Wolves (hemma, mån 14/8), 1-0

Jaha gott folk, och alla ni andra. Då har Uniteds PL-premiär säsongen 2023/24 kommit och gått. Det var sannerligen inte mycket att skriva hem om. Ikväll är det bortapremiär mot Tottenham och det bästa med det är att det knappast kan bli sämre än det vi serverades i måndags kväll. Det jag tog med mig var Onanas insats, den gubben är en profil och vi kommer få stor nytta av honom. Gött att se Martínez tillbaka igen och aldrig lägga två fingrar emellan när det gäller att vinna bollen. Till sist kan jag konstatera att vi fortfarande är överlägsna när det gäller att få pisset i folk som inte är United-fans att koka. Antony drar iväg bollen mot mål och den räddas på mållinjen, därefter kapas han brutalt - inte ett ord. När sedan Onana gör samma sak i en luftduell går alla larm, facklorna tänds och högafflarna plockas fram. Man kunde nästan tro att vi hade bevittnat en repris på “Toni” Schumacher v Patrick Battiston i VM-semifinalen 1982:

Självklart är jag glad över att insatsen räckte till tre poäng också, men ska vi fortsätta ta kliv under den skallige holländaren kommer det behövas betydligt bättre insatser än denna, perfekt läge att inleda den vandringen i norra London ikväll.

Nuförtiden funderar jag inför varje premiär huruvida min kärleksaffär med United (som i april i år fyllde 35 år) kommer att krascha. Klubben gör sig ju inte direkt lätt att älska heller, tänker då bl a på våra ägare och det de håller på med nu, eller hur de hanterar fallet med Mason Greenwood (kommer återkomma till det i ett senare inlägg). Jag kan cyniskt skratta åt mycket av vad den moderna fotbollen har blivit, men det är sorgligt att konstatera att det redan har slagits i alltför många spikar i fotbollens kista för att locket någonsin ska kunna öppnas igen. Men summa summarum så kommer jag säkert hänga i hela vägen fram tills jag ska grävas ner, men glädjen och kärleken som jag har känt under mina år som Röd kommer aldrig återvända fullt ut.

När jag innan matchen tänkte tillbaka på tidigare möten med Wolverhampton så var det inga ljusa minnen som dök upp. United v Wolves har på senare haft en förmåga att vara riktigt sega och tråkiga tillställningar (så även den här gången). Men så var det inte i oktober 1981 då vi körde över dem med 5-0 och innan matchen presenterade vi vårt senaste nyförvärv, en viss herr Bryan Robson!

 

Tottenham borta (lördag 19/8, 18:30)

Ikväll kliver United upp i ringen igen och precis som jag skrev där uppe så hoppas jag på en betydligt bättre prestation än den i måndags (borde inte vara så svårt).

En sak som glädjer mig något alldeles enormt av det jag har läst inför kvällens match är att Harry Maguire inte fanns med på tåget från Stockport till London igår eftermiddag. Det var Daily Mirror som hade folk på plats på tågstationen söder om Manchester och de rapporterade om en 20-mannatrupp som bordade tåget och det var de här gubbarna:

Målvakter: Onana, Henderson, Vítek

Backar: Dalot, Wan-Bissaka, Varane, Lindelöf, Martínez, Shaw

Mittfältare: Casemiro, McTominay, Mount, Eriksen, Fernandes, Pellistri, Antony, Garnacho, Sancho, 

Centrar: Rashford och Martial.

Så förutsatt att de inte har missat någon tågresenär, eller att Maguire av någon anledning ansluter idag, så är han alltså inte ens med i matchtruppen den här helgen. Visst, han kanske är skadad eller sjuk, men det är ju faktiskt lika troligt att EtH har petat honom helt, vilket är helt rätt. Han måste flytta och jag hoppas att han själv inser det INNAN transferfönstret stänger, dessvärre tvivlar jag. Om vi sen slipper se Martial på planen ikväll och att han under kommande vecka flyttar till någon annan klubb så har det varit en riktigt hyfsad helg.

En snabb koll på dagens motståndare visar att de kryssade, 2-2, borta mot Brentford i deras premiär förra helgen. Spuds tog ledningen innan hemmalaget vände till 2-1 och sen kunde Emerson Royal kvittera till 2-2 på övertid i första halvlek, det blev sedan slutresultatet.

De har ju nu sålt Harry Kane och mönstrade förra helgen följande lag:

         9

    7  10  21

        8  4

38  37  17  12

         13

13. Guglielmo Vicario, 26 år, Italien

37. Micky van de Ven, 22 år, Holland

17. Cristian Romero, 25 år, Argentina (6. Davinson Sánchez, 27 år, Colombia, 14)

38. Destiny Udogie, 20 år, Italien

12. Emerson Royal, 24 år, Brasilien

10. James Maddison, 26 år, England

8. Yves Bissouma, 26 år, Mali

4. Oliver Skipp, 22 år, England (29. Pape Matar Sarr, 20 år, Senegal, 75)

9. Richarlison, 26 år, Brasilien

7. Son Heung-min, 31 år, Sydkorea (14. Ivan Perišić, 34 år, Kroatien, 75)

21. Dejan Kulusevski, 23 år, Sverige

Ej använda avbytare:

40. Brandon Austin (mv), 24 år, England

5. Pierre-Emile Højbjerg, 28 år, Danmark

18. Giovani Lo Celso 27 år, Argentina

23. Pedro Porro, 23 år, Spanien

27. Manor Solomon, 24 år, Israel

33. Ben Davies, 30 år, Wales

Försäljningen av United… Zzzzzzz…..

