Det var riskabelt av mästarna att hjälpa rivalerna med att lösa ett problem, något Manchester United verkligen försöker undvika, vilket spelare som Wayne Rooney och Gabriel Heinze kan vittna om

   

Nemanja Matic har förstärkt Manchester Uniteds mittfält efter att ha kommit dit från Chelsea för £40m (441,9m kr). Fotograf: McNulty/JMP/REX/Shutterstock

 

 

 

 

AV: Daniel Taylor, the Observer, söndag 20 augusti, 2017:

 

 

Det var de tecknade serierutorna, publicerad på the Daily Telegraphs hemsida för några år sedan, som demonstrerade uppfattningen då om att mannen som bestämde över Manchester Uniteds transferaffärer var oerhört nära att få ett rykte om sig som någon man kunde köra över.

 

 

Den hade titeln "Manchester United och Transfermarknaden" och publicerades strax efter Ángel Di Marías och Radamel Falcaos ankomster och den visade klubbens exekutiva vice ordförande, Ed Woodward, då han knallade in på en närbutik som hette Gratis och bad att få se den "absolut finaste" chokladen de hade till försäljning innan han lämnade över £80 (884 kr) för en Mars-chokladbit.

 

 

Lite senare återvände han till samma affär och butiksinnehavaren, som kände av ännu mer lättförtjänta pengar, erbjöd honom ett paket vingummin för £100 (1,105 kr). Woodward erbjöd då det "betydligt mer realistiska priset £95 (1,050 kr)" och de började köpslå fram och tillbaka.

 

 

Butiksinnehavaren: "£98 (1,083 kr)." Woodward: "£99 (1,094 kr)." Butiksinnehavaren: "£110 (1,215 kr)." Woodward: "£100 (1,105 kr)." Butiksinnehavaren: "Deal!" Woodward (triumfatoriskt): "Ahh, jag fixade det..."

 

 

Det är lätt att skratta åt det. Men det är inte helt rättvist att porträttera Woodward som en mjukis och om vi tänker oss tillbaka till hans första transferfönster i den här rollen, då fick han egentligen aldrig berömmet han förtjänade för sättet på vilket han stod upp mot Wayne Rooney och hela vägen vägrade att böja sig för vad Chelsea och Roman Abramovitj behövde.

 

 

Du minns kanske att Chelsea hade lagt två bud på Rooney efter José Mourinhos återkomst till Stamford Bridge sommaren 2013. Spelaren gjorde allt han kunde för att få igenom flytten och Mourinho hade fått intrycket att det bara var en fråga om tid. Men Woodward stod på sig. Han drog slutsatsen att det skulle vara extremt svagt att böja sig för spelarmakt. Det var inte en fråga om pengar. Det handlade om självbevarelsedrift, bedöma riskerna och se efter sin egen klubbs rykte. Chelseas £50m (552,3m kr) köp av Fernando Torres från Liverpool sågs inom sporten som ett skifte av dynamiken mellan de två klubbarna. Woodward bestämde sig för att hans position var oåterkallelig och att han inte kunde riskera United att gå samma väg.

 

 

De flesta skulle hålla med om att det var rätt beslut då Rooney, 27 år gammal, fortfarande var kapabel att göra 20 mål per säsong under de tre följande åren. Men det är också rättvist att säga att Woodward befann sig under en rejäl press för att ändra sig. Rooney gick för att träffa honom och klargjorde att han ville gå, men det ändrade ingenting. Och självklart var det det förnuftiga att göra då alternativet, som Chelsea kan få komma att bevittna med Nemanja Matic, riskerar att bli ett scenario där den säljande klubben får se en f.d spelare lyfta Premier League-pokalen i ett annat lags färger.

 

 

Chelsea tyckte uppenbarligen att de kunde ta den risken, med tanke på deras vänligt sinnade reaktion då Mourinho, nu deras f.d manager, identifierade Matic som den ideala bäraren av Uniteds färger och fick reda på att hans f.d klubb inte hade några problem med att göra affärer med hans nuvarande klubb. Matic har passat in direkt i sitt nya lag och omedelbart gett intrycket att hans bidrag till Uniteds säsong kommer bli betydande, och det är lätt att förstå varför det inom sporten finns ett element av mystik gällande varför en klubb med Chelseas ambitioner har varit så medgörliga.

