• "Han tog inte en stor möjlighet som han hade med båda händerna"

 

• United är skadefria till returmatchen i EFL Cup-semifinalen borta mot Hull

   

Mancheter Uniteds Anthony Martial, t.v., förbereder sig på att utmana Liverpools Trent Alexander-Arnold i den här månadens 1-1 match lagen emellan. Fotograf: Matthew Peters/Man Utd via Getty Images

 

 

 

 

AV: Daniel Taylor, the Guardian, torsdag 26 januari, 2017:

 

 

José Mourinho har gett Anthony Martial en stark varning om att hans insatser i Manchester United måste bli bättre för det skulle "döda de andra" om han togs ut istället för dem med dagens form.

 

 

Martial återfanns inte ens bland Uniteds avbytare i deras 1-1 match borta mot Stoke City i lördags och Mourinho erkände att han var missnöjd med spelarens form sedan han utmanade honom i november att återetablera sig själv som ett givet förstaval i förstalaget.

 

 

Då utelämnade Mourinho honom ur truppen i en Europa League-match mot Feyenoord och två månader senare är managerns dom att spelaren inte har förtjänat en regelbunden startplats till vänster i Uniteds anfall.

 

 

"Jag tycker inte att han förlorade sitt fokus," sade Mourinho, som förbereder sig för returmatchen för United i EFL Cupsemifinalen mot Hull City. "Jag tycker bara att han tog inte en stor möjlighet som han hade med båda händerna. När vi pratade om Memphis Depay [då han lämnade United] pratade vi om att det var den enda positionen där vi hade ne överbokning av spelare.

 

 

"Vi har fortfarande fem spelare för den positionen. Jag kan inte ge en spelare chanser att spela och döda de andra. Att döda de andra, jag tycker jag redan gjorde det med Memphis genom att se honom som det sita valet och genom att inte ge honom något val. Men när det gäller de andra killarna tror jag ni skulle fråga mig varför Mata inte spelar eller varför Marcus Rashford inte har en chans, eller varför Jesse Lingard, en landslagsspelare, inte spelar.

 

 

"Vi har Rashford, Lingard, Mata, Mchitarjan och Martial och jag kan inte ge samma spelare chans efter chans efter chans och inte titta på ansträngningarna från de andra.

 

 

"Anthony spelade mot Liverpool, en stor match för oss och en stor match för honom, också. Sedan i nästa match gick jag till Mata och Mchitarjan. Det är så situationen är."

 

 

Martial skrev på för en initial avgift på £36m (424,4m kr) från Monaco i september 2015, gjorde 17 mål på 45 framträdanden förra säsongen, men han har bara mäktat med sex mål på 20 tävlingsmatcher sedan Mourinho tog över. Han flög till Frankrike i helgen medan hans lagkamrater spelade matchen där Wayne Rooney gick förbi Sir Bobby Charltons målrekord för klubben.

 

 

Men Mourino klargjorde att han inte har några problem med att spelaren spenderade helgen i Paris. Han sade: "Vi har inte många dagar lediga. Jag gillar att ge spelarna lite frihet att välja om de behöver en helg ledig när de inte är uttagna. Om, för honom, det var bättre att åka till Paris, så är det helt ok.

 

 

"Till helgen [i FA Cupmatchen i fjärde rundan] mot Wigan, om inget har hänt på skadefronten, kommer jag att spela Sergio Romero i målet och sätta Joel [Pereira] på bänken. David de Gea kommer vara ledig och om han vill åka till Spanien och njuta i två dagar, då måste han åka. Jag ger spelarna den här friheten att välja - så det finns inga problem alls med att Anthony åkte till Paris."

 

 

Mourinho förbereder sig nu på en svit på tre matcher på sex dagar, där deras nästa motståndare även besöker Old Trafford i Premier League nästa onsdag. Han refererade tveklöst till sin f.d klubb Chelsea när han pratade om lag med "ett underbart li" med endast en match i veckan.

 

 

Hans lag har ett mer belastat spelschema, inte minst p.g.a deras involvering i vad Mourinho beskrev som "non-stop turneringen", nämligen Europa League. Men det underlättar att de inte har några nya skador inför trippen till Hull dit hans lag tar med sig en 2-0 ledning från den första matchen.

 

 

Eric Bailly är på väg tillbaka från the Africa Cup of Nations efter Elfenbenskustens överraskande tidiga uttåg - men han hinner inte hem för att spela mot Hull - och Mourinho anser att Luke Shaw, som inte har startat en match sedan den 30 november, är redo att kriga om en plats i förstalaget igen och viktigast av allt så behöver han inte "jobba med begränsningar" längre i sin långa rehabilitering från sitt benbrott.

 

 

Mourinho, med sin långa lista med disciplinproblem med the Football Association, fick frågan om det möjliga straffet som Arsène Wenger riskerar att få efter sin behandling av fjärdedomaren, Anthony Taylor, under Arsenals match mot Burnley i söndags. Det fanns, sade Mourinho, inga jämförelser. "Jag knuffade aldrig domaren," förklarade han.

Peter Lim hyllades som en frälsare när han tog över Valencia 2014 men - sju managers senare - vill nu fansen ha bort honom. Hur blev det så här?

   

Valencias supportrar deltar i en demonstration mot klubbens ägare, Peter Lim, tidigare den här månaden då deras fruktansvärda La Liga-säsong fortsatte. Fotograf: Manuel Bruque/EPA

 (Valencia Guardian1)

 

 

 

AV: Sid Lowe, the Guardian, onsdag 18 januari, 2016:

 

 

På en presskonferens som hölls på ett hotell i Valencia för två veckor sedan fick Jesús "Suso" García Pitarch frågan om varför Peter Lim hade köpt stadens fotbollslag till att börja med. Det var en laddad fråga, en fråga som supportrarna har funderat på många gånger under de senaste åren, och svaret, eller bristen på ett svar, kändes också laddat. Pitarch, sporting directorn som nyligen kom tillbaka från Singapore där han hade träffat ägaren för att diskutera planerna för klubben bara för att strax efteråt avgå, svarade att han aldrig hade frågat och inte hade någon förklaring. "Jag vet inte," sade han. "Jag antar att han gillar fotboll."

 

 

Lim är son till en fiskhandlare från Singapore och har tidigare lagt ett bud på Liverpool, är affärspartner med the Class of 92, med investeringar i Salford City FC och Manchesters Hotel Football, samt i Formel 1. Han tog över i Valencia i juni 2014 med en inital investering på €94m (941,8m kr). I en affär som förmedlades av den dåvarande presidenten Amadeo Salvo och agenten Jorge Mendes betalade Lim direkt €22m (220,4m kr), och lånade klubben ytterligare €72m (721,3m kr) för en 70% andel, vilket senare steg till mer än 80% och hans totala utlägg hittills närmar sig €200m (2 miljarder kr).

 

 

Valencia befann sig i kris, en klubb med två arenor - en som de inte kunde sälja och en som de inte hade råd att slutföra byggandet av - och en skuld på €230m (2,3 miljarder kr), där återbetalningen var omstrukturerad. Risken att gå i konkurs var väldigt äkta, de hade lidit under katastrofala presidenter, rutinmässigt förlorat sina bästa spelare och ägdes i princip av en bank som räddat dem, som Lim välkomnades som deras frälsare. Under hans första säsong, med spelare hämtade till klubben betalda för och ägda av hans företag, återvände Valencia till Champions League under deras nya manager, Nuno Espírito Santo. En känsla av medgång utvecklades, en gemenskap mellan fansen och klubben, men det varade inte länge.

 

 

Det hördes läktarsånger med orden "Lim, vi älskar dig", men det är annorlunda nu. Innan den första matchen efter jul samlades några supportrar utanför Mestalla och höll upp en banner som deklarerade: "Lim, åk hem." Inne på arenan hördes ytterligare sånger: "Peter, gå nu!" Det upprepades förra helgen. Men Lim var redan hemma, inte på plats i Spanien.

 

 

"Jag spekulerar bara," insisterade Pitarch när han pratade om att Lim "gillar fotboll". Han har inte varit på plats för att se Valencia - hans lag - på mer än ett år. Det närmsta han har varit var i somras då han befann sig norrut efter kusten i Barcelona, och fixade försäljningen av Paco Alcácer - anfallaren som de hade sagt inte var till salu. "Vilken känslighet visar det mot fansen?" frågade Pitarch, med inte så lite eget-intresse i orden.

 

 

Borta: Cesare Prandelli pratar med media efter sin avgång som huvudtränare i december. Fotograf: Manuel Queimadelos Alonso/Getty Images.