Jag antar att ni är lika trötta som mig på den här kuksoppan. Ena dagen blir de kvar, nästa dag är Ratcliffe favorit, nästa är det Qatar som har fördel och sen har de amerikanska skadedjuren tagit en paus för att pressa fram mer pengar. Sen börjar det om igen. Här har ni senaste stora inlägget på den fronten, av Neil Custis på The Sun från den 4:e augusti i år:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2023/08/05/11791871-exklusivt-qatten-ar-ute-ur-vaskan-shejk-jassim-ar-pa-vag-att-vinna-racet-om-att-fa-ta-over-man-united-for-6-miljarder-80-9-miljarder-kr-da-datumet-da-kopet-gar-igenom-till-sist-har-avslojats/

 

Intressant rapport som stormedia “missat”

Verkar som att det finns mer än själva fotbollsklubben som Jim Ratcliffe är intresserad av:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2023/08/06/11792006-jim-ratcliffes-ineos-ager-rattigheterna-till-skiffergasen-under-manchester-uniteds-traningsanlaggning-i-carrington/

Rasmus blir vår sjunde dansk

Förhoppningsvis kan Rasmus Højlund vara spelklar för oss snart, han blir då den sjunde dansken att representera United, minns du de övriga sex?

Spelare                         År i MU    Mat   Mål

Jesper Olsen                  1984-89   176    24

John Sivebæk                 1985-87    34      1

Peter Schmeichel            1991-99   398     1

Mads Timm                      2002-06      1     0

Anders Lindegaard           2011-15     29    0

Christian Eriksen              2022-        45    2

Rasmus Højlund               2023-

På tal om danskar…

Jag älskar danskarna för deras förmåga att kalla en spade för en spade. De lindar inte in saker och ting lika mycket som vi ofta gör i Sverige. I måndags kom rapporten att Neymar nu är klar för Saudiarabien (underbart att slippa honom i Europa!). Här under ser ni hur några svenska och norska tidningar rapporterade det hela:

 

Sportbladet

 

 

Expressen

 

Svenska Dagbladet

 

 

Verdens Gang

Men danska Tipsbladet gick rakt på strupen, inga krusiduller, de beskrev det precis som det är: “NEYMAR SÄLJER SITT NAMN TILL EN YXMÖRDARE”.

 

Helt briljant och dessutom sant. Förutom berömmet till Neymar som fotbollsspelare håller jag med om varje ord i den här uppfriskande artikeln. Hatten av och kudos till Tipsbladet!

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2023/08/14/11792559-rasar-neymar-saljer-sitt-namn-till-en-yxmordare/

Bra artikel om Chelseas galna transferaffärer

Har du också funderat på hur the rent boys transferaffärer går ihop? Här hittar du svaren:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2023/08/19/11792844-chelsea-har-spenderat-nastan-en-miljard-euros-pa-ett-ar-hur/

Tysk press visar upp en hälsosam inställning

I England känns det nästan vulgärt när de olika transfersummorna kastas runt. Slipsarna är ogenerat stolta över hur många miljarder de vräker ut på fotbollsspelare. Förra helgen fick vi dock uppleva något som inte händer lika ofta, nämligen att en tysk klubb hostar upp gigantiska pengar för en enskild spelare. Tack och lov så har inte tysk press en lika onanistisk inställning till detta som deras motsvarigheter i England:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2023/08/14/11792570-65279-till-vilket-pris-tysk-press-skeptisk-till-harry-kanes-100m-1-37-miljarder-kr-transfer/

Intervju med Rooney

Tidigare i somras träffade David Ornstein på the Athletic Rooney i USA för en intervju. Den är inte särskilt intressant och jag blev mest förbannad över scouserns korkade syn på den sexuellt snedvridna Glazer-familjen. Och har han fattat vad Greenwood har gjort, eller har det undgått honom? Bedöm själva:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2023/08/04/11791817-wayne-rooney-ornstein-intervjun-familjen-glazer-kane-greenwood-messi-mls-everton-och-mer-dartill/

Använder fotbollen för att tvätta sin blodiga smutstvätt del 879,432…

Miguel Delaney på the Indy om sportwashing:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2023/07/01/11789414-sportwashing-ar-pa-vag-att-forandra-fotbollen-bortom-allt-du-kan-forestalla-dig/

Glöm inte att 115 åtalspunkter riktats mot City…

… här kan ni läsa mer om en av dem:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2023/07/01/11789407-man-city-anklagade-gallande-30m-411-4-miljoner-kr-betalningar-till-sponsorskap/

Den tyske kompostkäften gläfsar igen

Det har varit minst sagt underhållande att se hur scouserna har ragglat fram på transfermarknaden som ett riktigt fyllo i desperat jakt på mänskligt kött. Förra fredagen bekräftade snedkäften att Liverpool och Brighton var överens om en transferavgift för Moisés Caicedo. Den summan visade sig vara £110 miljoner (1,53 miljarder kr), men det kan ju inte stämma, tänkte jag, med tanke på att Klopp och Liverpool inte handlar fotbollsspelare för sådana summor…

2016 köpte ju United Paul Pogba från Juventus för dåvarande världsrekordet £89,3 miljoner (1,24 miljarder kr) och det kommenterade tysken enligt följande: “Om du plockar in en spelare för £100m (1,39 miljarder kr) och han skadar sig, då försvinner allt upp i skorstenen. Den dagen då detta är fotboll, då har jag inget jobb längre, för spelet handlar om att spela tillsammans. Andra klubbar kan gå ut och spendera mer pengar och samla toppspelare. Jag vill göra det på ett annat sätt. Jag skulle t o m göra det på ett annat sätt om jag kunde spendera de pengarna.”

