VNL-uppdatering

Efter att Victor Nilsson Lindelöf inte spelat en enda minut av PL-säsongen hittills, bara en gång funnits med på bänken och i de andra två matcherna varit utanför matchtruppen helt har många inom svensk media gått i fullständigt spinn. Mourinho har även sagt att han kommer fasas in ganska lugnt i sin nya klubb och att svensken kommer spela med Smalling i CL-premiären mot Basel, då Bailly och Jones båda är avstängda. Nu har ju Lindelöf anslutit till den svenska landslagstruppen inför matcherna mot Bulgarien och Vitryssland och, precis som väntat, tar västeråsaren uppståndelsen med ganska stor ro. På träningen i måndags (29/8) fick Jane Björck en kort pratstund med honom för Sportnytt:

 

 

Jane: Hur tålamodsprövande skulle du säga att det är?

VNL: Det är ju en process liksom och jag har varit där i ungefär en och en halv månad, det tar ett tag att komma in i allting och lära känna alla spelare, systemet och hur tränaren vill ha det, så det är bara att ha tålamod.

Jane: Är det ungefär som du förväntade dig?

VNL: Ja, ungefär, det kan jag nog säga att det är.

Jane: Hur långt bort tror du att du är då, från att få kontinuerlig speltid

VNL: Det är svårt att säga, det känns bra, senaste veckan så tycker jag det har gått väldigt bra på träningarna och jag känner mig i bra form, så att vi får väl se, det är väldigt duktiga spelare där borta, det är bra konkurrens, men man växer ju av det, men vi får se.

 

 

VNL: Jag tycker det är väldigt viktigt för mig, speciellt nu, eftersom jag inte har spelat de tre första matcherna i ligan, att få komma hit och få chansen att spela här, så om Janne väljer att spela mig så är det väldigt viktigt för mig att få 90 minuter.

Jane: Känner du att du är i 100-form, trots brist på speltid?

VNL: Det tycker jag, vi har tränat väldigt hårt under försäsongen och även när vi kom tillbaka hit till England, så har ett bra tempo på träningarna så jag känner mig i bra form.

Jane: Är du väldigt glad över valet du har gjort?

VNL: Det är jag, det är jag, det är... jag har fått chansen att spela i världens största klubb, så jag tror att det är nog ingen som skulle ha tackat nej till den chansen.

 

 

 

Stora Man United

Erik Niva pratade tidigare om att det låg på modet förut att ha stora spelare i sitt lag, sedan svängde pendeln i och med Guardiolas Barcelona-småttingar och nu ser vi kanske en svängning tillbaka till de storväxta pojkarna, i och med laget som Mourinho håller på att sätta ihop på Old Trafford.

 

 

Ibrahimovićs ankomst, eller rättare sagt återkomst, kommer bara göra oss ännu större och han fullständigt osar av självförtroende, vilket kommer sprida sig till resten av laget. Och nu börjar vi komma tillbaka till att vara ett hotfullt lag redan i tunneln. Förstå att stå uppställd där som motståndare, vrida lite på huvudet och se Ibrahimović, Pogba, Lukaku och Matić stå där och frusta. Det känns bra. Det är väl inte riktigt Roy Keane v pissblöjan Vieira i tunneln än, men det blir bättre och bättre.

 

 

Förutom dessa bjässar står där även den kända lejda mördaren och fullständiga galningen Juan "lilla yxan" Mata:

 

 

Trots att det bara är tysken med hela Stonehenge i käften som får flytta fram långa spelare och lyfta långt när hans lag jagar en kvittering/ett vinstmål i slutet av matcherna, så föreställ er att vi ligger under med ett mål, 15 minuter kvar att spela, och vi måste börja lyfta framåt. Att då ha Ibrahimović, Lukakau, Pogba, Fellaini och Matić att sikta på, de har ju för fan en kombinerad längd på 91 meter. Man skulle skita ner både kalsonger och shorts om man skulle försvara sig mot de stora djävlarna under ett långbollsangrepp

 

 

 

Mourinho om Ibrahimović

José Mourinho har pratat med pressen om vad som gäller när den store svensken kommer in.

 

 

Mourinho om Zlatan:

 

 

"Zlatan känner mig, sa managern. "Och han vet att jag spelar spelarna som är bäst för laget. Jag har alltid gjort det i mitt liv så, om han kommer hit och bevisar att han är den bästa, då spelar han. Om de andra inte ger honom någon chans att bevisa det, sånt är livet. Men jag försöker alltid vara ärlig med mina spelare och med mitt lag. Jag försöker. Kanske att jag ibland inte gör de korrekta sakerna. Men jag försöker alltid.

