United gör bra ifrån sig, men inte lika bra som City som njuter av deras ögonblick i solen

   

CREDIT: PA PHOTOS

 

 

 

 

AV: Andy Mitten, GQ, onsdag 13 december, 2017:

 

 

Det finns många väldigt arga Manchester United-fans. Sviten med 40 obesegrade matcher på Old Trafford avslutades mot Manchester City - det senaste laget att besegra United i M16 - är anledningen till detta.

 

 

Manchester City leder ligan med 11 poäng och kommer nästan säkert att vinna den - en liga som är så gott som över innan jul.

 

 

Det gör ont. Det ä City som helt klart har ett bättre lag. United-fans var realistiska gällande det innan matchen, men det är hoppet som dödar. United har varit skapliga den här säsongen; förbättringarna påtagliga under Jose Mourinho. Joses jättar gör fler mål och släpper in färre. När City ritade upp sin matchplan inför söndagens möte, ansåg de att Uniteds försvar var det största problemet och att Antonio Valencia är Uniteds bästa spelare. De var inte så oroade av Uniteds anfall och tro inte att Marcus Rashford har gått fram som förväntat, men så gjorde han också sin debut i A-laget förra året.

 

 

Rashford är en ung toppspelare och Mancunian röd - faktiskt den enda Mancunian-spelaren på planen i Manchester-derbyt. Han satte skickligt sitt mål i söndags, men om du ska vara bäst måste du vara mer kontinuerlig. United har för många spelare som saknar den kontinuiteten. En åtta-av-tio-prestation följd av en sex-av-tio-prestation är inte tillräckligt. Eller kanske är det så att City kan skryta med bättre spelare över hela planen.

 

 

United är på väg framåt. Endast en vecka innan derbybesvikelsen besegrade de ett Arsenal-lag som hade ett hundraprocentigt facit på hemmaplan.

 

 

United vann två pokaler 2017; Manchester City vann ingen.

 

 

CREDIT: PA PHOTOS

 

 

Det finns brister och United-fansen håller inte alltid med om vad deras manager säger eller gör, men vem skulle de hellre ha där nu? Pep Guardiola är förmodligen den enda tränaren som skulle kunna uppnå målet att skada City.

 

 

F.d bossen Louis van Gaal var inte lite fräck när han kallade Mourinhos fotboll "tråkig". Det är inte alltid så uppiggande som Uniteds fans skulle hoppas, men det är signifikativt bättre än mycket av fotbollen som serverades av Van Gaals lag. Spelarna är också gladare.

 

 

Dessa spelare inledde säsongen med att tro att United hade en genuin chans att vinna Premier League. Det var att begära mycket med tanke på att United bara slutade sexa förra säsongen, 24 poäng bakom mästarna Chelsea, men deras totalpoäng hittills är respektabel. Att City vinner varenda match gör det mindre respektabelt.

 

 

Det finns bekymmer. Den första kritiken mot Mourinho den här säsongen kom efter det att han spelade så defensivt på Anfield mot ett Liverpool-lag med långt ifrån det bästa försvaret i ligan. Uniteds spelare tyckte inte om det; Uniteds spelare tar inte ut laget eller dikterar taktiken. Romelu Lukaku hade en fantastisk start i den röda tröjan efter hans stora £75 miljonerstransfer (908,6m kr) från Everton, men han har svårt att näta mot de bästa. Det är inte tillräckligt bra.

 

 

Henrich Mchitarjan har varit anonym i för många matcher och har tagits bort från skottlinjen innan kritiken mot honom skulle växa sig alltför stor. Juan Mata och Ander Herrera jobbar hårt, men inte heller det är tillräckligt bra. Mata har bara gjort ett enda mål den här säsongen.

 

 

Paul Pogba innebär en stor skillnad när han spelar, men hade han inneburit en tillräckligt stor skillnad mellan United och ett City-lag som utklassade dem för andra gången på lika många säsonger på Old Trafford? Förmodligen inte.

 

 

United är det näst bästa laget i England, vilket de inte var när Mourinho tog över. United-managern vet att det saknas ett par spelare innan han är där han vill vara, men han har stöttats väl på transfermarknaden. City anser att de har en bättre rekryteringspolicy, tack vare relationen mellan Guardiola och Txixi Begiristain, en f.d Barcelona-spelare som kan fotboll.

 

 

City gör allt de gör med en finansiell dyna som ingen annan engelsk klubb har. De har inte samma ekonomiska press som de andra. De har tagit personal från United för att de erbjuder mer pengar - och inte bara på fotbollssidan. De vet att City är svårare att sälja in än United, men de betalar mer för att kompensera för det - och det fungerar. City drar till sig signifikativa antal med nya följare runtom i världen. På ett sätt håller de på att bli exakt det som de kritiserade United för, men samtidigt som det fanns ett globalt intresse för söndagens derby hade svarta börshajarna svårt att få originalsumman för biljetter en timme innan avspark.

 

 

United gör bättre ifrån sig, bara inte lika bra som City som njuter av sitt ögonblick i solen. Det kommer inte vara för evigt, precis som för alla andra dominanta lag, men att deklarera dem storslagna för att de har vunnit 14 raka matcher och spelat riktigt bra är en otjänst mot de faktiskt storslagna lagen som har vunnit dubbeln och trippeln. Kanske kommer City att göra det; det är på tiden att de gör något i Europa förutom att bua ut Champions League-låten och ha svårt att fylla sin arena.

 

 

Guardiola har City på en bra plats. Så de firade högljutt. Hade inte du gjort samma sak om du hade vunnit på Old Trafford och dragit ifrån med 11 poäng i tabellen framför din största rival efter endast 16 matcher och dessutom avslutat Manchester Uniteds hundraprocentiga facit i samma process? Uniteds fans gnuggade in sin dominans i åratal, med läktarsånger om att City var små, flaggor som firade 35 pokalfria år och ett sådant dominant facit i Manchester-derbyt att Ryan Giggs inte var med i det förlorande laget i något av dessa möten under hans första 16 år i klubben.

 

 

Det skär åt båda hållen och de flesta United-fansen är tillräckligt förnuftiga för att inse det, men det gör det inte lättare under dessa dagar efter derbyförlusten.

 

 

Sir Alex Ferguson gjorde alltid en poäng av att United var så framgångsrika att de bara behövde vänta tre eller fyra dagar för att slå tillbaka efter ett bakslag. United har en chans att göra det mot Bournemouth på onsdag; en till chans borta mot West Brom på söndag. Det är två matcher varje vecka nu fram till våren. United är även kvar i Champions League än, med en fantastisk lottning i en fantastisk stad mot Sevilla. Saker och ting skulle kunna vara mycket, mycket värre. Men, om United inte hade förlorat mot City, hade saker och ting kunnat vara mycket, mycket bättre.

Bråket hos Manchester United handlade tydligen helt om att José Mourinho krävde respekt men kaxighet är till stor del vad som gör idrotten fantastisk

   

José Mourinho och Pep Guardiola vid Manchester-derbyt. Mourinho störde sig senare på Citys segerfirande. Fotograf: Matthew Peters/Man Utd via Getty Images

 

 

 

 

AV: Marina Hyde, the Guardians sportblogg, onsdag 13 december, 2017:

Finns det ett mer elastiskt koncept inom den moderna fotbollen än "respekt"? Det finns definitivt inget mer självframhävande irriterande koncept. Det krävs hela tiden och om det är frånvarande eller otillräckligt fördöms det i ändlösa tider, "respekt" är framförallt ett bollspel för folk som är för osäkra för att lösa saker och ting med ett bollspel.

Olika exempel på bristande respekt ska ha utspelats på Old Trafford i söndags, både under och efter Manchester Uniteds förlust mot Manchester City. Kort återberättning: det spelades lite hög musik, det hälldes ut lite mjölk, man knuffades lite och the Daily Mail återanvände fräckt Pont de l'Alma-tunneln-grafiken gällande incidenten. "You fucking show respect!" rapporteras José Mourinho ha skrikit till några Manchester City-spelare, en påminnelse om att du kan beordra folk att respektera dig ungefär lika effektivt som du kan beordra folk att älska dig.

Jag antar att någon slags Warrenkommission kommer skapas för att utreda den här incidenten - helst ledd av Warren Barton - men utgå från att den inte kommer komma i närheten av sanningen. Sanningen är nämligen den att det redan finns alltför mycket "respekt" inom fotbollen. Här följer 10 punkter med olika former av respekt som fläckar ner fotbollen - men det är på inget sätt fullständigt. Det kommer finnas mer (det finns alltid mer) och du är hjärtligt välkommen att höra av dig med de typerna av "respekt" du respekterar minst.