Riktigt så var det alltså inte, det var bara ytterligare ett försök att muntra upp avfallet som följer dem, dela ut en billig känga till United och framhäva sig själv som speciell. En liten applåd till engelsk press som faktiskt påminde honom om detta varpå han väldigt irriterat svamlade ur sig ett nästan lika pinsamt svar: 

 

“Allting förändrades. Gillar jag det? Nej. Insåg jag att jag hade fel? Definitivt. Det är så det går. Det är inte fantastiskt, det är inte toppen, men det är så det går. 

 

 

“Saudiarabien kommer definitivt inte att hjälpa där. Jag skyller inte på någon, men det kommer inte att hjälpa till. En annan marknad med mycket pengar. 

 

 

“Till sist och syvende, vi som klubb måste försöka se till, med våra resurser, med pengarna vi har, så att vi får ihop bästa möjliga lag. Vi försöker sätta ihop det bästa laget eller truppen för oss, det är tanken. Vi befinner oss inte i drömlandet, vi kan inte bara peka på spelare och plocka in dem. Ibland stängs en dörr och den andra öppnas, det händer. 

“Men ja, om folk vill kasta mina citat från fem eller sex år sedan på mig så är det inga problem. Den dagen var det vad jag tänkte, jag inser nu att jag hade fel, det är enkelt att erkänna det.” 

Helt briljant, Jürgen!

I måndags diskuterade Gary Neville och Jamie Carragher Liverpools “framfart” på transfermarknaden (innan det stod klart att de även gick miste om Lavia):

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2023/08/19/11792845-gary-neville-och-jamie-carragher-om-liverpools-insatser-pa-transfermarknaden/

Den korrupta och genomruttna brittiska monarkin, del 789,821

För min del skulle samtliga Europas kungahus gärna få gå samma öde till mötes som den ryska tsarfamiljen i Ipatjevhuset i Jekaterinburg natten mellan den 16 och 17 juli 1918, inte minst det brittiska:

Kung Charles vidriga löneförhöjning

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2023/08/06/11792004-kung-charles-kommer-att-fa-en-enorm-loneforhojning-av-storbritanniens-skattebetalare/

Förklaring:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2023/08/14/11792538-vad-ar-det-som-ligger-bakom-kung-charles-enorma-loneforhojning-girighet-logner-och-massor-av-skattepengar/

Häng fanskapet!

Jag är i vanliga fall ingen stor anhängare av dödsstraff, men här skulle jag nog kunna tänka mig att göra ett undantag:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2023/08/14/11792537-osama-krayem-fotbollsspelaren-som-blev-terrorist/

Hälsningar från Stockholm…

Tidigare i somras hälsade engelska The Sunday Times på i Stockholm och det är inget muntert porträtt de målar upp av den svenska huvudstaden:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2023/08/08/11792135-sveriges-glidning-fran-fredlig-valfardsstat-till-europas-huvudstad-for-skjutvapenmord/

Ett litet tyskt streamingtips

Det är kul när man hittar nya pärlor att avnjuta på någon av alla dessa streamingtjänster som existerar nuförtiden. Det är säkert många av er som redan har sett detta, men om ni gillar historia och inte har sett Babylon Berlin så är det bara att slå upp en kall öl, fylla chipsskålen till bredden och börja! 

För att kunna se alla fyra säsongerna behöver du ha både HBO (säsong 1-3) och SVTPlay (säsong 4).

Här kan du läsa recensioner av säsongerna från engelska the Guardian:

Babylon Berlin, säsong 1 (och 2)

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2023/08/04/11791818-recension-av-babylon-berlin-politisk-malstrom-en-populistisk-hoger-pa-frammarsch-later-det-bekant/

Babylon Berlin, säsong 3

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2023/08/04/11791819-livet-ar-ingen-kabar-varfor-morka-och-spetsiga-babylon-berlin-om-weimar-ar-helt-overtygande-tv/

Babylon Berlin, säsong 4

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2023/08/04/11791864-jazz-nazister-och-bryan-ferry-hur-babylon-berlin-blev-tv-s-mest-dekadenta-drama/

Grisarna tillbaka på Irans gator

Den 16 september förra året dog Mahsa Amini i ett fängelse i Iran. Det utlöste stora protester i landet, något du kan läsa mer om i den här artikeln från Washington Post: 

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2023/08/08/11792132-ilskan-mot-irans-moralpolis-exploderar-efter-mahsa-aminis-dod/

För att mildra kritiken mot landets helsjuka ledning, ja de ingår i de galna skäggens gäng som kritiserar Sverige och Danmark, plockade de bort religionspolisen från stadens gator. Åtminstone tills kritiken lagt sig någorlunda, för den 16 juli i år nåddes vi av nyheten om att dessa grisar är tillbaka på gatorna i Iran. Här kan ni läsa mer om vilka de är:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2023/08/18/11792838-irans-moralpolis-eller-vagledningspatrullen-som-de-kallar-sig/

Glöm inte vem den riktiga fienden är! 