 

 

För att sätta det i en kontext är det kanske bästa stället att börja på en intervju i februari i år där Mourinho fick frågan huruvida det var möjligt i the Premier League för toppklubbarna att köpa spelare från deras ledande rivaler. "Det här är inte Tyskland," påpekade han. I Tyskland börjar Bayern München vinna ligan på sommaren. De går till Borussia Dortmund varje år och köper deras bästa spelare. En dag går de dit och hämtar [Robert] Lewandowski. Nästa år går de dit, Mario Götze. Nästa år, Mats Hummels.

 

 

"Tror du att jag kan gå till Tottenham Hotspur och hämta två Tottenham-spelare och mörda Tottenham? Det kan jag inte. Jag kan inte gå till Arsenal och hämta de två bästa Arsenal-spelarna. Jag kan inte gå till Chelsea och hämta två av spelarna som jag älskar väldigt, väldigt mycket. Den tiden är över. Den tiden där man attackerar din direkta motståndare i landet är över. Man kan inte attackera dina rivaler på det sättet längre."

 

 

Det visade sig att han hade fel, eller åtminstone delvis fel, med tanke på att en av hans favoriter från Chelsea nu utövar sitt inflytande i en röd tröja. Mourinho verkar lika överraskad som någon annan och det kan komma en tid när Chelsea tvingas erkänna att Woodward hade rätt inställning. Varför hjälpa laget som kan komma att stå öga mot öga med dig i kampen om titeln? Varför underlätta för en klubb som aldrig skulle drömma om att vara så generös tillbaka? Och hur mycket kommer transferavgiften på £40m (441,9m kr) att betyda för en man som är så rik som Abramovitj om Matics bidrag till hans nya lag hjälper till att ta ligapokalen tillbaka till Old Trafford?

 

 

Arsenal gjorde sig skyldiga till en ännu mer besinningslös affär när de lät Robin van Persie flytta till Old Trafford 2012 och lämnade då över en spelare som just hade vunnit priset som årets spelare, framröstad av de professionella fotbollsspelarnas förbund. De verkade rätt nöjda med pengarna de fick för spelaren - £22,5m (248,5m kr) initialt - men de var inte lika nöjda med att han gjorde 35 mål följande säsong och Sir Alex Fergusons lag vann ligan med fyra matcher kvar att spela. För det fick Arsenal en påfyllning på £1,5m (16,5m kr). Vem tror du var lyckligast?

 

 

United tog själva en kalkylerad risk när Danny Welbeck gick åt andra hållet under Louis van Gaal-eran. Men Welbeck var inte en aktör med Van Persies intuitiva briljans och det har bara skett ett fåtal gånger - Mickaël Silvestre till Arsenal och Juan Sebastian Verón till Chelsea, som de mest notabla spelarna - att det moderna United har brutit sig loss från deras inställning om att det inte alls går ihop att lösa dina rivalers problem.

 

 

United plockade t.o.m in jurister 2007 för att hindra Gabriel Heinze från att flytta till Liverpool. Heinze hade en skriftlig överenskommelse om att han kunde lämna Old Trafford om en potentiell köpare erbjöd £6m (66,2m kr). Till sist tog han in Liverpools jurister för att agera åt honom, emot sin egen klubb - en sanslös story om politik, rivalitet och juridiskt manövrerande - men det tog honom ingenstans och Phil Chisnall är fortfarande den senaste spelaren, i april 1964, att flytta från den ena av dessa klubbar till den andra, samma vecka som BBC2 hamnade på nationens svartvita tv-apparater för första gången.

 

 

Den kanske konstigaste saken i allt detta är att några av de andra klubbarna med realistiska aspirationer om att kriga om titeln inte alls är lika bestämda gällande vem de gör affärer med. Spurs har, som exempel, regelbundet smärtat deras egna supportar på det sättet och Arsenal har på ett liknande sätt spenderat ett antal år med att hjälpa Manchester-klubbarna att samla ihop titelvinnande lag.