 

 

"Zlatan kommer anlända till ett beprövat lag. Han kommer anlända mitt i säsongen med laget spelandes på ett visst sätt och med spelarna i vad jag kallar de funktionella länkarna i lagets dynamik. Vi kommer bli en bättre trupp och jag ger er bara ett exempel - om vi möter Stoke och två dagar senare spelar vi mot Burton och jag vill vila mina två anfallare, vilka spelar jag mot Burton? Jag måste spela Rashford eller Lukaku. Jag har ingen annan att spela så jag kan inte ge vila till mina spelare. Så vi behöver en anfallare och vi har en alldeles runt hörnet som tillhör vår familj, som gillar att vara med oss och spela för oss.

 

 

"Han är en till anfallare, han är en till erfaren spelare, en till spelare som kan spela nummer 9 eller nummer 10, som kan spela i ett dubbelanfallar [system]. Det är många matcher som ska spelas. Om vi går vidare i Champions League och i en av de två cuperna kommer vi vara i positionen där vi inte skulle klara det endast med Lukaku och Rashford, särskilt om jag spelar båda tillsammans. Så om jag behöver en anfallare, förmodligen i januari skulle jag knacka på [exekutiva vice ordföranden] Ed Woodwards dörr och [nu] behöver jag inte göra det. Jag har en av de bästa i världen."

 

 

Will Keane närmar sig comeback

Jag antar att ni minns Michael Keanes brorsa, Will. Vi vet alla att fotbollen är full av omständigheter som skulle ha kunnat se totalt annorlunda ut om det inte vore för en skada, en formtopp, en nedåtgående formkurva eller något annat oförutsägbart.

 

 

I dag har jag t. ex Eric Cantona intatuerad på min underarm och för mig är han den allra största genom tiderna. Men så hade ju inte varit fallet om Graeme Souness 1991 hade sagt ja till Michel Platini.

 

 

Vad pratar jag om nu? Jo, i november 1991, efter Liverpools 3-0 seger mot Auxerre i UEFA-Cupens andra runda på Anfield, träffade Liverpool-managern Graeme Souness fransmannen Michel Platini och han berättade för skotten att Cantona var tillgänglig för försäljning till scouserna. Souness tackade Platini, men avstod från erbjudandet och pekade på harmonin i omklädningsrummet som orsaken. Han hade även hyfsade forwards att välja på vid den tidpunkten, eller vad sägs om Ian Rush, John Barnes, Dean Saunders och Ronny Rosenthal, och under de följande åren fick de sällskap av Paul Stewart och Nigel Clough.

 

 

Sedan kommer vi fram till november 1992 och Uniteds brist på mål fick Fergie att vilja plocka in en skicklig anfallare, så de Röda erbjöd Sheffield Wednesday ett brittiskt transferrekord (då) på £4,5m (£8,37m 2017: 91,2m kr) för David Hirst, men the Owls-managern Trevor Francis avböjde. Resten är ju såklart historia, men den är ändå värd att snabbt återberätta:

 

 

Leeds Uniteds ordförande, Bill Fotherby, ringde upp Uniteds ordförande, toalettsmygaren Martin Edwards, för att kolla om Denis Irwin var tillgänglig att köpa loss. Just då satt perversa Edwards i ett möte med Fergie, skotten avböjde såklart förfrågan gällande Irwin, men frågade lite fräckt huruvida Cantona var tillgänglig. Edwards frågade och Fotherby sa att han skulle kolla med managern, Howard Wilkinson, och återkomma. Några dagar senare var Cantona klar för United för £1,2 miljoner (£2,24m 2017: 24,4m)!

 

 

Vad har då detta med Will Keane att göra? Jo, vi minns alla Marcus Rashfords debut och spelet han har bjudit oss på efter den. Men man ska inte glömma att saker och ting kunde ha sett annorlunda ut, om inte Will Keane hade varit skadad när Rashford demolerade danskarna:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/08/31/11473429-intervju-med-will-keane-jag-undrar-om-jag-gjorde-nagot-fel-i-ett-tidigare-liv/

 

 

 

Jonny Evans

Idag (torsdag) stänger som sagt var transferfönstret, så vill man beskåda en explosion av galenskaper ska man smyga ut på någon sida på nätet som behandlar engelsk fotboll. Jag är fullt övertygad om att man skulle kunna få in på någon nyhetssajt där att någon engelsk klubb är intresserad av den svenska duon Ola-Conny Wallgren och Morgan Karlsson.

 

 

För ett par veckor sedan började det grymtas om att Kuken från Katalonien var intresserad av att ta Jonny Evans till City!

 

 

Enligt folk med koll på grejorna så vill han flytta och få spela Champions League fotboll igen. West Bromwich har avböjt två bud från City, men han förväntar sig att flytten blir av men han vill inte göra sig osams med klubben/försöka tvinga fram en flytt. Uppskattar vad West Brom har gjort för honom och är stolt över att vara kapten den här säsongen e.t.c

 

 

Det känns helt ärligt som att han vore dum om han inte gick, även om det är till dessa dårar.

