Manchester Uniteds rekordmålskytt har troligtvis 10 matcher kvar, som mest, för klubben han skrev på för 2004 och hans chanser till ett passande avslut ser inte bra ut

   

Wayne Rooney applåderar Manchester United-fansen efter 0-0 matchen mot Hull City i februari. Hur många fler matcher har han kvar att spela i klubbens färger? Fotograf: Oli Scarff/AFP/Getty Images

 

 

 

 

AV: Daniel Taylor, the Observer, söndag 23 april, 2016:

 

 

På mitten av planen, under strålkastarljusen på Bernabéu, kunde man se en man gå igenom sina segerposeringar. Cristiano Ronaldo har koreograferat dessa rutiner genom åren. Han behöll sin tröja på sig den här gången, reserverade kanske den särskilda gåvan till finalen, men du känner förmodligen till resten av akten. Ronaldo pekade på sitt bröst. Han nickade med godkännande av hans kvällsarbete och det var en syn av självbeundran du kanske minns från the Fonz efter en särskilt imponerande raggningsreplik till en av tjejerna i Happy Days.

 

 

Ett par kvällar senare var vi halvvägs in i den andra halvleken på Old Trafford när Wayne Rooney, Ronaldos gamla kollega, började gå igenom sin uppvärmning på sidan av planen. Manchester United fann det svårt att skaka av sig Anderlecht i deras Europa League-kvartsfinal och Zlatan Ibrahimovic hade sällan sett så desorienterad ut. Men när publiken ropade på ett byte var det en annan avbytare, Ander Herrera, de sjöng om, och inte Rooney. En liten stund senare sjöng de spanjorens namn en andra gång. Rooney återvände till avbytarbänken och behövde aldrig dra av sig sin träningsoverallsjacka, inte ens när Ibrahimovic segnade ner med den skada, avslitna korsband, som fotbollsspelare fruktar allra mest.

 

 

Det är i de här stunderna som det kan kännas som att hjärnan spelar dig ett spratt då det en gång i tiden var Rooney som regelbundet presterade bättre än Ronaldo under deras dagar tillsammans i Manchester. Det känns som det var väldigt länge sedan när man nu ser Ronaldo bocka av Bayern München i en Champions League-kvartsfinal och Rooney - den yngre av de två, låt oss inte glömma det - har nått den delen av sin karriär när åldern är hans tuffaste motståndare. Två män i trettioårsåldern på väg i väldigt olika riktningar: en som ser sig själv i spegeln varje dag (tveklöst många gånger) och föreställer sig nästa Ballon d'Or; detta medan den andra har varit fastlåst i en tillbakagång under längre tid än han förmodligen vill minnas, fast i zonen mellan skymningen och mörkret i hans karriär.

 

 

Vid 31 års ålder är det ingen hemlighet varför Rooney nu befinner sig vid cigarettstumpsslutet av sitt professionella liv. Det är det klassiska fallet av utbrändhet som involverar ett av underbarnen i hans generation - the assassin-faced baby, kallade den här skribenten honom i EM 2004 - och det är nästan överraskande att han har blivit kvar på Old Trafford så länge när en av personerna närmast Sir Alex Ferguson nyligen i förtroende berättade att den f.d managerns "avskedsgåva" 2013 var att starta processen för att knuffa ut honom.

 

 

Fergusons relation med Rooney, då 27 år, hade försämrats såpass att de bara klarade av ett hastigt handslag, med knappt någon ögonkontakt, när den f.d managern höll sitt farväl tal senast United stoltserade med ligapokalen. Men David Moyes tyckte det var värt ett försök till.

 

 

Frågan Moyes ställde till Rooney i deras första konversation den sommaren - "Tycker du fortfarande att du är en toppspelare?" - hade intentionen att ta sig in under hans skinn. Rooney svarade att ja, det tyckte han. "Så varför erbjuder Chelsea endast £25m (299,4m kr) för dig?" ville Moyes veta. Vilket var en rimlig fråga med tanke på att United var villiga att betala £27,5m (329,4m kr) för Marouane Fellaini i samma transferfönster.

 

 

Manager i Chelsea då var José Mourinho och fyra år senare är det rättvist att säga att han inte längre har samma åsikt om spelaren som han en gång bad Roman Abramovitj att köpa. På samma sätt förstår kanske Uniteds exekutiva vice ordförande, Ed Woodward, nu varför så många personer, i februari 2014, ifrågasatte hans omdöme då han belönade Rooney - eller "Wazza", som han kallar honom - med ett kontrakt på fem och ett halvt år, vilket band upp en spelare som redan var på tillbakagång till klubben tills endast några månader innan hans 34:e födelsedag.

 

 

Rooneys vilja att ta ett kliv ner i en mittfältsroll kändes kanske tillräckligt rimlig med tanke på Louis van Gaals experiment med idén förra säsongen. Men för Mourinho var det också ett erkännande att, långt där inne, visste Rooney att han inte kunde störa motståndarförsvaren på samma sätt som tidigare längre. Van Gaal hade samlat ihop ett av de minst attraktiva United-lagen i mannaminne och även om Rooney knappast kan hållas ansvarig för det, så kan man knappast kritisera Mourinho då han ville ha ett mer energiskt mittfält och klargjorde att han skulle överge sin företrädares taktik. Eller, för att uttrycka det på ett annat sätt, försök bara att komma på den senaste gången en anfallare var excellent efter att ha gjort om sig till en central mittfältare. Listan är på inget sätt omfattande.