 

Respekt för en annan klubbs arena

Kom ihåg att en fotbollsmatch är exakt likartad med att bli inbjuden till någons hus, fylld av utsökt gästfrihet för att sedan betala tillbaka för det genom att lämna något obeskrivligt på deras matta. I en mans hjärna är t.o.m möjligt att riva upp mattan genom att springa och kasta sig på knäna på den som Porto-manager, för att sedan förvärva huset och plötsligt börja agera som om den mattan betyder mer än din mamma för dig. Försök inte förstå detta - respektera det bara.

 

 

Respektera bara för att någon ber om det

Vi skulle kunna spendera en lång tid med att undersöka de logiska bristerna i detta nonsens. Men det skulle ändå bli en mindre perfekt illustration än Michael Carricks rapporterade intervenering i tunnelidiotin i söndags. Som the Mail uttryckte det: "Michael Carrick försökte agera fredsmäklare då problemen eldades på och man kunde höra honom skrika 'Visa lite f***ing respekt' till City-spelarna."

 

Respekt för fotbollens äldre

Alltid gräsligt och motbjudande utspritt. Unga spelare måste respektera de äldre oavsett omständigheterna. Vissa typer av spelare måste automatiskt vara ödmjuka mot sina överordnade. "Jag tycker inte att Joey Barton borde prata om mig och Steven Gerrard," fnös en gång Frank Lampard mot Joey Barton. "Det säger förmodligen tillräckligt." Alla dagens spelare måste dyrkande respektera alla f.d spelare som nu är expertkommentatorer. T.o.m kaxiga tv-stationer förväntas respektera Match of the Day, eller Sky Sports, eller vem det nu är den här veckan. Det kan bara finnas en slutsats. Fotbollen är i desperat behov av sin egen version av förolämpningen "centrist dad" (medelålders män som inte kan hantera att världen och politiken förändras) ämnad för att avskräcka moderata Labour-medlemmar från att förklara för de som inte håller med dem om varför de automatiskt förtjänar respekt.

 

Respekt för auktoriteter

Detta anses konstant hänga i en skör tråd, typiskt nog av personerna som har gjort mest för att underminera det. FA oroar sig mycket för det, till exempel. Vi kan även titta på när Steve McClaren hamnade i skottlinjen från engelska fans och en näsdukshållande Alex Ferguson skyllde på the X Factor för "hånkulturen" som resulterade i att managers inte visades tillräckligt med respekt. Himla inte med ögonen - det är bristande respekt.

 

Finansiell respekt

Ett av de bästa sätten att hylla en auktoritetsperson inom fotbollen på är att betala dem. Ett bortfall på £5,000 (60,577 kr) i veckan av finansiell respekt fick en gång i tiden Ashley Cole att nästan köra sin Aston Martin av vägen. Finansiell respekt räddar liv.

 

Respekt för spelets traditioner

Vilka nu dessa är. De verkar primärt kunna destilleras i managernas handskakning, en magiskt respektfylld gest som krossar alla bilder där man kunnat läsa på deras läppar under de föregående 90 minuterna. Att bli kallad ett antal sanslösa saker är lugnt; att avstår från att skaka hand med personen som kallade dig dessa saker är bristande respekt.

 

Respekt för Riktiga Fotbollsmän

Man måste förstå att Riktiga Fotbollsmän är under ett lika stort hot som blåvalar, trots det faktum att fyra av den här arten har passat otroligt lukrativa managerjobb mellan sig under ett årtionde. Om du skulle vilja personligen tvångsmata samtliga deras karriärer med 100 plastpåsar, då är du en del av problemet. Det är personer som du som förstör spelet.

 

Krigisk respekt

Bäst illustrerad av det årliga grälet i Premier League kring vallmoblomman. Ni bär ett vallmoarmband? Oh. Vi har broderat en vallmoblomma på en specialdräkt. Ni har broderat en vallmoblomma på en specialdräkt? Oh. Vi har alla vallmotatueringar. Och så vidare, tills en dag när ironin till sist äter upp sig själv och den här respekten för de i krig dödade eskalerar till ett faktiskt krig.

 

Journalistbestämd respekt för saker större än fotbollen

Förmodligen min mest avskydda form av respekt, det här är den respekt som Englands spelare avkrävs att visa om de spelar inom 100 miles (160,9 km) avstånd från någon krigsgrav eller något koncentrationsläger. Om de inte besöker dessa platser, då visar de en bristande respekt. Om de åker dit måste den bristande respekten grävas fram från andra källor, ofta klädesrelaterade sådana. Hade de på sig träningsoverall? Bar de hörlurar på bussen? Dog miljontals människor så att någon kuk med ett tangentbord kunde reducera dem till komponenter i den större storyn om vilka arslen fotbollsspelare är?

 

Respekt för spelet

För andra kommer den här punkten att vara den stora, för den har riktiga Kalle Anka-lagar som skyddar den. Det vill säga: the Football Association-brottet att "föra in spelet i vanrykte". En åtalspunkt så satirisk i sig själv att man helt ärligt inte kan tro att den existerar. Men ändå gör den det. Det är fotbollens hädelselag och om du döms som skyldig till det, måste du segrergeras i en specialavdelning på ett FA-fängelse för din egen säkerhets skull.

Precis som jag sa tidigare så är det här inte alla sorters respekt som håller tillbaka fotbollen från att vara sitt allra bästa. För trots allt, utan att vilja resa alltför långt bort ifrån korinitiska ideal och allt vad det nu heter, så är kaxighet och bristande respekt till stor del det som gör idrotten fantastisk. Det finns något märkligt feodalt - t.o.m aristokratiskt - med folk som kräver respekt endast p.g.a vilka de är eller vart de befinner sig, istället för att inse att idrott ska vara den ultimata meritokratin. Där alla vill slå ner någon från deras förbannade sittpinne.

 

Alex Ferguson skyllde en gång på the X Factor för "hånkulturen" som resulterade i att managers inte visades tillräckligt med respekt. Fotograf: Martin Rickett/PA

Manchester-managerna hade inga problem att attackera men tack vare det kunde de inte acceptera att det fanns en möjlighet att båda klubbarna hade skuld i det hela

   

Pep Guardiola och José Mourinho efter slutsignalen i Manchester Citys 2-1 vinst på Old Trafford, innan tunnelincidenten. Fotograf: Martin Rickett/PA

 

 

 

 

AV: Daniel Taylor, the Guardian, onsdag 13 december, 2017:

 

 

"Hejdå", sade José Mourinho. Hans presskonferens hade förkortats, han hade lämnat sin stol och hans röst var inte direkt fylld av värme. Men sen stannade han i dörren och vi fick sen en liten glimt av vad Ederson, Manchester Citys målvakt, mötte i de labyrintiska korridorerna på Old Trafford i söndags kväll.

 

 

"Ni gillar inte Bournemouth, va?" ville Mourinho veta från den samlade mediakåren. "Ni respekterar dem inte? Ni tycker inte att de är ett lag kapabla att komma till Old Trafford och göra bra ifrån sig? Ingen respekt för Eddie Howe? Ingen respekt för spelarna?"

 

 

Det har visats upp en del aggressioner i det här lilla sidorummet på Manchester Uniteds träningsanläggning - sex rader med stolar, ett bord längst fram och en bristfällig kaffemaskin - genom åren. Det här var här, på hans tid, som Sir Alex Ferguson brukade terrorisera journalister i frånvaron av tv-kameror och, precis som några av veteranerna mindes och pratade om innan Mourinhos ankomst i tisdags, det var här som den f.d managern en gång var tvungen att be om ursäkt för ett av hans mer eldiga utbrott efter att ha noterat en praktikanttjej som stod längst bak och skakade. Jag minns den gången Ferguson var så uppretad att han smashade inspelningsapparaterna på sitt bord mot väggen. Eller de oräkneliga incidenterna med "Hårtorksbehandlingen" där den stackars mottagaren kan vittna om att det är mycket värre än vad du troligtvis tror.

