Ännu en intressant intervju med Mourinho

The Times har verkligen kavlat upp ärmarna när det gäller att få exklusiva intervjuer med José Mourinho. I förra veckan fick Oliver Kay snacka med portugisen då han tog lite bilder på sin Hublot-klocka:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/09/06/11475548-intervju-med-jos-mourinho-romelu-lukaku-skulle-nu-vara-vard-150m-1-64-miljarder-kr-neymar-andrade-allt/

Och igår var det mannen som kanske har bäst koll på Mourinho i den brittiska presskåren, Duncan Castles, på Sunday Times tur (denna intervju genomförd på Carrington):

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/09/11/11477200-intervju-med-jose-mourinho-united-hade-stannat-i-tiden-det-skedde-ingen-evolution/

Stoke borta

Jag tyckte vi spelade helt ok och förtjänade att vinna. Räddningen De Gea gjorde när vi ledde med 2-1 förtjänade ett bättre öde på den efterföljande hörnan. När Choupo-Moting skallade in bollen såg vi något vi har sett förr, Phil Jones halka och därmed missa sin markering, som i sin tur nickade dit bollen. Sen tyckte jag inte man kände igen Bailly riktigt, men han är, för en försvarare, fortfarande ung och kan förlåtas att han ibland tjurrusar och går bort sig. Ofta reder han ut det tack vare sin snabbhet, men mot betydligt bättre motstånd kan han få det tufft. Även om vi inte belägrade deras mål så kändes vi som det hetare laget efter den sista kvitteringen och vi kunde mycket väl ha fått in ett 3-2-mål, inte minst på Store Röde Romelus styrning, eller när Kurt Zouma nickade mot eget mål på övertid. Även om jag inte är alltför missnöjd med kryss på Bet365 Stadium så var det skönt att höra Mourinho säga att "det här var inte resultatet vi kom hit för" och Matić ge eko åt det då han pratade om att mycket var positivt, men att vi måste vinna sådana här matcher. Lite annan inställning än under mardrömsåren med Moyes och Van Gaalen. Vidare så tror jag att vi inte kommer få se många lag, inte bland topplagen heller, som bara åker till Stoke och plöjer ner dem i gräsmattan. Nu ser man fram emot morgondagen!

Får väl bara avslutningsvis konstatera att Martials behandling av Diouf var... brutal!

Van Gaalen är upprörd (och "glömsk")

Så kom det då. Van Gaalens första offentliga kommentarer om avslutet med United. Att Eddy Woodward kunde ha skött det snyggare, det finns det väl ingen som tvivlar på? Men den gode Louis "glömmer" väldigt passande några saker i det hela. Här har ni pannlockens egna ord i the Mirror:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/09/11/11477199-exklusivt-manchester-united-satte-mitt-huvud-i-en-snara-louis-van-gaal-sagar-sin-gamla-klubb-for-att-de-sparkade-honom/

Apropå den gamla haschtomten med sin filosofi noterar jag att LVG:s riktiga namn är det ödesdigra Aloysius Paulus van Gaal. "Aloysius" betyder "berömmelse i krig" på gammal tyska. Och "Paulus" var ju den tyska generalen (Friedrich Wilhelm Ernst) Paulus (bilden här under), som fann berömmelse i krig genom att förlora vid Stalingrad (och således andra världskriget).

Dessutom var general Paulus en man som gillade kartor och statistik, ofta kritiserad efter kriget för att inte ha agerat utan tänkt för mycket på planer och haft för många möten gällande dessa planer..... hmmm, låter bekant!

I Mirror-artikeln säger LvG: "Plötsligt var Mourinho arbetslös efter ett och ett halvt år av mitt kontrakt och jag visste att United ville ha honom en dag." Så, Louie, kan du inte påminna oss om hur ditt United-lag presterade då? Du placerade ditt eget huvud i snaran genom att vara pisskass och lyckas med konststycket att ta oss BAKÅT framgångsmässigt.

Dessutom har det kommit fram att den dumma fan i princip var framme vid ett fullständigt sammanbrott efter att Stoke besegrade oss med 2-0 på Annandagen 2015. Ledningen var i princip tvungen att tvinga honom att fortsätta efter det. Och den "uppvisningen" glömmer jag aldrig, vet inte om jag någonsin tidigare varit så tacksam för att Jägermeister finns.

Förutom detta så gnäller han om att United rörde sig mot hans efterträdare medan han fortfarande hade jobbet och stod under ett kontrakt. Mmm, Louis: precis som Stackars David gjorde, när du i hemlighet träffade Uniteds representanter under våren 2014!

Det här med antal dagar...

I onsdags var det 10,000 dagar sedan Liverpool senast vann ligan. Det borde ge lite perspektiv även till de mest störda varelserna som stöttar den klubben. Men just idag har de kanske lite annat att fundera på. Ser att många av dem bara nöjer sig med att slå fast att det var kört efter utvisningen på Mané. Vet inte om jag håller med riktigt om det, så länge man bara ligger under med 1-0 så är man alltid med. Jag kan väl bara slå fast att jag inte hade varit stolt över mitt lag om vi hade kapitulerat som den kameramjölkande tyskens gäng gjorde. Jadå, jag minns när City slaktade oss med 6-1, efter att Jonny Evans blivit utvisad och ja, jag skämdes då. Detsamma gäller såklart inte när det är tidningarnas gullpojkar vi pratar om, då ser man till att skapa en debatt om huruvida det var rött kort eller inte på Mané och oj vad upprörda scouserna var på sociala medier igår, efter Newcastle-yttern Matt Ritchies höga spark, passar dem helt perfekt!