 

 

Rooney har sedan fått fler gula kort än vad han har gjort mål, sju-fyra, och det är lockande att fundera på huruvida han känner någon förlägenhet gällande det faktum att han faktiskt är fyra år yngre än spelaren som har lett Uniteds anfall så effektivt den här säsongen. Ja, Ibrahimovic är ett exceptionellt fall, vid 35 års ålder, och Ronaldo är ett annat sanslöst exempel men det är ändå legitimt att fråga hur Rooney har levt i en jämförelse och huruvida han har tagit hand om sig själv med samma sorts hängivenhet. Och det är svårt att bygga upp ett fall för att han har gjort det.

 

 

Mourinho inledde utfasningsprocessen nästan omedelbart efter att ha accepterat jobbet och även om vi räknar in Ibrahimovics olycka är det ändå möjligt att Rooneys roll kommer fortsätta att vara perifer säsongen ut och bara innehålla några inhopp här och där.

 

 

Men det här är åtminstone en chans för den f.d kaptenen för England - den titeln används nu i formen dåtid med tanke på några av Gareth Southgates kommentarer på sistone - att visa att han inte är helt körd och en chans, kanske, att gå ut positivt istället för att bara bli ombedd att ta sin jacka och visas dörren efter säsongen. Rooney har, maximalt, 10 matcher på sig att hitta en väg tillbaka in, med möjligheten att det sista uppdraget kommer bli Europa League-finalen i Stockholm den 24 maj. Kan han göra tillräckligt för att övertyga Mourinho om att han fortfarande är kapabel att influera de viktigaste matcherna, som han gjorde i förra säsongens FA Cupfinal? Kan det fortfarande finnas ett lyckligt slut, om vi har rätt som antar att det här är hans fyra sista veckor i spelarkarriären i Manchester?

 

 

Det kommer inte att bli lätt när Marcus Rashford pånyttfödda slutet-av-säsongen-form gör honom till en idealisk bärare av centerforwardens tröja - alla de storslagna United-lagen har varit synonyma med snabbhet - och det finns redan ett rimligt argument, trots allt som Ibrahimovic har bidragit med, om att svensken saktar ner lagets anfall med sin brist på rörelse. Rashford har valt en bra tidpunkt att bli het och t.o.m under Rooneys bästa år hade Ferguson en teori om att spelaren tog lite tid på sig för att hitta sin bästa form efter att ha missat matcher p.g.a skada. Ingen borde ha blivit alltför förvånad över att Mourinho inte kastade in honom när Ibrahimovic haltade av med skadan som kan komma att visa sig bli rivningskulan för hans karriär.

 

 

Roy Keane beskrev det beslutet som den "sista spiken i kistan" och det förstärkte verkligen misstanken om att Rooneys 13 år långa tid i Manchester nu är nere på sina tre sista matcher på Old Trafford - ligamatcherna mot Swansea och Crystal Palace och Europa League-semifinalen mot Celta Vigo - såvida inte något dramatiskt förändras.

 

 

Det finns inte många bevis för att något kommer ändras dramatiskt och bortom det reflekterar det inte så himla briljant på Rooney att de flesta kan se honom dra till Kina eller Major League Soccer. Everton är en annan möjlighet och en återkomst till klubben där allt startade. Men bara det faktum att det är aktuellt är ännu en demonstration av hur Rooney har varit tvungen att ställa om sitt tänk - vid den här tiden förra året fanns det absolut ingen vilja från hans sida att återvända hem.

 

 

Mycket har ändrats sedan dess och den bästa engelska spelaren i sin generation kan förmodligen förstå nu vad Ilie Năstase menade, 1977, när den tvåfaldiga Wimbledon-finalisten och tidigare världsettan i tennis nådde samma ålder. "Alla säger till mig hela tiden att jag är 31," sade Năstase, "och nu börjar jag oroa mig för mina slag. Nu tänker jag, två eller tre gånger, innan jag slår till bollen. Tidigare brukade jag bara spela och allt kom naturligt." Och inte blir det lättare heller; Năstase spelade aldrig någon mer grand slam-final efter det. För Rooney återstår det 10 matcher att hitta ett lyckligt slut på.

 

 

Inget nytt om tuffa tider för fansen

Många tack till Manchester City-supportern som har satt min uppmärksamhet på ett brev, från april 1969, som skickades till Jimmy Hill's Football Weekly-magasin med frågan om varför folket som formar sina liv runt att gå på matcher ofta behandlas så illa av de som bestämmer inom sporten.

 

 

"Varför har inte FA bytt arenorna i de två FA Cupsemifinalerna?" skriver J Thompson från Chelsea, London. "Som det är nu måste två Midland-klubbar, West Brom och Leicester, resa till Hillsborough och de två klubbarna i norr (Manchester City och Everton) måste åka ner till Villa Park.

 

 

"Helt säkert måste det vara lättare för alla inblandade om de två matcharenorna byttes. Kanske tar FA aldrig med fotbollens livsnerv - fansen - i beräkningarna när de fattar sina beslut."

 

 

Plus ça change (även om skenet ändras, så är fundamenta konstant), tänker du kanske i en tid då FA:s exekutiva håller sig stenhårt till deras linje om att det är bättre för alla (inte minst deras revisorer) att spela semifinalerna på Wembley, oavsett var de relevanta lagen kommer ifrån, och vi lever i en tid då tv-bolagen rutinmässigt flyttar på matcher - Middlesbrough ska nu möta Chelsea på Stamford Bridge en måndag kväll, för att peka på ett exempel - utan att bry sig ett jota om problemen det skapar.

 

 

Beslutsfattarna har, visar det sig, krånglat med fansen i ungefär ett halvt århundrade, kanske ännu längre, och på ett konstigt sätt känns det faktiskt betryggande att det inte bara är i det moderna spelet de inte bryr sig ett dugg.

