Den engelska försvararen som har misslyckats med att övertyga Jose Mourinho sedan portugisen anlände i somras fanns inte med i matchtruppen i helgen trots att han var fit

Jose Mourinho riktar kritik mot frånvarande försvarare gällande fitness.

 

 

 

AV: David McDonnell, Daily Mirror, torsdag 12 januari, 2017:

 

 

Luke Shaw håller på att förlora kampen för att rädda sin krisdrabbade Manchester United-karriär.

 

 

Den engelska landslagsmannen Shaw har inte spelat sedan i november, och han var inte ens inkluderad i Uniteds

matchtrupp i deras 4-0 vinst i FA Cupen mot Reading förra helgen - trots att han var fit.

 

 

21-åringen har misslyckats med att övertyga nya bossen Jose Mourinho om sitt värde och har ramlat ner i hackordningen till den grad at han nu är fjärdevalet som vänsterback bakom Dale Blind, Marcos Rojo och Matteo Darmian.

 

 

Shaw, köpt från Southampton för £27 miljoner (309,9m kr) sommaren 2014, kämpar nu för att visa att han kan ta tillbaka sin status som Uniteds nr 1 på den positionen.

 

 

Bossen Mourinho tittar redan på potentiella sommarnyförvärv på Shaws position. (Foto: Action Images via Reuters)

Shaw Mirror1

 

 

 

Shaw (i bakgrunden) fick skulden för ett nyckelmål i septembers månads förlust borta mot Watford... (Foto: Action Images via Reuters)

 

 

... och han blev utbytt av bossen Jose Mourinho endast två minuter efter att bollen gått i mål. (Foto: Marc Atkins/Offside)

 

 

Han har endast gjort sex starter i Premier League den här säsongen och han har tappat sin plats helt efter det senaste skadebakslaget.

 

 

Mourinho sägs inte vara övertygad av Shaw, trots att han stöttat honom offentligt, och försvararens fortsatta frånvaro från matchtrupperna är det mest graverande för honom.

 

 

Shaw står nu inför fem avgörande månader i sin United-karriär, detta då Mourinho redan tittar på potentiella sommarnyförvärv till vad som fortsätter att vara en problemposition.

 

 

Shaw startade Community Shield-vinsten mot Leicester i augusti... (Foto: Man Utd via Getty)

 

 

... och Mourinhos första Premier League-match som United-manager en vecka senare... (Foto: Getty)

 

 

... men nu har han inte spelat sedan EFL Cup-vinsten mot West Ham i november. (Foto: Man Utd via Getty)

 

 

Han köptes från Southampton i manager-vakuumet efter det att David Moyes fick sparken, och Shaw upplevde omedelbart problem med skottens efterträdare Louis van Gaal, som anklagade honom att vara ur form fysiskt sett.

 

 

Efter att ha tagit sig förbi de tidiga problemen gjorde Shaw 20 framträdanden under sin debutsäsong men missade sedan i princip hela den förra säsongen efter ett fruktansvärt benbrott i september.

 

 

En allvarlig skada kostade Shaw nästan hela 2015-16-säsongen, inklusive EM-turneringen förra sommaren med landslaget. (Foto: Man Utd via Getty).

 

 

Efter att ha gjort en imponerande comeback där han startade den här säsongen som Uniteds förstaval på vänsterbacken har han sedan gått bakåt och offentligt grälat med nya managern Mourinho.

 

 

Han plockades av under 3-1 förlusten borta mot Watford i september, där the Special One pekade skuldfingret på honom gällande det andra målet som Old Trafford-jätten släppte in.

 

 

I november kritiserade Mourinho Shaw - tillsammans med försvarskollegan Chris Smalling - för att ha deklarerat sig själva icke tillgängliga för spel i vinsten borta mot Swansea.

 

 

Luke Shaw hoppas få Mourinhos uppmärksamhet med den här träningsvideon.

 

 

Shaw lär komma att missa en plats i matchtruppen på söndag, då United möter ärkerivalen Liverpool på hemmaplan.

 

 

Det återstår att se när han kan tvinga sig tillbaka in i Mourinhos planer.

Sportens myndigheter och Stiles f.d klubb har gjort väldigt lite för att hjälpa "Nobby", vars kamp mot Alzheimers och demens tros vara sammanlänkat med spelet han älskar

   

Alzheimers och vaskulär demens har slitit hårt på Nobby Stiles.

 

 

 

 

AV: Ian Herbert, the Independent, onsdag 18 januari, 2017:

 

 

Nobby Stiles var mannen som Bobby Charlton beskrev som föregångaren till Roy Keane - "krigshund" som man alltid kunde lita på när det gällde att avstyra faror vart de än dök upp ute på planen. Så det är kanske inte förvånande att han har mött sin tuffaste kamp med styrka och en hel del humor.

 

 

Stiles har kämpat mot Alzheimers och vaskulär demens i 15 år, till den grad att hans mentala hälsa har slitits på ordentligt, men vid ett tillfälle i kampen för att minnas vem han hade pratat med för endast fem minuter log han mot sin son, Rob. "Jag får nya vänner varje dag," sade han till honom.