Det är lätt att bli arg på fotbollsspelare som säljer sina namn till de journalistslaktande böghatarna i Saudiarabien, och det är precis vad de i maktens korridor vill. Men glöm aldrig att de årligen handlar med dessa monster för miljardbelopp och har sina tungor riktigt långt uppe i diktatorröven.

Efter det iskalla mordet på journalisten Jamal Khashoggi tävlade de hycklande ledarna i väst om vem som kunde fördöma aset Mohammad bin Salman hårdast. Men nu har det gått lite tid och det finns pengar att tjäna, då är det annat ljud i skällan…

Financial Times med nyheten att mördaren MBS nu är inbjuden till London i höst:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2023/08/04/11791824-prins-mohammed-bin-salman-inbjuden-att-besoka-storbritannien-i-host/

Högst oväntat!

Vad då, varför vill inte Saudiarabien att idrottsmännen de köper ska prata ärligt om deras land?

“Tystnadens pris” är alltså inte en ny Beckfilm utan en artikel om hur Saudiarabien försöker köpa idrottares tystnad:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2023/08/04/11791822-tystnadens-pris/

Någon som minns Jevgenij Prigozjin?

The Guardian med ett litet porträtt av mannen som tidigare i år var världens mest omtalade:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2023/06/28/11789226-jevgenij-prigozjin-varmkorvsforsaljaren-som-steg-hela-vagen-upp-till-toppen-av-putins-krigsmaskin/

Förstå om rollerna hade varit omvända!

Seymour Hersh är en av världens främsta grävande journalister. Tidigare i år kom han ut med en väldigt trovärdig artikel gällande sabotaget av gasledningen Nord Stream. Inte mycket har hänt sedan dess. Föreställ er om han hade skrivit en likadan artikel, fast anklagat ryssarna för att ha förstört en amerikansk ledning utanför USA:s kust. Oj, oj, oj, då hade den “klartänkte” Biden fingrat på knappen.

Intressant långläsning av Seymour Hersh om sabotaget av gasledningen Nord Stream:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2023/06/18/11788404-hur-usa-slog-ut-gasledningen-nord-stream/

 

Igår (fredag 18/8) bekräftade Chelsea att de köpt Roméo Lavia från Southampton. Chelsea kommer initialt betala £53 miljoner (740 miljoner kr) för honom och ytterligare £5m (70 miljoner kr) i potentiella tillägg. Han kommer bära tröja nummer 45 och veckolönen ligger på £100,000 (1,39 miljoner kr), men den kan höjas om vissa villkor uppfylls.

 

 

I måndags (14/8) diskuterade Gary Neville och Jamie Carragher detta (innan affären var bekräftad och Liverpool fortfarande jagade spelaren) i Monday Night Football på Sky Sports. Här under kan ni läsa vad de två f d försvarsspelarna hade att säga. Statistiken som Neville pratar om gällande Moisés Caicedo är den ni ser på bilden här ovanför.

 

 

David Jones: Valmöjligheterna är extraordinära, håller Chelsea på att bygga den mest spännande talangpoolen, gruppen med unga spelare, i hela världen?

 

Gary Neville: De har en extremt ung trupp, de ger dem långa kontrakt, 7-8 år, de har en tränare som jag tror älskar att utveckla spelare. Om man tittar på den här sortens statistik så är Caicedo bättre på allt, det är vad man förväntar sig då han är något äldre än Lavia. Han är lite bättre på tacklingar, lite bättre på brytningar, han är bättre med bollen, men det förväntar man sig då Brighton såklart är ett bättre fotbollslag än Southampton. Passningar på sista tredjedelen är lite bättre. De här spurterna ger kanske en lite skev bild, men Caicedo är ju ibland högerback och då springer man såklart mycket, man spurtar en hel del, medan man på mittfältet kanske håller igen lite mer.

Om Chelsea köper båda de här spelarna tror jag att massiva frågor kommer ställas gällande Liverpool, p g a vad som har hänt den senaste veckan. Det här är väldigt olikt Liverpool. Vi vet att Chelsea spenderar stora pengar, men att slå Liverpool i jakten på båda spelarna skulle vara fullständigt häpnadsväckande!

DJ: Var skulle det lämna Liverpool, Jamie, OM Lavia också går till Chelsea?

Jamie Carragher: På ett ganska svårt ställe, de (Liverpool) måste köpa någon på mittfältet, folk vet att de är desperata. De lade ett bud idag på Lavia för £60 miljoner (828 miljoner kr), trots att de vägrade att betala £50 miljoner (690 miljoner kr) för ca fyra eller fem dagar sedan. Det har varit en fullständig röra, det är ett skämt.

Det största problemet med det hela är att Liverpool har vetat om att de behöver en mittfältsförstärkning sedan augusti förra säsongen, 12 månader sedan, så att inte ha saker och ting klara… Och det går tillbaka till… Folk tror att jag försvarar FSG, jag har ingen relation med dem alls. Men det här ligger inte på ägarna, det här ligger på fotbollsklubbens struktur.