 

 

Men nu var det dagens managers tur att få ett utbrott av sårad stolthet. Mourinhos presskonferenser hålls vanligtvis på andra sidan vägen vid en separat del av Carrington. Den här hölls i huvudbyggnaden - Fergies gamla lya - och när han hade avslutat den, efter att bittert ha klagat på att det inte kom tillräckligt med frågor om nästa motståndare på Old Trafford, var det en påminnelse om att de två männen har mer gemensamt än de kanske ens inser. Båda kvalificerar sig som storheter. De är även superba skådisar när tillfället kräver det. Och ja, båda säger exakt vad som helst för att det ska passa deras egna agendor.

 

 

Det var definitivt något extra att höra Mourinho inleda sin argumentering - och låta som att han menade varje ord han sa - om att skulden bör läggas exklusivt på spelarna i Manchester City efter jättebråket som följde söndagens derby. Han spelare, sa han, hade uppträtt med betydligt mer anständighet och det var en underbar min av fejkad överraskning i hans ansikte när BBC:s korrespondent var så fräck att nämna att the Football Association kan komma att bestraffa dem. "Bestraffa vem?" ville Mourinho veta. "Varför?"

 

 

Då skulle kanske någon ha påpekat att det var vida accepterat att båda spelargrupperna var rejält involverade och att en av Citys tränare, Mikel Arteta, tydligen behövde några stygn i pannan efter att en vattenflaska kastats av någon i en röd tröja. Ingen påpekade det men alla i rummet visste att det var så och då Mourinho är Mourinho drog han slutsatsen att mannen från the Beeb måste ha skickats undercover. "Jag tror att du jobbar för en annan klubb," sade han med en imponerande mängd paranoia, "och inte för pressen."

 

 

Tyvärr för Mourinho gick det inte hem. Ingen förväntade sig att han kanske, i efterhand, skulle acceptera att det var dumt och småaktigt av honom att gå till Citys omklädningsrum och kräva att de skulle dra ner musiken. Men det var ändå förvånande att se honom så här defensiv, så fullständigt trotsig och vägra erkänna, ens för en millisekund, att kanske var det så att båda spelargrupperna, inte bara en, hade kunnat agera bättre.

 

 

Kanske var det sant att några i Citys omklädningsrum hade dragit upp volymen och att Guardiolas spelare var så förlorade i deras egen eufori att de inte brydde sig minst lilla om hur mycket det gnuggades in i deras motståndare. Men alltihop känns så typiskt för den moderna fotbollen, och sättet på vilket managers förväntas försvara sina spelare till varje pris, att varken han eller Guardiola kunde yttra en enda mening som erkände att, ja, de hade alla skuld i det hela.

 

 

Istället blev det en uppvisning i att skylla ifrån sig, på båda sidorna av skiljelinjen, och den enda skillnaden var att Guardiola inte verkade vara intresserad av att förlänga grälet medan Mourinho, då han är just Mourinho, inte kunde motstå lockelsen att dela ut ytterligare några kängor, han kallade det en "variation av uppträdande, av åsikter, av utbildning" - ett omständigt sätt att säga att United, till skillnad mot City, har klass nog att vinna matcher utan att gnugga motståndarnas näsor i det.

 

 

Privat kanske Guardiola fann det lite roande med tanke på Mourinhos historia. Men här insisterade City-managern bara på att hans spelare inte var avsiktligt provokativa. Om de gick för långt, sade han, skulle han be om ursäkt. Men han kunde knappast ha framställt det tydligare att han tyckte det var nödvändigt, och även om han levererade sin version av händelserna på ett artigare sätt, så var budskapet i princip detsamma: skyll på dem, inte på oss och inga svåra frågor, tack, om vad som hände.

 

 

De två bästa lagen i England och inte ett enda ögonblick där någon av managerna bara kunde säga: ok, vi gjorde alla lite fel här, eller hur?

* Temperamenten var uppskruvade efter matchen då Manchester City firade deras seger vilt i tunneln

 

 

* Bråket antändes efter att Manchester United-managern Jose Mourinho träffades av en flaska och fick vatten sprejat på sig

 

 

* Mourinho sade till City-målvakten Ederson att visa lite respekt innan någon kastade en flaska mot honom

 

 

* Smällar utdelades och Romelu Lukaku anklagades för att kasta tillbaka en flaska mot City-spelarna som hämnd

 

 

* City-tränaren Mikel Arteta ådrog sig ett skärsår i huvudet medan det sägs att Fernandinho fick en smäll

 

 

* Mourinho och hans tränarstab fick även mjölk på sig när någon kastade en förpackning med en pint (56,8 cl) i hans riktning

   

Manchester United-managern Jose Mourinho träffades av en vattenflaska i Old Trafford-tunneln och blev vansinnig.

 

 

 

 

AV: Simon Jones för Daily Mail, tisdag 12 december, 2017:

 

 

Förvånande nya detaljer från söndagens Slaget om Old Trafford har kommit fram, detta då Manchester United-managern Jose Mourinho reagerade med vansinne efter att ha träffats av en vattenflaska.

 

 

Försvararen Marcos Rojo ledde Uniteds spelare i försvar av Mourinho efter Man Citys 2-1 vinst, vilket ledde till ett bråk med uppemot 30 spelare involverade, vilket Sportsmail exklusivt kan avslöja.

 

 

The Football Association har bett båda klubbarna att lämna in sina observationer senast klockan 18:00 (19:00 svensk tid) på tisdagen.

 

 

De dramatiska scenerna då ett vansinnigt omklädningsrumsbråk exploderade på Old Trafford efter Manchester-derbyt kan nu avslöjas av Sportsmail.

 

 

Spelare utväxlade förolämpningar och slag då City firade en 2-1 vinst mot United i söndags som innebär att de nu leder ligan med 11 poäng.

 

 

En barbröstad Rojo ledde Uniteds spelare i försvar av managern Mourinho efter att han träffades i huvudet av en vattenflaska kastad från Citys omklädningsrum, vilket tände på ett bråk mellan 20 eller 30 spelare och tränare från båda lagen.

 

   

 

 

 

"Jose blev fullständigt vansinnig när flaskan träffade honom," sade en källa igår kväll. "Det kom rök ur hans öron, och sedan gav sig alla in i det."

 

 

Michael Carrick försökte agera fredsmäklare då problemen eldades på och man kunde höra honom skrika 'Visa lite f***ing respekt' till City-spelarna.

 

 

United-anfallaren Romelu Lukaku anklagades även för att ha kastat en vattenflaska som hämnd.

 

 

City-tränaren Mikel Arteta ådrog sig ett skärsår i pannan och sågs med fyra små stygn över såret då han åt middag med några vänner på en restaurang i Manchester i söndags kväll.

 

 

Konsekvenserna av det extraordinära bråket, exklusivt avslöjat av Sportsmail, fortsatte med att FA formellt bad båda klubbarna att lämna in sina observationer. De har t.o.m klockan 18:00 (19:00 svensk tid) på onsdag på sig att svara.

 

 

Greater Manchester-polisen lär inte ta fallet längre efter att poliser som bevittnade incidenten sade att de var nöjda och inga ytterligare åtgärder behövde vidtas.

 

 

Privat anklagade United-spelare City för att "sakna klass" när de återvände till träning. "City firade som om de hade vunnit ligan," sade källan. "De var det bättre laget och förtjänade att vinna men du kan inte börja uppträda så."

 

 

Problemen började när United störde sig på Citys överflödiga firande och de två spelargrupperna började utväxla förolämpningar på portugisiska och spanska ute i korridoren som separerar de två omklädningsrummen. Mourinho stormade mot Citys område för att protestera och blev snabbt involverad i en hetsk ordväxling med Ederson i dörren.

 

 

Manchester United och City-spelarna hamnade i ett 30-mannagräl efter slutsignalen och Mourinho träffades av en vattenflaska.

 

 

City-spelarna firade vilt i tunneln efter matchen, vilket startade et tjafs.

 

 

United-bossen Mourinho konfronterade City-målvakten Ederson och sade till honom att visa lite respekt efter att de hade utbytt förolämpningar.

 

 

Men City-firandet fortsatte och den portugisiska bossen Mourinho träffades av en flaska och sprejades ner med vatten.

 

 

Mourinho sa till den brasilianska målvakten att visa mer respekt och United anklagade honom även för att fejka skada för att få tiden att gå efter att Lukakus sena avslut träffat honom i ansiktet, varpå han fick kontroll igen och följde upp med en sanslös räddning på Juan Matas retur. United-managern träffades sedan i huvudet av en tom flaska och fick vatten på sig. Hans spelare trodde initialt att det var Ederson som var förövaren, men den kastades faktiskt från omklädningsrummet bakom honom.