 

 

Vad än Lim köpte Valencia för så var det inte det här. Han äger nu en klubb som misslyckas på planen och har det svårt vid sidan av den, de äger fortfarande två arenor, har en stor skuld, är söndersliten i en pågående kris, där kaptenen Enzo Pérez säger att de har slagit i "den absoluta botten" bara för att få se att det var fel, detta när saker och ting blev ännu värre, vilket har varit fallet i ett år nu; där laget med den fjärde största budgeten i Spanien ligger en enda poäng ovanför nedflyttningsplatserna; där det finns grupperingar i omklädningsrummet; där fansen vänt sig emot honom och tränaren och sporting directorn avgått, samtidigt som de kritiserat honom hårt, vilket fick klubben att skjuta tillbaka mot dem och där misstankarna och den bristande tilliten mot varandra ligger helt öppet som ett varigt sår. "Jag skulle inte önska det här på min värsta fiende," säger klubbens f.d spelare Mario Kempes.

 

 

Pitarch pratade med media då han försökte rättfärdiga sitt misslyckande och sin avgång som Valencias sporting director - lite mindre än ett år efter det att han tog jobbet och 10 dagar efter att han påstod sig ha erbjudit sin avgång bara för att insistera på att han inte var på väg att "överge" klubben. Att stanna handlade om "ansvar", sade han då; nu erkände han att han begått "misstag" under de senaste 12 månaderna, men att det största var att han inte hade gått tidigare. "Jag kan inte försvara det jag inte tror på," sade han då han beskrev klubben som nedsänkt i en "allvarlig institutionell kris." Och därför avgick han.

 

 

Han är inte ensam om det. Pitarch gick bara några dagar efter tränaren, Cesare Prandelli. Strax innan jul höll Prandelli en presskonferens där han avstod från att besvara frågor och istället levererade ett tal som var en minut och 57 sekunder långt, i vilket han anklagade sina spelare för att vara oprofessionella. Han pratade på italienska, vilket han har gjort sedan han tog över, och gestikulerade mot dörren och upprepade ett ord gång efter annan: "fuori!" Ut! Han ville ha spelare som gav sitt yttersta för tröjan, som "led" för den, som "älskade" den. Alla som inte gjorde det kunde sticka.

 

 

Borta: Gary Neville fick sparken i mars 2016 efter mindre än fyra månader som chef. Fotograf: Juan Manuel Serrano Arce/Getty Images

 

 

Fansen höll med: en undersökning visade att 98% tyckte att han hade rätt. Klubbens hierarki höll också med, eller verkade i alla fall göra det: efter nästa match reste Prandelli till Singapore med Pitarch och klubbens president, Layhoon Chan, för att träffa Lim. De låg oroväckande nära nedflyttningszonen och förstärkningar stod överst på agendan, precis som försäljningar. Prandelli fick försäkringar, eller sade i alla fall att han fick det, men den ekonomiska verkligheten var ofrånkomlig och att sälja spelare är inte så lätt som det låter. Andra ställde återkommande frågor, som vilka de riktiga motiven var? Var fotbollen den enda faktorn? Varför gjordes nyförvärven och varför misslyckades de?

 

 

I somras hade Valencia dragit in €100m (1,01 miljarder kr), genom att sälja deras bästa spelare - André Gomes, Alcácer, Shkodran Mustafi - medan de som de ville sälja stannade kvar. Vintern hjälpte inte och Layhoon Chan varnade offentligt om att det inte bara handlade om att Lim skulle gräva i sina fickor. Financial Fair Play - omtalat som om det på något sätt inte har någonting att göra med hur klubben sköts, en belastning på deras arbete istället för en konsekvens av hur de arbetar - betydde att de inte kunde spendera vad de inte kunde generera. Valencia har inte ens en tröjsponsor.

 

 

Då han saknade tilltro avgick Prandelli. Han påstod tidigare att han delvis gjorde det för att Simone Zaza, anfallaren han ville ha, inte kom, men Zaza har kommit nu. Han hade gått förhastat och känslosamt, vilket inte gjorde mycket bra för hans trovärdighet, men det kom inte som något fullständig överraskning. Fönstret hade inte öppnat än, men han sade att Valencia inte sköttes av "fotbollsmänniskor." De anklagade honom för att leta ursäkter, springa bort från sin egen förmåga att rätta till resultaten. Han hade varit där i 90 dagar.

 

 

Pitarch hade lovat att avgå med Prandelli men höll inte det löftet; men 10 dagar senare avgick han faktiskt och lämnade katastrofen bakom sig. Pitarch var den tredje sporting directorn under Lim-eran: Rufete sparkades i en maktkamp sommaren 2015; hans ersättare Nuno, tränaren som också blev manager, blev snart impopulär bland fansen och fick sparken i november 2015. Pitarch tog över i januari 2016 och avgick i januari 2017, då han avgick precis när transferfönstret öppnades, vilket lämnade chefen för ungdomsakademin, Alexanco, att snabbt ta över och kasta sig ut på transfermarknaden.

 

 

När det gäller Prandelli var han den sjunde tränaren under Lim-eran. Pizzi hade fått sparken precis innan övertagandet å Lims vägnar; Nuno fick sparken i november 2015; han ersattes tillfälligt av Phil Neville och Salvador González "Voro", en f.d spelare, klubbens matchdagsdelegat och deras eviga tillfälliga boss; sedan kom Gary Neville, Lims affärspartner; Gary Neville fick sparken i mars och ersattes av hans assistent, Pako Ayestarán, som i sin tur fick sparken i september. En efter den andra, alla sämre än den förre: under Nuno vann de 49% av poängen; under Gary Neville, 29%; under Ayestarán, 27%; under Prandelli, 25%.

 

 

Borta: Pako Ayestarán slutade efter att ha förlorat säsongens första fem matcher. Fotograf: Manuel Queimadelos Alonso/Getty Images

 

 

Det hade bara spelats fem matcher av den nya säsongen och det var bara tre månader sedan han hade fått ett nytt kontrakt, då Ayestarán fick sparken, Pitarch annonserade offentligt att han inte skulle ha behållit honom från första början, men det hade inte funnits några pengar till någon ersättare. Det är sanslöst hur lite det pratades om den kommentaren då. Voro tog kort över igen och när han lämnade igen för att ge plats åt Prandelli - som hade hittats och flugits jorden runt för att träffa Lim - sade han att han hoppades att han "aldrig" skulle komma dit igen. Men nu är han tillbaka, för sin femte sejour som chef, hans tredje på två säsonger. Den här gången har han, för första gången, fått stöttning. Well, typ: han kommer vara chef under resten av den här säsongen och hans kontrakt är ett manager-avtal för första gången.

 

 

Uppdraget är stort, men det är även ett han är välbekant med. "Antingen visar vi våra pungkulor, eller så blir det skit," sade forwarden Santi Mina efter en förlust ganska nyligen. Valencia, den fjärde största klubben i Spanien, har fått sin värsta start på en säsong någonsin och ligger endast fyra poäng ovanför nedflyttningszonen. De goda nyheterna bland alla dåliga nyheter är att uttågen för Prandelli och Pitarch, och konflikten som deras uppsägningar förde upp till ytan, kan visa sig bli renande och bringa lite klarhet i alltihop; omstruktureringen bör vara klubben till nytta. Och sedan har vi det faktum att det finns något i Voro.

 

 

De kallar Voro "Mr Varg", Valencias man när det gäller tillfälliga lösningar, personen du ringer när det är en kris, någon oreda att reda ut. Tränaren som inte är någon tränare klubbens bästa facit för antal poäng bland alla tränare i deras historia; den här säsongen har han lett Valencia till 10 av 15 möjliga poäng, jämfört med 0 av 12 för Ayestarán och sex av 24 för Prandelli. De senaste poängen kom den här helgen, i hans första ligamatch under den här sejouren. Valencia vann med 2-1 mot Espanyol. Det var de tvungna att göra, så allvarligt är läget; klubben som ansåg att Champions League-kvalificering var standard har nu ett annat, mindre ambitiöst, mål. "Målsättningen är att undvika nedflyttning," sade Voro, "och jag är övertygad om att vi kan klara det."

Att jämföra dagens fotbollskultur med den som rådde för bara 20-25 år sedan är som att jämföra två helt olika världar, utan några gemensamma nämnare. Mer eller mindre allt som var beundransvärt är förstört, paketerat och vidrigt. Fotbollen finns såklart kvar att njuta av, men det dröjer nog inte länge innan den förpassas till någon biroll för den senaste McDonald's-reklamen eller något liknande.

