plånboken, bankautomaten svalde hans kort - så att han aldrig behövde betala för någon middag. Detta ledde ofta till en ganska rejäl nota. Kaiser går igenom faser av hetsätande och hetsbantande och vid ett tillfälle på en pizzarestaurang räknade personalen till att han stoppade i sig 70 (S-J-U-T-T-I-O) pizzabitar. Kaiser var inte nöjd med att omdefiniera fotbollen, han omdefinierade även restaurangkulturen genom att introducera den gratis allt-du-kan-äta-buffén. "Jag kunde vara utfattig," säger han, "men om jag var tvungen att ta ut en tjej på middag på det bästa stället i Rio kunde jag göra det."

Han hade inga pengar men han var en självskapad VIP. Alexandre Torres minns när Kaiser frågade hans pappa - Carlos Alberto, kapten för det bästa fotbollslaget i historien - om han ville åka till den otroliga resortstaden Búzios, Brasiliens svar på St Tropez, över jul och nyår. Carlos Alberto visste att inte ens han kunde få en reservation med så lite tid kvar men han bestämde sig för att syna Kaisers bluff. Tio minuter senare kom Kaiser tillbaka med ett hotellnamn och en kontakt, och Carlos Alberto stannade där i fem dagar.

Kaiser, i mitten, visar upp sin magnifika frisyr. Fotografi: Carlos Kaiser.

Karneval

Rio är en av de mest ohämmade platserna i världen. Den mest uppenbara manifestationen av detta är den fysiska akten av kärlek, men relationen mellan sex och kvinnohat har ofta legat på den otrevliga sidan av obekväm. "Hela mitt liv har kretsat kring sex," säger Kaiser. "Det finns inga andra fritidssysselsättningar. Om jag gick till en nattklubb spenderade jag 10 minuter på att ragga på någon tjej och sedan gå därifrån. Man tar henne bara till den första offentliga toaletten och den första tillgängliga toahytten, ger henne ett nyp och sedan drar man. Allt detta kommer från kulturen i vilken jag uppfostrades i. Jag kom från en väldigt fattig kultur med obildade människor, så jag hade det i huvudet att för att ha sex måste du vara macho. Det är inte något jag är särskilt stolt över."

Han använde sin status för att ragga upp kvinnor. Ibland visade han en grynig VHS av någon med samma namn som gjorde briljanta eller avgörande mål. Han hamnade nästan själv i en grynig VHS när han följde med till en porraudition för att stötta sin kusin och lämnade ett sådant intryck att han nästan hamnade i filmen.

Diego Maradona njuter under karnevalen i Rio. Fotograf: Terry George/WireImage

Kaiser försökte efterlikna sin idol och bästa vän, superstjärnan Renato Gaúcho, med solglasögon som aldrig togs av och en extravagant hockeyfrilla. Renato symboliserade den sista guldåldern i den inhemska brasilianska fotbollen, när de stora spelarna spenderade majoriteten av sina karriärer på hemmaplan och spelet inte hade infekterats av professionalism. Renato, Kaiser och en annan forward vid namn Gaúcho var omöjliga att separera, samtidigt som han regelbundet även hängde med Romário, Edmundo och t.o.m Diego Maradona, som ofta kom till karnevalen i Rio.

Renato är superstjärnan Europa aldrig lärde känna: en lång, elegant ytter som nästan var för hunkig för att fungera. Bebeto tycker att han var lika bra som Lionel Messi och Neymar. Renatos tid må ha varit 1986 men han sparkades ut ur VM-truppen av Telê Santana, en åskledare för ett antal spelare som smög ut från lägret för en natt på stan.

Renato hade en kort period i Roma, men professionalismen och bristen på stränder tärde för mycket på honom. Resten av hans karriär spenderade han i Brasilien. Trots att laget som vann VM 1994 koms ihåg med en asterisk p.g.a deras försiktiga spelstil var den inhemska fotbollen lika uttrycksfull som någonsin tidigare. Det här var ett lag när Jogo Bonito var en filosofi och inte någon reklamslogan.

1995, under ett särskilt glamouröst race för statsmästerskapet i Rio, hade Renato, Romário och Túlio ett lekfullt, pågående offentligt gräl gällande vem som var Kung av Rio. Renato vann argumenteringen med sitt legendariska "magmål" som vann finalen i Campeonato Carioca för Fluminese mot Romários Flamengo. Det fanns en annan utmanare till kronan. Nuförtiden är Kaiser i 50-årsåldern och jobbar som fitnesstränare för kvinnor - men hans rykte lever kvar. "De där tre käbblades bara," säger Alexandre Torres. "De ville inkräkta på en kille som var omöjlig att störta från tronen. Den riktiga kungen av Rio var Kaiser."

Kaiser: The Greatest Footballer Never to Have Played Football släpps under 2018.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...

Även om fler och fler nu faktiskt inser vad det är Israel håller på med så är det fortfarande en lång väg kvar att vandra. Tidigt i morse (fre 19/4) kom rapporter om att Israel beskjutit mål inne i Iran: http://beansontoast.bloggplatsen.se/2024/04/...

Amerikanska tjänstemän har bekräftat att Israel har utfört en militär operation mot Iran, medan statlig media rapporterar att luftvärnet är aktiverat nära staden Isfahan   AV: Jonathan Yerushalmy, The Guardian live, fredag 19 april, 2024, 06:04 (...

            AV: Daniel Taylor, The Athletic, tisdag 12 september, 2023     Under sin första dag med husletande förstod Kevin Keegan att det inte var någon vanlig by då mäklaren föreslog att de skulle käka lunch för att diskutera va...