Nu har det ju spelats en del boll av de Röda sedan senaste gången jag orkade skita ur mig ett inlägg. Vi tar saker och ting i rätt ordning...

 

 

Supercupfinalen v Real Madrid

Om vi ställs mot någon av de europeiska tungviktarna i CL så kan det bli något av en mardröm, vi vet alla att vi inte är där uppe än. Men tack och lov så är de flesta inhemska lagen vi ska möta sämre än oss, så där kan vi få se förbättringar. Det här Real Madrid-laget är idag flera nivåer ovanför oss och alla andra lag i England, t.o.m med Ronnie på bänken och de flesta av dem ännu inte uppe i fullt matchtempo. Så jag läser inte in alltför mycket i resultatet, det kunde ha blivit betydligt smärtsammare, med lite tur hade vi kunnat få 2-2 och straffar. Såhär ser de bästa ut 2017, och vi tillhör inte dem.

Jag tror att de är en målvakt i toppkvalitet ifrån att vara kanske det bästa klubblaget jag har sett. De är fantastiska, skickliga men med ett direkt spel som runkarna från Barca aldrig hade, de är ljuvliga att se och nästan aldrig tråkiga. Tycker nog ändå att vi gjorde bra ifrån oss som kom så nära de i slutet ändå, men Supercupfinalen var egentligen inte en indikation på någonting, förutom det självklara att vi idag inte tillhör kontinentens kungligheter. Dessutom var förlusten kanske en kamouflerad välsignelse, för det innebär kanske, och det är ett gigantiskt kanske, att Ed Woodward inser att vi behöver det där fjärde nyförvärvet och får tummen ur arslet och agerar.

 

När man ser Isco, Modrić och Kroos väva mönster runt oss blir man nästan skrattfärdig när kameran zoomar in Uniteds nummer 27, som var på väg in för att strössla sin magi över matchen. Visst, belgaren gjorde livet obekvämt för Real, men att jämföra honom med inverkan som den tidigare nämnda Real-trion hade på matchen, blir bara löjligt.

Men man måste ju fundera på vad Chelsea tänkte på när de sålde Matić till oss! Gillade vad jag såg i träningsmatchen mot Sampdoria från serben och samma sak mot Real. Han ger resten av mittfältet en defensiv plattform som vi har saknat sedan åldern började komma ifatt Carrick. Hans vänsterkänga är inte på något sätt dålig och han är inte rädd för att trycka till i närkamperna heller. Även om vi inte står på fotbollens högsta nivå så är förbättringen i där vi står idag jämfört med när van Gaalen lämnade oss ganska imponerande.

 

 

West Ham (H)

Till att börja med, här har ni Danny Taylors matchrapport från Old Trafford i söndags:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/08/16/11469273-romelu-lukaku-gav-manchester-united-en-dromstart-mot-west-ham/

Oj så roligt det här var! Förutom en kort period (10-15 minuter) i första halvleken så var det aldrig några tvivel gällande vilka som skulle vinna den här matchen. Jag vet att vi inledde den förra säsongen med tre raka vinster i ligan och jag har full koll på att det här var premiären. Men en skön start är alltid bra och viktigt, men inte alltid så lätt att uppnå, vilket Chelsea och giganterna Liverpool visade.

Spillde Guinness över hela min tröja och shortsen när den store grabben hängde dit ettan. Att se United är fortfarande ett nöje, oavsett all annan skit runtomkring, ett nöje som är svårt att hitta i någon annan av livets alla vrår.

Matić är allt som vi har bönat och bett efter i en mittfältare under många år. Förutom den självklart briljante serben (undrar om det fortfarande finns idioter som sitter och klagar på att han är "ett tråkigt köp"), den brutalt kliniska Lukaku och den skrämmande positiva Rashford tyckte jag att Pogba briljerade på ett sätt som får mig att nästan börja drägla. Självklart känner han av serbens närvaro och kan kliva på lite högre upp. Mchitarjan och Mata hade roligt där framme, Bailly fortsatte på den fina inslagna vägen han visade förra säsongen och ja, Phil Jones var riktigt bra. Grejen med honom är att han kan vara bra, men man sitter liksom bara och väntar på nästa (ödesdigra) misstag.