 

 

Rojo, som var tvungen att i kliva av i pausen efter att ha fått en rejäl smäll i huvudet i en kollision med David Silva, var först ner i korridoren för att stötta sin manager, tätt följd av Antonio Valencia, Marcus Rashford, Axel Tuanzebe, Ander Herrera och Luke Shaw.

 

 

City-spelarna sprang ut från deras omklädningsrum och vad som beskrevs som en "rugbyklunga" bildades i korridoren.

 

 

"Spelarna knuffade varandra fram och tillbaka och alla försökte hitta ett utrymme för att kunna knuffa någon annan," sade källan.

 

 

Marcos Rojo ryckte ut till försvar för sin manager, som var arg, och det eldade på ett massbråk mellan spelarna.

 

 

 

En ska ha landat på Fernandinho, medan City-kaptenen Vincent Kompany och matchvinnaren Nicolas Otamendi också var rejält involverade. Andra, som Sergio Aguero och Bernardo Silva, höll sig på säkert avstånd.

 

 

City-försvararen Fabian Delph kunde ses titta sig över axeln när bråket utbröt medan han och Kevin De Bruyne - som var försenad p.g.a ett dopningstest - gav en live-intervju i tv för Sky Sports efter matchen.

 

 

Personer ur tränarstabarna från båda klubbarna blev involverade och medlemmar av Mourinhos personal fick mjölk över sig när ett paket med en pint (56,8 cl) mjölk, framställt till te och kaffe, kastades åt managerns håll.

 

 

Bråket varade inte mer än två minuter innan säkerhetspersonalen klev emellan och lugnet återställdes.

 

 

Då situationen upplöstes kunde man se Mourinho gå mot domarrummet några meter bort för att diskutera några av Michael Olivers domslut.

 

 

United-bossen, som anklagade City-spelarna för att filma innan matchen och kallade de "turliga" efteråt, var missnöjd med att hans lag inte fick en straff för Otamendis sena satsning mot Herrera.

 

 

Dörren till domarrummet var stängd under hela bråket och en polis stod vakt utanför. Oliver och hans linjemän bevittnade inte incidenten och den inkluderades inte i hans matchrapport till FA.

 

 

En källa sa att bråket var som en rugbyklunga där City-tränaren Mikel Arteta fick ett skärsår i pannan.

 

   

Arteta täckte för stygnen i pannan då han passerade fotograferna på sin väg till Citys träning i måndags förmiddag.

 

 

Det finns inga övervakningskameror i tunneln på Old Trafford, precis som när Uniteds och Arsenals spelare drabbade samman i den ökända Battle of the Buffet i oktober 2004 när Sir Alex Ferguson träffades av en pizzabit, något som Cesc Fabregas nu erkänt sig skyldig till.

 

 

Men baserat på det breda rapporterandet av Sportsmails story bestämde sig FA för att be båda klubbarna om deras versioner av händelserna. De har även bett United om deras observationer efter att en röd bengal landade nära City-inhopparen Bernardo Silva då han skulle slå en hörna på övertid.

 

 

Arteta täckte över sitt skärsår med en hand för att hindra fotograferna från att få några bilder på det när han anlände till Citys fotbollsakademi för träningen i måndags.

 

 

Samtidigt beklagade seniora United-spelare att deras lagkamrater hade blivit indragna i en sådan opassande situation.

 

 

De anser att det hade varit bättre att inte involvera sig och istället samla ihop smärtan och frustrationen över att se City fira en sådan viktig vinst och använda det som motivation när lagen möts igen på the Etihad i april.

 

 

Några funderade t.o.m på om Mourinho hade dragit igång bråket för att svetsa samman sin trupp.

 

 

United-managern och City-bossen Pep Guardiola kommer prata offentligt på tisdag för första gången sedan incidenten avslöjades då de håller presskonferenser inför deras respektive matcher. United tar emot Bournemouth medan City reser till Swansea.

 

 

City-spelarna fortsatte med sitt vilda firande i omklädningsrummet efter bråket i tunneln.

 

 

Tunneln på Old Trafford när det stora bråket mellan United och City utbröt i söndagskväll.

• Konfrontationer i tunneln och omklädningsrummen efter derbymatchen

 

 

• City-tränaren Mikel Arteta lämnade stället med blod rinnande i ansiktet

 

 

• FA ber klubbarna om observationer och polisen är redo att agera om det kommer in någon anmälan

   

José Mourinho visar sin frustration i derbymatchen på Old Trafford i söndags. Fotograf: Matt West/BPI/Rex/Shutterstock

 

 

 

 

AV: Daniel Taylor och Jamie Jackson, the Guardian, måndag 11 december, 2017:

 

 

Poliser och publikvärdar var tvungna att separera upp till 20 spelare och medlemmar ur tränarstaben från Manchester United och City efter ett extraordinärt bråk där både flaskor och slag flög och Mikel Arteta, en av Pep Guardiolas assistenter, lämnade stället med blod rinnande i ansiktet.

 

 

Incidenterna har lett till en undersökning från the Football Association, som har bett båda klubbarna om deras observationer efter att ha slagit fast att domaren inte bevittnade vad som hände. Det styrande organet kan komma med sanktioner mot klubbarna och/eller spelar eller folk ur tränarstabarna. Greater Manchester-polisen kommer inleda en utredning om de får in någon anmälan men de kommer inte agera på egen hand. I morse hade de inte fått in någon anmälan från United, City eller något eventuellt offer.

 

 

Artetas ögonbryn skars upp under en livlig sammandrabbning i en smal korridor utanför Citys omklädningsrum och det finns obekräftade rapporter om att en annan medlem av Guardiolas tränarstab behövde medicinsk behandling efter en konfrontation startad av att José Mourinho ska ha sagt till de segerfirande spelarna att sänka musiken.

 

 

Mourinho blev indragen i ett gräl med Ederson, Citys brasilianska målvakt, som stod precis innanför omklädningsrumsdörren och de två började skrika förolämpningar åt varandra på portugisiska. Mourinho ska ha anklagat Ederson för filmning för att få tiden att gå för att sedan byta till engelska och skrika: "You fucking show respect. Who are you?"

 

 

Andra spelare blev involverade och Romelu Lukaku sägs ha varit prominent involverad då konfrontationen eskalerade till något mer allvarligt, en person på plats sade att det påminde om ett pubslagsmål. Tidiga vittnesmål indikerar att det var en mycket mer allvarlig incident än det ökända "Battle of the Buffet" 2004 när Arsenal var motståndare och Sir Alex Ferguson träffades av flygande pizzabitar.

 

 

Det kom även rapporter om att Mourinho träffats av en plastflaska, samt fått mjölk sprutat på sig, men det har inte bekräftats och the Guardian har informerats om att han kom lättvindigt undan trots att han stod i centrum av bråket. När allt hade lugnat ner sig gick Mourinho in i domarrummet för att uttrycka sina klagomål till Michael Oliver gällande incidenten när Ander Herrera varnades för att ha ramlat i en närkamp med Nicolas Otamendi i straffområdet.

 

 

Ederson firar i tunneln efter Manchester Citys vinst. Fotograf: Victoria Haydn/Man City via Getty Images.

 

 

Mourinho dök sedan upp för att göra sina tv-intervjuer och det fanns inga tecken på att han skulle behöva toka av sig. Han gjorde inga referenser till vad som hade hänt under hela sin tid med media.

 

 

Samtidigt blev Arteta undersökt i Citys omklädningsrum efter att ha blivit träffad i kaoset. Uniteds spelare ska ha tyckt att ludet från bortalagets omklädningsrum var provocerande högt och dörren öppnades fler gånger, därför ska Mourinho ha bett dem att visa respekt för det förlorande laget.

 

 

Då konfrontationen eskalerade hamnade Sergio Agüero och Bernardo Silva utanför och fick titta in, detta eftersom de inte var i omklädningsrummet när det började. Men andra City-spelare var helt klart väldigt arga på Mourinhos uppträdande och det faktum att flera spelare, mest notabelt Lukaku, hade involverat sig. Det finns alltid två poliser i Old Trafford-tunneln efter matcherna och till sist kunde de hjälpa till att återställa fred där inne.

 

Mikel Arteta håller för sitt ansikte. Cavendish Press.