 

 

Men att de regerande mästarna riskerar samma sak går inte ihop på något självklart sätt. Matic hade kanske inte varit någon automatisk startspelare efter Tiémoué Bakayokos ankomst från Monaco men serben har gått rakt in på Uniteds mittfält och vid 29 års ålder är det troligt att han kan stanna där under de kommande fyra åren. Det går emot all logik och den populära teorin, nämligen att Abramovitj tydligen godkände affären efter en personlig förfrågan från spelaren, gör inte det hela något mindre förbryllande. Väldigt schysst av honom, tycker man kanske, men om frågan är huruvida United skulle göra samma sak i gengäld så kan förmodligen Rooney stå för svaret.

 

 

 

Costa tom när det gäller skuld

Det borde inte vara någon stor överraskning, om du har följt mönstret i Diego Costas karriär, att det här inte är första gången han inte inställt sig för tjänstgöring efter en sommar av egen njutning.

 

 

Costa var så ur form när han sen dök upp till försäsongsträningen ett år i Atlético Madrid att en journalist som bevakar klubben, José David Palacio, minns att spelaren försökte komma överens om ett avtal med lokal media. "Han försökte undvika kamerorna så mycket som möjligt och insisterade på att vi inte skulle filma hela hans kropp," säger Palacio.

 

 

Costa hade varit borta under de fyra första träningsdagarna och tvingades att släppa en offentlig ursäkt där han initialt skyllde på sin mammas matlagning. "Det skedde bara ett sammanbrott i kommunikationen. Jag blev av med min spanska mobil och jag visste inte att klubben inte hade mitt brasilianska nummer. Annars hade de kunnat ringa mig på den. Men jag kom tillbaka direkt när de ringde och jag är verkligen ledsen att det här hände. Något verkar gå fel varje år. Det verkar som att problemen letar upp mig."

 

 

Han har rätt. Problemen letar upp honom. Men Costa verkar arbeta under missuppfattningen att det bara är otur och, ur det hänseendet, föreställer man sig att det kommer bli en rejäl lättnad för Chelsea när de till sist får bort en av de mer tröttsamma karaktärerna i spelet från deras lönelista.

 

 

FA:s konstiga utelämnade i Aluko-utredningen

FA:s beslut att publicera advokatens rapport som är relevant för fallet med Eni Aluko och "mutpengarna" gav detaljer om varför det styrande organet inte hade stöttat hennes klagomål på en påstådd rasistisk kommentar och kommit fram till att ingen förseelse skett av Englands damlandslags manager, Mark Sampson.

 

 

Vad det inte adresserade var det väl underbyggda påståendet om att spelaren av blandat ursprung som han ska ha lämnat "bedrövad" under the China Cup 2015 - Sampson ska då ha frågat henne hur många gånger hon hade haft problem med polisen - inte återfanns bland de som förhörts i svallvågorna av Alukos olika klagomål.

 

 

Det känns bisarrt, men det har inte kommit något förnekande från FA. Kan det verkligen vara sant? Kan det verkligen ha kommit en anklagelse av den naturen och en utredning ägde rum utan att man faktiskt pratade med spelaren det gällde?

Medan all uppmärksamhet låg på Escobars kartell manövrerade hans lika hänsynslösa, men inte lika kända rivaler saker och ting bakom scenen

   

Den fruktade drogbaronen Pablo Escobars död skapde ett maktvakuum som Calikartellen var sugen på att fylla.

 

 

 

 

AV: George Harrison, the Sun, fredag 1 september, 2017:

 

 

PABLO Escobars välkända drogkartell från Medellin styrde Colombias undre värld med ett järngrepp, hela vägen fram till den legendariska drogbaronen dödades av polisen 1993.

 

 

Men samtidigt som all uppmärksamhet låg på Escobars kartell agerade hans lika hänsynslösa, men mindre kända

rivaler bakom scenen.

 

 

Calikartellen är ämnet i den tredje säsongen av Netflix drogdrama Narcos.

 

 

Escobar, här i Narcos, spenderade sina sista år med att bekämpa den brutala Calikartellen.

 

 

Kartellcheferna Gilberto och Pacho ställs emot DEA i säsong tre av Narcos.

 

 

Calikartellen, som medverkar väldigt mycket i den kommande tredje säsongen av Narcos, fick ett rykte om sig som ett fruktat kriminellt gäng efter Escobars död.