 

Rapporterna från Manchester vittnar även om en bra atmosfär på OT och West Hams fans försökte så gott de kunde, med skära-upp-halsen-gester och München-flygplan, men av någon konstig anledning var de inte särskilt hårda eller tuffa när de, med 4-0 på tavlan, skulle lämna arenan - förnedrade, utskrattade och överkörda!

Man undrar ju bara vad som krävs för att den sura fransmannen Martial ska le. Han kommer in och gör ett snyggt mål på OT i säsongspremiären, men ändå ser ut som att han missat bussen i ösregn och just sett att nästa inte kommer förrän om 25 minuter. När t.o.m Humle får kliva in och påminna dig om att le lite, då är det illa:

https://twitter.com/MourinhoMindset/status/897185912320339970

 

 

Tysken med ett helt paket överdimensionerade Toy-tuggummin i käften är i farten igen...

Jag skrev för inte så länge sedan några rader om Liverpools cheerleader/manager och hur perfekt han passar för den klubben. Då handlade det om att han skulle utmåla sig som den vita riddaren igen och inte prata om United, för att sedan gå vidare och... prata om United.

Nu är han i farten igen, efter 3-3 mot Watford i premiären. Från ESPN:

 

Jürgen Klopp säger att en dålig domarinsats, inte slarvigt försvarsspel, kostade Liverpool i deras oavgjorda match mot Watford i helgen och att han inte kan minnas att hans lag fått dragit nytta av något offsidemål.

 

 

Liverpool lät en 3-2 ledning glida de ur händerna på Vicarage Road i slutsekunderna då Miguel Britos kvitterade från vad som såg ut att vara en offsideposition.

 

 

Klopp sade att han lag, som släppte in mål från två fasta situationer i lördags, inte får med sig tajta domslut.

 

 

"Jag såg en hel del bra saker i den första matchen. På slutet är det inte riktigt rättvist," sade han. "Jag föreställer mig inte att många personer skrev att vi vann med 3-2 enligt reglerna men, precis som Manchester United förra året, så var deras mål offside."

Han kunde verkligen inte ha kommit till en mer lämplig klubb. Intressant dock att den "passionerade tysken" på nytt "glömmer bort" den här incidenten från den 31:a januari i år, då Wijnaldum kvitterade i 1-1 matchen hemma på Anfield mot Chelsea:

   

 

 

 

Erik Niva och den moderna fotbollen

Norrlänningen Niva är en person inom fotbollen som jag ofta uppskattar att lyssna på. Ni som läser här någorlunda frekvent vet dessutom vad jag anser om den moderna fotbollen och dess sjuka spektakel runtomkring, den nya "supporterkulturen" e.t.c., så det var skönt att se Nivas inlägg på Twitter i måndags:

  

 

 

Det var Danny Rose

Natten mellan förra onsdagen och torsdagen slog the Sun på stora trumman att de hade en omskakande intervju med en spelare från en toppklubb i pipeline:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/08/10/11467688-the-sun-gor-reklam-for-sensationell-intervju-med-en-storstjarna-i-dagens-torsdag-tidning/

Precis som jag skrev i mina egna rader kring inlägget så spekulerades det under natten om vem spelaren kunde vara. Det var många Tottenham-namn som nämndes, ett av dem var Danny Rose, och som vi alla vet nu så var det han som lättade sitt hjärta för the Sun. I söndags valde den briljante Danny Taylor att ägna sin kolumn i the Observer åt ämnet, och det resulterade, som så ofta är fallet med DT, i en mycket intressant och läsvärd text:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/08/15/11469270-rebellen-danny-rose-skapar-taggiga-problem-for-daniel-levy-och-spurs/

 

 

 

PSG och UEFA:s Financial Fair Play

I samband med PSG:s köp av Neymar har det pratats en hel del om Uefa:s FFP. Nu vill shejkerna från Qatar dessutom plocka in Mbappé för en liknande summa, så snacket om de ekonomiska utjämningsreglerna lär inte avta. Här har ni en matnyttig artikel på ämnet:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/08/15/11469267-paris-saint-germain-kommer-att-bestraffas-av-uefa-for-neymar-affaren-men-inte-forran-nasta-ar/

 

 

Madrid, Paris och... Stoke

Jag vet inte om ni minns den här övergången från förra sommaren?