 

 

74-åringens tal är i princip borta och hans försämring har varit så allvarlig under de senaste veckorna att det inte kommer på tal att få besöka honom, det är bara den närmsta familjen som får göra det. För dem förvärras sorgen av att stöttepelaren i Englands VM-triumf 1966 och Manchester Uniteds seger i Europacupen 1968 inte har fått tankarna och omvårdnaden som han kanske borde ha förärats av sin älskade sport, under hans hårda kamp på ålderns höst. Mest av allt tycker familjen att fotbollen - och särskilt the Professional Footballers' Association - skulle ha visat en hängivenhet under Stiles livstid för att slutföra researchen för länken mellan att nicka en fotboll och degenerativ hjärnsjukdom. Definitiv research har inte ens börjat.

 

 

Stiles har själv aldrig krävt några sådana ansträngningar. Wing-halvbacken må ha varit en jätte i hjärtat för Uniteds och Englands motor, men han var även en blyg man. Hundratals personer flockades för att höra hans middagstal när hans aktiva karriär var över, men han var ingen underhållare. "Han försökte inte vara vad han inte var," säger hans son, Rob.

 

 

Han behövde pengarna när idén lades fram för honom, för endast fotbollen gav honom ingen bekväm pension. Spelet gav honom en hyfsad inkomst när han spelade, då han var en del av generationen som kampanjade för ett slut på maxlönen. Men han var ingen av de spelarna som tjänade mest i United och pengarna skulle definitivt inte räcka livet ut. Hans initiala inkomst på £3,25 (ca 45 kr) i veckan hos United hade vuxit till £20,000 (ca 280,000 kr) om året i Middlesbrough, då han lämnade Old Trafford för klubben i nordöstra England 1971.

 

 

Han tjänade mindre än det när, på Brian Kidds inrådan, Sir Alex Ferguson tog tillbaka honom till United 1989 för att träna de yngre spelarna. Familjen Stiles behövde fortfarande inkomsten som hans fru, Kay, drog in från hennes jobb med att sälja Waterford-kristall i Kendals varuhus i Manchester. Han hade varit en nationalhjälte men tvingades ändå att slita hårt för att få det att gå runt när hans aktiva karriär var över.

 

 

Medan United steg mot skyn började Stiles gå utför. Han lämnade tränarrollen 1993, åkte på en hjärtattack 2002 och ett år senare, vid 61 års ålder, började han första gången att visa tecken på förändringar och att han var förvirrad. Nu i efterhand vet familjen att det var de första tecknen på demens men varken dem, eller han, ville erkänna det. "Han var alltid i så bra form, bar aldrig på någon övervikt, hade alltid ett lågt blodtryck och det var kanske därför vi antog att det inte var någonting. Vi ville att det inte skulle vara någonting," säger hans son. Oddsen för en diagnos i åldern 40 till 65 är en på 1,400.

 

 

2010, 68 år gammal, åkte han på en transitorisk ischemisk attack (TIA), eller en "ministroke" vilket fick hans familj att bli säkra på att det fanns ett allvarligt problem. Det betydde att Stiles slutade köra bil och även om han försökte fortsätta med middagstalen - hans enda inkomstkälla - var hans äldsta son, John, tvungen att arbeta vid hans sida och leda honom genom frågorna och berättelserna.

 

 

Det var då Stiles bestämde sig för att sälja sina medaljer. "Jag har haft lite dåliga tider och jag vill lämna något till min familj," sade han i september 2010. "De här sakerna är väldigt, väldigt speciella för mig: minnena från när jag växte upp som grabb och från min fotbollskarriär."

 

 

Han diagnostiserades med prostatacancer 2013 och under tiden på Manchesters Christie Hospital åkte han på ännu en stroke som lämnade honom förvirrad. "Han var inte vår pappa." säger Rob Stiles. Han spenderade perioder på två olika sjukhus, råkade ut för två allvarliga fall, ett av dem resulterade i ett brutet bäckenben. Den en gång så skärpta och optimistiska Stiles drog sig tillbaka in i sig själv och blev stundtals överväldigad av ångest. Sönerna offentliggjorde hans tillstånd 2015 och bad om att få vara i fred då de försökte hjälpa deras mamma.

 

 

Fotbollens blandade respons på allt det här har varit avslöjande. Stiles gamla engelska lagkamrater, som redan visste, var de mest bekymrade. Som alltid var Sir Bobby Charlton en regelbunden besökare i Stiles blygsamma radhus på Kings Road i Stretford. Han har stått honom nära enda sedan de två, Shay Brennan och David Herd ironiskt nog kallade sig själva the Big Four under deras United-dagar.

 

 

Stiles hade sina bra och sina dåliga dagar och Charlton råkade besöka honom på en av de sistnämnda. Det var obehagligt. "Folk vet inte hur de ska reagera," säger Rob Stiles. "Pappa visste det och efter ett tag klarade han inte av att träffa folk."

 

 

Om de är ärliga skulle familjen säga att de är besvikna på att de i princip inte sett någon kommunikation komma från United sedan Stiles lämnade klubben, för 14 år sedan. Han har alltid sett det som en stolthet att springa ut i klubbens färger, så han ryggade inte tillbaka då han bad om biljetter till lagets hemmamatch mot Liverpool 2009. Han informerades om att han måste betala fullt pris. Han ville göra sitt barnbarn, Caitlin, sällskap på hennes första match på Old Trafford, på hennes födelsedag.

 

 

Under sådana omständigheter betydde en sällsynt korrespondens från en ur den moderna United-generationen spelare väldigt mycket. Det var ett kort från Wayne Rooney, skrivet av spelaren efter det att familjen hade berättat om hans svåra situation. På kortet hade han skrivit att han gillade att titta på klipp med Stiles och att han var ledsen att höra att han hade det svårt.