 

 

Lågmälda Kanté brukade sakna driv

Med N'Golo Kanté förväntad att utses till Årets spelare av the Professional Footballers' Association idag är det här kanske ett passande tillfälle att dela en inte alltför känd story, berättad av en av hans gamla lagkamrater i Leicester City, som passar bra in på sättet på vilket Chelsea-mittfältaren spelar sitt spel.

 

 

Det pratas mycket om det faktum att Kanté föredrar att köra en Mini istället för att operera med flottan av drömmaskiner som andra medlemmar av hans profession anser vara absolut nödvändiga. Men det visar sig att när Kanté först anlände i Leicester var han inte ens säker på att han behövde några hjul överhuvudtaget. Kanté ansåg att det var möjligt att springa in till träningen varje dag och han var tvungen att övertygas om att man vanligtvis inte gjorde så i Premier League.

Röda Djävlarnas kapten tvingades på nytt se på från bänken då United tog sig vidare från sin kvartsfinal efter förlängning

   

Wayne Rooney fick bara en plats på bänken under Manchester Uniteds vinst på övertid mot Anderlecht

 

 

 

AV: Alex Terrell, the Sun, fredag 21 april, 2017:

 

 

WAYNE ROONEYS brist på speltid för Manchester United mot Anderlecht var "den sista spiken i kistan" för hans Old Trafford-karriär.

 

 

Zlatan Ibrahimovic haltade av under matchen efter att ha landat illa på sitt knä och svensken får nu räkna med en tid på sidlinjen.

 

 

Men Rooney kallades inte in som ersättare för 35-åringen då Marcus Rashford fick ta klivet upp som centerforward medan Anthony Martial kastades in som vänsterytter.

 

 

Och Keane, vars Old Trafford-karriär slutade under bittra omständigheter 2005, tror att 31-åringen kommer lämna klubben i sommar.

 

 

Keane sade: "När det gäller helhetsbilden skulle jag tro att det här är slutet för Wayne i Manchester United.

 

 

Wayne Rooney kunde bara se på från sidlinjen då han var en oanvänd avbytare för Jose Mourinho igår.

 

 

"Han kommer självklart att bidra till slutet av säsongen p.g.a skadorna.

 

 

"Men han måste vara rasande på att han inte fick komma in. Jag tror det är den sista spiken i kistan för honom, definitivt.

 

 

"Som ledande målskytt i klubben förväntar jag mig att han är rasande.

 

 

"Om han inte är rasande så har han uppenbarligen förlorat tigerinstinkten.

 

 

"Han måste vara som en galen man ikväll, det måste han vara."

 

 

Keane var lika hård gällande Manchester Uniteds avslut. Jose Mourinhos lag slösade bort flera bra chanser i 2-1 vinsten på övertid mot Anderlecht.

 

 

Roy Keane och Wayne Rooney spelade tillsammans för Manchester United under en och en halv säsong innan Keane lämnade Old Trafford.

 

 

Bilden visar hur Zlatan Ibrahimovic landade illa på sitt knä.

 

 

Ibrahimovic var lika skyldig som någon annan under de två matcherna, där 210 minuters spelad fotboll producerade endast tre mål för United mot ett tydligt underlägset lag.

 

 

Keane, 45, tillade: "De var snabba ut ur startblocken, vilket man förväntar sig av United på hemmaplan och de tog ledningen.

 

 

"Men jag tycker att vi har sett det bästa och det sämsta av United ikväll. De skapade många chanser, men herregud, avsluten var så dåliga att det var otroligt.

 

 

"Jag tycker det summerar deras säsong då de missade så många chanser. Man kan förstå varför de ligger femma i ligan bakom Chelsea.

 

 

"Inte tillräckligt bra när det gäller avsluten och att vara klinisk och till sist kommer de undan med det, för de möter mindre motståndare i Europa League."

Guardiola har insisterat på att volymen på the Etihad måste förbättras och han tycker inte om att Citys fans lämnar arenan innan slutsignalen

   

Pep Guardiola vill att atmosfären på hemmamatcherna ska förbättras rejält.

 

 

 

 

AV: Warren Haughton, the Sun, fredag 21 april, 2017:

 

 

MANCHESTER CITY-bossen Pep Guardiola kräver en förbättring av atmosfären på hemmamatcherna.

 

City-bossen har även avslöjat att han saknar "pressen" från att jobba i Tyskland och Spanien då han närmar sig slutet på sitt första år i Premier League.

 

Daily Mail rapporterar att Guardiola tydligt har presenterat sina känslor till klubbens chefer gällande fans som lämnar the Etihad innan slutsignalen för att slippa köerna till spårvagnen tillbaka till centrum.

 

City-bossen kräver att omedelbar uppmärksamhet ägnas till ett problem som klubben redan hade identifierat innan Guardiola anlände till Manchester förra sommaren.

 

 

Tomma stolar på the Etihad mot Hull.

 

 

Tomma läktarsektioner på the Etihad i Champions League-matchen mot Borussia Mönchengladbach i september.

 

Klubbchefer har kontaktat fans gällande att förbättra "matchdagsupplevelsen" då spanjoren vill att supportrarna stannar tills slutsignalen om de jagar matchen.

 

Diskussionen resulterade i att Guardiola gick med på att i den andra halvleken anfalla mot the South Stand, där Citys mer högljudda fans är placerade, i 3-1 vinsten mot Hull City.

 

Guardiola har uppmanat fansen att ställa sig bakom spelarna under matcherna och han lär förvänta sig att de ska resa taket till matchen mot Manchester United på torsdag.

 

Innan mötet med United sparkar City igång en massiv vecka då de tar sig an Arsenal på Wembley i FA Cupens ena semifinal på söndag.

 

En vinst för United borta mot Burnley på söndag kommer ta Jose Mourinhos lag till en position endast en poäng bakom City inför torsdagens jättematch på the Etihad.