United har såklart varit ledande i den här utvecklingen, det går inte att säga något annat. Därför känns det mesta runt klubben mer som en happy-clappy cirkus än riktig supporterkultur. Fansen/kunderna drar på sig en matchtröja, en Fellaini-peruk och börjar ta den första av dagens ca 3,000 selfies. Självklart med mobiltelefonen fäst i änden av en selfiepinne. Allt krönt av själva sinnebilden för den urspårade skiten: half-n-half-halsduken!

Fortfarande dominerar våra fans på bortamatcherna, men även det är bara en tidsfråga hur länge det kommer gälla. Men det skänker mig i alla fall ett leende, mitt i all skit, att höra den Röda armén ta sig ton på bortaläktarna, allt ackompanjerat av total tystnad, gällande det, från Viasats "experter", man får ju inte rubba på den antagna bilden av olika lags fans. Uniteds supportrar sjunger inte, det är bara turister som inte kommer från Manchester etc.

I den här trenden följer också att man måste skaffa sig nya arenor. Och då ska det gamla, där själen och historien sitter inristad i väggarna, bort, till fördel för stora stålrymdskepp helt utan själ eller attraktionskraft. Tänk bara på Arsenals, Bayern Münchens eller West Hams skitarenor. Vi behöver inte ens lämna Sverige, titta bara på pinsamheten som står och är vulgär i Solna, där Europa League-finalen ska avgöras senare i vår.

Nu håller dessutom ännu en engelsk PL-klubb på att bygga nytt. Och bilderna jag har sett säger samma sak, futuristiskt rymdskepp/reklampelare byggd efter formulär A. Men när jag igår (fredag) läste några rader om den höll jag på att sätta chorizon i halsen. På nya White Hart Lane ska alltså 104 "lyckliga fans" kunna köpa platser i en lyxrestaurang där den ena väggen består av glaspaneler, med utsikt ut i spelartunneln. Jag menar, vart går gränsen? Jag hade gärna sett när Keane INNAN matchen fick stackars Patrick att måla sina kalsonger bruna i spelartunneln, men det måste väl finnas någon gräns? Tydligen inte. I halvlek ska man som gäst/kund där kunna äta speciellt inköpt ost!

Varför spelas det överhuvudtaget någon fotboll på sådana platser? Det handlar ju inte om det längre, det handlar bara om att "skapa nätverk" och... njuta av svindyr ost medan något gäng som kallar sig Spurs springer runt efter en boll ute på en gräsmatta. Oj, titta nu kommer de häråt, vi kan se dessa svettiga killar gå förbi oss genom glasfönstret här, det här är ju fantastiskt!

Nu lägger jag av, innan jag får en hjärtattack, här under hittar ni artikeln, läs den gärna med en hink i er absoluta närhet. Under den hittar ni även en länk till förra helgens "Sagt & Gjort"-kolumn, läs den gärna, den bara fortsätter att ösa fram argument till att känna sig så speciell för att man tillhör "fotbollsfamiljen" (nu kaskadspyr er kära skribent, over and out!)

 

 

 

 

Den imponerande höjdpunkten på Tottenhams nya White Hart Lane är den nya hemmaläktaren bakom ena målet, med plats för 17,000 personer. Fotograf: THFC (Tottenham ost1)

 

 

AV: Amy Lawrence, the Guardian, fredag 20 januari, 2017

Mauricio Pochettino kunde inte dölja sitt flin då han begrundade att en av funktionerna på den nya arenan som växer upp bredvid White Hart Lane, "Tunnelklubben", kommer ge en utvald grupp supportrar en utmärkt vy av vad som händer då spelarna kliver på och av planen. "Farligt..." sade Tottenham-managern, medan ögonen glittrade. "Många saker kommer hända där. Det kommer bli väldigt dyrt."

Det har han helt rätt i, för Tunnelklubben kommer stå för en av elitpremieupplevelserna som klubben har avslöjat, med glaspaneler som man bara kan se ut i tunneln genom. Spelarna kommer inte att kunna stirra in på de lyckliga 104 supportrarna som avnjuter sin finmiddag i det här området, men då vi känner till Pochettino kommer tonvikten att ligga på att se till så att de är tillräckligt fokuserade på deras jobb.

 

En glaspanel som man bara kan se ut i tunneln genom. Fotograf: THFC

 (Tottenham ost)

 

De dyraste platserna i den exklusiva "H Club" kommer kosta ännu mer. Anslutningsavgiften är £15,000 (176,453 kr) - och alla kunder måste köpa ett par biljetter - så det är £30,000 (352,910 kr) innan man har sett en enda minut fotboll spelas. Då inkluderar det den sortens uppmärksamhet för detaljer som erbjuder ett ostrum för klienterna där de kan välja deras egen speciellt anskaffade ost i halvtid.

Det är ett väldigt långt steg från tiden då man armbågade sig fram till sin ståplats på the Shelf, men det är en del av den nya världen med lyx runt Premier League-fotbollen, där pengarna från den överdådiga gästfriheten är tänkta att subventionera kostnaderna för vanliga biljetter. Den imponerande höjdpunkten på Tottenhams nya White Hart Lane är den nya hemmaläktaren bakom ena målet, med plats för 17,000 personer, ett försök att återskapa inverkan som den Gula Väggen har hos Borussia Dortmund.

Här kan ni se hur bygget av det nya White Hart Lane fortskrider, alldeles bredvid deras gamla (nuvarande) arena:

https://www.theguardian.com/football/gallery/2016/dec/21/tottenham-hotspur-new-stadium-changing-face-white-hart-lane-in-pictures

Här kan ni även läsa förra helgens Sagt & Gjort-kolumn, med några intressanta rader om den svikna stackaren Slaven Bilic:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/01/19/11408326-sagt-gjort-jag-ar-stolt-och-glad-allt-ar-bra-karleksaffaren-fortsatter/

 

 

1-1 mot scouse-svinen, #Pogba och Jürgen

Inte så mycket att orda om, som matchen utvecklade sig är jag glad att Ibrahimović lyckades justera sin kropp och "gräva in" bollen med en nick, för att citera Erik Niva. Däremot så tyckte jag att mina åsikter om vårt försvar bekräftades. Scouserna spelar ju med en hög press och det är dåliga nyheter för våra backar. Visst är det bra att ha kötthuvuden som spelar rejält och han rensa när det behövs, men här syntes det faktum att våra mittbackar inte ens har en grundläggande bollkontroll eller passningsförmåga. Istället för att spela till våra gubbar hamnade bollen hos motståndarna, eller ute på läktarna. Jag har dessutom sagt att både Jones och Rojo har gjort det bra den här säsongen, men att båda är tickande bomber, man bara väntar på nästa misstag. Vilket illustrerades perfekt här:

  

Jones får bollen ostörd och börjar snurra och fibbla, varpå han ramlar, Firmino tar bollen och är på väg igenom helt fri. Ur ingenting kan livsfarliga situationer uppstå med de här spelarna i backlinjen, och det är ingen positiv sak. Sedan räddade Rojo situationen, som vi själva satt oss i, men på den efterföljande hörnan fick Pogba hjärnsläpp och fixade straff åt dem.

 

Det finns så mycket jag avskyr med den moderna fotbollen att listan snart är längre än den över representanter för Sverigedemokraterna som gjort, skrivit eller sagt något rasistiskt. Och jag kan inte påstå att Pogbas senaste trick gjorde någonting för att minska på den ilskan. Från det ögonblicket jag såg den där urlöjliga hashtag-skiten visste jag att han skulle prestera en stinkande insats. Helt jävla värdelöst och det sätter bara en enorm massa press och uppmärksamhet på en ung spelare som inte är helt färdigutvecklad än.

Jag skulle inte bli förvånad om Mourinho faktiskt har bett marknadsidioterna att ta en liten paus med den där skiten, för det blev ganska pinsamt i söndags då idiotin flashade upp varje gång efter ännu en felriktad passning. Jag kan tänka mig att hans "team" runtomkring honom gnuggar händerna och ser $-tecknen hägra sig och jag är säker på att han själv är ganska drivande i allt det här, men någonstans mitt i all den här skiten så måste han ju fortfarande spela fotboll. Och istället för att bara tillåta allt detta nonsens borde klubben hjälpa honom att fokusera på spelet, att bli spelaren som han definitivt har talangen för att bli, då kanske det där förbannade varumärket ser efter sig självt i framtiden.

