Det var riskabelt av mästarna att hjälpa rivalerna med att lösa ett problem, något Manchester United verkligen försöker undvika, vilket spelare som Wayne Rooney och Gabriel Heinze kan vittna om

Nemanja Matic har förstärkt Manchester Uniteds mittfält efter att ha kommit dit från Chelsea för £40m (441,9m kr). Fotograf: McNulty/JMP/REX/Shutterstock

AV: Daniel Taylor, the Observer, söndag 20 augusti, 2017:

Det var de tecknade serierutorna, publicerad på the Daily Telegraphs hemsida för några år sedan, som demonstrerade uppfattningen då om att mannen som bestämde över Manchester Uniteds transferaffärer var oerhört nära att få ett rykte om sig som någon man kunde köra över.

Den hade titeln "Manchester United och Transfermarknaden" och publicerades strax efter Ángel Di Marías och Radamel Falcaos ankomster och den visade klubbens exekutiva vice ordförande, Ed Woodward, då han knallade in på en närbutik som hette Gratis och bad att få se den "absolut finaste" chokladen de hade till försäljning innan han lämnade över £80 (884 kr) för en Mars-chokladbit.

Lite senare återvände han till samma affär och butiksinnehavaren, som kände av ännu mer lättförtjänta pengar, erbjöd honom ett paket vingummin för £100 (1,105 kr). Woodward erbjöd då det "betydligt mer realistiska priset £95 (1,050 kr)" och de började köpslå fram och tillbaka.

Butiksinnehavaren: "£98 (1,083 kr)." Woodward: "£99 (1,094 kr)." Butiksinnehavaren: "£110 (1,215 kr)." Woodward: "£100 (1,105 kr)." Butiksinnehavaren: "Deal!" Woodward (triumfatoriskt): "Ahh, jag fixade det..."

Det är lätt att skratta åt det. Men det är inte helt rättvist att porträttera Woodward som en mjukis och om vi tänker oss tillbaka till hans första transferfönster i den här rollen, då fick han egentligen aldrig berömmet han förtjänade för sättet på vilket han stod upp mot Wayne Rooney och hela vägen vägrade att böja sig för vad Chelsea och Roman Abramovitj behövde.

Du minns kanske att Chelsea hade lagt två bud på Rooney efter José Mourinhos återkomst till Stamford Bridge sommaren 2013. Spelaren gjorde allt han kunde för att få igenom flytten och Mourinho hade fått intrycket att det bara var en fråga om tid. Men Woodward stod på sig. Han drog slutsatsen att det skulle vara extremt svagt att böja sig för spelarmakt. Det var inte en fråga om pengar. Det handlade om självbevarelsedrift, bedöma riskerna och se efter sin egen klubbs rykte. Chelseas £50m (552,3m kr) köp av Fernando Torres från Liverpool sågs inom sporten som ett skifte av dynamiken mellan de två klubbarna. Woodward bestämde sig för att hans position var oåterkallelig och att han inte kunde riskera United att gå samma väg.

De flesta skulle hålla med om att det var rätt beslut då Rooney, 27 år gammal, fortfarande var kapabel att göra 20 mål per säsong under de tre följande åren. Men det är också rättvist att säga att Woodward befann sig under en rejäl press för att ändra sig. Rooney gick för att träffa honom och klargjorde att han ville gå, men det ändrade ingenting. Och självklart var det det förnuftiga att göra då alternativet, som Chelsea kan få komma att bevittna med Nemanja Matic, riskerar att bli ett scenario där den säljande klubben får se en f.d spelare lyfta Premier League-pokalen i ett annat lags färger.

Chelsea tyckte uppenbarligen att de kunde ta den risken, med tanke på deras vänligt sinnade reaktion då Mourinho, nu deras f.d manager, identifierade Matic som den ideala bäraren av Uniteds färger och fick reda på att hans f.d klubb inte hade några problem med att göra affärer med hans nuvarande klubb. Matic har passat in direkt i sitt nya lag och omedelbart gett intrycket att hans bidrag till Uniteds säsong kommer bli betydande, och det är lätt att förstå varför det inom sporten finns ett element av mystik gällande varför en klubb med Chelseas ambitioner har varit så medgörliga.