 

 

Manchester United säger att Stiles blev inbjuden till ceremonin då en läktare på Old Trafford döptes om efter Sir Bobby Charlton i april förra året, som många f.d spelare närvarade vid under matchdagar - några i the director's lounge, och att Stiles alltid skulle vara välkommen till Old Trafford. De pekar på deras köp, för £200,000 (2,32m kr), av hans VM- och Europacupmedaljer 2010 - som finns att se på klubbens museum - samt stöd vid hans middagstal. Klubben säger att de ville respektera hans familjs önskningar om utrymme och att få vara i fred när hans hälsa försämrades.

 

 

Hans sjukdom hade förvärrats så mycket att han inte kunde närvara vid läktarceremonin, han kunde heller inte komma till en liknande ceremoni till hans ära strax efteråt, från vilken han skulle ha fått oöverskådligt nöje.

 

 

Stiles med sin fru, Kay, som har stöttat honom under hela hans kamp mot sjukdomarna.

 

 

Det var namnändringen av gatan bredvid skolan han gick på - St Patrick's Primary i hans Collyhurst - till Nobby Stiles Drive. Stiles livslånga skolkompisar Danny Cooney och Tony Kennedy - istället för någon inom fotbollen - hade bestämt sig för att se till att killen som de alltid kallade för hela hans förnamn, "Norbert", skulle få en gata med sitt namn. De presenterade idén för Manchesters kommunledning och stadens borgmästare, Paul Murphy. Tills alldeles nyligen hälsade Cooney och Kennedy på honom varje vecka.

 

 

United frågade om de kunde närvara vid ceremonin, för att filma och göra intervjuer, men Stiles fru var ovillig att bevilja det. "Ett av de väldigt få andra tillfällena vi kommer ihåg att de hört av sig var när de ville att pappa skulle köra en middag för dem gratis," säger Rob Stiles.

 

 

Stiles har varit för sjuk för att med familjen kunna dela början på klubbens återhämtning under Jose Mourinho, men oj vad han gillat det. "På något sätt visste han alltid när det skulle bli bra," säger Rob Stiles. "Vi såg Europacupfinalen 1999 tillsammans hemma och jag var sur. Han sade till mig: 'Vi kommer att vinna. Titta bara.' Han älskade klubben och spelet."

 

 

Inte mycket kommunikation har synts till från United sedan Stiles lämnade klubben. (Getty)

 

 

50-årsdagen av VM-triumfen 1966 sammanföll med den första kontakten familjen kan minnas på många år från the Football Association, som förra månaden skrev till Kay Stiles för att säga att de hade fått reda på att ett antal av spelarna från Sir Alf Ramseys lag var sjuka och att de ville göra vad de kunde. Det styrande organet följde upp det med ett telefonsamtal där Mrs Stiles informerades om att det fanns ett ansökningsformulär om hon ville fylla i det och ansöka om pengar. Hon tackade nej.

 

 

Men det är bristen på framsteg i länken mellan fotboll och degenerativ hjärnsjukdom som frustrerar familjen. FA och PFA lovade först en gemensam studie 2002 när undersökningen av den f.d West Bromwich Albion-spelaren Jeff Astles bekräftade att hans död orsakats av att ha nickat de gamla läderfotbollarna. Ingenting har kommit av det.

 

 

PFA:s vd Gordon Taylor sade till The Independent i tisdags att en "medicinsk kommitté" bestående av PFA, FA och andra hade satts ihop för att titta på saken, men att jobbet inte börjat än.

 

 

Taylor sade att FA kontaktat facket förra året för att se om de kunde hjälpa några spelare från 1966-laget som hade det svårt och att han hade sagt till dem att vara försiktiga. "Nobby blev skriven till precis som alla de andra i 1966-truppen," sade Taylor. "Men det måste behandlas väldigt försiktigt. Jag sade till FA: 'Skräm inte bort folk med ett standardformulär. Få det inte att se ut som en skattedeklaration som har kommit i brevlådan. Det krävs i princip ett möte, ansikte mot ansikte.'" Taylor sade att han personligen hade sagt till Stiles-familjen att "komma ut och fråga om vi kan hjälpa till." FA sade: "Vi planerade firandet av 50-årsdagen av '66. Vår kontakt med Nobby var en del av åtagandet."

 

 

Stiles var för sjuk för att läsa brev. "Pappas sjukdom hade inte ens blivit tydlig för oss när det första löftet om att agera kom från FA och PFA om att titta på den möjliga länken," säger Rob Stiles. "Vi pratar om möjligheten att det här är fotbollens motsvarighet till industriell sjukdom. Så många i spelet verkar ha blivit påverkade på samma sätt. Glädjen som pappa gav så många verkar inte räknas alls nu."

Exklusivt: Uniteds närmande av Atletico Madrid-anfallaren kan komma att involvera ännu en världsrekordslående avgift, efter förra årets £89m (1,04 miljarder kr) köp av Paul Pogba

   

Griezmanns representanter har pratat med United i flera månader. (Getty)

 

 

AV: Miguel Delaney, the Independents hemsida, tisdag 17 januari, 2017:

 

 

Manchester United är alltmer säkra på att kunna köpa loss Antoine Griezmann från Atletico Madrid i sommar - för vad som kan komma att bli ännu en världsrekordslående avgift - men Luke Shaw ser samtidigt ut att nästan garanterat vara på väg bort från Old Trafford, detta då Jose Mourinho är frustrerad över vänsterbackens bristande utveckling.