 

 

 

 

 

 

 

Jag gillar verkligen Pogba och tycker att han är en ren klasspelare, sedan får man inte glömma att han fortfarande är relativt ung och jag har väldigt svårt att se att all den här skiten vid sidan av planen på något sätt kan hjälpa honom. Man kan säga mycket om Fergie, men det hade varit intressant att höra vad han tycker om det här och om han hade accepterat det. Låt killen koncentrera sig på fotbollen, så kommer det andra automatiskt.

I själva matchen var det kul att se att vi kan slita stora sår i detta "blivande mästarlag", jag har sagt det förr, och jag säger det igen, de är inte så bra som väldigt många "experter" påstår. Och hade vi haft ett spelskickligare mittbackspar hade vi utan några större problem kunnat bärga alla tre poängen här. Men sett över hela matchen så var vi förmodligen inte tillräckligt bra för att vinna. Sen kändes bytena väldigt konstiga, jag har läst någonstans att Carrick åkte på en smäll och att det var därför han fick kliva av i pausen, men att då sätta in galtnacken Rooney kändes sådär. Och visst, Fellaini gjorde ett hyfsat jobb och var i allra högsta grad involverad i målet, men det känns sådär att han fortsätter övertyga manager efter manager om sina kvaliteter. Här kan ni läsa Danny Taylors rapport från matchen:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/01/19/11408327-zlatan-ibrahimovi-262-slog-till-sent-for-manchester-united-i-deras-oavgjorda-match-mot-liverpool/

Vad det gäller den där pisstinkande tysken med ett brandbombat staket i käften så stör jag mig alltmer på honom för varje gång vi bestraffas med hans tryne i bild. Han står rakt och upp ner, efter matchen, och säger att de var det klart bättre laget och sedan kom hans skitsnack om Uniteds långbollar. Att ett lag som jagar en match och har längre spelare än sina motståndare lyfter långt, det är ingenting att kissa på sig över, Jürgen. Lite roligt sen att några tidningar dagarna efter bemödade sig med att ta fram statistik på att scouse-svinen slagti fler långbollar än oss den här säsongen. Men det är såklart ingen som vågar konfrontera honom med hans skitsnack. Han är ju tysk, han har ju så mycket energi, han är ju så cool och han är ju scousernas frälsare. Jävla bedragare, dra ut gaddarna och bygg hus av dem och sätt sedan eld på fanskapet.

 

 

Bye, bye, Depay!

Redan i tisdags bubblade snacket på Red Issue om att Depay var nära en övergång till Lyon. Och senare under veckan nådde det även de större engelska tidningarna:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/01/19/11408336-manchester-united-har-kommit-overens-med-lyon-om-en-avgift-pa-16m-185-7m-kr-for-memphis-depay/

Och idag (fredag 20/1) fick vi se den här bilden:

 

 

För mig är det klockrena affärer Mourinho har gjort. Han har nu lastat iväg två Van Gaal-köp som uppenbarligen inte höll måttet, och vi har heller inte skänkt bort dem, utan säkrat pengar som i alla fall kommer i närheten av vad vi pungade ut för dem.

Schneiderlin kan jag känna lite sympati för. Han höll käften, jobbade på och trodde inte att han hade erövrat världen i samma ögonblick som han satte pennan på United-kontraktet. Han fick chanser och ibland var han bra, men alltför ofta var han direkt anonym och kom inte till sin rätt. Han hade många gånger imponerat på mig i våra matcher mot Southampton, men de nivåerna kom han aldrig upp i för oss. Everton känns rätt för honom och han kan säkerligen göra stor nytta där.

Men Depay däremot. Oj. Ett förstaklassens kukhuvud från dag ett. När man inte har presterat något på någon av de största scenerna (nej, jag räknar inte holländska ligan som en stor scen), så kan det vara smart att hålla en låg profil och först låta spelet tala, under en längre tid, ute på planen. Om man sedan utvecklas till en ny Ronaldo och anses vara en av världens absolut bästa spelare, ser till att klubben vinner tunga titlar o.s.v., ja då kan jag leva med arrogansen och att man kanske vill synas. Men att prestera bra mot ett belgiskt lag i augusti och göra något "fräckt trick" mot en dansk lilleputtklubb, för att sedan mest frustrera fansen och lagkamraterna, det är inget som gör dig till en storspelare. Och så var det med Depay. Han kunde blixtra till mot mindre motståndare, annars gick han mest runt och spände upp sig, försökte dribbla för många motståndare, drumlade in i den andra, föll i backen och låg där patetiskt och viftade med händerna mot domaren. Så den försäljningen firar jag med ett glas gott ikväll.

Dessutom levde han sitt liv utanför planen som om han vore Ronaldo, och om inte annat så förtjänar han att gå enbart p.g.a den här skiten:

 

 

 

Antoine Griezmann

Det är ju ett tag kvar till nästa transferfönster öppnar, men redan är spekulationerna om sommarens alla köp i full gång. Väldigt många verkar överens om att United har siktet inställt på framförallt en spelare, Antoine Griezmann. Jag har inte en aning om huruvida det blir så, men jag utesluter det inte heller. För flera på Red Issue backar upp storyn, precis som Mourinho-kännaren Duncan Castles, och lera med dem. Men vi får väl se. Tidigare i veckan gick seriösa och initierade Miguel Delaney på the Independent ut med detta:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/01/19/11408315-barcelona-intresserade-av-diego-costa-da-atletico-madrid-vill-ersatta-antoine-griezmann-som-ar-pa-vag-till-united/

Följt av det här dagen efter:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/01/19/11408316-manchester-united-planerar-affar-for-antoine-griezmann-och-en-forsaljning-av-luke-shaw-i-sommar/

Gällande transferförbudet som omnämns i den andra artikeln gäller det inte försäljningar. Så oavsett vad CAS kommer fram till så får de sälja spelare. Men om transferförbudet kvarstår får de ju inte utnyttja de eventuella Griezmann-pengarna till att värva ersättare. Så i så fall kan det ju komplicera affären ytterligare.

Delaney nämner även Luke Shaw i sin artikel. Och nu har jag hört det mumlas från flera insatta håll om att hans attityd är pissdålig, han bär fortfarande på några extra kilon i onödan och imponerar knappast ute på träningsplanen. Han berättade ju i höstas att han bor ihop med sina bästa polare och tydligen så är det lite för mycket av det här i det huset:

 

Dessutom rapporteras det nu att han var helt fit till FA Cupmatchen mot Reading för två veckor sedan, men inte ens det räckte för att övertyga Mourinho om en plats i matchtruppen:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/01/19/11408319-manchester-uniteds-luke-shaw-ar-en-missanpassad-27m-309-9m-kr-spelare-efter-att-glidit-ner-fran-nummer-1-pa-vansterbacken-till-att-bli-fjardevalet-dar-pa-5-manader/

På tal om Griezmann så skrev den alltid lika briljante Richard Kurt följande i the Irish Examiner i december förra året:

 

"När det gäller anfallslinjen efter Rooney har Lissabon-'vänner' sagt till mig att Josés måltavla nummer ett till sommaren är Antoine Griezmann, men det har även funnits en del knuffande bakom scenen gällande Zlatan. Grejen är pågående men det sägs att vissa amerikanska intressen har försökt uppmuntra hans uttåg från England under 2017, och att både Ed Woodward och José nu vet om det.

 

 

I skrivande stund är lösningen osäker. Kanske något överraskande, med tanke på hans legendariska självaktning, men ett tryne har t.o.m sagt att Zlatan har uttryckt vissa tveksamheter gällande sin egen fysiska kapacitet att ploga på ett år till i Premier League - därav den möjliga attraktionen för en mer avslappnad Västkustsrutin under en säsong eller två."

Raderna om Ibrahimović är ju onekligen intressanta.

 

Nobby Stiles
Alla känner vi ju till den lille krigaren som var så viktig både för United och för Ingurland på 60-talet. Tyvärr har livets höst för den här soldaten varit allt annat än glädjande, det verkar inte finnas något slut på eländet heller. Och det är när jag läser sånt här som jag blir ännu mer förbannad när jag ser bilder av spelare som Depay, Richardson eller Tom Clverley i Uniteds tröja. Kukhuvuden som dragit in miljoner på att göra i princip ingenting, förutom att gång efter annan testa mitt hjärta och humör på rent ohälsosamma sätt. Detta medan sanna United-legendarer lämnas till sitt öde och förväntas jobba gratis. Stiles är dessutom född och uppvuxen i Collyhurst i Manchester, har alltid varit ett United-fan och alltid gett sitt allra yttersta för klubben. Det här är enbart sorglig läsning:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/01/19/11408317-hur-fotbollen-har-svikit-nobby-stiles-manchester-united-och-englands-ikonen-som-lider-av-demens/

Vilken hög med storrunkare de verkligen är:

"Han har alltid sett det som en stolthet att springa ut i klubbens färger, så han ryggade inte tillbaka då han bad om biljetter till lagets hemmamatch mot Liverpool 2009. Han informerades om att han måste betala fullt pris. Han ville göra sitt barnbarn, Caitlin, sällskap på hennes första match på Old Trafford, på hennes födelsedag."