Samtidigt såg jag någonstans att det på fredag (15/9) är 100 dagar kvar till julafton (nästan så man känner lite stress redan, ska de inte börja med julskyltningarna snart?).

Och imorgon (12/9) ska United äntligen spela Champions League-fotboll igen. Även om det inte är alltför länge sedan vi var med där så känns det så, mycket p.g.a att vi tidigare i princip alltid var kvalificerade till den turneringen, medan det blivit mer sparsamt med det under de senaste åren.

När United, med Victor Lindelöf och Chris Smalling som mittbackspar, kliver ut på Old Trafford imorgon kväll för att ta sig an FC Basel, är det faktiskt 644 dagar sedan vi sist spelade i CL.

Det var den 8:e december, 2015, på Volkswagen Arena, mot VfL Wolfsburg. Ett Wolfsburg som innehöll spelare som Dante, Schürrle och Draxler. Förutsättningarna var att vi skulle gå vidare till slutspelet om vi besegrade tyskarna, eller matchade PSV Eindhovens resultat mot CSKA Moksva. Vi vet alla hur det slutade.

Två gånger under de sista 15 minuterna trodde United att vi var vidare på holländarnas bekostnad. CSKA ledde med 1-0 i Eindhoven medan United låg under, innan både PSV och United kvitterade i sina respektive matcher. Men sena mål för Wolfsburg och PSV, som vann med 2-1, slog ut Van Gaalens lag till Europa League-slutspelet.

Jag vet inte om ni orkar se det igen, men såhär gick det till:

I Europa League slog vi i alla fall ut danska Midtjylland (Rashford!) med totalt 6-3, innan vi skämde ut oss mot scouserna och haltade ut ur Europa helt med totalt 1-3 i arslet.

På tal om Jürgens jubelidioter så har det faktiskt gått ännu längre sedan de förärade CL med sin närvaro. Med tanke på hur många av deras s.k fans resonerar så skulle man ju kunna tro att de var givna varje säsong och mer eller mindre prenumererade på semifinaler och finaler, riktigt så är det inte. När de tar sig an Sevilla (fina minnen från deras senaste möte) på onsdag har det nämligen gått 1,009 dagar sedan deras senaste match i turneringen.

Då, den 9:e december 2014, spelade de 1-1 hemma mot Basel och tog sig inte vidare från en grupp bestående av schweizarna, Real Madrid och Ludogorets.

Chelseas fans förnekar sig inte

Chelseas fans har en historia som är ganska full av rasism. På 70- och 80-talet försökte nazisterna (eller för att använda en mer Sverigevänlig vokabulär: invandringskritisk) i Combat 18 infiltrera fotbollsläktarna i England. Visst fan fanns det dårar som tillhörde den skiten på Stretford End också, men de flesta åkte ut med några resoluta knytnävar på snoken. Men klubbens uppträdande när supersuggan John Terry rasistiskt hånade Anton Ferdinand är väl inte heller något att vara stolt över.

Och nu är det dags igen.

Ni känner säkert till historien runt Tottenham och deras supportrar. Klubben kommer från ett område i London där det historiskt sett bott många judar och många av klubbens fans är också judar. Därför har en hel del grottmänniskor som hejar på andra lag sjungit antisemitiskt om detta då deras lag mött Spurs. Arsenals fans, som ofta målas upp som sofistikerade och intelligenta, fråga mig inte varför, har t. ex ofta gjort pysljud i derbyna, som en referens till gasduscharna som nazisterna slängde in judarna i under andra världskriget.

Som ett svar på detta började Tottenhams fans att kalla sig "Yid Army" och sjunger öppet om det. Då har det inte varit lika roligt att "håna" dem för det.

Och nu har Chelski-supportrarna kommit på en första läktarsång till nyförvärvet Álvaro Morata. Jag kan bara tänka mig att "Yids" här syftar på stadsrivalen Tottenham, men Chelsea och spelaren själv är inte nöjda med tilltaget.

Efter Moratas mål mot Leicester sjöng bortafansen: "Morata, whoa, Morata whoa. He came from Real Madrid, he hates the fucking Yids."

Chelseas kommunikationschef, Steve Atkins, sade: "Jag tror inte Antonio [Conte] är medveten om sången. Klubben och spelarna uppskattar fansens passionerade stöd på bortaplan. Men språket i den sången är inte acceptabelt överhuvudtaget. Vi har pratat med Álvaro efter matchen och han vill inte bli ihopkopplad med den sången på något sätt och både klubben och spelaren ber supportrarna att sluta sjunga den sången med omedelbar verkan."

Senare postade Morata detta på Twitter:

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...