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/09/02/11359196-jese-har-vunnit-tva-champions-league-titlar-gjort-en-rapmusikvideo-och-har-en-glamouros-tv-stjarna-som-flickvan-vi-halsar-pa-inne-i-den-nya-psg-anfallarens-varld/

Spelarpresentationen blev mest ihågkommen för att Jesés flickvän, Aurah Ruiz, tog över föreställningen. Mig veterligen har ingen annan spelare presenterats med sin nya klubb tillsammans med sin flickvän. Att hon dessutom är en "glamourös modell" och valde att klä sig i en tajt utstyrsel fick självklart de engelska tabloiderna på tårna.

Så nu i veckan blev jag lite fundersam på vilka vägar livet tar med en ibland, detta då jag läste den här korta artikeln:

 

TRANSFERRUNDAN: STOKE NÄRMAR SIG EN LÅNEVÄRVNING AV PSG-ANFALLAREN JESÉ

 

• Den spanska anfallaren förväntas komma att flytta till Bet365 Stadium

   

Jesé Rodriguez har bara gjort en ligastart sedan han gick till PSG förra sommaren. Fotograf: Anthony Dibon/Icon Sport via Getty Images

 

 

AV: Guardian Sport, måndag 14 augusti, 2017:

 

Stoke City är nära att bekräfta ett låneavtal för Paris Saint-Germain-anfallaren Jesé Rodriguez.

 

 

Representanter från the Potteries ligger i förhandlingar med Ligue 1-laget gällande 24-åringen och är optimistiska att de kan nå en överenskommelse som skulle ta den f.d Real Madrid-spelaren till the Bet365 Stadium.

 

 

Jesé, som kostade PSG nästan £22m (245,4m kr) förra sommaren, har bara gjort en ligastart för det franska laget fram tills idag och spenderade den andra halvan av säsongen på lån hos Las Palmas.

 

 

Den dåvarande Middlesbrough-huvudtränaren Aitor Karanka hade hoppats på att kunna ta honom till England i januari, men laget från Teesside lyckades inte slutföra affären.

Utan att nedvärdera staden Stoke alltför mycket måste man ju undra vad fröken Ruiz tycker om detta. Man får ju för sig att hon var ganska nöjd med livet som välbetald spelarfru, modell och "Instagram-profil" i Madrid och Paris. Men nu kan det alltså vara så att det är Stoke som väntar härnäst. När man pratar om sydländska fotbollsartister brukar man ofta dra klyschan om att "visst är han bra, men skulle han klara en kvällsmatch i november i ett regnigt och blåsigt Stoke?" Den klyschiga frågan känns hyfsat berättigad i fröken Ruiz fall. Fortsättning lär följa...

Man Utd 4

Romelu Lukaku 33

Romelu Lukaku 52

Anthony Martial 87

Paul Pogba 90

 

 

West Ham 0

   

Romelu Lukaku slår in bollen förbi Joe Hart, som totalt släppte in fyra mål då Manchester United besegrade West Ham med 4-0. Lukaku annonserade sin ankomst till Old Trafford genom att göra två mål i sin Premier League-debut för klubben.

Fotograf: Matt West/BPI/REX/Shutterstock

 

 

 

 

AV: Daniel Taylor på Old Trafford, the Guardian, måndag 14 augusti, 2017:

 

 

För Manchester United är det svårt att se hur deras första match på den nya säsongen skulle ha kunnat gå bättre förutom kanske ännu ett eller två mål till för att polera upp deras överlägsenhet. Romelu Lukaku har inte slösat bort någon längre tid innan han demonstrerade varför han blev klubbens dyraste sommarrekrytering och med den här matchen som bevis ser det ut att kunna bli en riktigt lovande säsong för José Mourinhos lag.

 

 

Lukaku bör definitivt ha skingrat all eventuell tvekan han haft på sig själv i och med hans två mål som lade grunden till den mest eftertryckliga vinsten under Mourinho-eran. Inte för att £75m (850,6m kr) nyförvärvet visade upp minsta lilla scenskräck vid vänsteravslutet eller nicken från nära håll som han presenterade sig själv med för Old Trafford-publiken.

 

 

Lukaku avslutade en enormt tillfredsställande eftermiddag med att glatt vinka till the Stretford End och han hade kunnat göra det med bollen som en souvenir om det inte varit för en briljant räddningstackling av Pablo Zabaleta, en av tre West Ham-debutanter, som hindrade honom från att fullborda ett hat-trick precis efter det att timmen var spelad.