 

 

De är döpta efter den colombianska staden där kartellen är baserad och Calis knarkkungar låg i krig med Escobar under de blodiga åren som ledde fram till slutet på hans regeringstid.

 

 

Till skillnad mot deras skrytsamma Medellinrivaler höll Caligangstrarna sig för sig själva och använde deras låga profil till att skaffa sig ännu mer makt och inflytande i Colombias högsta kretsar.

 

 

Calis kokainbaroner var inte intresserade av att avrätta politiker som kom i vägen för dem - istället vann de över dem med makt och mutade sig fram till hjälpfulla allianser.

 

 

Den här avsiktliga, betänksamma inställningen till organiserad brottslighet gjorde de ännu farligare än Escobars band med högljudda huliganer och torpeder.

 

 

Faktum är att Medellinkartellens rivaler var så fruktade att DEA kallade de Calis KGB, efter den brutala ryska spionorganisationen.

 

 

En av Calikartellens chefer, Gilberto Rodríguez Orejuela, tillsammans med brorsan Miguel, har stora roller i Narcos.

 

 

Gilberto, en av bröderna som ledde kartellen, var en kidnappare och gatukriminell som gjorde en resa uppåt i den undre världens system.

 

 

Miguel, på bilden, och hans bror var några av de mest fruktade männen i Colombia.

 

 

Många colombianer hade hoppats att Escobars död skulle avsluta den våldsamma plågan som Sydamerikas droghandel

utgjorde.

 

 

Men precis som ett ogräs vars rötter inte hade förstörts dök den ondskefulla Calikartellen upp och tog över Escobars egna operation.

 

 

Gänget leddes av en "bolagsstyrelse", ledda av bröderna Gilberto och Miguel Rodríguez Orejuela, f.d kidnappare som blev drogbaroner.

 

 

De andra två medlemmarna av styrelsen var José "Chepe" Santacruz-Londoño, en brutal person som ska ha mördat sin första fru, och den sadistiska torteraren Hélmer "Pacho" Herrera.

 

 

"Chepe", en av kartellens ledare, var en brutal person som sägs ha mördat sin egen fru.

 

 

Calichefen "Pacho" drog på sig ett rykte om att han torterade sina fiender innan han mördade dem.

 

 

Den ökända Pablo Escobar lämnade ett farligt maktvakuum efter sig när han dödades av polisen.

 

 

Vid mitten av 90-talet, bara några år efter det att Medellinkartellen hade kollapsat, hanterade Calikartellen 70 procent av den lukrativa amerikanska kokainhandeln.

 

 

Samtidigt hanterades så mycket som 90 procent av allt kokain i Europa av Calikartellen.

 

 

Hemma i Colombia jobbade telefonoperatörer, taxichaufförer, poliser och politiker i hemlighet för gänget, som avlönade dödspatruller för att mörda prostituerade, homosexuella och hemlösa barn på deras områden.

 

 

Men då DEA hade tolererat kartellen medan de bekämpade Escobar så innebar slutet för Medellinkartellen att Calis kokainbaroner blev den nya prioriteten för amerikanerna.

 

 

I mars 2002 hyllade gråtande sörjande den dödade colombianska romersk-katolska ärkebiskopen som var en eldig kritiker av vänsterextrema gerillor och narkotikahandlare.

 

 

Colombiansk polis och medicinsk personal bär den dödade kroppen tillhörande Calidrogkungen Helmer Herrera.

 

 

Den dödade Calidrogkungen Helmer Herreras kropp ligger på en bår på ett lokalt sjukhus.

 

 

Medlemmar av den chilenska antinarkotikaenheten OS7 inspekterar delar av en sändning på 487 kilo kokain som hittades på en båt i Valparaiso.

 

 

Representanter från rättsväsendet står bakom 1,500 kilo kokain med ett värde på gatan på $250 miljoner (2,14 miljarder kr) vid en presskonferns i New York.

 

 

Ledarna Gilberto och Miguel arresterades till sist och skickades till USA, där de fortfarande avtjänar sina 30-åriga fängelsestraff.

 

 

"Chepe" mötte sitt öde under en skottväxling med polisen 1996, medan "Pacho" dödades av en fängelserival 1997.