Rojo och Zlatan Ibrahimovic kommer båda att få spendera en lång tid på sidlinjen efter att båda slet av korsbanden i Europa League-vinsten igår kväll mot Anderlecht

   

Marcos Rojo bärs av med en allvarlig knäskada. (Foto: Getty)

 

 

 

 

AV: Duncan Castles, Daily Records hemsida, fredag 21 april, kl 22:50:

 

 

Manchester United kommer få klara sig utan både Marcos Rojo och Zlatan Ibrahimovic under resten av säsongen, detta då båda spelarna slet av sina korsband i torsdagens Europa League-vinst mot Anderlecht i kvartsfinalen.

 

 

Rojo, som har etablerat sig själv som förstavalsmittback i Jose Mourinhos lag, hoppades att han hade klarat sig undan en allvarlig skada efter att ha överbelastat senorna i sitt vänstra knä i en tackling i den första halvleken. Men ett antal medicinska undersökningar under fredagen diagnostiserade ett avslitet främre korsband.

 

 

Argentinaren är nu inbokad för att genomgå en omfattande operation. Enligt källor nära spelaren förväntas han inte kunna spela igen förrän i september.

 

 

Smärtsamt för Manchester Uniteds Marcos Rojo (Foto: PA).

 

 

Manchester Uniteds Zlatan Ibrahimovic kan komma att bli borta i upp till ett år (Foto: REUTERS).

 

 

Ibrahimovics skada - orsakad av hyperutsträckning av högerknäet då forwarden landade efter en luftduell - ska enligt uppgifter vara värre än Rojos. Uniteds bästa målskytt har slitit av både främre och bakre korsbanden och står inför en förväntad återhämtningsperiod på nio till 12 månader.

 

 

Det är extremt ovanligt för en professionell fotbollsklubb att förlora två spelare p.g.a avslitna korsband i samma match. Mourinhos personal tror att skadorna kan länkas till ett extremt tätt matchschema - United har spelat signifikativt fler matcher än någon annan Premier League-klubb och var två tredjedelar igenom en svit på nio matcher endast i den här månaden.

 

 

Medan Mourinho har jobbat på rekryteringen av en ny mittback som ska gå rakt in i startelvan till sommaren var Rojo fortfarande en viktig del av hans planer för nästa säsong. Dessa planer måste nu ritas om med 27-åringens rehabiliteringsperiod i tankarna.

 

 

Rojo och Eric Bailly har startat samtliga sex matcher sedan Uniteds två andra förstalagsmittbackar, Chris Smalling och Phil Jones, skadades under landslagsuppehållet förra månaden. Då United försöker säkra Champions League-kvalificering genom antingen en topp fyra placering i Premier League eller genom att vinna Europa League står Mourinho nu med endast en naturlig mittback tillgänglig.

 

 

Marcos Rojo får behandling efter att ha skadat sig mot Anderlecht (Foto: Getty).

 

 

"Vi har Daley Blind som har erfarenhet på den positionen," sade Mourinho efter 2-1 vinsten på övertid mot Anderlecht. "Och jag tycker det är dags för Jones och Smalling att vara modiga, att riskera lite, för för laget måste du göra allt. Det är så jag tänker.

 

 

"Man kan inte utföra mirakel, så mirakel förväntar jag mig inte, men du måste försöka göra allt för att accelerera processen. De har skador och inte ens med en galen mentalitet kommer de att spela på söndag. Det finns inga mirakel. Men med en speciell inställning kan du [göra det] tidigare än förväntat. Så istället för att komma i mitten av maj kan du komma i början av maj. Den sortens acceleration av processen."

 

 

Som en naturlig mittfältare är Blinds effektivitet som mittback begränsad av hans längd och relativa brist på snabbhet. Andra möjligheter för Mourinho inkluderar att använda Marouane Fellaini, Michael Carrick, Antonio Valencia eller Matteo Darmian i mittförsvaret.

 

 

Det har även pratats om att lyfta upp Axel Tuanzebe till förstalaget, men 19-åringen har ännu inte spelat en enda minut fotboll i Premier League och anses vara ett högriskabelt val.

 

Det blev alltså Celta Vigo för United i semifinalen. Jag ska villigt erkänna att jag inte har någon större koll på dem alls. Jag visste att Guidetti spelar där och f.d scouse-avskummet Iago Aspas, mycket mer var det inte. Men nu har jag läst in mig lite under dagen och bifogar här en kort liten guide till våra kommande motståndare i Europa.

Vigos geografiska läge i Spanien:

 

Vigo är en stad i provinsen Pontevedra i Galicien i nordvästra Spanien. Med sina 293,725 invånare (2005) är det den största staden i Galicien. Det är en betydande hamnstad med omfattande handels- och fiskeverksamhet.

Det har ju blivit populärt att inför större matcher ta ut laget på en promenad i staden under eftermiddagen innan avspark. På något sätt får jag en känsla av att Eduardo Berizzo (Celtas manager) inte kommer ta med sina gubbar genom Gay Village i Manchester den 11:e maj.

Säsongen 1999-2000 spelade nämligen Argentinaren för Marseille (tillsammans med bl. a William Gallas och Robert Pirès). Men det blev bara en säsong där för señor Berizzo innan han packade och for hem till River Plate, här förklarar han varför:

 

"En samling med bögar är vad du har i fransk fotboll. Det finns så många homosexuella spelare där, de provocerar dig hela tiden, de rör vid dina lår, din rumpa, för att se om du kommer ge någon sorts signal. Jag känner mig äcklad när en homosexuell delar samma dusch och stirrar på ens rumpa med åtrå, och t.o.m blir emotionell när du är naken."