 

 

Men det här var mer än bara en berättelse om hur Lukaku snabbt glidit in i livet i Manchester och även om nyförvärvet förtjänar rubrikerna bör formen på Marcus Rashford och Paul Pogba, bland andra, också fylla Mourinho med optimism om att hans lag är kapabelt att signifikativt förbättra sig efter förra säsongens sjätteplacering.

 

 

Potentiella mästare? Man skulle inte sätta sitt hus emot det och vad det nu är värt den här tiden på säsongen så placerar den här överkörningen redan dem i toppen. Mourinho påpekade även efter matchen att vi bör förvänta oss att laget kommer bli ännu bättre. "Jag kommer inte säga att insatsen var perfekt för den var inte perfekt. Det finns fortfarande plats för förbättringar."

 

 

Henrich Mchitarjan var en annan av de som spelade riktigt bra och det var inte första gången det kändes svagt skrattretande att Chelsea lät Nemanja Matic flytta till en av deras titelrivaler. Matic har passat in utan problem och hemmalaget smickrades inte av det sena väggspelet när inhopparen Anthony Martial slog in det tredje målet, snabbt följt av den briljant effektiva Pogba som sköt in ytterligare ett mål från 20 yards (= 18,2 meter). Det var en ljummen uppvisning från West Ham och de har nu förlorat 11 premiärmatcher i Premier League-eran, mer än någon annan klubb.

 

 

Då publiken sjöng för Mourinho och Joe Hart, West Hams nya målvakt, påmindes om att det var länge sedan han vann mästerskap med Manchester City, verkade det inte spela alltför stor roll att Victor Lindelöf, £31m (351,6m kr) nyförvärvet från Benfica, inte ens fanns med på bänken p.g.a hans föga imponerande form under försäsongen.

 

 

Någon annan manager hade kanske känt sig förpliktigad att involvera ett sådant dyrt nyförvärv. Mourinho opererar inte med den sortens restriktioner och Phil Jones återkallades bredvid Eric Bailly för att se till så att Javier Hernández inte fick någon lönsam återkomst till Old Trafford.

 

 

Hernández gjorde 37 mål på 103 ligamatcher under sin tid i Manchester och jag föreställer mig att han skulle ha älskat att få den sortens chanser som Lukakus lagkamrater serverade belgaren. Mchitarjans perfekt levererade frispark vid det andra målet var helt briljant. Rashfords suveränt avvägda passning till det första likaså. Det är den sortens möjligheter Lukaku trivs så bra med och så länge det fortsätter såhär borde han få till en rejäl målskörd den här säsongen. Rashford var också involverad i det andra målet, efter att ha kapats av Zabaleta, vilket gav frisparken och tonåringen sköt även ett skott i stolpen innan Martial tog över under de sista 10 minuterna.

 

 

Det här är tidigt på säsongen men Mourinho börjar sakta men säkert ha samlat ihop ett lag utan några självklara svagheter och Matics bidrag vid det första målet var en perfekt summering av varför han har adderats till lönelistan. Matic spelade med fantastisk kontroll och det var hans brytning, då han skar av Pedro Obiangs passning, som skickade iväg Rashford i kontringen som slutade med att Lukaku nätade från 12 yards (10,9 meter).

 

 

West Ham hade försvarat sig ståndaktigt fram tills dess men de gick in i den här eftermiddagsmatchen med en distinkt brist på äventyrslusta och det fanns bara sporadiska ögonblick när deras nya frontlinje med Hernández, Marko Arnautovic och André Ayew blixtrade till liv. Arnautovic hade deras bästa chans med en hög nick mot David de Geas ribba och över men då stod det 2-0 och under större delen av matchen var Slaven Bilics lag tillbakatryckta på deras egen planhalva. "De var bättre än oss på varje område," reflekterade Bilic. "Vi är väldigt låga."

 

 

Mchitarjans precisa passning gav Martial möjligheten att rulla in det tredje målet och bortasektionen tömdes snabbt då Pogba adderade den sista utsmyckningen och Hart överlistades för andra gången på tre minuter. "Fansen har anledning att vara optimistiska," sade Mourinho.

 

 

 

Matchstatistik (Man United-West Ham)

Bollinnehav 55-45

Målchanser

Utanför mål 16-8

På mål 6-1

Hörnor 11-1

Offsides 1-4