 

 

 

 

AV: J. Castro, Á. de Grado y C.M, Marcas hemsida, måndag 11 december, 2017, kl 22.25:

 

Manchester-derbyt slutade med ett opassande tunnelbråk mellan spelare och ledare från båda lagen och det ska ha startat när några från City hånade Zlatan Ibrahimovic.

Några i bortalaget gick snabbt till omklädningsrummet, medan andra spelare och ledare kom in i tunneln och dansade och sjöng.

Medlemmar av Citys tränarpersonal, euforiska efter segern, högg på den svenske anfallaren.

Orden "Ibra, du snackar mycket men de rör dig inte mycket," ska ha hörts.

United tog det som en provokation och från det ögonblicket började ett bråk där åtminstone 20 personer deltog. Plastflaskor kastades i kaoset och smällar delades ut.

Pep Guardiolas lag firade högljutt vinsten, som gör att de leder ligan 11 poäng före United, i omklädningsrummet och då ska Jose Mourinho ha klivit in och bett om mer takt och respekt från gästerna.

 

Men hans ord togs inte emot väl av City-målvakten Ederson, som förstod hans portugisiska... och saker och ting tog ännu en obehaglig vändning.

Förolämpningar, knuffar och ett stort bråk, som inkluderade att Romelu Lukaku kastade en flaska som träffade en medlem ur Citys tränarstab, blev slutsumman av den andra motbjudande incidenten på bara några minuter.

The Football Association har sedan bett båda lagen om deras observationer och sanktioner kan inte uteslutas som ett resultat av det hela.

Man Utd 1

Marcus Rashford 45+1:45

 

 

2 Man City

David Silva 43

Nicolas Otamendi 54

 

Manchester City förtjänade derbyvinsten mot United säger Pep Guardiola - video.

 

 

 

 

AV: Daniel Taylor på Old Trafford, the Guardian, måndag 11 december, 2017:

 

 

För Manchester City var det här inte bara dagen då de deklarerade sig själva som det bästa laget i staden. Det räknas helt klart som mer än det när det nu är ett gap på 11 poäng i toppen av Premier League och laget på andra plats på det hårda sättet just fått lära sig varför Pep Guardiolas lag nu försvinner borta vid horisonten.

 

 

Guardiola och hans spelare ger definitivt intrycket att de har bråttom att avsluta den här säsongens titelrace. Deras målskillnad - som, nästan löjligt, är större än något annat lags antal gjorda mål - har effekten av en poäng till och även om det fortfarande känns löjligt tidigt, med snö på trottoarerna och nästan två tredjedelar av adventskalendern oöppnad, vem kan möjligtvis se en väg tillbaka för Manchester United nu? Det är troligare att gapet kommer fortsätta växa. Det skulle vara kul, för tävlingens skull, om det skulle komma en till twist - men det känns extremt orealistiskt. När det gäller titeln, är den kampen nästan helt säkert avgjord.

 

 

Allt annat vore extraordinärt efter Citys 14:e raka ligavinst och en match som var så ensidig att det finns statistik från första halvlek som visar att José Mourinhos män endast hade 22% av bollinnehavet. Den viktigare detaljen kom i form av målen från David Silva och Nicolás Otamendi som vann det här derbyt, Uniteds mål gjordes emellan dessa av Marcus Rashford, men när var den senaste gången, på deras egen arena, som United hade så lite boll? Enbart det måste ha varit plågsamt för deras supportrar.

 

 

Ironin i det hela är att Mourinhos spelare ändå hade kunnat rädda sig själva. Uniteds manager klagade efter matchen på att Ander Herrera borde ha fått en straff i närkampen med Otamendi, istället för ett gult kort för filmning, och vi fick se ett helt otroligt ögonblick när Romelu Lukaku smashade ett skott från nära håll rakt i Edersons ansikte och inhopparen Juan Matas skott träffade också rakt på målvakten på returen. Men dagarna är förbi då Sir Alex Ferguson brukade skryta om att inget annat lag gjorde fler sena mål. Faktum är att mycket har förändrats på Old Trafford om man tittar på matchbilden igår och skillnaden i inställning mellan de två lagen.

 

 

Publiken här gillar kanske fortfarande att sjunga om "football taught by Matt Busby", men då Citys spelare jobbade ihop deras komplicerade passningsmönster hördes ett annat ledmotiv.

 

 

Första gången "Park the bus, Man United" hördes från bortasektionen var efter 15 spelade minuter. Nästa sång, med svordomen bortplockad, frågade huruvida hemmalaget var "scared". Strax efter det hördes olés från bortafansen. Ok, statistiken för bollinnehav ger inga bonuspoäng men det var ändå uppseendeväckande att se hur ett lag tog hand om bollen och det andra inte gjorde det. När det blåstes av för halvtidspaus hade City slagit fler än fyra gånger så många passningar, 334 mot 78, än hemmalaget. Totalt hade City 65% av bollinnehavet mot ett lag som tidigare bara släppt in ett ligamål på hemmaplan.

 

 

Guardiola avslutade matchen med Silva opererande som Citys mest framskjutne spelare. Ligaledarna blev av med sin kapten, Vincent Kompany, p.g.a skada i halvtid och spelade under en period experimenterande med Fernandinho som mittback. Sergio Agüero, en av Premier League-erans bästa anfallare, behövdes inte på planen under en enda minut. Och ändå hittade bortalaget ett sätt att spela ut, passa bort och göra fler mål än sina motståndare. Guardiola summerade det hela kortfattat: "Förra säsongen var det samma sak. Vi vann för att vi var bättre. Vi var bättre på alla områden."

 

 

Den enda möjliga kritiken, om vi ska vara petiga, var att Gabriel Jesus gav Mourinho möjligheten att referera tillbaka till sitt påstående innan matchen om att Citys spelare (inte så att hans spelare någonsin skulle göra det, såklart) filmar för ofta. Jesus, uttagen framför Agüero, borde också ha varnats för en av dessa taktiska foular som Mourinho hade flaggat för. Men till sist och syvende är det så att City inte behövde ta till någon lömsk taktik för att visa upp deras överlägsenhet.

 

 

De kunde absolut känna sig arga på att det bara vara oavgjort i halvtid. Silvas mål kom i den 42:a minuten men det var en dålig bedömning av Fabian Delph som gav Rashford chansen att kvittera. Delph blev ställd när Otamendi inte kunde möta Marcos Rojos inlägg. Rashford var blixtsnabbt på den tappade bollen och sköt den diagonalt förbi Ederson.

 

 

Det målet kom två minuter in på övertiden av den första halvleken och satte upp en andra halvlek där United åtminstone verkade komma ihåg att det var de som var hemmalaget. City hade en experimentell fyrbackslinje, alltid något ömtålig för inlägg från de breda områdena, men samma sak skulle även kunna sägas om hemmalaget och problemet är, kanske, att när så många offensiva spelare ska hjälpa till defensivt så sker det misstag.

 

 

I den 54:e minuten lyfte Silva in en frispark i straffområdet och Lukaku skickade ut sin fot för att slå bort bollen. Försöket till rensning träffade lagkamraten Chris Smalling och bollen föll inbjudande till Otamendi som kunde volleyskjuta den förbi David de Gea från insidan av målområdet.

 

 

Efter all Citys snabba, flytande, passa-dem-till-döds-fotboll, var det ett sjabbigt, slumpartat sätt att näta på och samma sak gällde när Silva inledde målskyttet tidigare i matchen. Kevin De Bruyne slog in en hörna från höger och bollen dunsade mot den oturlige Lukaku innan den hamnade hos Silva som kunde skjuta in den från nära håll. "Två skamliga mål," klagade Mourinho. Och City marscherade obevekligt vidare, i väntan på att bli mästare innan vi ens har nått julafton.

 

Vi har redan varit igång med matcher två gånger i veckan sedan mitten av november och nu fortsätter det så genom december och en bit in i janauri, så nu är det bara att bita ihop, kavla upp ärmarna och gå in och gnugga och, framförallt, kan man passa på att visa att man är "värd" lönen man får insatt varje vecka som professionell fotbollsspelare i Manchester United. Med tanke på Citys försprång på åtta poäng så finns det inte särskilt stora marginaler för några felsteg. Jag säger inte att ligan avgörs nu, men det är en väldigt viktig del av säsongen och inte läge att ge rivalerna några fördelar. Efter dagens och nästa söndags matcher för United ska det (förhoppningsvis) bli intressant att se hur vi ligger till.