För att sätta det i en kontext är det kanske bästa stället att börja på en intervju i februari i år där Mourinho fick frågan huruvida det var möjligt i the Premier League för toppklubbarna att köpa spelare från deras ledande rivaler. "Det här är inte Tyskland," påpekade han. I Tyskland börjar Bayern München vinna ligan på sommaren. De går till Borussia Dortmund varje år och köper deras bästa spelare. En dag går de dit och hämtar [Robert] Lewandowski. Nästa år går de dit, Mario Götze. Nästa år, Mats Hummels.

"Tror du att jag kan gå till Tottenham Hotspur och hämta två Tottenham-spelare och mörda Tottenham? Det kan jag inte. Jag kan inte gå till Arsenal och hämta de två bästa Arsenal-spelarna. Jag kan inte gå till Chelsea och hämta två av spelarna som jag älskar väldigt, väldigt mycket. Den tiden är över. Den tiden där man attackerar din direkta motståndare i landet är över. Man kan inte attackera dina rivaler på det sättet längre."

Det visade sig att han hade fel, eller åtminstone delvis fel, med tanke på att en av hans favoriter från Chelsea nu utövar sitt inflytande i en röd tröja. Mourinho verkar lika överraskad som någon annan och det kan komma en tid när Chelsea tvingas erkänna att Woodward hade rätt inställning. Varför hjälpa laget som kan komma att stå öga mot öga med dig i kampen om titeln? Varför underlätta för en klubb som aldrig skulle drömma om att vara så generös tillbaka? Och hur mycket kommer transferavgiften på £40m (441,9m kr) att betyda för en man som är så rik som Abramovitj om Matics bidrag till hans nya lag hjälper till att ta ligapokalen tillbaka till Old Trafford?

Arsenal gjorde sig skyldiga till en ännu mer besinningslös affär när de lät Robin van Persie flytta till Old Trafford 2012 och lämnade då över en spelare som just hade vunnit priset som årets spelare, framröstad av de professionella fotbollsspelarnas förbund. De verkade rätt nöjda med pengarna de fick för spelaren - £22,5m (248,5m kr) initialt - men de var inte lika nöjda med att han gjorde 35 mål följande säsong och Sir Alex Fergusons lag vann ligan med fyra matcher kvar att spela. För det fick Arsenal en påfyllning på £1,5m (16,5m kr). Vem tror du var lyckligast?

United tog själva en kalkylerad risk när Danny Welbeck gick åt andra hållet under Louis van Gaal-eran. Men Welbeck var inte en aktör med Van Persies intuitiva briljans och det har bara skett ett fåtal gånger - Mickaël Silvestre till Arsenal och Juan Sebastian Verón till Chelsea, som de mest notabla spelarna - att det moderna United har brutit sig loss från deras inställning om att det inte alls går ihop att lösa dina rivalers problem.

United plockade t.o.m in jurister 2007 för att hindra Gabriel Heinze från att flytta till Liverpool. Heinze hade en skriftlig överenskommelse om att han kunde lämna Old Trafford om en potentiell köpare erbjöd £6m (66,2m kr). Till sist tog han in Liverpools jurister för att agera åt honom, emot sin egen klubb - en sanslös story om politik, rivalitet och juridiskt manövrerande - men det tog honom ingenstans och Phil Chisnall är fortfarande den senaste spelaren, i april 1964, att flytta från den ena av dessa klubbar till den andra, samma vecka som BBC2 hamnade på nationens svartvita tv-apparater för första gången.