Det skulle ju onekligen vara intressant att höra vad han tycker om det uttalandet idag och undrar om han kommer titta snett på Pogba och Martial. Hursomhelst inledde han sin tränarkarriär 2007, då som assisterande manager för det chilenska landslaget (2007-2010), sedan flyttade han hem till Argentina och tog över Estudiantes de La Plata (2011) och efter den korta sejouren blev det återigen Chile och det chilenska klubblaget O'Higgins de Rancagua (2011-2014). Efter de jobben i Sydamerika hägrade Europa och Celta Vigo, som han tog över då Luis Enrique lämnade dem för Barcelona.

Under Berizzo har Celta hamnat åtta, sexa och i skrivande stund ligger de på tionde plats i La Liga.

 

Upp och ner

Celta Vigo har aldrig vunnit La Liga eller cupen, men de har varit i final tre gånger. 2002/03 slutade de på fjärde plats i ligan och det är fortfarande deras bästa placering efter en hel säsong.

Säsongen efter nådde de åttondelsfinalen i Champions League, där de blev utslagna av Arsenal. Samma säsong åkte de även ur högstaligan och ner i Segunda Division. Tiden efter det har varit väldigt varierande för klubben från nordvästra Spanien. Det tog hela fem säsonger innan de tog sig tillbaka upp i finrummet igen, detta efter flera säsonger med ekonomiskt haveri och många spelarförsäljningar.

Säsongen 2013/14 ledde som sagt var nuvarande Barcelona-tränaren Luis Enrique Celta, det var en bra säsong för de "himmelsblå" då laget slutade på en stark nionde plats.

 

Vägen fram till semifinal

Spanjorerna kom till semifinalen efter seger mot belgiska Genk i kvartsfinalen och en klar seger mot ryska Krasnodar i rundan innan. I 16-delsfinalen var de länge "utslagna" mot Sjachtar Donetsk efter förlusten på hemmaplan i fösta matchen, men en straffspark på övertid i returmatchen gav förlängning och där gjorde de ytterligare ett mål i Ukraina.

 

De har rubbat bjässarna

I La Liga den här säsongen har de även slagit Barcelona och spelat oavgjort mot Real Madrid. Bevisen på kvaliteten som de besitter blir inte mindre av det faktum att de även slog ut Real Madrid ur den spanska cupen den här säsongen.

Senaste 10 matcherna i La Liga:

Vinster: 4 Oavgjorda: 2 Förluster: 4

 

Profiler

Många minns kanske Iago Aspas som en Liverpool-flopp. Aspas är en Celta Vigo-produkt, men han testade lyckan på de brittiska öarna säsongen 2013/14. Det blev bara en säsong i England innan han återvände till Spanien och Sevilla. Låneperioden där blev inte heller någon stor succé - trots det blev han delad toppmålskytt i spanska cupen med sju fullträffar (tillsammans med Barcelonas Neymar). Efter den säsongen bestämdes det att han skulle återvända hem till Celta Vigo.

Det har så här långt visat sig väldigt bra för både klubben och spelaren, för Iago Aspas har hittills gjort 23 mål den här säsongen. Hans prestationer har även varit så bra att han har fått testa på landslagsspel för Spanien - där han har gjort ytterligare ett mål.

Och Iago Aspas har verkligen varit nyttig i Europa League för spanjorerna den här säsongen:

  

Iago Aspas i Europa League för Celta Vigo den här säsongen:

7 starter

15 chanser skapade

5 mål

2 assists

 

Pione Sisto

Marcus Rashford gjorde sin debut mot Midtjylland - och efter det har han aldrig sett sig om över axeln. Det är gärna så vi minns de två matcherna mot danskarna 2016, men det finns kanske de som även minns Pione Sisto, som stundtals härjade ordentligt med United?

Den danska anfallaren, född i Uganda, nätade även på Old Trafford. Efter säsongen hämtades han till Celta Vigo - och nu är det upp till ett skadedrabbat United-försvar att se till så att historien inte upprepar sig.

 

Härjade med United: Pione Sisto. 

Sisto har svarat för sex mål och två målgivande passningar för Celta Vigo den här säsongen, inte så dålig utdelning med tanke på att han bara startat 15 matcher i La Liga.

Sen har de såklart den svenske anfallaren John Guidetti, som såklart har ett förflutet i den bittra delen av Manchester. Dessutom har de lånat in den f.d United-anfallaren Giuseppe Rossi från Fiorentina. Men den 9:e april i år skadade han sig så allvarligt i knäet (igen) att han nu blir borta resten av säsongen.

 

Estadio Municipal de Balaídos...

 

... är Celtas hemmaarena och platsen där den första semifinalen, den 4:e maj, ska spelas. Arenan tar in 29,000 åskådare och är känd för en intim och bra atmosfär. Den ligger, inte så överraskande, i fiske- och hamnstaden Vigo, som ligger precis på gränsen till Portugal - dessutom ligger staden i ett av de mest regntyngda områdena i hela Europa! Så vädermässigt finns det stor chans att de Röda kommer känna sig som hemma.

Kvartsfinal 2 av 2 v Anderlecht (H)

Ja, gott folk, ikväll är det dags, Manchester United v Anderlecht klockan 21:05 (svensk tid) på Old Trafford, kvartsfinal 2 av 2 med ställningen 1-1 efter första mötet för en vecka sedan i Bryssel. Det är egentligen inte så mycket att orda om, vi vet alla vad som gäller. Här har ni the Guardians inför-matchen artiklar och Mourinho avfyrar ännu en varning till Martial och på frågan om vad han tycker om Mchitarjans första säsong i England svarade portugisen: "Bra, i Europa League."