Om du backar bandet två år, när Liverpool var förebilden för varje lag i Europa, inte bara i Premier League, att följa. När Liverpool vann ligan och Champions League-finalen, vad gjorde Liverpool då? De spenderade inte lika mycket pengar som andra lag, men de får ändå fram dessa spelare, ja, de har en fantastisk manager, men de hade en kille som heter Michael Edwards i toppen av klubben när det gäller director of football, transferkommitté, eller vilket namn du nu vill sätta på dem, det fungerade bra.

Han lämnade. Hans nummer två tog över, han hade jobbet i sex månader, sen gick han vidare. Man måste fråga vilka anledningarna är till att de här personerna faktiskt flyttar från fotbollsklubben. Jag vet inte, jag vet inte vad som pågår bakom scenen.

En kille kommer från Tyskland som har en relation med Jürgen Klopp, han är bara här under sommaren! Det är den enda tiden han är här och sen går han vidare. Så under en period på 18 månader har Liverpool haft fyra directors of football.

De har inga affärer klara, det är deras jobb, i den rollen, att dra affärer över mållinjen. De två spelarna Liverpool har köpt hade utköpsklausuler, man behöver inte förhandla, det är ingen stor affär att sätta sig in i, man betalar bara utköpsklausulen.

Liverpool har inte dragit affärer över mållinjen och det är pinsamt det faktum att man börjar med Lavia, betalar inte en viss summa, sen går man till Caicedo, ja, man får fram en överenskommelse, och det är är därför jag inte kommer vara kritisk mot ägarna, de var villiga att betala £110 miljoner (1,51 miljarder kr) och slå transferrekordet. Men att satsa på honom, när han har pratat med Chelsea i tre månader och nu gå tillbaka till Lavia, det är en fullständig röra.

GN: Det är inte bara det. De lät Milner, Henderson och Fabinho gå innan de plockade in någon. Det här var något jag tyckte Liverpool brukade vara ganska smarta med, de såg alltid till att plocka in spelare innan de exponerade sig själva. Jag förstår att Milner lämnade och sen fick de två avgifter för Henderson och Fabinho, men att låta båda dem gå och sedan hamna i positionen som de nu befinner sig i. 

Vi såg den där Enzo Fernández-löpningen in bakom Mac Allister, Mac Allister är en fantastisk spelare, han är en bra fotbollsspelare, men man kunde se i den där defensiva mittfältspositionen igår, så fort Chelsea började ta över fick Liverpool inget grepp om matchen. De har ett stort problem nu, de kommer att få panik i transferfönstret under de kommande tre veckorna, vilket är… Låt oss säga det, Liverpool gör inte det under Jürgen Klopp, de har varit så smidiga och effektiva på marknaden. Jag vet inte hur det här har hänt.

 

AV: Ryan O'Hanlon, ESPN.com-skribent, fredag 18 augusti, kl 10:45 (svensk tid), 2023

Vi har alla haft våra ögonblick. För mig var det förmodligen när Chelsea köpte Mychajlo Mudryk för en avgift som kan komma att stiga till €100 miljoner (1,19 miljarder kr) från Sjachtar Donetsk i januari.

Jag hade precis skrivit en artikel om hur Chelseas nya ägarskapsgrupp - Todd Boehly och Clearlake Capital - hade plockat in 12 nya spelare under de senaste sex månaderna. Det var en absurd operation som ledde till att ett av de bästa lagen i Europa plötsligt sjönk till bottenhalvan av Premier League. De skulle väl inte kunna fortsätta på den inslagna vägen?

Efter det att artikeln publicerades besegrade Chelsea Arsenal i jakten på Mudryk, en 22-årig ytter med begränsad erfarenhet av spel på den högsta nivån vars transferavgift blev en initial summa på €70m (836 miljoner kr), med €30m (358 miljoner kr) i möjliga tillägg. Ok, bra. Nu är ni i alla fall klara… eller hur… hörni?

Senare den månaden anlände Enzo Fernández från Benfica för €121m (1,44 miljarder kr) - den femte största transferavgiften, för en spelare som hade flyttat till Benfica från River Plate för bara runt €12m (143 miljoner kr) endast sex månader tidigare. Och det var inte slutet på det hela heller. Sedan Enzos ankomst har Chelsea officiellt adderat ytterligare nio spelare - Southamptons Roméo Lavia (€62m = 741 miljoner kr) är den senaste att lägga till listan.

Om du har följt transfermarknaden då har du tveklöst någon gång haft den här upplevelsen: du ser ännu en Chelsea-värvning och du tänker för dig själv: Ok, det här är urlöjligt, men det här måste vara den sista, och sen går de ut och köper ytterligare fyra eller fem eller sex superdyra spelare.

Detta reser såklart frågetecken som till synes i princip alla utanför västra London funderar på. Hur i hela friden kommer de undan med det? Finns det inte, du vet, någon sorts regler?