 

 

Förmedlare som representerar Griezmann och United har pratat i flera månader, och förra sommarens EM-turnerings bäste målskytt sägs vara extremt sugen på flytten, med chansen att få länka samman med landslagskamraten Paul Pogba, vilket bara gör det hela ännu mer lockande. Principerna i en eventuell affär har redan blivit muntligt överenskomna, inklusive veckolönen och det möjliga tröjnumret.

 

 

United måste troligtvis matcha Griezmanns utköpsklausul, som är satt till €100m (1 miljard kr). Vad som komplicerar transfern är att Atletico för tillfället avtjänar ett transferförbud och väntar fortfarande på att the Court of Arbitration for Sports (CAS - Idrottens Skiljedomstol) ska bestämma huruvida de kommer att få köpa och sälja spelare i sommar.

 

 

Om de får grönt ljus kommer Atletico att återuppta sitt intresse för Diego Costa - vilket The Independent rapporterade i måndags - som en potentiell ersättare för Griezmann.

 

 

United kommer samtidigt att vara öppna för bud på Shaw. 21-åringen har endast gjort 13 framträdanden för klubben den här säsongen, och inget i ligan sedan den 29 oktober och inte spelat i någon tävling sedan vinsten i Ligacupen mot West Ham United den 30 november.

 

 

Mourinho sägs ha blivit frustrerad på Shaws brist på utveckling i det som managern försöker göra med laget, och det har t.o.m lett till att några seniora förstalagspelare pratat privat med den unga försvararen.

 

 

Jose Mourinho är frustrerad på Luke Shaws bristande utveckling på Old Trafford. (Getty)

 

 

United kommer lyssna på bud i sommar där Chelsea och Tottenham Hotspur - beroende på Danny Roses framtid - är öronmärkta som potentiella köpare, men det återstår att se huruvida United skulle sälja till en rival.

 

 

Shaw har ännu inte blivit helt avskriven, och han kan fortfarande vända på sin situation, men de med inblick i truppen säger att han har mycket övertygelsearbete kvar att göra.

 

 

United lär inte köpa några nya spelare i det här fönstret, detta då Mourinho är imponerad över hur majoriteten av spelarna har presterat, men Memphis Depay kan mycket väl komma att lämna laget innan den 31 januari. Lyon anser att de har gjort ett genombrott i deras jakt på spelaren.

Exklusivt: Barca-chefer vill fräscha upp deras anfall då Luis Suarez fyller 30 nästa vecka

   

Costa har pratat om sin vilja att återvända till Atletico. (Getty)

 

 

 

 

AV: Miguel Delaney, The Independents hemsida, måndag 16 januari, 2017:

 

 

Barcelona och Atletico Madrid är intresserade av att köpa Diego Costa, detta då de försöker utnyttja osäkerheten gällande den spanska landslagsmannens framtid i Chelsea.

 

 

Medan Barca övervakar situationen och har låtit det bli känt i 28-åringens läger, kommer Atletico nästan garanterat att återuppta deras sommarintresse för deras f.d spelare, för att ersätta Antoine Griezmann, som av många förväntas flytta till Manchester United i sommar.

 

 

Bud på spelaren i det här fönstret ska inte uteslutas, men det sägs att Chelsea inte har några intentioner att sälja nu i januari, trots en kontroversiell helg som slutade med att han missade ligaledarnas 3-0 vinst borta mot Leicester City p.g.a en ryggskada. Det följde även en hel del spekulationer gällande hans framtid, då spelaren har ett erbjudande om att flytta till the Chinese Super League.

 

 

Costa kom till Stamford Bridge från Atletico i juni 2014, och han har varit öppen med hur nära det var att han återvände till Vicente Calderon förra sommaren. Den Brasilien-födde anfallaren har även frekvent berättat för kompisar och arbetskollegor hur mycket han saknar Spanien och livsstilen där.

 

 

Det erkände han också i engelsk press på nyårsdagen.

 

 

"Jag hade möjligheten att gå till Atletico, p.g.a några saker, familjen, livet jag har där men inte p.g.a Chelsea, för här finns det mycket kärlek med supportrarna, med folket, så jag är väldigt lycklig här," sade han då.

 

 

Källor i Madrid och Manchester säger att Atletico nästan har resignerat och insett att de kommer förlora Griezmann till United i sommar för en förväntad avgift på runt £100m (1,14 miljarder kr), vilket gör ett bud på Costa som svar oundvikligt. Dem nära klubben säger att de förväntar sig en prislapp på runt £40m (457,1m kr). Men det kan komma att ändras, om Barcelona gör sitt intresse konkret.

 

 

Under vad som har varit en svårare säsong för de regerande spanska mästarna har deras berömda anfall med Leo Messi, Neymar och Luis Suarez inte kommit i närheten av den inverkan de hade under trippelsäsongen 2014-15. Då Suarez fyller 30 nästa vecka är Barca-hierarkin mer öppen för att ändra deras anfall, och Costa står högt på deras lista över måltavlor.

 

 

Luis Suarez fyller 30 nästa vecka. (Getty)

 

Men Chelsea vill åtminstone behålla deras bästa målskytt tills i sommar. Efter att ha missat lördagens bortamatch mot Leicester kom Costa in och fick behandling av klubbens fysioterapeut i måndags morse.