 

 

Dessutom har jag svårt att se hur den flytten skulle lösa några problem för dem. Jag menar han var god för åtminstone ett katastrofalt jättemisstag per match, jag brukade rycka som en skitande hund i kallsvettig väntan på att det skulle hända varje gång han spelade. Han har ju ungefär samma koncentrationsnivå som en femåring efter att ha tryckt sig i en jättepåse Skittles.

 

 

Men det är intressant att se att bara för att Guardiola vill ha honom har han plötsligt förvandlats till den nordirländska Beckenbauer. För mig räcker det att tänka tillbaka på West Ham och Milton Keynes i Ligacupen. Carlton Cole slet upp ett nytt arsle på honom, jag tror det räcker som argument.

 

 

Men förstå Jonny Bula och John Stones som mittbackspar för City, de skulle ju kunna skapa en helt ny genre inom komedifilmsvärlden!

 

 

Han var ingen spelare som klev fram när blåste snålt och jag såg honom ofta som något av en clown, såvida inte Ferdinand eller Vidić var där och torkade honom i stjärten och berättade var han skulle stå och vad han skulle göra under 90 minuter.

 

 

Läste även på en intelligensbefriad sida att vi borde försöka köpa tillbaka honom. Hmm, tycker du verkligen det? Om vi ska försöka ta oss tillbaka till att vara med och kriga om ligatiteln igen, är det då rätt att använda strategin "men han är ju marginellt bättre än Smalling?" Att köpa spelare som är marginellt mindre skit än en del av slaggprodukterna vi redan har? Det måste väl ändå vara tveksamt, eller?

 

 

För mig är det väletablerad fakta att han är en harunge och får Daley Blind att se ut som Jaap Stam. Bara att han skulle få träna emot spelare som Ibrahimović, Lukaku, Pogba och Matić skulle försätta honom i ett konstant tillstånd av PTSD.

 

 

Om köpet blir av så är det ett helt sanslöst köp, vad City behöver där bak (förutom det självklara, bättre försvarare) är en ledare och, precis som jag tidigare skrivit, Evans är ingen ledare. Så nu får alla som läser det här göra mig sällskap i bönerna för att vi ställs mot Evans och Stones som mittbackar i derbyt!

 

 

The Guardian är bara en av många tidningar som kör liverapporting från transferfönstrets sista dag och såhär skrev de kl 11:15 (svensk tid) idag:

 

 

"Jonny Evans befinner sig på Manchesters flygplats...

 

 

... för att flyga med Nordirland till San Marino," skriver Jamie Jackson. Vad säger tebladen om det gällande en potentiell flytt till Man City (eller någon annan klubb)? Inte mycket, då de medicinska testerna och resten förmodligen kan genomföras där också.

Will Keane berättar för Paul Hirst att han hade kunnat vara en Manchester United-stjärna om det inte vore för ett antal allvarliga skador

   

Keane närmar sig en återkomst för Hull efter ännu en långvarig knäskada.

TIMES FOTOGRAF BRADLEY ORMESHER

 

 

 

 

AV: Paul Hirst, the Times, måndag 28 augusti, 2017:

 

 

Man minns det som kvällen då Marcus Rashford annonserade sig själv för världen, men hade det inte varit för lite otur hade Will Keanes namn kunnat vara tapetserat över tidningarnas baksidor dagen efter istället.

 

 

Den 25 februari, 2016, klev Rashford in i Manchester United-laget som skulle möta Midtjylland efter att Anthony Martial sträckt sig under uppvärmningen.

 

 

Vad som hände sedan är en del av Uniteds historia. Rashford, då 18 år gammal, nätade två gånger i sin debut och räddade Louis van Gaal från några pinsamheter och skickade United in i åttondelsfinalerna i Europa League med en 5-1 vinst.

 

 

Men sanningen är den att Rashford inte skulle ha varit med i truppen den kvällen om Keane, en annan akademiprodukt, hade varit tillgänglig.

 

 

Keane låg före Rashford i hackordningen på Old Trafford, men tyvärr för honom så "exploderade" - som han uttrycker det - hans vänstra ljumske endast några minuter efter att ha kommit in från bänken i Uniteds FA-Cupmatch mot Shrewsbury veckan innan, vilket gjorde att han inte kunde spela något mer den säsongen.

"Den kvällen var blandad för mig," säger Keane, som avslutade sina 12 år hos United genom att gå till Hull City sex månader senare. "Jag var glad för Marcus, men jag hade väntat på en ny möjlighet så länge, och den togs bort för mig av ännu en skada.