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/04/20/11437159-manchester-uniteds-mourinho-tittar-bortom-anderlecht-mot-europa-league-finalen/

 

 

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/04/20/11437158-jos-mourinho-har-sagt-till-manchester-uniteds-anthony-martial-att-skarpa-till-sig/

 

 

Phil Neville och IS

Jag förstår att den rubriken kanske får en och annan av er att fundersamt klia sig i huvudet. Men lugn bara lugn, jag ska reda ut begreppen åt er.

 

 

Jag vet inte om några av er har koll på Phil Neville nuförtiden. Hursomhelst så hoppar han ibland (alldeles för ofta enligt många) in som kommentator i engelsk tv. De flesta av er är säkert medvetna om att hans bror har samma roll på Sky Sports och han hyllas av många som den allra bästa experten. Han får bre ut sig, rita, analysera, förklara och pika den nerpissade kollegan Jamie Carragher, och han gör det väldigt bra. För att vara diplomatisk så befinner sig brodern Phil i andra änden av spektrumet, han maler på med en massa dravel, är tråkig, säger inget insiktsfullt och radar gärna upp klichéer. Även många Röda har börjat att "så smått" tröttna på honom, vilket inte minst den här artikeln av den briljanta Richard Kurt vittnar om:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/04/20/11437162-terrace-talk-brummande-pip-neville-kastar-upp-frestande-david-de-gea-konspirationsteori/

 

 

Phil är ju dessutom involverad i varumärket Class of '92 och är en av delägarna i Salford City. Jag vet inte om ni har sett dokumentären om detta, har ni inte det så är jag säker på att den finns tillgänglig på nätet någonstans. I den får man bland annat se när Phil Neville tar en nolla från sin klubb och lyckas ge honom en plats i Man United. Innan han började spela för Salford hade han tillhört Citys ungdomssystem, men de trodde inte på honom. Så i januari 2015 skrevs han in i den Röda delen av staden och spelade där för Uniteds U21-lag. Dessutom togs han ut i den 25 man starka seniortruppen inför den här säsongen, men efter jul avslutade United hans kontrakt och den 2 februari i år skrev han på för League One-klubben Chesterfield.

 

 

Så vem är det jag pratar om? Jo, den här filuren:

 

 

Han heter Sadiq El Fitouri och på senare har det hänt en del uppseendeväckande grejor kring honom.

 

 

I april förra året rapporterade flera engelska tidningar att två brittiska bröder, Khalif Shariff, 21, och hans 18-åriga bror Abdulrahman flydde till Syrien i november 2014. För ett år sedan underrättades brödernas föräldrar, Abdullahi, 50, och Fatuma, 48, om att Abdulrahman hade dött i strider för IS och att Khalif saknas. De tror att den äldre brodern också dött i strid för terrororganisationen.

 

 

Vad har då detta med El Fitouri att göra? Jo, han bor på samma gata som brödernas föräldrar och är kompis med både Khalif och Abdulrahman. När rapporten om att de stridit för IS kom sade Sadiq följande: "Det är en galen situation. De var suveräna grabbar, bara normala killar som brukade spela fotboll med oss och gå till gymmet. Våra familjer har känt varandra i flera år. Jag kan bara inte förstå att de har gjort det här. Det fanns aldrig några tecken på det."

 

 

Familjen Shariff har rötter i Somalia, men bor alltså numera i Trafford, Greater Manchester. De flyttade till Storbritannien från Kenya för mer än 20 år sedan.

 

 

Men det hela slutar inte där, för nu är El Fitouri borta och Chesterfield har inte hört av honom på en vecka. Låt oss hoppas att han åkt till Stretford, och inte till Syrien. Det känns som ännu en Pip Nev-triumf detta!

 

 

Lokaltidningen i Chesterfield rapporterar:

 

 

Chesterfield kommer att ta till disciplinära åtgärder mot försvararen Sadiq El Fitouri, som har varit frånvarande från klubben sedan förra onsdagen.

 

 

El Fitouri, 22, har inte återvänt till klubben efter att ha fått ledigt förra torsdagen p.g.a personliga anledningar.

 

 

"Spelaren kommer bötfällas i enighet med vår uppförandekod och vi kommer att skriva till honom för att bekräfta vår position," sade directorn Ashley Carson.

 

 

"Vi kommer sedan att reservera vår rätt att ta till ytterligare åtgärder om det anses nödvändigt."

 

 

El Fitouri, som föddes i Benghazi, Libyen [centrum för det islamistiska upproret], har spelat två matcher sedan han kom till Chesterfield i början av februari.

 

 

Han var en free agent efter att ha släppts av Manchester United, som plockade in honom från Salford City i januari 2015 efter en rekommendation av f.d United-spelaren Phil Neville.

 

 

Så, Phil Neville: Skitspelare, skitkommentator och skitscout.

 

 

Finns det något som Den Omvända Kung Midas inte kan ställa till? Behöver du en snabb skatteavskrivning? Ring Pip Nev AB nu, och se vad han kan ruinera för dig idag.

 

 

 

Glädjande nyheter från FC United

Ni som läser min skit regelbundet vet att jag ibland brukar rapportera om FC United. Men det har varit väldigt sparsamt med det på sistone, det beror på den fruktansvärda vanskötsel klubben har utsatts för. Ledande i demonteringen av vår en gång så stolta klubb var Andy Walsh och trots att han nu är borta från makten i klubben så kommer det, än idag, fortfarande skrämmande rapporter om vad han och hans lakejer gjorde med klubben. Men jag måste också lyfta på hatten till den nya ledningen och jobbet som de har gjort. De har enormt mycket att göra, till störst del p.g.a Walsh och co, men rapporterna som numera kommer ut från klubben är oerhört positiva och jag ska erkänna att jag faktiskt, än en gång, känner lite optimism inför klubbens framtid. Det trodde jag inte skulle vara möjligt igen när man ögnade igenom de värsta rapporterna från Walshs misshandel av FC. Det känns riktigt bra och jag kan bara hoppas att det fortsätter så och att man inte tillåter denna skandal att hända igen.