Managern som anlände i juli till svindlande smicker erkände att titeln är körd efter söndagens 4-0 förlust borta mot Everton och med DET försvaret kommer t.o.m en topp-4 placering att bli tufft

   

 Humöret hos City var spänstigt när Guardiola presenterades (t.v.) - men så är det inte nu längre. (Foto: Getty Images Europe)

 

 

 

 

AV: David McDonnell, Daily Mirror, tisdag 17 januari, 2017:

 

 

När Pep Guardiola anlände i Manchester City förra sommaren behandlades han med en vördnand som gränsade till hjältedyrkan.

 

 

"Alla är uppslukade av Pep," sade en klubbinsider och det var många på the Etihad stadium som fjäskade för den dekorerade f.d Barcelona och Bayern München-bossen.

 

 

Sju månader senare har den respekten ersatts av skepsis, detta då Guardiolas lag och hans grandiosa planer befinner sig i oreda efter söndagens förödmjukande 4-0 förlust borta mot Everton.

 

 

En fjärde förlust på åtta Premier League matcher har nu lämnat City TIO poäng bakom ledarna Chelsea, och det fick nya bossen Guardiola att erkänna att titeln är utom räckhåll för dem, med 17 matcher kvar och 51 poäng att spela om.

 

 

Det här var inte vad klubbens ledning förutspådde när de rekryterade en av de mest eftertraktade tränarna på planeten. De var övertygade om att hans ankomst skulle cementera deras status som det dominanta laget hemma och utomlands.

 

 

Plötsligt känns euforin från den där 3-1 vinsten mot Barcelona i november som ett spratt spelat av hjärnan då City nu har fastnat i en bekant omgång med förtvivlan och självanklagelser.

 

 

F.d Manchester United och England stjärnan Gary Neville, numera en expertkommentator för Sky Sports, var brutal i sitt omdöme efter den blytunga Goodison Park-förlusten.

 

 

"Det var ett otroligt resultat," sade han. "Det var en konstig match för Man City - de såg ut att vara utspridda överallt.

 

 

"Vid början av säsongen trodde jag att båda Manchester-klubbarna skulle pusha för titeln vid den här tidpunkten. För tillfället är de utanför den jakten - men United ser gladare ut än City just nu."

 

 

Kommentatorn och f.d City-försvararen Danny Mills påstod att Guardiola befinner sig mitt i en "kris".

 

 

Förtvivlan för Pep Guardiola på Goodison Park... (Foto: Getty)

 

 

... då hans lag förlorade med fyra mål - deras fjärde förlust på åtta ligamatcher. (Foto: Getty)

 

 

Han sade: "Titta bara på Pep Guardiolas kroppsspråk efter matchen. Han är helt klart väldigt frustrerad. Han får inte spelarna att spela på det sättet som han vill.

 

 

"Han befinner sig i en riktig krispunkt för tillfället. Han vill inte ändra sin filosofi eller hans principer gällande sättet han spelar på, men han inser att spelarna han har inte kan göra det.

 

 

"Det är en riktig vägkorsning för Pep."

 

 

Medan City kan skryta med några av de bästa offensiva talangerna i världsfotbollen med Sergio Aguero, David Silva och Kevin De Bruyne så undermineras den eldkraften av ett komiskt försvar.

 

 

I 21 Premier League-matcher under Guardiola har de Blåa bara hållit nollan fyra gånger, managern har gång efter annan bytt ut spelare och ändrat system men ändå inte lyckats hindra målen från att ramla in.

 

 

City kan vara superba offensivt med spelare som Aguero, men det där försvaret! (Foto: Action Images via Reuters)

 

 

Och det är innan man kommer till katastrofmålvakten Claudio Bravo - som det sägs ska vara en uppgradering av den utflyttade f.d nummer 1-spelaren mellan stolparna Joe Hart, men han är en målvakt som är n olycka som bara väntar på att hända varje gång han spelar.

 

 

Av de senaste 22 skotten han har mött i Premier League, har Bravo släppt in 14 mål - den sämsta statistiken för alla målvakter i ligan.

 

 

Faktum är att det är svårt att komma på någon räddning värd att notera av Bravo under hans sex månader i Manchester.

 

 

Sommarköpet Bravo har övertygat i princip ingen om att han är en uppgradering jämfört med Hart. (Foto: PA)

 

 

City skulle må bättre av att ställa in andramålvakten Willy Caballero i målet, men Guardiolas eldiga stolthet kommer inte tillåta honom att göra det, för det skulle vara ett erkännande att köpet av Bravo för att ersätta Hart var ett misstag.

 

 

Guardiola må befinna sig i skottlinjen, men skuldfingret måste även pekas mot sporting directorn Txiki Begiristain, som har lett köpen av ett antal dåliga defensiva nyförvärv.

 

 

City har spenderat £125m (1,42 miljarder kr) på försvarare under de senaste två och ett halvt åren i ett försök att ge dem lite pålitlighet i backlinjen, men nästan samtliga har blivit renodlade floppar.

 

 

Martin Demichelis, Eliaquim Mangala, Bacay Sagna, Nicolas Otamendi och John Stones rekryterades allihop på Begiristains skift, men ingen av dem har rättfärdigat utläggen som tog dem till klubben.

