Kommer Nemanja Matics ankomst innebära slutet för Marouane Fellaini? Det tål verkligen att tänkas på. CREDIT: GETTY IMAGES

AV: Jonathan Liew, Daily Telegraph, tisdag 1 augusti, 2017:

Fotbollsfans är, precis som koranforskare, tarotläsare och ordboksanvändare, involverade i ett konstant sökande efter mening. Ta bara transfern av Nemanja Matic från Chelsea till Manchester United den här veckan. Finns något för alla där: vad betyder det för Uniteds titelchanser? Vad betyder det för Paul Pogbas chanser att spela längre fram i banan? Vad betyder det för Antonio Contes maktkamp med Chelseas ledning?

Men det finns en aspekt av Matic-flytten som verkar vara mindre omtvistad. Summa summarum betyder allt det här endast en sak för Marouane Fellaini. Ett erbjudande från Galatasaray ligger på bordet; kön av United-fans som är redo att själva, frivilligt, köra dit honom sträcker sig hela vägen från Istanbul och tillbaka till Manchester.

Till detta finns det endast ett möjligt svar: kommer ni någonsin att lära er? Vi har, trots allt, hört den här visan många gånger förut: köpen av Pogba, Ander Herrera, Daley Blind, Morgan Schneiderlin och Bastian Schweinsteiger tolkades alla som dödsstöten för Fellainis United-karriär. Men genom vrede och förlöjliganden, nya managers och nya kvastar, står Fellaini fortfarande där: med armbågarna utfällda, ögonen utbuktade och med bröstet riktat mot himlen saluterandes.

Och ändå misstänker man att även om Fellaini stannar på Old Trafford en hel livstid så kommer vissa United-fans aldrig att vinnas över fullt ut. "Spola ner en förmögenhet toastolen med Fellaini-toaborsten!" sade en berömd skämtreklam i det f.d United-fanzinet Red Issue. Det verkar vara ödesbestämt att Fellaini ska vara en av dessa spelare som permanent har ena foten i dörren och den andra permanent utanför: som en ren tillfällighet är det även en bra reflektion av hans tacklingsstil.

Det finns, tror jag, två huvudorsaker till detta. Den ena är stilistisk. Fellaini passar inte in i någon av våra existerande referenser för hur en fotbollsspelare i världsklass bör vara. Hans rörelser är klumpiga, hans form får många att tycka att det ser pinsamt och obekant ut och hans roll är fortfarande spektakulärt odefinierad. Mittfältsmarodör? Murbräcka i straffområdet? Ytöppnare? Defensivt troll?

Det roar mig alltid när folk pratar om att "ersätta" Fellaini, som om hans unika profil med färdigheter på något sätt vore ersättningsbara. Vem skulle du ersätta honom med? En laboratorieolycka? Någon genetisk cocktail där man blandat Andy Carrolls huvud, Mark Hughes bröst, Carlton Palmers löpstil, Diana Ross förstatouch och Italia 90-maskotens lemmar?

Den andra anledningen till Fellainis impopularitet är att trots all hans utveckling som spelare, så är Fellaini fortfarande den starkaste och närmaste länken till misären under David Moyes-eran, ett bokmärke till en sida som de flesta United-fansen helst skulle vilja radera från deras sökhistorik. Så i ett lag med galopperande superstjärnor känns Fellaini lite felplacerad, en landsflykting i sin egen klubb, flaskan med konstig utländsk sprit som står oanvänd längst bak i drinkskåpet i flera år och som du varken kan dricka eller kasta ut.

Vad som är sant är att Matics ankomst definitivt är det närmaste United har kommit en början på avvänjningen av den beroendeframkallande mysken från Fellaini-likören. Och låt oss vara ärliga här: Fellaini som en fotbollsspelare är varken förbluffande bra eller förbluffande dålig. Men han är mångsidig, taktiskt disciplinerad, obevekligt fysisk. Och precis som vi fick reda på igen den här veckan, oumbärlig.

"Det är lättare för Galatasaray att få mig än Marouane," snäste Jose Mourinho då han på nytt fick en fråga om Fellainis framtid. "Glöm det. Han är för viktig för mig." Mourinho vet. Och långt där inne vet du det också. Fellaini kommer fortfarande vara där när du och jag sedan länge är borta, jorden har stekts till en slaggklump och Mourinho är en stapplande pensionär som skriver arga brev till Goals on Sunday med grönt bläck. Fellaini är denimjeans. Fellaini är förkylningen. Fellaini är Sloop John B. Du kommer aldrig, aldrig, aldrig, aldrig bli av med honom.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...