 

 

 

 

The BERB

Lång och intressant intervju med Dimitar Berbatov:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/12/01/11498015-livet-i-spurs-man-united-och-mer-dimitar-berbatov-pratar-med-espn-fc/

 

 

 

Danny Taylor briljerar (igen och igen)

DT om svårigheterna för ungtupparna i engelsk fotboll:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/12/01/11498011-fotbollen-staller-ut-for-manga-hinder-i-vagen-for-ungtuppar-som-phil-foden/

DT om City:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/12/01/11498013-manchester-city-ger-fler-an-bara-united-angest/

 

 

Watford (b)

Jag ska erkänna att jag absolut inte var optimistisk inför den här matchen, det gör ju såklart det hela ännu skönare när gubbarna går ut och presterar. Det blev onödigt spännande i slutet, men vi redde ut det och kunde ta med tre poäng hem från en ganska svår bortamatch.

Ni som har hängt med och läst min skit genom åren vet att jag inte haft mycket till övers för Ashley Young. Hans filmningar och undermåliga spel störde mig oerhört mycket. Men han är också beviset på att man kan ändra åsikt om en spelare till det bättre, även efter det att de har fyllt 30 år.

Han är en bra fotbollsspelare. Ingen riktig ytterback, men det faktum att han kan göra ett halvhyfsat jobb på en position som inte är hans naturliga säger en hel del. Talangfull, jobbar hårt och en bra atlet. Och vilka mål han gjorde i tisdags, riktigt hög klass på båda de fullträffarna!

Var kul att se att Lindelöf fortsatte på den inslagna vägen efter den fina insatsen mot skatorna. Hans huvudsakliga motståndare, Richarlison, har lurat många skickliga spelare den här säsongen, men västeråsaren hade honom i sin ficka i princip under hela matchen. Borta var även det där svårbeskrivliga "darret" där det, så fort han närmar sig bollen, känns som att en katastrof väntar. Varken Jones eller Bailly är tillgängliga ikväll heller, så svensken lär få fortsätta i backlinjen, förhoppningsvis som han spelat mot Newcastle och Watford.

 

Det är underbart att se Martial avsluta med så härligt självförtroende när han får lägena, Rashfords snabbhet får mig att kippa efter andan och skillnaden mellan Matić och Herrera är direkt smärtsam.

Många gnäller på Store Rom och visst, han har fått lägen där han skulle ha gjort mål och efter den briljanta inledningen, där han bara avfyrade på allt som kom i hans väg, har han haft uppenbara svårigheter framför målet på sistone och tvekat. Men han kommer att göra många fler mål för oss och det som är skönt att se är hans arbetsinsatser, att han aldrig gömmer sig (som armeniern) och att han faktiskt ligger bakom många av våra mål, jag gillar honom skarpt.

Tillbaka en snabbis till Herrera dock. Precis som jag skrev tidigare så är skillnaden mellan honom och serben smärtsam, vilket blev oerhört tydligt i tisdags. Han förlorar bollen, spelar den hemåt och/eller i sidled hela tiden. Sen stör jag mig oerhört mycket på att han springer runt och pekar och försöker se upptagen ut, medan han gör absolut ingen nytta överhuvudtaget. Han hoppar ur tacklingar och agerar i allmänhet som ett litet skithus. Jag gillade honom när han kom, hade höga förväntningar och lurades nog med lite i början, men nu känns det mesta skit runt honom. Sen kan han fortfarande blixtra till och gå in och göra ett bra jobb, men det är väldigt länge mellan de matcherna där det händer. Om inte Matić kan spela ikväll, hoppas jag att han kan gräva fram en bra prestation igen, men jag håller inte andan.

Men efter en så skön seger ska jag inte fastna i de negativa aspekterna, jag älskar det när United vädrar blod och siktar in sig på motståndarnas strupe, vilket var fallet i tisdags och en del av det offensiva spelet var underbart att skåda.

Ni vet även att jag inte är något större fan av Jesse Lingard. Men herregud, när han nätar, då är det ofta riktiga fräsare. Om man inte kände till honom och t. ex tittade på den här videon...

... då skulle man ju lätt kunna få för sig att han var en världsklasspelare. Det är han inte, men en rejäl dunk i ryggen ska han ha för prestationen han gjorde mot Watford. Jag tänkte bara "passa, passa, innan någon tar bollen av dig". Men det gjorde han ju, tack och lov, inte.

Sen vore han ju inte Jesse Lingard om han inte skulle försämra hela känslan av upprymd glädje efter målet genom att göra ännu en korkad målgest. Men ok, i tisdags kunde jag leva med den, för då var jag ute i köket och jublade och slapp se den i realtid.

Han har efteråt gått ut på sociala medier och förklarat den såhär (*suuuck*):

 

Tydligen är det en textrad från den amerikanska rap-artisten Young Thug's låt "Mink Flow" och albumet pryds tydligen av en grön orm, vilket ska förklara Lingards gest, nej, fråga mig inte.

Jävligt snyggt var det i alla fall (målet!) och han visade prov på skicklighet i utförandet, kan han göra det lite oftare så kan jag nog kanske börja ändra min inställning till honom också, men jag antar att han nu kommer återgå till sitt normala jag igen, det där han inte har något i en United-tröja att göra.

Förväntar mig nästan att se Mourinho köra den här i mittcirkeln nästa gång vi gör fyra mål:

 

 

Pogbas målgest v Newcastle

När jag såg den var jag mest glad för att han krönte sin fina insats med ett mål. Men sen funderade jag lite och det första som dök upp var inte något positivt. Jag är ofta cynisk, inte minst när det handlar om den moderna fotbollen och de som befolkar den. Jag tänkte nämligen tillbaka på tiden då Ronaldo "tvingades" kvar i United en säsong till och Sepp Blatter pratade om "slaveri" och portugisen höll med. Det hade ju varit intressant att höra och se Blatter och Ronnie hålla ett föredrag på temat för några släktingar till de människor som hämtades från Afrika och färdades över havet till söderns bomullsfält i USA. Fanns säkert riktigt många likheter att ta upp där..

Så min första tanke var att fransmannen nu plötsligt kände sig illa behandlad av United och ville symbolisera det med sin gest. Att han kände sig som en fånge som helst inte vill vara här. Men det visade sig faktiskt, ganska förvånande, om jag ska vara ärlig, att det INTE handlade om honom, utan han satte faktiskt ljuset på en fruktansvärd tragedi som utspelar sig nu, framför våra ögon, i slutet av år 2017!

 

 

Samuel Luckhurst på MEN hade mer information:

"Pogba tillägnar sitt mål till de som 'lider av slaveriet i Libyen'."

 

På sitt Instagram skrev Pogba:

 

"Samtidigt som jag är väldigt glad över att vara tillbaka, går mina böner till de som lider av slaveriet i Libyen. Må Allah vara vid er sida och må dessa grymheter få ett slut!"

Jag hann också tänka att kanske var Pogba ett stort fan av Bob Mugabe, men jag hade väldigt fel även där och blev faktiskt lite positivt överraskad.

Här kan ni läsa lite mer om den vidriga slavhandeln i Libyen. Jag har hört mycket om den på nyheterna och sett artiklar om vidrigheterna som pågår där, men ingenstans pratar man om NATOS slakt där nere som ledde fram till den här misären, undrar varför...

 

 

Andrummets pris – slavauktioner

 

 

CNN bekräftar att flyktingar som strandat i Libyen säljs som slavar

   

Nyhetskanalen har verifierat att klippet från en slavauktion i Libyen är äkta. Samtidigt har deras reportrar bevistat en annan auktion där 12 män från Nigeria säljs.

Foto: CNN

 

 

 

AV: Martin Aagård, Aftonbladet kultur, onsdag 15 november, 2017:

 

I dag kan nyhetskanalen CNN visa bilder från två slavauktioner i Libyen.

Det är de första bevisen på rykten som länge florerat i libyska flyktingläger – att flyktingar som strandat på väg till Europa säljs som slavar för att reglera skulder till smugglarna.

”Stora, starka pojkar. Till jordbruksarbete.” säger en röst samtidigt som en hand läggs på en mans axel. Mannen är i tjugoårsåldern och kommer från Nigeria.

Klippet som filmats med en mobiltelefon har hamnat hos CNN som lyckats verifiera att det tagits på en riktig slavauktion.

Slutbudet på den nigerianske mannen blir 400 amerikanska dollar.