 

 

Otamendi kostade £28,5m (325,6m kr) av de £125m (1,42 miljarder kr) som City har spenderat på försvarare under de senaste åren. (Foto: Getty)

 

 

Stones har utan tvekan potential, men han har haft svårt att återskapa formen som gav honom en £49m (559,9m kr) flytt från Everton förra sommaren och han har lider av att spela med sådana mediokra medspelare.

 

 

City borde ha rekryterat två nya ytterbackar redan sommaren 2015, men de har fortsatt spela med den föga övertygande trion Gael Clichy, Aleksandar Kolarov och Sagna - och det betalar de priset för nu.

 

 

Guardiola skulle kunna peka på förmildrande omständigheter i söndags, detta då han saknade den avstängde Fernandinho och den skadade Ilkay Gundogan, båda nyckelspelare.

 

 

Men det är sanslöst att världens rikaste klubb tvingades ställa upp med en mittfältsduo bestående av den 33-åriga Yaya Toure och Pablo Zabaleta, 32, vars åldrande ben exponerades av Evertons sjudande ungdomlighet.

 

 

Men på något sätt verkar Begiristain vara immun mot kritisk granskning och kritik i maktens korridorer hos City, med tanke på att han är en del av den katalanska kartellen som tagit makten i klubben.

 

 

City har gett Guardiola allt han vill ha i jakten på framgångar och personal som hade format varaktiga band med spelarna under ett antal år kastades bort när Pep och hans team anlände.

 

 

Men den tilltron till Guardiola, hans personal och filosofi testas till den yttersta gränsen just nu.

 

 

Efter en 5-0 vinst i FA Cupen borta mot ett uselt West Ham i matchen innan plockades City ner på jorden med en smäll borta mot Everton.

 

 

Sporting Directorn Begiristain måste ta på sig en del av skulden för Citys defensiva problem. (Foto: Getty)

 

 

Guardiola vann Champions League två gånger med Barcelona och plockades in för att ta City till den upphöjda nivån efter det att de nådde semifinalerna under Manuel Pellegrini förra säsongen.

 

 

Men om de inte tar sig samman snabbt kan City, med bara två poäng mer än vid samma tidpunkt förra säsongen, komma att få genomlida det otänkbara och missa kvalificeringen till nästa säsongs Champions League.

 

 

Mills sade: "Deras försvar är utspritt över hela banan. Det är aldrig en rak fyrbackslinje eller rak trebackslinje. Han måste fixa det.

 

 

"Det här kan bli den första gången som Pep inte når Champions League - och han plockades in för att vinna det.

 

 

"Att inte kvalificera sig skulle vara en total katastrof för Manchester City." 

För mig gör de bästa bossarna dåliga spelare bättre, genomsnittliga spelare bra och bra spelare exceptionella - han har inte gjort något av det under sex månader på the Etihad

   

Collymore anser att de här två är mycket bättre managers än Guardiola den här säsongen. (Foto: Man Utd via Getty)

 (Pip Mirror Stan Collymore)

 

 

 

AV: Stan Collymore, Daily Mirror, tisdag 17 januari, 2017:

 

 

Den här kolumnen är ingen ringaktning mot Pep Guardiola. Inte egentligen.

 

 

Det är en ringaktning mot den moderna supportern - den moderna hipstern, experten och journalisten.

 

 

En ringaktning mot alla som ser Henrich Mchitarjans skorpionspark på Annandagen och deklarerar det det bästa målet någonsin, för att sedan säga samma sak om Olivier Girouds knappt en vecka senare.

 

 

Eller att Andy Carrolls flygande volley i lördags faktiskt var bättre än båda de andra.

 

 

Det handlar om alla de personer som säger till mig, vecka in och vecka ut, att Guardiola är den bästa tränaren på planeten när, helt ärligt, jag fortfarande inte har sett någonting sedan han anlände till England som backar upp det.

 

 

Långlivade fotbollssupportrar - folk som har varit fans hela deras liv och tagit tiden från det att de var sex, sju eller åtta för att gå till matcherna, samla på fotbollsbilder, lära sig om spelets historia, förstå det och förstå de stora namnen bland managers och spelare - börjar bli illamående av all hype.

 

 

Vi lever i en tidsålder där något beskrivs som det bästa omedelbart, och sedan är det bortglömt två veckor senare när det har bevisats att, ok, kanske var det inte riktigt det bästa.

 

 

Det är omedelbarheten i allt som skaver, och kanske är det den omedelbarheten som krönte Guardiola till 'Den Störste' för hans prestationer i ligor där det finns två konkurrenskraftiga lag - kanske tre, som mest.

 

 

Guardiola är en väldigt bra manager, som i Barcelona var en väldigt bra manager med en av de bästa spelartrupperna som skådats.

 

 

Men jag började se sprickorna när han flyttade till Bayern München - med ett lag som vunnit Trippeln säsongen innan han anlände. I Champions League var han inte bara underpresterande, han var väldigt dålig och avslöjades också.

 

 

Jag säger alltid att en stor manager kommer ta dåliga spelare och göra dem bättre, genomsnittliga spelare och göra dem bra, bra spelare och göra dem exceptionella.

 

 

Och det finns två väldigt bra exempel på det i Premier League den här säsongen.

 

 

I Manchester United har Jose Mourinho tagit två genomsnittliga försvarare - Phil Jones och Marcos Rojo - och gjort dem väldigt bra som ett mittbackspar. Antonio Conte har förvandlat Victor Moses och Marcos Alonso, två spelare som förmodligen inte hade kommit in i många personers trupp i Chelsea, än mindre in i laget, för att sedan bli viktiga delar i ligaledarnas startelva.