"United frågade om de kunde närvara vid ceremonin, för att filma och göra intervjuer, men Stiles fru var ovillig att bevilja det. "Ett av de väldigt få andra tillfällena vi kommer ihåg att de hört av sig var när de ville att pappa skulle köra en middag för dem gratis," säger Rob Stiles."

 

 

LVG

Egentligen är det för tidigt för mig att prata om honom redan. Minnena av hans regeringstid i United är fortfarande oerhört smärtsamma. Hursomhelst så dök det i alla fall upp citat från honom från en intervju med holländska Telegraaf som översattes till att han troligen skulle sluta helt med tränarjobbet i fotbollen. Men någon dag senare gick han ut och rättade det hela och sa att han skulle ta ett sabbatsår (vad han har gjort sedan i maj förra året då?) och sen vet man inte vad som händer. Säker på att någon klubb i Kina är beredd att hosta upp några miljoner för ännu ett "stort fotbollsnamn". För ingen seriös klubb i Europa kan väl på allvar överväga att plocka in honom?

I intervjun mixade även LVG ursinnigt bland sina avrättningsmetaforer:

 

"De sista sex månaderna i United var omständigheterna så svåra. Mitt huvud satt i en snara i sex månader. Det är därför jag ser pokalen som jag vann, FA Cupen, som den största pokalen i min karriär. Jag stod på plankan under de sex senaste månaderna. Mitt huvud låg i giljotinen - placerat där av engelsk media."

Hängning, drunkning och halshuggning är alla med där (jag antar att vi ville vara säkra).

 

Terroristbekämpning på OT

Nej det handlar inte om att Magnus Ranstorp ska smyga in på OT, lukta lite och tycka sig ana ett terroristhot från den muslimska världen. Inte heller ska någon "Englands-vän" kasta ut Pogba för att han är muslim.

Från the Guardian:

 

 

Manchester United säger att de är den första sportklubben i England att anställa en manager för terroristbekämpning på heltid.

 

Posten har intagits av en f.d inspektör från Greater Manchester polisens speciella sökenhet.

 

Anställningen, som avslöjades vid ett nyligen arrangerat klubbforum, kommer mitt i signifikativa extraåtgärder som introducerats på Old Trafford under matchdagarna.

 

Fordon kontrolleras numera rutinmässigt då de kör in på parkeringarna och supportrarna söks igenom vid vändkorsen.

 

Uniteds Premier League-match mot Bournemouth i maj förra året sköts upp när arenan evakuerades efter att vad som visade sig vara en fejkbomb hittades på en toalett.

 

Den hade av misstag lämnats kvar efter en övning tidigare under veckan.

 

I november gömde sig två supportrar på en rundtur runt arenan inne på en toalett på Old Trafford i hopp om att få se United Premier League-match mot Arsenal. De hittades till sist och lämnades över till polisen.

 

Förra året ville säkerhetsexperten baronessan Ruth Henning få till en ändring i licenslagen där man tvingar underhållningsplatser runtom i Storbritannien att genomgå utbildning i terrorismbekämpning.

 

 

Allt verkar inte vara en dans på rosor i Pips trädgård

I förra hörnan skrev jag om det mentala sammanbrottet som "frälsaren" Pip Guardiola ibland verkar ströva farligt nära. Det blev inte mycket bättre efter den blytunga 4-0 förlusten mot Everton förra helgen:

https://twitter.com/DaleyAssist/status/821039638647336961

När det blåser hårt och moralen är låg i ett lag är det ändå skönt att ha klippor som Nicolás Hernán Gonzalo Otamendi att luta sig emot:

Vilket fullständigt bedrövligt skithus han är! Och jag har sagt det förut, men "experterna" fortsätter att referera till honom som en riktig "hårding" och "tuffing" ute på planen, en spelare som aldrig lägger två fingrar emellan. Vilket skitsnack. Jag vill minnas att vi var intresserade av honom innan City slog till - snacka om flyt, för oss.

Nu har de ju även hostat upp £27m (313,4m kr) för den 19-årige brasilianaren Gabriel Jesus från São Paulo-klubben Palmeiras, och från honom verkar toalettringen Otamendi kunna få fin konkurrens:

Det innebär att de Bittra nu har två spelare med namnet Jesus - Jesús Navas och (ängeln) Gabriel Jesus - hyfsat massiva, har slavdrivarna från Abu Dhabi siktat in sig på den kristna publiken, eller är det bara en tillfällighet?

Vidare ska sägas att det inte bara var citys genomkrokade "fans" som höll på att gå under av beundran och underdånighet i somras när Pip presenterades som deras manager. Många journalister glömde även bort sin arbetsbeskrivning och stämde okritiskt in i hyllningskörerna. Pip och pisstinkande Jürgen är ju hipster-managers och omtyckta. Då blir det svårare att kritisera och granska dem, men desto lättare att smutskasta den elake Mourinho, han som vi fått höra var slut som manager.

Nu är det ju inte lika roligt med den "verklighetsbeskrivningen" och till sist så har knivarna börjat vässas mot Pip också.

 

I tisdags körde Daily Mirror ett helt uppslag på ämnet och t.o.m idioten Stan Collymore har fått till en hyfsad text:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/01/19/11408312-manchester-city-riskerar-den-totala-katastrofen-att-inte-kvalificera-sig-till-champions-league-som-de-anstallde-bossen-pep-guardiola-for-att-vinna/

Collymores alster:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/01/19/11408311-endast-i-den-har-eran-av-hype-och-hysteri-kan-manchester-citys-pep-guardiola-kallas-den-storsta-managern/

Dessutom jagar the Sun en story om City-spelare som inte alls gillar Pips metoder och börjar planera ett litet uppror mot den katalanska kuken. Och som vi vet så om de har fått vittring, då är de ganska ihärdiga.

Oavsett hur mycket pengar dessa dårar än har, så tror jag aldrig att de kommer lämna sin roll som producenter av ren och skär komik för oss andra att avnjuta. Ni vet ju hur de alltid tjatar om att de har flest fans, mest passionerade fans, ständigt lojala fans o.s.v Detta stämmer ju inte, och inte deras påhitt om att alla fotbollsintresserade i Manchester är Blåa heller. Det är rent skitsnack, men ändå funkar det som "fakta" för många "experter" på tv. Så det är underbart att bevittna deras tystnad när de på plats ser massvis med tomma blåa stolar. Och nu är det dags igen. Imorgon (lördag) möter dem ligatvåan Tottenham hemma i en riktigt viktig match. Men så sent som ikväll finns det biljetter tillgängliga till allmän försäljning. Begränsningen går vid sex biljetter per person! Det är inte ens någon idé att försöka förklara, det är bara att garva åt dessa pinsamma kukflöten.

 

Men det är klart, vem fan vill riskera att hamna bredvid ett sådant här totalt och fullständigt kötthuvud?!

 

Memphis Depay kommer hoppas att han kan sparka igång sin karriär på allvar i Lyon. CREDIT: REX FEATURES

 

 

 

AV: James Ducker, fotbollskorrespondent i norra England, Daily Telegraph, onsdag 18 januari, 2017:

Manchester United kommer att ha möjligheten att köpa tillbaka Memphis Depay efter att Lyon till sist kom överens om en affär för den holländska yttern.

Den franska klubben kommer att betala en initial avgift på runt £16 miljoner (185,7m kr) dör Depay, en summa som sedan kan komma att växa till £21,7 miljoner (251,9m kr) beroende på hans framgångar i laget.

United har rätten att köpa tillbaka Depay om de vill om han skulle få liv i sin stapplande karriär i Ligue 1.

I tillägg till detta har Lyon gått med på en klausul i affären som ger United rätt till en procentandel av en eventuell framtida försäljning. I nuläget, efter utdragna och komplicerade förhandlingar mellan United och Lyon, är både den procentandelen och priset för att köpa tillbaka spelaren oklara. Depay har kommit överens om ett 4 1/2-årskontrakt som binder honom till Lyon t.o.m juni 2021. Holländaren tjänade runt £100,000 (1,16m kr) i veckan på Old Trafford.