 

Under förevändningen att hon letar efter en försvunnen person har även CNN:s reporter Nima Elbagir lyckats besöka en auktion där tolv män från Nigeria säljs som slavar. Männen kallas för ”varorna” och allt är över väldigt fort. Efteråt vägrar både försäljaren och de traumatiserade männen att prata med reportern.

Enligt CNN genomförs åtminstone ett par liknande auktioner varje månad.

Efter att ha sett nyhetskanalens filmer har de FN-stödda libyska myndigheterna lovat att undersöka anklagelserna. Frågan är vad de har för möjligheter att stoppa verksamheten. Den svaga regeringen kontrollerar bara delar av landet som efter USA:s invasion 2011 försattes i ett inbördeskrig där bland andra IS, tuareger och den förra armén slåss om inflytande.

 

CNN konstaterar att auktionerna är en konsekvens av att flyktingrutten över Medelhavet stängts. Hittills i år har 2 750 personer dött under försöken att resa till Europa, men de senaste månaderna har allt färre lyckats ta sig ut i båtarna.

Den libyska kustbevakningen blockerar vägen och europeiska insatser för att bekämpa flyktingsmugglingen har lett till att allt fler flyktingar fastnar i brutala läger där situationen nu blivit kritisk. Tiotusentals strömmar in i landet varje år via den södra öknen. Ofta har de sålt allt de äger för att finansiera resan. När de inte kommer vidare blir de till slut gisslan hos smugglarna.

 

Europa och Sverige fick sitt andrum när rutten över Medelhavet stängdes av. Den som inte förstod att det skulle komma till ett högt mänskligt pris är mer än lovligt naiv.

 

 

Transfer tissel tassel

Jag är bara glad så länge David De Gea är Man Uniteds målvakt, för man har väl inombords accepterat att han en dag kommer återvända till sitt hemland och bli den sista pusselbiten i det där ganska imponerande Real Madrid-laget. Men de senaste dagarna har det kommit riktigt intressanta viskningar från den iberiska halvön. Om de stämmer vet jag inte, förmodligen inte, men man måste ju tillåta sig att drömma lite ibland.

Will Griffee, MailOnline, torsdag 30/11, 2017:

 

 

Torsdagens framsida av Marca fokuserade på Real Madrids intresse för målvakten Kepa Arrizabagala.

 

Real Madrid förbereder sig på att betala Athletic Bilbao £17 miljoner (202,9m kr) för att utlösa utköpsklausulen för den högt rankade målvakten Kepa Arrizabalaga.

 

 

Enligt den spanska tidningen Marca är de spanska mästarna redo att köpa skottstopparen i januari.

 

 

Arrizabalagas nuvarande kontrakt på San Mames går ut i sommar men Real är villiga att accelerera en affär.

 

 

Marca hade nyheten på framsidan av dagens tidning och rubriken sade: "Madrid vill ha Kepa."

 

Den 23-åriga målvakten har ett spirande rykte och är tvåa bakom David de Gea i det spanska landslaget.

 

 

Han höll nollan i en träningslandskamp mot Costa Rica för La Roja i sin debut och förväntas komma att ersätta Keylor Navas på Bernabeu om han slutför flytten.

 

 

Om Zinedine Zidanes lag slutför affären för Arrizabalaga lär det innebära slutet på deras långvariga intresse för de Gea efter flera försök att köpa målvakten från Manchester United.

 

 

Reals målvaktstränare Luis Llopis jobbade med Arrizabalaga i Bilbao, vilket kan visa sig bli en annan avgörande faktor i flytten,

 

Som av en en tillfällighet gästar Zidanes mannar San Mames på lördag, men de lär inte få se deras transfermåltavla spela då eftersom han inte förväntas hinna komma tillbaka från en mindre skada i tid för den matchen.

Och enligt Fermín de la Calle på den spanska tidningen El Confidencial så senast Florentino Pérez gjorde ett försök att köpa De Gea via Jorge Mendes ska United-stjärnan ha sagt följande till stjärnagenten: "Real Madrid? Jag är målvakt för Manchester United och Spanien. Vad mer kan jag begära?"

Vidare förklarar han att De Gea är bekväm i Manchester, "där han kan gå och se sina favoritbands konserter utan att bli dränkt i paparazzifotografer, han kan gå ut utan att bli noterad". Dessutom känner han att både klubben och fansen litar fullt ut på honom.

   

Luke Shaw såg inte jätteglad ut när han rullade in (i bilen) till Carrington igår morse i sin Range Rover Overfinch för £100,000 (1,2m kr).

Både The Sun och The Mirror rapporterade i torsdags att Newcastle har hört sig för om möjligheterna att ta in Shaw på lån i januari, men United vill bara sälja permanent, för £20m (241,6m kr).

Skulle bli en bra flytt för honom om det blir av, finns många Greggs i Newcastle.

Sun:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/12/01/11498009-newcastle-har-gjort-forfragningar-gallande-manchester-united-stjarnan-luke-shaw-men-de-blev-avskrackta-av-prislappen-pa-20m-238-7m-kr/

 

Mirror:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/12/01/11498010-luke-shaw-kan-lamna-manchester-united-for-20-miljoner-238-7m-kr-da-jose-mourinho-presenterar-priset-for-att-salja-newcastles-transfermaltavla/

 

 

Luke Shaw, vältränad som en slaktares hund!

På tal om Luke Shaw så kan jag tänka mig en och annan som satte smörgåsen i fel strupe när de läste detta:

The Sun, onsdag 29/11:

 

LUKE SHAW har förvandlat sig själv till den mest vältränade spelaren i Manchester United.

 

 

Mannen som en gång i tiden hånades av Jose Mourinho för att vara ur fysisk form toppar nu rankingen gällande den totala fysiska kärnformen.

 

 

Shaw och Antonio Valencia har dykt upp som delade ettor i de regelbundna testerna på träningsbasen Carrington.

 

 

Och det kommer skaka om många som har hånat United-vänsterbacken för hans satta kroppsbyggnad.

 

 

En insider på Carrington avslöjade följande: "Luke och Antonio är de bäst när det handlar om faktisk uthållighet.

 

 

"Zlatan Ibrahimovic och Paul Pogba är kanske de starkaste när det gäller deras självklara storlek och fysikalitet, men Luke rankas mycket högre när det gäller den totala fysiska statusen."

 

Men för mig känns den artikeln väldigt väl tajmad om vi försöker göra oss av med honom i januari. Jag menar vi måste ju ha något positivt att peka på till den potentiella köparen. Kan dessutom tänka mig att United vill få igenom en affär så snabbt som möjligt, innan lilla Luke slår sig ner vid julbordet och totalsabbar den fina fysiska statusen igen.

Är dessutom säker på att Luke kör med minst tre chokladkalendrar under nedräkningen till julafton och en sån här:

   

 

Samtidigt dyker den hyfsat seriöse och insatte James Ducker på The Telegraph upp med den här artikeln:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/12/02/11498150-manchester-united-pa-jakt-efter-nya-ytterbackar-da-jose-mourinho-forbereder-sig-pa-en-defensiv-oversyn/

 

 

Ännu en stolt dag i Uniteds historia...

Då har vi fått uppleva ännu en stolt dag i klubbens historia. Hur i helvete kan Arnold sova om nätterna när han bara fortsätter att komma ut med så mycket skit ur käften hela tiden? Jag kom just på svaret, han sover ju på en madrass stoppad med pundsedlar.

 

20 november, 2017 (Xinhua) -- Manchester United och kaffemärket Melitta har annonserat ett flerårigt partnerskap som innebär att varumärket blir klubbens första officiella kaffepartner, detta annonserade den engelska Premier League-klubben på måndagen.

Melitta, en del av familjen som ägs av Melitta Group kommer bli klubbens exklusiva kaffepartner i Europa och partnerskapet täcker Storbritannien, Irland och Tyskland.

Som en del av avtalet kommer fler än 200 fullt utrustade Melitta-kaffemaskiner att installeras i de Exekutiva klubboxarna och mottagningsområdena runt Old Trafford. Då det konsumeras runt 6,000 kg kaffe varje säsong kommer den berömda arenan att utgöra en perfekt bakgrund för Melitta att demonstrera sin förmåga i när det gäller att tillhandahålla kvalitetskaffeprodukter till en masspublik.

Manchester Uniteds Group Managing Director, Richard Arnold, sade: "Precis som Manchester United är Melitta stöpt i historia. Den familjedrivna affärsverksamheten etablerades för mer än 100 år sedan och byggdes på grundarnas uppfinning av kaffefiltret, ett traditionellt sätt att göra kaffe på som fortfarande används i hem, på restauranger och kontor över hela världen idag.