 

 

Men även efter det att Calihjärnorna dött fortsatte den blodiga droghandeln att fördärva Colombia, då nya karteller tog Calis plats på samma sätt som Cali tog Medellins.

 

 

Och nu kommer den hemska berättelsen om Calis resning och fall att få liv ännu en gång, i den tredje säsongen av Narcos.

 

 

Polisen annonserar beslaget av 1,200 kg kokain i Colombias näst största stad, rankad som en av de rikaste i hela Latinamerika under Calikartellens glansdagar.

 

 

Colombianska elittrupper patrullerar utanför La Picota-fängelset i Bogota, där Calis kokainkartellschef Gilberto Rodríguez Orejuela satt fängslad.

 

 

En av de högt uppsatta inom Calis drogkartell, Victor Julio Patino Fomeque, står med handbojor på sig mellan två vakter vid en militär polisbas i Bogota.

 

 

Colombianska drogkungen Helmer Herrera lämnar fingeravtryck efter att han gav upp och lämnade över sig till polisen.

 

 

I tv-serien kan man se Calikartellen smyga i Escobars skugga, konstant väntande på att kliva in i luckan lämnad efter den oundvikliga kollapsen av Medellinkartellen.

 

 

I säsong två kommer de in i förgrunden för att strida om makten mot Escobars eget gäng, då tar de även in utstötta personer från Medellinkartellen i sitt gäng.

 

 

Den hänsynslösa rivaliserande kartellen bildar t.o.m en otrolig allians med DEA och militären för att störta Escobars operation.

 

 

Och nu, i dag fredag, drar Netflix-serien igång den tredje säsongen som kommer fokusera helt på DEA:s krig mot det helt nya hotet: en Calikartell med ett monopol på den colombianska droghandeln.

 

 

Colombiansk polis framför den tidigare infarten till Hacienda Nápolés, som ägdes av Pablo Escobar.

 

 

Beväpnade soldater patrullerar murarna vid byggnaden där Pablo Escobar undvek att bli tillfångatagen.

 

 

Den tredje säsongen av Narcos undersöker livet efter Escobar, efter hans död i slutet av säsong 2.

 

 

Nya trailern för säsong 3 av Netflix drogdrama Narcos

* David Moyes Sunderland åkte ur Premier League förra säsongen

 

 

* Skotten säger att han inte skulle ha tagit över om han kände till den ekonomiska situationen

 

 

* Men Moyes anser att hans facit som manager håller lika bra som någon annans

 

 

* "Det var en trupp som inte befann sig på en Premier League-nivå," erkände 54-åringen

   

David Moyes kunde inte hindra Sunderland från att åka ur Premier League förra säsongen.

 

 

 

AV: Matt Lawton, Daily Mail,lördag 2 september, 2017:

 

 

David Moyes erkänner några misstag. I efterhand så skulle han inte riktigt så tidigt under förra säsongen ha påstått att Sunderland skulle få svårt att hänga kvar i Premier League. Och han ångrar verkligen de där kommentarerna till en kvinnlig BBC-reporter. När han bad om ursäkt till Vicki Sparks, så menade han det verkligen.

 

 

Men när han bjuds in att till sist slå tillbaka, när han ges möjligheten att skylla på alla andra än sig själv för en säsong som slutade som en sådan bitter besvikelse, så finns det en anständighet hos Moyes som hindrar honom från att avfyra några kulor. "Till sist och syvende var jag managern som fick de nedflyttade," säger han.

 

 

Det är långt ifrån hela berättelsen, såklart, och i sin första intervju sedan han avgick som Sunderlands manager i maj i år erbjuder han en del insikt i problemen han stötte på. Problem som, avslöjar Moyes utan att säga några namn, inkluderade att vissa spelare fejkade skador för att undvika att bli uttagna.

 

 

Skotten påstår att inte ens den titelvinnande Chelsea-managern Antonio Conte skulle ha klarat av att hålla kvar Sunderland i Premier League.

 

 

"Till sist och syvende var jag managern som fick de nedflyttade," erkänner 54-åringen.

 

 

Han säger även att han inte skulle ha tagit jobbet om han hade känt till klubbens dystra ekonomiska situation. Han är tillräckligt ärlig för att hålla med om att han "borde ha kollat upp det hela bättre innan."