Depay var inbokad att flyga ner til Frankrike i onsdags kväll inför de planerade medicinska testerna på torsdag. Lyon hoppas slutföra affären under torsdagen, förutsatt att inget oväntat händer vid testerna. "Saker och ting går framåt, vi fortsätter jobba," sade Lyon-tränaren Bruno Genesio.

 

Louis van Gaal (t.h.) köpte Depay sommaren 2015. CREDIT: REUTERS

"Han är kraftfull spelare som gör mål och han är bra på fasta situationer. Rachid [Ghezzal] har lämnat för the Africa Nations Cup och Memphis vet hur man spelar ute på kanten.

"Han är en ung spelare med fantastisk internationell erfarenhet och mycket potential. Det här är min prioritet nummer ett."

United betalade en initial avgift på £25 miljoner (290,2m kr) för Depay då han skrev på från PSV Eindhoven i juni 2015. Affären var värd totalt £34 miljoner (394,7m kr) men det var inte många tilläggsavgifter som uppnåddes med tanke på 22-åringens svårigheter att få någon inverkan på Old Trafford.

Depay köptes av Louis van Gaal och inledde bra men snart kraschlandade hans form och han togs bort ur 18-mannatruppen till FA Cupfinalen p.g.a frågetecken gällande hans attityd.

Van Gaal och Ryan Giggs pratade flera gånger med Depay gällande behovet att jobba på och hålla en lägre profil.

Trots sitt rykte imponerades Jose Mourinho av hur Depay hanterade att bli utfrusen och av hans attityd på träningarna men han kunde inte erbjuda spelaren många möjligheter med tanke på konkurrensen om platserna i laget.

Till sist pratade Depay med Mourinho och bad då om att få lämna efter att ha accepterat att han fallit ännu längre ner i hackordningen. Han startade inte en enda Premier League-match den här säsongen.

Everton, Nice och Roma återfanns bland de som var intresserade av att köpa Depay men alla tre de klubbarna hade föredragit ett lån efter att ha ryggat tillbaka inför avgifterna som var involverade i en eventuell affär.

Man Utd 1

Zlatan Ibrahimović 84

 

Liverpool 1

James Milner 27 (straff)

   

Zlatan Ibrahimović vrålar när han firar sitt mål som innebar en kvittering för Manchester United i deras 1-1 match mot Liverpool på Old Trafford. Fotograf: Laurence Griffiths/Getty Images

 

 

 

AV: Daniel Taylor, the Guardian, måndag 16 januari, 2017:

Det fanns en banner som fladdrade omkring på ena kortsidan av arenan - "26 Years and Counting" - för att påminna om hur länge det har gått sedan de kunde kalla sig själva ligamästare. Det brukade finnas en liknande här till Manchester Citys ära, men den togs ner för några år sedan och ett tag såg det här ut som ännu en dag där laget från Anfield också kunde föreställa sig att den sortens förödmjukelser kommer att plockas ner.

Deras frustration över att inte kunna hålla i sin halvtidsledning kunde ses i ordväxlingen sent i matchen när Jürgen Klopp, som såg ut att vara nära en spontan explosion, argumenterade med José Mourinho vid sidan av planen och han såg inte alltför entusiastisk ut gällande chansen att få nya vänner.

Alla de storslagna mästerskapsvinnande lagen från Anfield visste hur man höll i 1-0 ledningar, och om den moderna versionen hade klarat av det här hade de blivit det första Liverpool-laget under Premier League-eran att ta 47 poäng på 21 matcher. Att tappa den chansen med endast sex minuter kvar av normal speltid måste ha svidit.

Istället förlorades möjligheten att flytta upp direkt bakom Chelsea i toppen av tabellen - tack vare Zlatan Ibrahimovićs 19:e mål för säsongen - detta under ännu en av dessa dagar då Marouane Fellaini kallades in från Manchester Uniteds avbytarbänk i hopp om att en gänglig six-footer (6ft = 182,8 cm) med vassa armbågar och en egendomlig relation med klubbens supportrar skulle kunna rädda dem.

Fellaini nickade bollen i stolpen och skapade paniken från vilken Ibrahimović nätade, och Mourinho pratade efteråt om att han hade ett "problem med min nacke" för att han hade spenderat så mycket tid i den andra halvleken med att titta åt ett håll - nämligen åt det hållet som United attackerade.

För att vara rättvis så var det toppen av Mourinhos överdrifter och han klargjorde också att han var missnöjd med sitt lags allmänna slarv.

Det var en konstigt oregelbunden uppvisning från hemmalaget och Paul Pogba valde en dålig dag att ha en av sina minst framstående insatser på, mest notabelt vid incidenten i den första halvleken då han försökte rensa bort en hörna ur sitt eget straffområde på det sättet en basketspelare skulle försöka sig på en slam-dunk. En enkel nick hade räckt och när James Milner satte straffen försvarade Liverpool med en fantastisk samhörighet samtidigt som de frekvent såg farliga ut i kontringarna.

Klopp tyckte att Liverpool hade varit det bättre laget i 70 minuter "till de kom med långbollarna", han noterade ur introduktionen av Fellaini ändrade matchen komplexitet och blåste ut sina kinder gällande "alla bollarna som studsade runt i straffområdet".

Hans humör hjälptes inte när han informerades om att Antonio Valencia var offside i uppbyggnaden innan det avgörande inlägget till Ibrahimović. Men Liverpool-managern sade inget om det, men han skulle även kunna reflektera över att hans lag kan ta hand om bollen på ett bättre sätt. Mourinho ansåg att båda lagen låg iögonfallande under sina bästa nivåer - även om de två lagen gav sitt absolut yttersta.

Pogba stack ut med tanke på att hans samling av individuella misstag inte bara begränsades till ögonblicket då han tappade fattningen inne i straffområdet, insåg att han kanske hade tappat sin motståndare, Dejan Lovren, och kastade ut sina armar för att försöka rätta till situationen.

Det var inte den enda gången Pogba verkade vara desorienterad vid Liverpools fasta situationer och han kommer inte känna sig bättre av att han, vid ställningen 0-0, brände sitt lags första klara målchans, då han sprang in på djupet på Henrich Mchitarjans genomskärare och avfyrade ett tveksamt skott utanför målramen.

Pogba hade även kunnat kosta United ännu ett mål i den andra halvleken, detta då han tappade bollen och endast räddades av att Georginio Wiljnaldum nickade över ett högerkantsinlägg från Emre Can, matchens outstanding spelare. Det är inte det här man förväntar sig av en spelare som köpts för en världsrekordavgift men, om inget annat, så fortsatte i alla fall Pogba att kämpa på. Samma sak gällde hela United-laget - de kunde ha passat bollen med mycket större auktoritet men ingen kan någonsin betvivla deras hängivenhet.

Liverpool hade Trent Alexander-Arnod, en 18-åring, som startade sin första Premier League-match istället för den skadade Nathaniel Clyne, och det kan inte ha varit någon enkel omställning när matchen under långa perioder spelades i ett ishockey-tempo.

Det var andfådda grejor utan pauser och kanske var det bara oundvikligt att en match spelad med den här sortens intensitet skulle ha felbeströdda perioder. Oavsett hur mycket Pogba än kritiseras så lär det inte ha undgått Mourinhos uppmärksamhet att Phil Jones blev av med bollen till Roberto Firmino när hörnan som ledde till straffen ordnades fram.

Ibrahimović testade Simon Mignolet med ett kanonskott till frispark innan halvtidspausen och Liverpool-målvakten stoppade även Mchitarjan efter det att Ander Herrera hade gett armeniern en chans att kvittera.

Det fanns inga tvivel gällande Uniteds ansträngningar men de saknade finess och Klopp skulle kunna tänka tillbaka på Wijnaldums nick och en annan chans, vid ställningen 1-0, för Firmino då han reflekterar över ett oavgjort resultat som betyder att Liverpool inte har vunnit någon av deras fyra första matcher under ett kalenderår för första gången sedan 1993.

Också den här veckan: Gianni Infantino; Donald Trumps ansikte; och sex lyxklockor

   

Fotograf: Steven Paston/PA

 

 

 

 

AV: David Hills, the Observer, söndag 15 januari, 2017:

 

 

Veckans citat

Gianni Infantino - avslöjar vad som först attraherade honom till det nya VM-formatet med 48 lag som värderas till $6,5 miljarder (61,6 miljarder kr) och garanterar anslag på $5m (47,4m kr) till alla Fifa:s 211 röstande medlemmar: "Det var ett fotbollsbeslut."

 

 

Veckans ställningstagande

Slaven Bilic - "sviken och arg" av att Dimitri Payet försöker lämna West Ham. "Han är vår bästa spelare och det är därför vi gav honom ett långt kontrakt. Vi gav honom allt, vi var alltid där för honom. Jag förväntar mig att han visar engagemang."