"Vi är stolta över att bli partners med det här välkända namnet och ser fram emot att arbeta med Melitta för att ytterligare förbättra upplevelsen för de hundratusentals besökare vi välkomnar till Old Trafford varje säsong."

 

 

Rooney

Everton v West Ham beskrevs på förhand av Viasat som "det stora ångestmötet" och det kan man ju förstå, inget av lagen har ju direkt rosat marknaden och West Ham har dessutom plockat in Stackars David Moyes som "frälsare".

Jag kritiserar ofta Wayne Rooney och med tanke på hur tyst det har varit från de som blev ledsna på mig för det i somras och berättade att vi minsann kommer sakna honom och att han kommer ta Everton till nya höjder, så får man kanske anta att det till sist sjunkit in där också. Sen är han såklart fortfarande kapabel till bra saker på en fotbollsplan, men inte med den regelbundenhet som krävs och jag skulle inte bli förvånad om han firade sitt hat-trick senast rejält, vilket kan komma att sätta sina spår nu i helgen.

Målet från halva plan var riktigt bra gjort, det är jag den första att erkänna. Men jag kommer inte ifrån tanken på att antingen är West Ham sämre än jag trodde, eller så hatar scousern verkligen Moyes och fick den där extra lilla tändvätskan av det faktum att skotten numera leder laget från östra London, ett lag som gått från att vara ren hundskit till att nu vara Moyesskit.

 

 

City

När jag först såg detta undrade jag vad i helvete det underliga, skalliga ollonet höll på med:

https://twitter.com/kieranbeckles/status/935991739126390784

Men det var bara Kuken från Katalonien som agerade kukhuvud igen.

Pep till BBC:

 

"Jag sade till Nathan Redmond hur bra han är på slutet. Southampton har några supertalangfulla spelare, Redmond är så bra en mot en. Men de ville inte spela, de maskade från den nionde minuten. Jag ville bara att de skulle spela."

Vilket jävla skithus han är. Redmond borde ha skallat honom, den nedlåtande, rikta-kameran-mot-mig-grisen. Mourinho låter lite paranoid ibland, men om han hade gjort så där hade han garanterat dömts av FA dagen efter och förmodligen inte varit tillbaka på avbytarbänken förrän runt påsk nästa år. Detta medan biljardbollshuvudet förmodligen kommer få ett pris för god sportsmannaanda för det, p.g.a hans osjälviska uppmuntran av en motståndarspelare. Vilken jävla analsäck.

Nathan Redmond:

 

"Guardiola kommenterade mina kvaliteter som ung engelsk spelare och att han ville att jag skulle attackera hans lag mer under matchen, på ett liknande sätt som förra säsongen.

 

 

"Jag sade till honom att jag gjorde vad min manager hade bett mig att göra i matchen. Det är allt. Inget mer, inget mindre. Inget negativt eller stötande sades till mig av Pep och det är det som gör honom till en av de bästa managerna i världsfotbollen."

Snyggt av Redmond att han kommer ut och säger det här efter att the Sun påstod att Guardiola kallat honom "a wanker", men vilken jävla kuk Guardiola är.

De sitter fast och kryssar mot ett lag som är defensivt starka och resoluta, så han försöker manipulera deras unga spelare till att attackera mer för att ge sitt lag en fördel. Jag menar vem fan tror han att han är, berättar för spelare från andra lag hur de bör spela mot City. Det har ingenting överhuvudtaget med dig att göra din jävla se-på-mig-hyena!

Det ser ju onekligen ut att bli riktigt tufft att komma ifatt dem, men om vi kan klara av det och sätta lite riktig press på Skalle-Per så kommer han snart att bäras ut i en tvångströja av herrar i vita rockar.

Två gånger i rad nu hade de kunnat tappa poäng och om det inte varit för de sena målen så hade det bara skiljt fyra poäng mellan oss och dem. Men samtidigt så är det självklart en styrka att kunna ta full pott trots att spelet hackar. Men hellre att de får kriga för det än att de bara viftar bort motståndarna med 4, 5-0 segrar.

 

 

Class of 92

Jag har tidigare skrivit om hur några av spelarna i Class of '92 är med och river gamla klassiska Manchester-byggnader, för att ersätta det med skit av stål och glas. Dessutom har de rejäl ekonomisk backning, inte minst av affärskumpanen från Singapore, den genomhederlige Peter Lim. Han är bl. a med och pumpar in deg i Salford City, är majoritetsägare i Valencia (där G Neville provade på manageryrket) och äger en andel i Hotel Football.

Nu är han tydligen i England för nyligen lade knähunden Phil Neville upp följande bild på sitt Instagram-konto:

   

Det enda av underhållningsvärde på den bilden är ju Jamie Carraghers (23_carra) kommentar, som tyvärr är helt sann.

 

 

 

Vad är det som händer med medias älsklingar Spurs?!

Och jag som trodde att Tottenham var det bästa som hänt oss sedan man började skiva upp bröd och sälja i påsar. Nu ligger de åtta poäng efter oss och 16 efter City!

Vet inte hur många hyllningsartiklar jag scrollat förbi om Pochettino som fotbollens motsvarighet till Viktor Tichonov. Well, inte riktigt, i år (heller), kanske...

 

Sist åkte de på pisk mot Leicester och i Leicester spelar ju som vi vet Jamie Vardy. Jag vet inte om ni känner till hans fru, Rebakah Vardy. Om inte så ser ni henne här tillsammans med sin man:

   

Hon är lite av en B-kändis i England och figurerar i en del tv-program och lyfts gärna fram i tabloiderna när hon är på semester och glider runt på någon strand i bikini. En gång ammade hon dessutom en av sina ungar samtidigt som hon sminkades och fick håret fixat av några stylister, något som hon, såklart, valde att basunera ut på sociala medier. För det hyllades hon för sin förmåga att göra så mycket samtidigt och ändå tänka på sitt barn.

Just nu befinner hon sig på andra sidan jorden och är med i den engelska freakshowen "I'm a Celebrity Get Me Out of Here". Det är lite som Robinson, typ, fast, vilket namnet nästan avslöjar, för folk som på något sätt redan kan kalla sig kändisar.

Här kan ni se ett snabbt klipp därifrån med henne och överstegrisen Boris Johnsons pappa, Stanley, i det så kallade "Hell Hole":

Anledningen till att jag berättar detta är att under själva matchen sjöng Tottenhams fans att fru Vardy blev "fucked in the jungle":

Men sen gjorde herr Vardy ett snyggt mål som fick tyst på dem och det var just den sången som fick Vardy att fira lite extra, precis framför Spurs-fansen.

Tillbaka till medias älsklingar nu igen. Den 28:e oktober slog vi Spurs hemma på Old Trafford, vilket de sedan följde upp den 1:a november med att spöa Real Madrid hemma med 3-1. Det hyllades som ett underverk och vägen mot ligatiteln och slutseger i CL låg i princip helt öppen därifrån.

Men sen har det kommit grus i maskineriet och på de tre senaste matcherna, mot Arsenal (b), West Bromwich (h) och Leicester (b) har dessa giganter mäktat med att ta en enda poäng. Premier League har aldrig avgjorts i slutet av november, eller i början av december, men ska det här bli Spurs säsong så lär de börja leva upp till alla medias ibland ofattbara hyllningar och det pronto.

 

 

"Nya" managers i PL

Så, jag noterar att Everton och West Brom satsar på lite nytt, fräscht managerblod. De blåa scouserna plockar in Sam Allardyce, medan Albion valde Alan Pardew...

 

 

Inte konstigt att de aldrig får fram nya, unga, skickliga managers på toppnivån i det där landet. Det handlar bara om att kalla in gamlingar som ska rädda skitklubbar från nedflyttning med antifotboll och sina feta trynen i tråget. Ta er en snabb titt på den här lilla statistikpärlan till exempel:

 

Senaste 12 åren: Palace: Pulis, Pardew, Allardyce, Hodgson WBA: Hodgson, Pulis, Pardew West Ham: Pardew, Allardyce, Moyes Newcastle: Allardyce, Pardew Everton: Moyes, Allardyce Fulham: Hodgson, Hughes Sunderland: Allardyce, Moyes Stoke: Pulis, Hughes Blackburn: Hughes, Allardyce