 

 

Men om han hade vetat att Ellis Short hade planer på att sälja klubben och inte kunde ge honom några pengar i januaris transferfönster, så hade han artigt avböjt amerikanens jobberbjudande. Men inte heller här uttrycker Moyes någon riktig ilska mot Short när han säger att han är sympatisk till det faktum att ägaren redan hade pumpat in £300 miljoner (3,3 miljarder kr) av sina egna pengar i klubben och att han nu ville kliva av.

 

 

Det är en av anledningarna till att Moyes valde att inte skicka in sina jurister för att förhandla fram ett avgångsvederlag när han bestämde sig för att sluta. Han kunde ha pekat på försäkringarna han fick innan han tog jobbet; på det faktum att han hade ett fyraårskontrakt. Men av ren "princip" så avgick han bara. "Jag visste att 70 personer hade gjorts överflödiga och jag valde att avgå," säger han.

 

 

"Av den anledningen tyckte jag det var bäst att gå utan någon betalning. De andra personerna var tvungna att lämna klubben."

 

 

Hans reflektioner gällande ett väldigt svårt år, kanske det svåraste han har varit tvungen att genomlida trots hans upplevelser i Manchester United och i Real Sociedad, är lugna och genomtänkta.

 

 

Även om det finns en känsla av frustration när det gäller kritiken han fick för att han så tidigt sa att hans lag var indraget i en nedflyttningskamp.

 

 

Det skedde, trots allt, den 21 augusti.

 

 

"Jag tycker att jag inte borde ha sagt det," säger han. "Men samtidigt vill jag alltid hellre vara ärlig.

 

 

"Vi hade precis förlorat mot Middlesbrough och hade ett par svårigheter med att ta ut laget. När folk frågar mig varför jag sa det, måste de inse att det faktiskt var en direkt fråga på en presskonferens efter matchen. Reaktionen överraskade mig lite för allt jag gjorde var att prata ärligt."

 

 

Helt klart kunde han ha sagt mer. Det fanns rykten om att en viss spelare hade vägrat spela i just den matchen, precis på samma sätt som liknande rykten åter kom upp till ytan runt den sista matchen för säsongen mot Chelsea, då Sunderland redan hade åkt ur.

 

 

"De vägrade inte att spela," säger Moyes om Chelsea-matchen. "Men det fanns spelare som inte spelade. Men jag kan också säga att det fanns spelare vid andra tillfällen på säsongen som inte spelade. Det hade mer med attityd att göra. Jag tänker inte nämna spelarnas namn. Spelare var skadade, eller inte tillgängliga för matchen. Men ingen vägrade."

 

 

Men spelare sade att de var skadade när han kanske trodde att de inte var det. "Ja," svarar han. "Men det fanns andra matcher när spelare, av olika anledningar, inte spelade. Det var mer i början av säsongen. Jag tror du är besviken. Jag tror du sedan börjar tänka att 'det här är fel'. Men folk ser bara vad som händer på lördagen."

 

 

Svåra spelare är enklare att hantera om man har de ekonomiska musklerna att köpa och sälja. Men i Sunderland hade Moyes i princip ingen som helst makt att kunna agera.

 

 

"Det var en tuff säsong," säger han. "Inte vad jag förväntade mig. Och det var en besvikelse för jag kunde inte få resultaten som jag kanske skulle ha fått fram för några år sedan. Men jag tycker att det finns förmildrande omständigheter.

 

 

"Det var en trupp som inte befann sig på en Premier League-nivå. Och en trupp som hade blivit nedslagen ett antal gånger och varit väldigt nära nedflyttning tidigare. Den behövde fräschas upp, men det var inte möjligt p.g.a finanserna vi hade tillgängliga. Jag känner mig inte sviken av Ellis Short för han ville hela tiden ha mig. Han hade varit ute efter mig fyra eller fem gånger.

 

 

"Jag tycker att besvikelsen var att jag inte visste att klubben skulle sättas upp till försäljning. Jag fick reda på det först två eller tre månader in på jobbet, efter vi fått reda på att det inte skulle finnas några pengar tillgängliga i januari.

 

 

"Ellis pratade med mig ett par gånger och sa, 'Kolla, jag har redan satt in £300m (3,3 miljarder kr) av mina egna pengar i det här och det kommer inte att bli några mer pengar'. Men jag visste inte det innan och jag hade inte tagit jobbet om jag hade vetat det.