 

 

(Mars 1997 - Harry Redknapp avslöjar att han är "bitter och arg" på Slaven Bilic för att han försökt lämna West Ham: "Han har ett fantastiskt kontrakt, den bäst betalda spelaren i klubbens historia. Han skrev på det... Nu vill han ha en flytt och tycker att Everton är en stor klubb, så det finns inget vi kan göra. West Ham är en stor klubb i våra ögon, men han tycker annorlunda." Bilic: "Jag var tvungen att göra det här. Vi är proffs - alla spelare vet att om någon får chansen hos en stor klubb, måste han ta den.")

 

 

• Payets åsikt om kontraktslojalitet: februari 2016, skrev på sitt nya femårskontrakt värt £125k (1,43m kr) i veckan med West Ham. "För mig är det ett stort steg, en enorm uppvisning av förtroende från ordföranden och från managern. Jag tackar dem för det. Jag är stolt och jag är lycklig över att förlänga mitt äventyr med West Ham... Allt är bra. Kärleksaffären fortsätter."

 

 

 

Samtidigt: en som också vacklar

Diego Costa: "inte tillgänglig" för Chelsea två veckor efter hans nyårsmeddelande till fansen: "Jag är väldigt lycklig, väldigt nöjd här... Det är bra för oss att ha en manager som inte bara är en boss utan en person som vi kan prata med, någon vars stöd vi kan räkna med. Vi älskar honom mer hela tiden."

 

 

• Antonio Contes åsikt den 3 januari: "Förra sommaren sade Diego till mig: 'Jag stannar, jag stannar, jag vill kämpa för den här klubben, för mina lagkamrater, för den här tröjan,' och nu visar han fantastisk passion på rätt sätt, i varje ögonblick. Vi är glada för det här: jag, klubben, lagkamraterna, för han är helt fokuserad. Det är väldigt viktigt, det här."

 

 

Andra nyheter: veckans ögonblick

Måndag: Fifa drar ett streck över 2014 års skandal med lyxklockorna och förbereder sig på att dela ut lyxklockor till vinnarna vid the Fifa Best Awards i Zürich.

Tisdag: Fifa avslöjar att alla sex klockorna värda €92,000 (923,620 kr) "försvann" innan showen började. "Vi tittar på vad som har hänt."

 

 

Mest avslappnad

Uli Hoeness - villkorligt frigiven efter en skatteflykt på €27,2m (273,07m kr) och återinsatt som Bayerns president - pratar om att komma tillbaka in i fotbollen: "Jag har blivit mer reflekterande, tolerant och ödmjuk. Men jag tycker att jag fortfarande har ett relativt gott rykte i den internationella fotbollsvärlden. Det verkar inte ha blivit lidande."

 

 

Manager-nytt: bästa tilltron

24 november, Oldham-ordföranden Simon Corney om Stephen Robinson: "Vi har aldrig haft en hårdare arbetande manager, det har bara inte funkat för oss. Om någon inte kan se det, så vet jag inte vad de tittar på. Jag tror på Stephen... Det tar kanske sex månader, ett år, eller kanske två, för att lära sig League One och hur det fungerar, men han kommer få det rätt." 12 januari: Ger honom sparken.

 

 

Senaste om Zamparini

Italien, 6 september: Palermo-ägaren Maurizio Zamparini anställer tränaren Roberto de Zerbi.

28 november: Förnekar planer på att sparka honom. "Jag behåller De Zerbi, det är mitt beslut."

30 november: Sparkar honom för att ha varit "ynklig", anställer Eugenio Corini istället.

10 januari: Tappar tilliten till Corini och försöker återanställa De Zerbi; De Zerbi säger nej.

Corini: "Varje dag här är som en atombomb, det är som Hiroshima." Zamparini: "Det är inte lätt att vara president."

 

 

Bästa förtroendevotum

Frankrike: Montpellier-ägaren Louis "Loulou" Nicollin om sin tränare Frédéric Hantz: "Jag är arg på honom. Hans lag spelar sorglig, sorglig fotboll - jag börjar bli riktigt trött på det. Men Hantz är inte i fara. Vi har inte råd att sparka honom."

 

 

Mest mållös

Portugal: Sporting B-tränaren João de Deus: reagerar på att hans lag släppte in ett mål medan de firade ett mål i andra änden som dömdes bort av en "galen sen flagga... Det verkar som att vi har äntrat en surrealistisk ålder. Jag kan inte hitta orden. Det är så fruktansvärt. För mig är det här slutet på allt."

 

 

 

 

Bästa klargörandet

Italien: Sampdoria-ordföranden Massimo Ferrero klargör vad han menade då han sade följande till pressen efter en förlust mot Napoli: "Domaren stal matchen, otroligt, fotbollsförbundet måste kasta ut honom. Jag är verkligen skitförbannad, skicka bort dessa domare. Det är ett rån. I Italien är rån ett brott." Två dagar senare: "Jag skyller inte på domaren och jag har alltid försvarat domare. Jag har ingenting emot dem."

 

 

• Ferreros reflektion av incidenten: "När jag är utom mig av ilska skapar jag problem. Det är min natur. Han som föds rund kan inte dö fyrkantig."

 

 

Och mest hoppfull

Brasilien: officiella klubbmaskoten för Corinthians, modellen och vinnaren av Miss Bumbum 2016, Erika Canela hoppas att hennes nya tatuering av Donald Trumps ansikte ska "förändra hans syn på kvinnor och invandrare". "Men jag hoppas att han inte sviker mig och går ner i historien som en tyrann eller något... Jag skulle inte vilja ha det på min hals."

Ögonblick som dem då West Ham-stjärnan vägrar att spela är när folk i andra lagsporter måste fundera på varför fotbollsspelare finner det så svårt att upprätthålla den professionella anständigheten

   

Bubbel-trubbel: "Dimitri Payets offentliga uttalanden och kroppsspråk från i somras och framåt har gjort det alltmer klart att han haft en blick som spanat efter något annat." Fotograf: Jason Mitchell/IPS/Rex/Shutterstock

 

 

 

 

AV: Daniel Taylor, the Observer, söndag 15 januari, 2017:

 

 

Det finns ett avsnitt i en av Sir Alex Fergusons senaste böcker som framstår som medvetet utformat för att plocka ner West Ham några pinnhål och, utan tvekan, precis som intentionen var, sticka hål på några egon på sättet på vilket han gör det bättre än någon annan. Vad, ville Ferguson veta, var "the West Ham way" och varför stod klubben fast vid att använda det uttrycket när han, under alla sina år i Manchester United, aldrig mötte ett lag från Upton Park som han var rädd för. West Ham, påpekade han, hade inte vunnit någon pokal sedan 1980 och verkade alltid precis överleva, eller hade tur så in i helvete, när de besökte Old Trafford. Så vad var den här West Ham way? "Jag hoppas," skrev Ferguson, "att innan jag dör kan någon förklara det."

 

 

Ferguson misstog ofta sin penna för en bajonett men det fanns en agenda här med tanke på att det var en del av ett långt försvar av Sam Allardyce, en av managerna som flockas runt hans fötter, och jag misstänker att han förmodligen vet, djupt där inne, att West Ham, oavsett hur mycket de än besvärar poängen ibland, har en tradition av att spela fotboll på ett visst sätt.

 

 

De omsätter det kanske inte alltid i praktiken och ja, det finns ett argument för att allt som klubben måste uppleva just nu p.g.a Dimitri Payet-förvirringen - ilska, frustration och den obekväma känslan av att lyckliga tider passerar alldeles för snabbt - är en mer exakt version av the West Ham way.

 

 

Men det är inte helt ett påhitt av vår fantasi och det är förmodligen därför den här senaste veckan har varit så stressande för alla sammankopplade med klubben när Payet, den sortens fotbollsspelare som fick en att öka på promenadtakten för att få se honom spela, var mannen som förkroppsligade allt de ville ha från sitt lag.

 

 

Istället kommer hans eftermäle i West Ham att bli något helt annat och allt känns väldigt otillfredsställande nu när han inte ens kan bita ihop och gå igenom de alldagliga kraven för en Premier League-match mot Crystal Palace, oavsett hur mycket hans klubb än må ha varit beroende av honom, oavsett skadorna på hans rykte och oavsett hur mycket folk hostat upp för att vara där.

 

 

Det här är den sortens ögonblick när utövarna av andra lagsporter måste fundera på vad det är med fotbollsspelare som gör det så svårt för vissa av dem att se gränslinjen mellan allmän professionell anständighet och skandalös egoism.