Du har inte fel: Vi har aldrig sett detta förut

Ska vi inte bara lista dem? Det här är samtliga deras nyförvärv från förra säsongen, med kostnaderna tillhandahållna av sajten Transfermarkt:

Enzo Fernández: Benfica, €121m (1,44 miljarder kr)

Wesley Fofana: Leicester, €80.4m (960 miljoner kr)

Mychajlo Mudryk: Sjachtar Donetsk, €70m (836 miljoner kr)

Marc Cucurella: Brighton, €65.3m (780 miljoner kr)

Raheem Sterling: Manchester City, €56.2m (671 miljoner kr)

Benoit Badiashile: Monaco, €38m (454 miljoner kr)

Kalidou Koulibaly: Napoli, €38m (454 miljoner kr)

Noni Madueke: PSV Eindhoven, €35m (418 miljoner kr)

Malo Gusto: Lyon, €30m (358 miljoner kr)

Carney Chukwuemeka: Aston Villa: €18m (215 miljoner kr)

Andrey Santos: Vasco da Gama, €12.5m (149 miljoner kr)

David Datro Fofana: Molde, €12m (143 miljoner kr)

Pierre-Emerick Aubameyang: Barcelona, €12m (143 miljoner kr)

João Félix: Atlético Madrid, €11m (lån) (131 miljoner kr)

Gabriel Slonina: Chicago Fire: €9.1m (109 miljoner kr)

Denis Zakaria: Juventus: €3m (lån) (36 miljoner kr)

Och sedan den här sommaren:

Moisés Caicedo: Brighton, €116m (1,38 miljarder kr)

Roméo Lavia: Southampton, €62m (741 miljoner kr)

Christopher Nkunku: RB Leipzig, €60m (717 miljoner kr)

Axel Disasi: Monaco, €45m (537 miljoner kr)

Nicolas Jackson: Villarreal, €37m (442 miljoner kr)

Lesley Ugochukwu: Rennes, €27m (322 miljoner kr) 

Robert Sánchez: Brighton, €23m (275 miljoner kr)

Angelo: Santos, €15m (179 miljoner kr)

Och med tanke på hur det ser ut nu - de försökte precis att köpa Crystal Palaces Michael Olise också, men han skrev på ett nytt kontrakt och blir kvar hos Crystal Palace - kommer dessa namn förmodligen inte bli de sista som anländer den här säsongen. Men för tillfället så utgår vi från de som är nämnda här ovanför.

Det är inte bara antalet spelare som plockas in som är häpnadsväckande. Efter Lavia har Chelsea spenderat tre av de nio högsta transferavgifterna någonsin på defensiva mittfältare - allt detta under de senaste sju månaderna.

Enligt konsultfirman Twenty First Groups databas har Chelsea spenderat €930m (11,1 miljarder kr) på spelartransfers sedan förra sommaren. Det är €36m (430 miljoner kr) mer än Real Madrid, Barcelona… och resten av La Liga, sammanlagt. Det utgör dessutom ungefär 18% av hela Premier Leagues transferspendering under samma period. De kommer troligen inte komma ikapp någon av de andra Big Five-ligorna, men inte heller där är de alltför långt ifrån: Serie A, Ligue 1 och Bundesliga har alla spenderat någonstans mellan €1,2 miljarder och £1,6 miljarder (14,3 miljarder - 19,1 miljarder kr) sedan förra sommaren.

Uttryckt på ett annat sätt så har Tottenham, som har kvalificerat sig för Champions League under hälften av de senaste 10 säsongerna, spenderat runt €1 miljard (11,9 miljarder kr) på transfers - under de 10 senaste åren; Bayern München, som vann Champions League för bara ett par år sedan, har spenderat €888m (10,6 miljarder kr) under samma tidsperiod. Chelsea har spenderat mer på endast lite mer än 12 månader.

Men är det lagligt?

Om du funderar på vad som hände med financial fair play (FFP) så är det dött. Men Chelseas spenderande är inte det som dödade det.

Nej, det gjorde UEFA. Som respons på att spelets grunder vändes upp och ner av pandemin COVID-19 ersatte spelets styrande organ FFP med uppdaterade finansiella bestämmelser, numera kallade the Financial and Sustainability Regulations (Finans- och hållbarhetsförordningarna). (Antar att vi kan kalla det “FSR” eller något?)

Förordningarna är liknande och målet är - brett pratat - att förhindra klubbarna i Europa att överspendera och sedan gå under. Än en gång har dessa förordningar något kanske oavsiktliga konsekvenser för de största klubbarna i världen, som realistiskt sett inte är i fara att någonsin gå i konkurs.

När det gäller Chelsea behöver de i princip tillgodose två finansiella krav. Det första är att den högsta tillåtna förlusten under en period på tre år är €60m (717 miljoner kr), men den siffran kan öka genom investeringar på vissa områden och olika redovisningstricks. Det andra är att truppkostnaderna bara kan uppgå till 70% av en kombination av rörelseintäkterna och vinsterna från spelarförsäljningar. Men siffran 70% börjar inte gälla förrän 2025-26; den är 90% under den här säsongen och 80% säsongen efter.

Fotbollens finanser är avsiktligt grumliga och bokföringen ser i princip fejkad ut för en obetydlig journalist som mig: de här sakerna bedöms retroaktivt och vi känner inte till de fulla kostnaderna för att driva en klubb förrän efter säsongen. Plus att vi inte vet hur många fler spelare Chelsea kommer köpa eller sälja. Så jag kan inte säkert säga vad som kommer hända, men vad jag kan säga är att det inte är lika illa som det ser ut.

Det finns tre delar av spelarkostnaderna: löner, amorterade transferavgifter och spelarförsäljningar.