 

 

"Jag kände inte till alla problem som Sunderland hade - storleken på skulden, spelarna de var skyldiga pengar, jag kände inte till det. Och jag kände inte till detaljerna i några av kontrakten som spelarna hade, när det gällde att kunna lämna o.s.v Men efter att ha sagt det, så var det kanske mitt jobb att kolla upp allt sånt innan, även om det kan vara svårt att övertyga en klubb om att öppna upp sina räkenskaper för dig och säga 'det här är vad vi har'."

 

 

Men nedflyttningen står ändå kvar på hans facit som manager och det utgör ännu en plågsam period i klubben. Men Moyes tilltro på sig själv är oförändrad, precis som hans självförtroende gällande hans metoder. "Jag tycker att Harry Redknapp hade rätt när han sade att Antonio Conte inte hade klarat av att hålla kvar Sunderland förra säsongen," säger han.

 

 

"Titta på Manchester United. Det har krävts några hundra miljoner för att få dem i bra ordning. I Real Sociedad höll vi dem uppe, vi gjorde jobbet vi var tvungna att göra där. Det enda som ser lite osynkroniserat ut är Sunderland. Och det var förmodligen det svåraste att ta. Jag tror att mitt facit att förlora två matcher i rad var minimalt.

 

 

"Jag åkte tillbaka till träningsanläggningen, hittade ett sätt. Men förra året kunde jag inte få det att fungera, och det sänkte mig för att jag förlorade. Det var min första nedflyttning och jag hoppas det är min sista."

 

 

Kontroverserna som omgav hans kommentarer off-camera till Sparks, ett förtäckt hot om att ge henne en "smäll" om hon ställde så svåra frågor till honom igen, adderade bara till hans problem vid en kritisk tidpunkt. "Det var en svår tid och jag ångrar det och jag bad om ursäkt till reportern," säger han. "Hon accepterade ursäkten."

 

 

Har det skadat hans rykte? "Nej, jag tror inte det," säger han. "Alla vet att jag har varit gift i 30 år, jag har en dotter som tidigare spelade fotboll för Preston North End. Jag var fotbollsspelare under en lång, lång tid. Men jag borde ha gjort bättre ifrån mig och jag borde ha pratat bättre."

 

 

När det gäller hans rykte som fotbollsmanager argumenterar han också för att det fortfarande är obefläckat av misslyckandet att hålla kvar Sunderland.

 

     

Moyes tvingades att be om ursäkt efter ett förtäckt hot om att ge BBC-reportern Vicki Sparks en "smäll".

 

 

"Jag tycker att mitt (manager) facit håller lika bra som någon annans," anser 54-åringen.

 

 

"Jag tycker det skulle vara fel," säger han. "Jag tror att min senaste match var nummer 499 som Premier League-manager. Jag har kanske 880 eller 890 som manager totalt. Jag tycker att mitt facit håller lika bra som någon annans."

 

 

Men kanske borde han ha byggt vidare på det genom att följa Rafa Benitez exempel i Newcastle och leda Sunderland tillbaka till Premier League.

 

 

"Jag tittade på vad Newcastle gjorde för att gå tillbaka upp," säger han. "De var de största spenderarna i januarifönstret innan de åkte ur. De spenderade även stort under sommaren för att gå tillbaka upp. Jag hade gått till Ellis med en plan för hur vi skulle gå tillbaka upp om vi åkte ur och det hade en illustration av vad Newcastle hade gjort. Men han sa att han inte kunde finansiera det, han hade inte pengarna.

 

 

"Till sist var mitt beslut att avgå både svårt och lätt. Ellis respons fick mig att bestämma mig samtidigt som det var svårt p.g.a var jag hade kommit ifrån; sättet på vilket jag hade uppfostrats av min pappa - man ger inte upp jobb, man gör inte det."

 

 

Men nu vill han ha ett nytt jobb. "Det finns en känsla av att vilja ställa saker och ting till rätta," säger han. "Jag vill ha den där vinnande känslan igen."

 

 

Sunderland-bossen David Moyes nedslagen efter att hans lag åkt ur Premier League