Sången om Romelu Lukakus penis är inte bara "skämt" för problemet med antaget positiva stereotyper är att de brukar ackompanjeras i hjärnorna hos dem som sitter på betydligt mindre trevliga stereotyper

Romelu Lukaku kunde höra vad Everton-fansen sade om honom i söndags, men det är sången supportrarna i hans nya klubb, Manchester United, har kommit på som orsakar större kontroverser. Fotografi: Oli Scarff/AFP/Getty Images

AV: Marina Hyde, the Guardians sportblogg, tisdag 19 september, 2017, 14:05:

Varför är det rasistiskt att säga att judar är försiktiga med sina pengar? Varför är det rasistiskt att säga att asiater är bra på matematik? Varför är det rasistiskt att säga att svarta män har pensisar som är 24 inches (= 60,9 cm)? Kom igen, det här är ju komplimanger! Ni är aldrig nöjda, va?

Och så vidare till några Manchester United fans läktarsång om deras anfallare Romelu Lukaku, som ett antal människor helt enkelt inte kan se som rasistisk. För att vara jättetydlig (och jag ber om ursäkt till de som insåg detta 1964, eller när det nu skedde): alla antaganden om någon som görs enbart p.g.a den personens ras är rasistiska. Det kan också vara skämt - men det är rasistiska skämt. Och om någon fortfarande har svårt med den logiska underbyggnaden i den otroligt enkla tumregeln, så kommer vi att dyka djupare ner i varför om en liten stund.

Tills vidare har Kick It Out skrivit till Manchester United och bett de agera gällande Lukaku-sången och förklarat att: " Rasistiska stereotyper är aldrig acceptabla i fotbollen eller i samhället i stort, oavsett den eventuella intentionen att visa stöd för en spelare." 2014 bad en YouGov-analys av Manchester United och Manchester City-fans de två grupperna att beskriva sig själva från en lista med över 200 personlighetsdrag. Bland United-fansen var det draget som fick flest röster "anpassbar". Så låt oss hoppas att de snabbt anpassar sig till att inte sjunga sånger om Lukakus kukstorlek.

Vänta lite - innan vi fortsätter bör jag understryka följande: inte alla Manchester United-fans. En okvantifierad minoritet av Manchester United-fans. En minoritet som nästan tveklöst skulle ha blivit fullständigt vansinniga om någon tidigare försökt göra stereotyper av dem på något sätt. Som bråkmakare säger, eller folk som bor i Surrey. Ja, det finns en särskild ironi i att de som uttrycker avsmak gällande Lukaku-sången nu anklagas för överkänslighet av en viss sträng av fotbollsfans som har väldigt nära till ilskan, som absolut inte själva kan bli generaliserade på något sätt. Jag menar, de blir verkligen fuktiga i byxan gällande det.

Om det relaterar till deras egen stam finns det få mer känsliga och lättstötta bevakare av språket än vissa fotbollsfans. Dra igång internet och starta något annat än den mest positiva meningen med orden "Alla fans av klubben X är" och du blir anklagad för skrämmande partiskhet, hat av klubben, slöhet och ett antal sidobenämningar som inte lämpar sig för tryck. Det är helt rätt att fraser som "en sektion av fans" och "en minoritet av fans" dyker upp i nyhetsrapporter som relaterar till de mindre smakliga incidenterna som ibland dyker upp på matcherna. Men ibland känner jag att de måste tryckas som en speciellt understruken typ utifall den kanske mest överkänsliga gruppen i samhället tror att någon anklagar dem, personligen, eller vad det nu är. Inte alla United-fans. Inte alla Chelsea-fans. Inte alla Englands-fans. Inte alla män.

Men tillbaka nu till Lukaku och den här enögda uppfattningen om att om man gör en stereotyp av någon på ett sätt som uppfattas som en komplimang så är det på något sätt problemfritt. Precis som enorma mängder psykologisk forskning har kommit fram till så är problemet med positiva stereotyper att de brukar ackompanjeras i hjärnorna hos dem som sitter på betydligt mindre trevliga stereotyper. Gång efter annan har forskningstidningar visat att man inte skulle kunna ha den ena utan den andra: folk som såg asiater som fantastiska på matte trodde också att de var kalla och avlägsna, och fruktansvärda bilförare. Om vi kan koka ner den här benägenheten till ett rasistiskt drama med tre meningar kan det låta såhär: varför är det rasistiskt att säga att judar är försiktiga med sina pengar? Det är en komplimang, för guds skull. För i helvete, man kan lita på att judarna hittar något att klaga på.

Samma sak med Lukaku-sången. Jag är rädd för att vi måste fråga oss själva något om dessa Manchester United-fans som sjunger deras fantastiska stora komplimang mot Lukaku: hur troligt är det att den enda stereotypen de här personerna har gällande svarta människor är att de har enorma penisar? Ärligt talat, hur stora är chanserna? Noll, är svaret på det, oavsett huruvida de ens inser det eller inte.

Precis som de ovan nämnda sociala psykologerna vid upprepade tillfällen kommit fram till så blir de som utsätts för positiva stereotyper på ett område utsatta för negativa på ett annat. Till exempel hittar man inte folk som antar att du har en överlägsen penis utan att de även i tysthet antar att du har en underlägsen hjärna.

Det är därför det är så orimligt att förvänta sig att folk ska skratta med i det som de som hänger sig åt "bara skämt" - vare sig de själva är ämne för sången, eller andra svarta människor som hör den eller hör talas om den. Det är inte alla av dem som kanske deklarerar att de har ett problem med det men de som gör det har ett väldigt riktigt och allvarligt problem med det. Varför ska de förväntas skratta tacksamt medan du berättar att de har en enorm penis, samtidigt som de på insidan kan vara mycket väl medvetna om att du förmodligen också tror att de är lata och mer predisponerade att begå brott?

Självklart är de här diskutabla stereotypande komplimangerna inte begränsade till raser. Det kommer kanske som en chock för systemet för män som ger en viss typ av komplimanger men när kvinnor hörde män berömma dem för att de överensstämde med en positiv stereotyp - att vara som det anstår en kvinna, t. ex, eller vårdande - sade de att det var mer troligt att de tänkte att mannen även hade negativa stereotyper om dem. Och varför skulle han inte ha det? Han är en stereotypare. Självklart gör han det åt båda hållen. Han säger de kanske inte högt men de finns där.

Precis som de gör med Lukaku. Fördomar maskerade som beröm framträder kanske ytligt som mer tilltalande än fördomar utan maskering. Men det är bara ytligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...

Även om fler och fler nu faktiskt inser vad det är Israel håller på med så är det fortfarande en lång väg kvar att vandra. Tidigt i morse (fre 19/4) kom rapporter om att Israel beskjutit mål inne i Iran: http://beansontoast.bloggplatsen.se/2024/04/...

Amerikanska tjänstemän har bekräftat att Israel har utfört en militär operation mot Iran, medan statlig media rapporterar att luftvärnet är aktiverat nära staden Isfahan   AV: Jonathan Yerushalmy, The Guardian live, fredag 19 april, 2024, 06:04 (...