Förra säsongen låg Chelseas lönenota på ungefär £320m (4,46 miljarder kr), vilket var den fjärde högsta notan i Premier League efter Manchester-klubbarna och Liverpool. Och trots alla de nya spelarna kommer kanske den siffran inte att stiga den här säsongen.

“Det finns en chans att majoriteten av spelarna har klausuler i deras kontrakt som slår fast att om klubben inte lyckas kvalificera sig till Champions League kommer det ske en lönereducering eller så kommer det inte att betalas ut några bonusar för att Champions League är så lukrativt,” sa Kieran Maguire, professor vid Liverpools universitet och medvärd för podcasten “Price of Football”. “Vi har sett det hos Manchester United, där lönenotan har sjunkit med ungefär £40m till £50m (558 miljoner kr - 698 miljoner kr).”

I tillägg till den potentiella lönereduceringen för den gruppen av spelare som är kvar kan man även konstatera att ett antal högavlönade spelare har lämnat Chelsea den här sommaren. Maguire uppskattar att den genomsnittlige spelaren tjänade ungefär £150,000 (2,09 miljoner kr) i veckan för Chelsea förra säsongen. Enligt FBref:s beräkningar låg de nu utflyttade spelarna Christian Pulisic, Pierre-Emerick Aubameyang, Kepa Arrizabalaga, César Azpilicueta, Joao Felix, Kai Havertz, N'Golo Kanté och Kalidou Koulibaly samtliga på åtminstone den lönenivån, om inte ännu högre.

“Det blir rejäla lönereduceringar,” sa Maguire. “Sedan har vi en okänd komponent, den står i relation till de nya spelarna som har rekryterats och hur mycket deras löner kostar. Om artiklarna som cirkulerar i media stämmer så har [många av de nya spelarna] betydligt mindre än £150,000 (2,09 miljoner kr) i veckan. Så du kan förmodligen i princip få in tre spelare mot två utflyttade spelare o s v när det gäller påverkan av lönekostnaderna.” 

Sedan har vi de långa kontrakten, vilket förklarar varför Chelsea kan plocka in de här spelarna på kontrakt som ligger under marknadsvärdet och varför de kan fortsätta spendera så mycket pengar på transferavgifter. Enligt Twenty First Group har den genomsnittlige Chelsea-spelaren just nu 4,6 år kvar på sitt kontrakt, vilket är 76% mer än genomsnittsspelaren i Premier League (2,61) och 90% högre än genomsnittet i Big Five-ligorna (2,42).

För att tydliggöra det hela ännu bättre så har Chelsea just nu 10 spelare under kontrakt t o m åtminstone 2030. Mudryk, Enzo, Caicedo och Jackson har alla skrivit på t o m 2031, medan Sanchez, Badiashile, Madueke, Gusto, Ughochukwu och Santos samtliga är bundna t o m slutet på säsongen 2029-30. (Ja, siffrorna 2029-30 ser lika konstiga ut för mig som de gör för dig.)

Samtidigt, ute hos resten av klubbarna i Europas Big Five-ligor finns det bara två andra spelare - Athletic Bilbaos Oihan Sancet och Osasunas Jon Moncayola - med kontrakt som sträcker sig in i nästa årtionde.

Sättet på vilket dessa transferavgifter bokförs är genom amorteringar. Om vi tar Caicedo som ett exempel så köptes han för en totalavgift på €116m (1,38 miljarder kr) inklusive tillägg. Hade han skrivit på ett standardmässigt fyra- eller femårskontrakt skulle kostnaden för transfern dyka upp i klubbens räkenskaper som mellan €23m och €30m (275 miljoner - 358 miljoner kr) per år, plus hans årliga kontraktskostnad. Men han skrev på ett åttaårskontrakt, så det kommer redovisas som en årlig kostnad på ungefär €14,5m (173 miljoner kr). Så genom att erbjuda alla dessa spelare kontrakt som är dubbelt så långa som den vanliga längden, skär de ner den effektiva kostnaden av dessa transfers med hälften. 

Som respons på Chelseas agerande bestämde UEFA tidigare i år att f r o m den här sommaren och framåt kan man inte längre amortera kontrakt hur länge man vill, utan nu måste man betala av det på fem år. Det verkar som att Premier League till sist också kommer införa en liknande regel, men Chelsea spelar inte i någon europeisk cup i år, så UEFA-reglerna gäller inte för dem den här säsongen. 

“Det finns problem om det visar sig att spelaren inte är tillräckligt bra och man inte kan sälja honom. Samma sak om spelaren kanske ådrar sig en karriärförkortande eller karriäravslutande skada,” sa Maguire. “Det finns problem, men det reducerar definitivt kostnaderna. De använder sig av långtidskontrakt, vilket i princip har tillåtit dem att köpa fler spelare än vad de hade kunnat göra med kortare kontrakt.”