 

 

"Jag tänker ofta, 'Det hade kunnat vara jag.' Om jag hade spelat så tror jag att jag hade kunnat göra ett mål eller två och sedan vet man aldrig, men efter Shrewsbury-matchen visste jag att min tid i United var över och jag gick till Hull för att [dåvarande managern] Mick [Phelan, en f.d assistent i United] skulle ge mig chansen att spela regelbunden fotboll på högsta nivån."

 

 

Det har aldrig funnits någon tveksamhet gällande Keanes förmåga. United plockade in honom och hans tvillingbrorsa, Michael, som flyttade till Everton för £25 miljoner (272,2m kr) förra månaden, efter att de sett paret spela för South Manchester, 11 år gamla.

 

 

Några av hans f.d ungdomstränare såg drag av Ruud van Nistelrooy i den långa, atletiska och kliniska anfallaren, som gjorde tre mål på två matcher i vinsten i 2011 års FA Cupfinal för ungdomar mot Sheffield United. Året innan klev han in på en lista över hyllade stjärnor när han vann klubbens pris som årets unga spelare.

 

 

Tyvärr för Keane så har skador bromsat in hans karriär och han hade bara spelat tre seniormatcher då han lämnade sin pojkklubb.

 

 

Två månader efter att ha gått till Hull för £1 miljon (10,8m kr) slet Keane av korsbanden i sitt vänstra knä mot Southampton.

 

 

Det var samma skada som han åkte på i maj 2012 endast några månader efter att Sir Alex Ferguson gett honom hans United-debut vid 18 års ålder.

 

 

Ferguson hade planerat att lyfta upp Keane till förstalaget säsongen efter, men istället fick han spendera ett år på sidlinjen och lånades ut till fyra Championship-klubbar (Wigan, Queens Park Rangers, Sheffield Wednesday ch Preston North End) innan han flyttade till Hull.

 

 

"Bollen studsade mellan mig och Virgil van Dijk," säger Keane. "Jag lyfte den över honom, satte ner min vänsterfot och när jag skulle sticka iväg vek sig mitt knä inåt och jag kände hur korsbanden gick av."

 

 

Keane rannsakade sig själv under de efterföljande dagarna. "Det var förödande," säger han. "Man tänker. 'Hur kunde det här hända igen? Har jag gjort något fel i ett tidigare liv?'"

 

 

Under större delen av de nio månaderna som följde har Keane varit ett fängslat djur. Han har varit instängd på gymmet på Hulls träningsanläggning Cottingham. Genom fönstren har han avundsjukt sett lagkamraterna träna där utanför. Men nu finns det till sist ljus i änden av tunneln.

 

 

"De första tre månaderna är bara hemska för man gör ingenting, sedan är det ett slit i 3-6 månader för man är på gymmet, men nu är jag ute på planen bredvid grabbarna, jobbar med boll, så jag känner mig som en fotbollsspelare igen," säger han.

 

 

"Jag kommer vara fulltränad om ett par månader, om allt går bra."

 

 

Hans brors karriär har attraherat mer publicitet den här sommaren efter hans flytt till Everton och hans inkallning till Englands landslag, men det finns ingen fientlighet mot Michael från hans tvilling.

 

 

"Det är inspirerande för mig, att se vad han har gjort," säger forwarden. "Han är ett perfekt exempel för mig att följa. Om jag kan komma tillbaka i Hull och göra riktigt bra ifrån mig, så finns det ingen anledning till att jag inte skulle kunna göra samma sak."

 

 

Leonid Slutskij, Hulls tredje manager sedan Keanes ankomst, har sagt till 24-åringen att han finns med i hans förstalagsplaner. Med Jarrod Bowen och Kamil Grosicki som flyger fram på kanterna ser laget skräddarsytt ut för en lång anfallare som Keane.

 

 

"Det är perfekt," sade han. "Förhoppningsvis kan jag komma tillbaka och dra nytta av dem. Vi ser hotfulla ut offensivt och vi har sett bra ut den här säsongen."

 

 

Keane har två mål när han återvänder. Ett är att gå tillbaka upp i Premier League med Hull och det andra är att spela VM med Irland.

 

 

Det säger mycket om Keanes karaktär att han tror att båda målen är uppnåeliga efter ett antal hemska skador.

 

 

Keane har representerat England på fem olika ungdomsnivåer, men han kvalificerar sig för spel med Irland genom sin pappa, som föddes i Dublin.

 

 

"De har några bra anfallare, men jag fanns med på deras radar innan skadan," sade Keane. "Jag är en bit utanför nu, men om jag kan komma tillbaka och göra mål skulle jag vilja tro att jag har en chans.

 

 

"Det är alla spelares dröm att spela VM. Irland gör bra ifrån sig i deras grupp så de kan komma att klara det. Om jag kom med och fick spela i ett VM skulle allt det här hårda jobbet vara värt det."