 

 

Förra lördagen arrangerades den här tillställningen på Broadhurst Park:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/04/20/11437157-lordag-15-e-april-if-the-should-play-rotterdam-91-med-gasttalaren-clayton-blackmore/

 

 

Och det blev ingenting annat än en jättesuccé, vilket innebär att liknande evenemang kommer dyka upp nästa säsong, vilket inte på något sätt gör den blygsamma optimismen jag känner svagare. Väldigt roligt och jag trodde inte, som sagt var, att jag någonsin skulle få känna såhär inför FC United of Manchester igen, så väldigt bra jobbat alla involverade!

 

 

Joe Hart

Det tisslas och tasslas en hel del på målvaktsfronten. Snacket om att Real Madrid återfått sitt intresse för David de Gea har satt fart på skvallerhjulet igen. Så sent som idag pratar the Sun om att marängerna förbereder ett bud på £60m (728,1m kr) för spanjoren, och att de har Chelseas Thibaut Courtois som back-up om de inte får till det.

 

 

Men det är inte bara hos United det pratas om en potentiell ny målvakt till nästa säsong. Tysken med det brandbombade staketet i käften har inte övertygats av vare sig Karius, Baktus eller Mignolet. Även om belgaren på slutet enligt flera rapporter ska ha spelat upp sig så känner sig inte Jürgen trygg med dessa skithus mellan stolparna. Tidigare den här säsongen gick snacket öppet inom klubben att Leicesters Kasper Schemichel skulle bli LFC:s nummer nästa säsong. Men nu verkar det som att Jürgen "aldrig-lyfta-långbollar-mot-långa-spelare-i-boxen" Klopp har identifierat ett annat skithus av högsta graden, nämligen:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/04/20/11437154-klopp-alskar-hart-joe-hart-pa-vag-till-liverpool-da-jurgen-klopp-gett-gront-ljus-till-ett-20-miljoners-242-7m-kr-bud-pa-manchester-city-malvakten/

AV: Richard Kurt, the Irish Examiner, måndag 10 april, 2017

 

 

Uniteds fans brukar se efter sina gamla lirare. Alla ex-spelare som inte gjort något som sänkt respekten för dem under deras tid på Old Trafford kan vanligtvis räkna med att de Röda kommer backa upp honom under hans framtida äventyr, eller åtminstone ge honom tvivlets fördel.

 

 

 

Men lilla "Pip" Neville testar svårt tålamodet även hos de bästa av oss. Låt oss utelämna det skamlösa sättet på vilket han hoppade ombord på den lukrativa Class of '92-varumärkesbandvagnen på, trots att han faktiskt inte hade varit med i det berömda ungdomslaget.

 

 

Hans försvårande banala och brummande tv-kommentarer är ett ordstäv för allt som är fel med de Gamla Pojkarnas Nätverk inom media, och hans frekventa grodor har blivit halvlegendariska.

 

 

Men varje trasig klocka har sitt ögonblick och Pip pep ur sig en frestande konspirationsteori igår kväll om att David de Geas frånvaro i Sunderland kunde ha mer att göra med att han är instabil än skadad.

 

 

Jag har ingen aning om huruvida det är sant eller inte - men det var en trevlig överraskning att höra en sådan knähund åt etablissemanget komma ut med det så rakt på sak, och så djärvt. Inte minst då det har varit en vecka då man blivit ilsken på kommentatorer och f.d proffs, som alla har ställt upp sig för att berätta för Mourinho vad hans jobb är när det gäller hanteringen av Luke Shaw.

 

 

Well, så mycket för experter och deras vetskap från insidan: Shaws inspirerade reaktion på Josés sluga sparkar upp i hans pizza-vadderade bakdel verkade demonstrera att Mourinho ibland vet vad han håller på med. Och att personer som Phil Thompson bör hålla sina näsor borta från andra klubbars förehavanden.

 

 

Inte för första gången den här säsongen har ett tidigt rött kort och därefter knäckta motståndare betytt att "inlärda läxor" kanske inte är till så stor användning för oss - förutom den självklara som Luke Shaws insats lärde oss.

 

 

Kanske är en annan läxa att när man nästan spräcker ett blodkärl innan avspark för att du har sett att Fellaini bär kaptensarmbandet, så överreagerar man en aning. Lagkaptenen "gjorde ett jobb", som de säger nuförtiden, men det hindrar inte de flesta av oss att önska att han snart kommer få arbetslöshetsunderstöd.

 

 

En match som den igår är precis vad doktorn ordinerade när man har en vecka som vår framför sig. Tre fina mål som tog bort all nervositet; ingen anledning att förta oss själva för att få fram resultatet; och spelare som verkligen behövde en individuell självförtroendeinjektion fick precis det (Shaw, Rashford och Mikhi).

 

 

Apropå det så understryker ligatabellen tydligt nu det jag påpekade förra veckan: att topp fyra är väldigt uppnåeligt om de behåller deras fokus och inställning, istället för att bli alltför distraherade av Europa. Vinn matchen vi ligger efter och vi har endast en poäng upp till City - och sen kommer derbyt, vilket erbjuder oss ett pris i form av en Mancunian omkörning.

 

 

Jag har nästan övertygat mig själv här, tills jag påminde mig själv om vad som väntar i helgen då vi stapplar tillbaka från vår vårglädje till spritfyllda Bryssel. Matchen mot Chelsea är helt klart det största hindret vi står inför från nu och fram till sommaren, och allt förutom oavgjort lär ha en psykologisk inverkan.