 

 

Och Payets inställning kan inte beskrivas som en engångsföreteelse när utanför Premier League en annan story har mullrat på som kanske inte fått samma exponering, men som ändå berättar vad som kan hända när fotbollsspelare erbjuds en alternativ anställning, med en större inkomst, och på något sätt tycker det är rimligt att deklarera sig själva tjänstlediga tills saken är löst.

 

 

Chris Marin har åtminstone haft anständigheten att göra sig själv tillgänglig igen för Fulham, han satte en straff i lördagens vinst mot Barnsley, men det finns inte mycket mer som kan sägas till hans fördel med tanke på att han missade deras tre tidigare matcher p.g.a hans vilja att ta en slägga till sitt säsongslånga lånearrangemang från Derby County.

 

 

Martin hade nätat sju gånger på hans 11 framträdanden innan det dödläget och allt hade, om man tittade in utifrån, gått bra. Problemet var att Steve McClaren tog över i Derby i oktober, förvirrad över att klubben hade låtit en av deras huvudsakliga anfallare lämna, och Martin informerades innan jul att det fanns ett nytt kontrakt som väntade på honom, med en rejäl löneförhöjning, om han återvände till Pride Park. Martins förfrågan till Fulham om att ge honom samma pengar, och där den högre inkomsten skulle börja gälla omedelbart, avböjdes och spelaren tog saken i egna händer, utan några som helst tankar på de där irriterande detaljerna som att hans kontrakt med London-klubben inte hade någon återkallnings-klausul.

 

 

Och det stannar inte där, ni minns kanske att Henri Lansbury för tillfället är ursäktad från tjänstgöring i Nottingham Forest då han inte är i rätt mental balans p.g.a att andra klubbar, i synnerhet Aston Villa och Derby igen, har försökt locka bort honom.

 

 

Inser Lansbury att på den tiden då Forests mittfält var fyllt av spelare med äkta talang såg John Robertson på något sätt till att vara i rätt mental balans för att spela i en semifinal i Europacupen, bara några dagar efter det att Hughie, brorsan som han avgudade, hade dött i en bilkrasch som även dödade spelarens svägerska och lämnade hans åttaåriga brorsdotter, som satt i baksätet, med allvarliga skador?

 

 

Äntrade det Martins tankebanor att Slavisa Jokanovic, managern på Craven Cottage, kanske hade ett legitimt argument när serben påpekade att Fulham var den äldsta klubben i London och att den har alltför mycket historia och professionella stolthet för att bli ett tåg där fotbollsspelare med kontrakt värda flera miljoner pund kan hoppa på och och av när det passar dem?

 

 

Kommer Payet att förstå varför många West Ham-supportrar insisterar på att den enorma tröjan med hans namn på vid ena kortsidan av deras nya arena borde ersättas av en till ära för den avlidne Dylan Tombides och det som var nära nog ett mirakel som gjorde att en pojke på 18 år kunde spela för klubben medan hans kropp var härjad av cancer?

 

 

I alla de här tre fallen är det svårt att tänka sig att någon av dessa spelare tittar alltför långt bort ifrån sig själva. Payets relation med West Ham verkar vara trasigt. Martin sade vid ett tillfälle till Fulham att han var skadad, medan Jokanovic sade att klubbens medicinska personal inte hade hittat något som skulle ta bort honom från spel, och när Forest åkte ut ur FA Cupen borta mot Wigan Athletic förra helgen dök Lansbury - klubbens kapten, till råga på allt - upp på Twitter efter en eftermiddag på driving rangen med sina kompisar.

 

 

I Payets fall kan hans förmildrande förklaring, att hans familj inte trivs i London, vara sann men den svåra prövningen att bo i London verkade inte avråda honom från att skriva på ett nytt fem och ett halvt års kontrakt med West Ham i februari förra året. Sedan dess har han tjänat £125,000 (1,46m kr) i veckan, det mest lukrativa avtalet som klubben någonsin har gett någon spelare, och det skulle vara intressant att se vad som skulle hända om, låt oss säga Chelsea, försökte dra nytta av situationen mellan nu och slutet av det här transferfönstret. Hypotetiskt, kanske, men jag kan inte hjälpa att jag misstänker att Payets klagomål skulle försvinna på samma sätt som de gjorde hos Luis Suárez, som en gång klagade på att han var tvungen att komma bort från Liverpool p.g.a paparazzi-fotograferna och sedan nästan flyttade till Arsenal, och en mycket lugnare stad.

 

 

Payet verkar även glömma bort att då han gick med på att skriva på det nya kontraktet deklarerade han att "kärleksaffären fortsätter" innan den långsamma, metodiska processen där hans offentliga uttalanden och kroppsspråk från i somras och framåt har gjort det alltmer klart att han haft en blick som spanat efter något annat.

 

 

På den fronten är han helt berättigad att anse att han hör hemma i ett mer skickligt lag då hans senaste framträdande, som inhoppare i den 58:e minuten i deras FA Cupmatch mot Manchester City, kom vid en tid då arenan tömdes på folk och det nästan var en överraskning att motståndarna begränsade sig själva till bara ett femte mål. Det är sättet på vilket han har gjort det på som känns som en förolämpning och intrycket han lämnar om att stjärnspelaren alltid får som han vill.

 

 

Payet fick en bonus på £1m (11,7m kr) i september och om West Ham verkligen vill bli en stor klubb, om de vill demonstrera att de har seriösa ambitioner och förtjäna godkännanden från män som Sir Alex Ferguson, då kan de garanterat inte böja sig här. Inte än, i alla fall - och inte utan att ta tillbaka någon form av kontroll. Det kan komma att kosta de en hel del pengar, men det här är den delen som de här fotbollsspelarna inte förstår - vilket pris har en klubbs ära?

 

 

Att isolera Costa kommer att ha sitt pris

T.o.m de människorna som följer den här sporten och försöker sitt hårdaste att inte vara överdrivet cyniska måste misstänka att Diego Costa är ännu en spelare som försöker orkestrera sin egen transfer nu när det finns mer lukrativa erbjudanden på annat håll.

 

 

Skillnaden i det här fallet var att hans frånvaro i Chelseas match mot Leicester City berodde på ett beslut fattat av Antonio Conte, inte spelaren själv, men det måste vara uppseendeväckande för Premier League-ledarna att få reda på att Costas representanter tydligen har varit i Kina för att undersöka vilka sanslösa siffror som är tillgängliga i landet där Carlos Tevez just har blivit världens bäst betalda spelare, med £615,000 (7,21m kr) i veckan.

 

 

Dessa misstankar blir oundvikligt hårdare när Costas förklaring till att han missat tre dagars träning är ett ryggproblem som inte har lokaliserats av klubbens doktorer och till sist ledde till hans utbrott med Conte. "Åk till Kina," ska italienaren ha skrikit. Men vart lämnar det laget?

 

 

Costas betydelse kan mätas av det faktum att han har nätat sju gånger i Chelseas senaste 10 bortamatcher. Han är ligans delat bästa målskytt, med 14 fullträffar, och han har stått för det avgörande målet i deras matcher mot West Ham, Watford, Middlesbrough, West Brom och Crystal Palace - vilket motsvarar 10 poäng.

 

 

Problemet för Chelsea, vilket José Mourinho kan vittna om, är att Costa är den sortens spelare som kan stöta sig med alla när han inte får som han vill. Det, mer än något annat, måste vara varför lagen som jagar Chelsea måste känna uppmuntran gällande det plötsliga sammanbrottet i relationerna på Stamford Bridge och varför Conte måste behandla sin spelare med extrem försiktighet.

 

 

Inte helt trevligt i Barcelona

Pere Gratacós, en Barcelona-tjänsteman sedan länge, pratade med reportrar efter lottningen till kvartsfinalerna i Copa del Rey och han fick, oundvikligt, en fråga om Lionel Messi. "Leo är en av de viktigaste personerna i laget, men det handlar inte bara om honom," sade Gratacós. "Han skulle inte vara lika bra utan Iniesta, Neymar och co - men Messi är den bästa."

 

 

Bara några timmar senare hade Barcelona släppt ett uttalande som sade att Gratacós, en director som tidigare tränat klubbens B-lag, hade tagits bort från sin position p.g.a det avskyvärda brottet att ha "uttryckt en personlig åsikt offentligt som inte går i linje med klubbens".

 

 

Konsulterades Messi? Allt som egentligen kan sägas är att den senaste veckan har visat att det ibland inte är någon trevlig erfarenhet när man tittar in i fotbollsbubblan.