Och till sist kommer vi till spelarflyttar. Alla de här killarna har lämnat Chelsea sedan förra sommaren för en transferavgift på minst €8m (96 miljoner kr):

Kai Havertz: Arsenal, €75m (896 miljoner kr)

Mason Mount: Manchester United, €64.2m (767 miljoner kr)

Mateo Kovacic: Manchester City, €29.1m (348 miljoner kr)

Kalidou Koulibaly: Al-Hilal, €23m (275 miljoner kr)

Christian Pulisic: AC Milan, €20m (239 miljoner kr)

Timo Werner: RB Leipzig, €20m (239 miljoner kr)

Édouard Mendy: Al-Ahli, €18.5m (221 miljoner kr)

Ruben Loftus-Cheek: AC Milan, €16m (191 miljoner kr)

Emerson Palmieri: West Ham, €15.4m (184 miljoner kr)

Jorginho: Arsenal, €11.3m (135 miljoner kr)

Billy Gilmour: Brighton, €8.3m (99 miljoner kr)

Ethan Ampadu: Leeds: €8.1m (97 miljoner kr)

Sedan förra sommaren är det mer än €300m (3,58 miljarder kr) i transferintäkter, som inte är amorterade och helt enkelt bokförda som omedelbar vinst. Samt att Chelsea inte längre behöver betala lön till någon av dessa spelare.

När man lägger ihop allt detta så kan man förstå källorna i Europa som säger att Chelsea är säkra på att de kommer komma undan med det. Och även om de blir bestraffade så blir det kanske bara rejäla böter, vilket det nya ägarskapet inte verkar ha några som helst problem med att betala om det betyder att de får fortsätta bygga den här nya typen av lag. Maguire säger även att det finns ett antal andra avskrivningar som Chelsea kan använda, relaterade både till pandemin och försäljningen av klubben, för att minska de redovisade kostnaderna.

Kommer det att fungera på planen?

Jag har ingen aning - mest p g a att vi inte har sett något liknande tidigare. Vad som har hänt är att en klubb köptes av en riskkapitalfond med massor av förskottspengar att spendera och en ny idé för hur man kan spendera mer av dem inom regelverket för den europeiska fotbollen. Undantaget är att det här inte är någon mjuk makt eller en miljardärs leksak; det här är en riskkapitalfond som förväntar sig en långsiktig ekonomisk vinst efter alla dessa investeringar.

Det positiva är att om flera av dessa unga spelare gör bra ifrån sig har Chelsea plötsligt ett lag med superstjärnor säkrade med reducerade löner under deras bästa år som spelare. Dagens genomsnittsålder i truppen är 23,8 år och förutom Thiago Silva och Sterling har de ingen nyckelspelare som är äldre än 26. Med så många potentiellt talangfulla unga spelare har de åtminstone möjligheten att få fram en superladdad version av det vi såg av Arsenal förra säsongen, då ett antal nyckelspelare samtliga blev signifikativt bättre samtidigt.

Jag har tidigare varit väldigt kritisk mot det nya Chelsea-sättet, men något verkar ha förändrats den här sommaren. De siktar åtminstone in på sig den sortens skickliga ungdomar som de inte gjorde förra året, när spelare som Sterling, Cucurella och Koulibaly samtliga anlände för stora avgifter.

Nackdelen är att det är väldigt svårt att rekrytera talanger, för vissa spelare utvecklas inte av en rad olika anledningar, inte ens i en perfekt atmosfär, vilket detta definitivt inte ser ut som än. Chelsea verkar heller inte ha mycket av ödmjukheten som jag vanligtvis associerar med de bästa lagbyggarna inom alla sporter. Om det visar sig att alltför många av de här killarna inte håller måttet sitter de fast med en grupp spelare som inte är tillräckligt bra under de kommande sju eller åtta åren.

Många av dessa spelare verkar vara väldigt nöjda med säkerheten i dessa långtidskontrakt och om det stämmer känns det inte särskilt troligt att alla kommer vara beredda att bryta dessa avtal om de inte får tillräckligt med speltid. I tillägg till detta måste man också fundera på vad som händer om någon av dem blir en superstjärna, kommer de då att vara så nöjda med deras åttaårskontrakt när de inser hur mycket mer pengar deras motsvarigheter i andra klubbar tjänar?

Åh, och om laget inte blir bättre, då kommer det inte att kvalificera sig till Champions League och Chelsea kommer då inte att ha lika mycket pengar att betala alla dessa spelare som de har bundit upp sig för att betala in i nästa årtionde med. De kommer heller inte att ha pengar till att köpa spelare som kan vända den utvecklingen.

Det allra minsta man kan säga är att det känns otroligt riskabelt. Jag är säker på att Chelsea tror att de kommer kunna fortsätta flytta spelare vidare till Saudiarabien, där de inte behöver gå ner i lön, eller så kommer de kunna skicka över dem till deras partnerklubb i Frankrike, Strasbourg, för lite tillfällig kostnadslättnad eller vilken sorts transfer för ett rimligt värde som kan snickras ihop.

Eller så tror de på något helt annat: den större osäkerheten i världen.

Vi är inte alltför långt ifrån ett scenario där de flesta av de största klubbarna i Europa försöker bryta sig loss och bilda en Superliga som skulle innebära en enorm injektion och utgöra ett storslaget skydd för deras intäkter. Nästa år lär vi få se Premier League få en femte plats i Champions League. 2030? Skulle det förvåna dig om sportens landskap såg rejält annorlunda ut då jämfört med dagens? I så fall är kanske planen att fundera ut hur man kortsiktigt spenderar så mycket man kan genom olika finansiella kryphål, låser upp massor av talanger långsiktigt för att sedan räkna ut detaljerna när man till sist tvingas göra det.

Om Chelsea inte ens vet vilka reglerna kommer vara 2030, varför ska de då bry sig om huruvida de bryter mot dem eller inte?