 

 

Guardiola har inte gjort något av det i Manchester City.

 

 

Vem har egentligen blivit bättre?

 

 

Claudio Bravo är inte på samma planet som Joe Hart; Gael Clichy och Bacary Sagna - två titelvinnare och båda med massor av landskamper - har inte varit bättre än Moses och Alonso som ytterbackar/wingbackar.

 

 

Sergio Aguero, Kevin De Bruyne, David Silva och Raheem Sterling kan ge världsklassprestationer på en given dag, men totalt sett har de varit genomsnittliga. Och John Stones är typexemplet på den icke försvarande försvararen - Roberto Martinez blev hårt kritiserad för att han skämde bort honom när de var i Everton tillsammans, men Guardiola har gjort samma sak.

 

 

Om den insatsen på Goodison i söndags hade kommit under en av hans företrädare, Roberto Mancini eller Manuel Pellegrini, hade många ansett att det var ett brott som förtjänade sparken.

 

 

Det finns inte en strimma bevis som pekar på att Guardiola förtjänar att nämnas i samma andetag som Conte i vår liga.

 

 

Men vissa personer verkar ha det här begäret att placera honom och andra på piedestaler de inte förtjänar att vara på.

West Ham: Simone Zazas straffmiss för Italien i EM 2016.

 

 

 

BBC Fotboll, söndag 15 januari, 2017:

 

 

Juventus-anfallaren Simone Zaza har gått till Valencia på lån säsongen ut efter att hans tid i West Ham avslutades i förtid.

 

 

25-åringen skrev i somras på för the Hammers för £4,3m (49,9m kr) för hela den här säsongen, men han spelade bara 11 matcher och gjorde inget mål.

 

 

Enligt rapporter så om Zaza hade spelat 14 matcher i hade Premier League-klubben varit tvungen att köpa honom rakt av för £20m (232,1m kr).

 

 

Den italienska landslagsanfallaren köptes av Juve från Sassulo för £12,75m (147,9m kr) 2015.

 

 

Han gjorde åtta mål på 24 matcher för de italienska Serie A-mästarna innan han gick till West Ham i augusti förra året.

 

 

Valencia har det tufft i La Liga och ligger för närvarande på 17:e plats.

Scouse-svinen (h)

Jaha ja, dags att möta dem nu då. Låt oss inte lura oss själva och måla upp det här till något det inte är. Men alldeles oavsett tabellägen och alla andra parametrar så är det här såklart något extra för alla som hejar på Man United. Chelsea visade igår att de funkar även utan Diego Costa, och att förlusten mot Spurs inte innebar att de nu kommer ramla ihop som ett korthus.

 

Jag har många gånger tjatat om att jag tycker att Mourinho har gjort det väldigt bra, på väldigt kort tid, med oss. "Experterna" pekar på vår sjätte plats i tabellen och grymtar om att det inte hänt så mycket under portugisen. Det visar ganska tydligt vilka ändtarmar många av dem är. Sen är jag inte riktigt överens med alla som säger att Liverpool är så fantastiskt bra, det är de inte. Klopp har haft längre tid på sig än Mourinho och fått ihop laget ganska bra, å andra sidan har han väl i princip 11 man att spela, så han har ju inte alltför mycket att fundera på, blir någon skadad eller är borta av andra anledningar så märks det vilken bristande bredd i truppen de har. Men visst, de var tydligen usla mot Southampton i cupen tidigare i veckan och enligt rapporterna jag har sett skulle de ha förlorat med större siffror, men mot oss brukar de ofta höja sig. Frågan nu är väl om det räcker, för spelar vi som vi har visat att vi kan, under ganska lång nu dessutom, ja då tror jag att vi tar dem.

 

Jag brukar inte luta mig alltför mycket mot statistik, och i sådana här matcher betyder den ofta mindre än i vanliga fall, men man kan konstatera att sett över alla ligamöten mellan United och Liverpool på Old Trafford från säsongen 2001/02 (senaste 15, med andra ord) så har United 11 vinster, mot deras 4 och målskillnaden är 28-16 i Uniteds favör.

 

Lämnar över resten av försnacket till den briljanta Richard Kurt och the Irish Examiner-kolumnen "Terrace Talk" (skrivet INNAN semifinalvinsten mot Hull):

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/01/14/11406752-terrace-talk-man-united-om-wayne-rooney-sanker-liverpool-skulle-det-toppa-allt/

 

 

 

Vissa lär sig aldrig (särskilt inte dessa scousers)

Jag vet inte om ni känner till den här dåliga ursäkten till journalist:

   

 

Han heter Sachin Nakrani och jobbar väldigt överraskande kvar på the Guardian. Han är ett Liverpool-fan och drar sig inte för att ljuga, fantisera ihop alla möjliga hot mot sig själv och sedan visa sig ganska tam när han konfronteras med sin skit. Han tillhör inte det tunga gardet på tidningen, så jag förstår om ni inte hört namnet. Men han har en historia med oss United-fans och framförallt med Red Issue. Och som ni alla vet vi det här laget, i ett "gräl" mellan RI och någon annan finns det bara en vinnare. Jag ska gå igenom hans senaste idioti med er, men först ska jag bara visa hur han hanterar "krissituationer".