 

 

Det kommer finnas all möjlig medianonsens om Mourinho och "hämnd" inför matchen, vilket jag litar på att José kommer utnyttja endast för att lätta på trycket på spelarna. Om det är ok för Phil Thompson och hans brokiga skara häxfinnande generaler, såklart.

• Mourinhos lag spelar returmötet i kvartsfinalen idag torsdag

 

• "Det kommer bli den perfekta finalen för Manchester United", säger Mourinho om finalen

   

José Mourinho sade att klubbkaptenen Wayne Rooney måste visa managern "något positivt" för att få en plats på bänken mot Anderlecht. Fotograf: Matthew Peters/Man Utd via Getty Images

 

 

 

 

AV: Daniel Taylor, the Guardian, torsdag 20 april, 2017:

 

 

Det finns en möjlighet, rest i José Mourinhos närvaro under onsdagen, som skulle innebära en fin sidoberättelse för Manchester United om deras status som det enda engelska laget kvar i de europeiska turneringarna skulle sträcka sig hela vägen fram till Europa League-finalen.

 

 

Vilket sätt skulle vara bättre, trots allt, för Zlatan Ibrahimovic att koreografera sitt eget farväl på än en europeisk final på Friends Arena i Stockholm, arenan där en staty över svensken ska resas? "För Zlatan skulle det vara fantastiskt att spela finalen i Stockholm, i hans land," höll Mourinho med om. "Det skulle vara underbart."

 

 

Det fanns en liknande debatt 2002 när Sir Alex Ferguson - beskriven i en tidning då som Mannen Som Inte Kan Sluta - försökte nå en Champions League-final på Hampden Park i Glasgow. Till sist blev det hypotetiskt, för United förlorade på bortamål i deras semifinal mot Bayer Leverkusen. Men Mourinho tänker redan på att vara i Sverige den 24:e maj.

 

 

"Det kommer bli det perfekta slutet på säsongen," sade han. "En svår säsong, många matcher, försöket att bygga ett lag, försöket att återfå en viss mentalitet, försöka avsluta säsongen med att spela en europeisk final. Det kommer bli det perfekta slutet för Manchester United."

 

 

Men låt oss ta saker och ting i sin rätta ordning, först måste de slå ut Anderlecht i kvartsfinalen, där Mourinho fortfarande är irriterad och menar att returmötet skulle ha fått en känsla av "en träningsmatch" om hans lag hade varit mer kliniskt i sina avslut i Bryssel förra veckan.

 

 

1-1 resultatet har placerat dem i en styrkeposition och utifrån bevisen från det första mötet skulle det vara en rejäl chock om Mourinhos försök att vinna en andra pokal för sin klubb skulle ta slut under strålkastarna på Old Trafford. Samtidigt är det förmodligen rättfärdigat att han tycker att hans lag kunde ha gjort livet enklare för sig själva.

 

 

"Matchen var enkel att döda," sade han. "Laget hade matchen i sin händer och dödade inte matchen. Om vi hade vunnit med 3-0 skulle det bli en trevlig match nu och jag skulle ha kunnat spela några av de yngre grabbarna utan någon press."

 

 

Istället kommer han tvingas ta ut ännu en stark XI:a efter söndagens vinst mot Chelsea, som förmodligen var deras bästa uppvisning på Old Trafford under någon manager sedan Ferguson gick i pension 2013. "Det var en väldigt bra insats," sade Mourinho. "Vi rörde de rätta punkterna. Laget var väldigt intensivt och snabba att återta bollen. Jag tycker alltid att fotboll handlar mycket om motivationsnivåer och, såklart, att möta ledarna är alltid en utmaning. Vi nådde den nivån av koncentration och intensitet mot Chelsea för att vi startade från minut ett."

 

 

När hans spelare dök upp för deras träningspass på planerna på Carrington siktade man Wayne Rooney leda från fronten. Rooney har skadat båda vristerna nyligen och 31-åringen har helt enkelt inte åldrats lika bra som Ibrahimovic eller många andra 30-åringar med samma yrke. "Han har inte haft stora [skade] problem under säsongen," sade Mourinho, "men han har haft några små problem och ibland när man når en viss ålder... jag säger inte att han är gammal - vi har äldre spelare, det finns många äldre spelare i fantastisk form - men när du når en viss ålder, då är det lite svårare att återhämta sig."

 

 

Planen, enligt Mourinho, var att inkludera Rooney bland avbytarna, men bara om managern sett "något positivt" på träningarna och det här var ännu en nyhetskonferens som lämnade intrycket att Englands f.d lagkapten - titeln används nu i formen för dåtid med tanke på några av Gareth Southgates kommentarer på sistone - gradvis håller på att fasas ut från klubben där han har gjort flest mål av alla spelare genom tiderna.

 

 

"Vi har sju matcher kvar att spela i Premier League, plus en, tre eller fyra i Europa League, så vi kan gå till 10 eller 11 matcher," sade Mourinho. "Vi har inte många spelare. Vi förlorade spelare i januari-marknaden när vi inte plockade in någon och vi förlorade spelare [p.g.a. skador] under landslagsveckan. Vi behöver alla vi kan ha. Förhoppningsvis kan han [Rooney] vara en hjälp."

 

 

 

Manchester United (4-2-3-1, möjlig startelva): Romero - Valencia, Bailly, Rojo, Darmian - Carrick, Fellaini - Mchitarjan, Pogba, Young - Ibrahimovic.

 

 

Anderlecht (4-2-3-1, möjlig startelva): Ruben - Appiah, Kara, Spajic, Acheampong - Tielemans, Dendoncker - Chipciu, Stanciu, Bruno - Teodorczyk.