Den kanske konstigaste saken i allt detta är att några av de andra klubbarna med realistiska aspirationer om att kriga om titeln inte alls är lika bestämda gällande vem de gör affärer med. Spurs har, som exempel, regelbundet smärtat deras egna supportar på det sättet och Arsenal har på ett liknande sätt spenderat ett antal år med att hjälpa Manchester-klubbarna att samla ihop titelvinnande lag.

Men att de regerande mästarna riskerar samma sak går inte ihop på något självklart sätt. Matic hade kanske inte varit någon automatisk startspelare efter Tiémoué Bakayokos ankomst från Monaco men serben har gått rakt in på Uniteds mittfält och vid 29 års ålder är det troligt att han kan stanna där under de kommande fyra åren. Det går emot all logik och den populära teorin, nämligen att Abramovitj tydligen godkände affären efter en personlig förfrågan från spelaren, gör inte det hela något mindre förbryllande. Väldigt schysst av honom, tycker man kanske, men om frågan är huruvida United skulle göra samma sak i gengäld så kan förmodligen Rooney stå för svaret.

Costa tom när det gäller skuld

Det borde inte vara någon stor överraskning, om du har följt mönstret i Diego Costas karriär, att det här inte är första gången han inte inställt sig för tjänstgöring efter en sommar av egen njutning.

Costa var så ur form när han sen dök upp till försäsongsträningen ett år i Atlético Madrid att en journalist som bevakar klubben, José David Palacio, minns att spelaren försökte komma överens om ett avtal med lokal media. "Han försökte undvika kamerorna så mycket som möjligt och insisterade på att vi inte skulle filma hela hans kropp," säger Palacio.

Costa hade varit borta under de fyra första träningsdagarna och tvingades att släppa en offentlig ursäkt där han initialt skyllde på sin mammas matlagning. "Det skedde bara ett sammanbrott i kommunikationen. Jag blev av med min spanska mobil och jag visste inte att klubben inte hade mitt brasilianska nummer. Annars hade de kunnat ringa mig på den. Men jag kom tillbaka direkt när de ringde och jag är verkligen ledsen att det här hände. Något verkar gå fel varje år. Det verkar som att problemen letar upp mig."

Han har rätt. Problemen letar upp honom. Men Costa verkar arbeta under missuppfattningen att det bara är otur och, ur det hänseendet, föreställer man sig att det kommer bli en rejäl lättnad för Chelsea när de till sist får bort en av de mer tröttsamma karaktärerna i spelet från deras lönelista.

FA:s konstiga utelämnade i Aluko-utredningen

FA:s beslut att publicera advokatens rapport som är relevant för fallet med Eni Aluko och "mutpengarna" gav detaljer om varför det styrande organet inte hade stöttat hennes klagomål på en påstådd rasistisk kommentar och kommit fram till att ingen förseelse skett av Englands damlandslags manager, Mark Sampson.

Vad det inte adresserade var det väl underbyggda påståendet om att spelaren av blandat ursprung som han ska ha lämnat "bedrövad" under the China Cup 2015 - Sampson ska då ha frågat henne hur många gånger hon hade haft problem med polisen - inte återfanns bland de som förhörts i svallvågorna av Alukos olika klagomål.

Det känns bisarrt, men det har inte kommit något förnekande från FA. Kan det verkligen vara sant? Kan det verkligen ha kommit en anklagelse av den naturen och en utredning ägde rum utan att man faktiskt pratade med spelaren det gällde?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...

Även om fler och fler nu faktiskt inser vad det är Israel håller på med så är det fortfarande en lång väg kvar att vandra. Tidigt i morse (fre 19/4) kom rapporter om att Israel beskjutit mål inne i Iran: http://beansontoast.bloggplatsen.se/2024/04/...

Amerikanska tjänstemän har bekräftat att Israel har utfört en militär operation mot Iran, medan statlig media rapporterar att luftvärnet är aktiverat nära staden Isfahan   AV: Jonathan Yerushalmy, The Guardian live, fredag 19 april, 2024, 06:04 (...