 

Efter att det varit tyst från den lilla råttpungen ett tag så har han känt på senare att det var dags att kryp upp från under stenen där han tillbringar större delen av sitt miserabla liv. Han har många gånger konfronterats gällande sitt hat mot Red Issue, men då har han bara bladdrat på om att det är en lång historia o.s.v Men jag kan väl säga att jag kan förstå varför han inte vill förklara det här bråket, det skulle nämligen visa exakt vilken idiot det är vi pratar om.

 

Hursomhelst så känner han sig nu så pressad att han har kollat alla som följer honom på Twitter, och visar det sig att någon av dessa personer även följer Red Issue, då blockar han den personen pronto. Tror ni mig inte?

 

 

Här ska ni få en detaljerad bakgrund om det här praktarslet:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/01/14/11406748-det-sallsamma-fallet-charlie-clit-licker/

 

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/01/14/11406746-guardian-journalist-kommer-angra-att-han-startade-ett-brak-med-united-fans/

 

Men anledningen till att Nakkers nu blivit aktuell igen är att han i tisdags (10:e januari) skrev en totalt värdelös artikel om fanzinekulturen på Liverpool-sidan This Is Anfield. I den sörjan av ord spottade han ur sig följande lilla mästerverk:

 

 

"Nu är det också värt att påpeka att inte alla fanzines är dygdiga. För ganska precis två år sedan var det, till exempel, möjligt att köpa Red Issue utanför Old Trafford, en avskyvärd blaska sammanställd av avskyvärda kukhuvuden, och det har ingenting med klubben de hejar på att göra. Jag kan inte ha varit den enda som kände fullkomlig glädje när det rapporterades att deras sista nummer kom ut i januari 2015, ett ögonblick som gjordes ännu mer härligt av det faktum att United förlorade den dagen, hemma mot Southampton."

 

Och det dröjde ju inte länge förrän den här texten nådde Red Issues internetforum, så nu har gubbarna där plockat fram lille Sachins fil igen och jag är övertygad om att han, darrig och helt genomsvettig, ligger hemma i pojkrummet och blockerar för allt vad musen håller för på Twitter. Helt briljant!

 

 

 

Bryan Robson

Det var mannen som fick mig att bli Röd från första början. Hans två mål mot just scouserna på Anfield 1988 fick mig att svära evig trohet. Och oj vad bra han var! Han kunde allt, och att han dessutom gjorde det med ett skaderegister som slår det mesta, ja det gör honom bara ännu mer imponerande. I onsdags (11:e januari) fyllde denna ikon 60 år. Han kom till United 1981 för ungefär £1,5m (ca 21m kr). Man undrar ju vad han skulle vara värd om han spelade idag, skulle det räcka med £200m? Han stannade i United ända till 1994 och var kapten 1982-1994. Under sina 13 år på OT spelade han 461 matcher och gjorde 99 mål. Pssar på att säga grattis i efterskott till en United-legendar som verkligen förtjänar epitetet och skickar med en kort hyllningsvideo:

 

 

 

Infantinos McDonald's-VM

Lämnar över ordet till the Guardians briljanta Marina Hyde gällande Fifa:s senaste dårskap, måste bara ta med det här briljanta citatet ur hennes text:

 

 

"Redan finns det en distinkt känsla av att VM håller på att bli en McDonald's-reklam med en alltmer oviktig fotbollsturnering bifogad."

 

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/01/14/11406744-infantinos-vm-en-graslig-prequel-som-kommer-belona-sig-sjalv-med-varje-oscar/

 

 

Paul Gascoigne "dör inför världens ögon"

Tidigare i veckan dog Graham Taylor, han var tidigare manager för Englands landslag och ledde även, bl. a, Aston Villa och Watford. Han är en av spelets goda gubbar. Han vägrade t. ex att få tak på avbytarbänken till fansen hade fått ett över läktaren och han hade aldrig några problem med att ta en pint på någon vanlig pub och snacka, som vem som helst, med fansen. Nu finns det även en rädsla för att en av hans spelare i det engelska landslaget, Paul Gascoigne, kommer gå samma öde till mötes ganska snart.

   

 

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/01/14/11406742-vincent-hogan-gascoigne-dor-framfor-varldens-ogon-och-ingen-verkar-kunna-radda-honom/

 

 

 

Kebab, den tyska extremhögern... och brädspel

Det här är bland det sjukaste som jag har läst på länge. Det var också helt nytt för mig, jag hade inte hört talas om det här förut. Jag kan inte påstå att jag dagligen surfar in på tyska tidningars sidor och håller mig uppdaterad om det inrikespolitiska läget där, men ändå. Konstigt att inte "sanningssägare" som Kent Ekeroth, Avpixlat, Nya Tider, Gamla Tider, Avrunkat, Ditpixlat eller kotlett-Jimmie gapat om det här hotet i vår geografiska närhet. De brukar ju inte vara sena att tala om "systemkollaps" och det västerländska samhällets undergång när det sker hemskheter, men just ja, vad dum jag är...

 

Det är lång läsning, men jag rekommenderar det verkligen, sug på det här utdraget bara, så förstår ni själva vilken sorts hjärnor det är vi pratar om:

 

 

"En del av deras tidigare påhitt inkluderade att gå omkring där Buchenwald stod iklädda egensydda SS-uniformer och de hittade på ett brädspel som hette 'Pogromly', som belönade spelare för att sända så många judar som möjligt till koncentrationslägren."

 

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/01/14/11406740-langlasning-den-nynazistiska-mordrattegangen-som-avslojar-tysklands-morkaste-hemligheter/