Bilden: Jag kan omöjligt vara ensam om att frukta för Van Gaalens mentala hälsa!

En av Van Gaalens döttrar ska tidigare den här säsongen ha uttryckt oro för sin fars hälsa p.g.a utsattheten United-jobbet för med sig och den brittiska pressen. Att detta kan komma att användas som en bekväm ursäkt när han senare, förhoppningsvis, får sparken är en sak. Men jag får nog lov att börja säga att jag också är lite orolig för mannens hälsa, d.v.s hans mentala hälsa!

Vi vet alla vilken skit han har spluddrat ur sig under säsongen. Det har nu gått så långt att man knappt reagerar längre, så fort hans brännskadade nuna dyker upp med en mikrofon i närheten av foderhålet vet man att något fullständigt galet ska komma.

Orkar man inte lyssna på all skit han producerar verbalt så kan man ju bara titta på hans laguttagningar, taktik och byten för att inse att den här mannen, han har inte alla hästar hemma.

Men vid lördagens match dök det upp en galen pärla även i skrift. Här under ser ni ett utdrag ur managerns kolumn i matchprogrammet mot Aston Villa:

   

Det är en sak att han misstar White Hart Lane för Wembley, men att de som trycker matchprogrammen väljer att ta med det visar ju bara att t.o.m de har tröttnat på den tokiga fan!

Och ska vi vara riktigt noga så har dåren varit manager för ett lag på Wembley. Jag är fullt medveten om att det då var det gamla Wembley, men det var likafullt Wembley. Säsongen 1999-2000 (då United var regerande Europamästare, och PL-mästare och vinnare av FA Cupen!) ledde han Barcelona till en 4-2 vinst mot Arsenal där. Vilket ni själva kan skåda här:

Texten här ovanför hackade jag ur mig igår kväll. Så när jag nu efter dagens kneg skulle publicera skiten ser jag att han har varit igång igen, kan någon vara snäll och bara hämta honom (i en tvångströja)!

På gårdagens presskonferens inför kvällens match sa han:

"Vi har besegrat Tottenham med 1-0 [tidigare den här säsongen] och till den 70:e minuten [i mötet den här månaden]

tyckte jag att vi var det bättre laget men det fanns brister i kommunikationen. Så, jag tycker inte det finns ett stort avstånd mellan Tottenham och Manchester United, men avståndet finns i poängen. De har vunnit mer, de gör fler mål och det är för att de har kreativa spelare. Det är alltid fallet. Jag har sagt tidigare vad vi behöver och enligt min åsikt har jag ingen senior kreativ spelare. Alla vet det."

Jag orkar inte ens kommentera det...

 

City-fans utklädda till sittplatser på Etihad.

 

För er som läser mycket om engelsk fotboll och lyssnar på många olika "expertkommentatorer" har ni säkert stött på påståendet om att alla Manchester Citys fans är födda och uppvuxna i staden i Manchester. Vidare så är de säkert de mest lojala fansen i England/Europa/världen också.

När man sedan ser City spela och noterar alla tomma sittplatser i publiken så är detta något som alla "experter" bara tiger om, vänder bort blicken och låtsas som att det är en synvilla. Det passar ju inte in i mediebilden av Manchester City.

Engelsk fotboll är full av sådana här myter och det är underhållande/tragiskt att höra folk som får betalt för att kunna något om sporten stå och återupprepa denna skit, gång efter annan.

Jag vet inte hur många gånger jag har läst om att City mer eller mindre skänkt bort biljetter till lokala skolor e.t.c (fint gjort, ja, men rimmar illa med att vara populärast i Manchester) för att slippa skämmas ihjäl helt när tv-kamerorna börjar rulla och stora blåa hål syns i den massiva City-publiken.

Det var ju inte länge sedan de spelade sin hittills största match i Champions League, kvartsfinalreturen hemma mot PSG, men inte ens då kunde dessa ultralojala fans sälja ut sin arena, vilket inte borde vara något problem, med tanke på att alla Manchester-bor är Blåa...

Associated Press fotbollsskribenten Rob Harris innan citys hemmavinst mot PSG förra tisdagen:

Chansen att se PSG - Paris Saint-Germain stjärnorna Zlatan Ibrahimovic och Angel Di Maria är "för bra för att missas". Det säger Manchester City.

I ett sent försök att fylla the Etihad Stadium på tisdag utnyttjar City stjärnkraften hos PSG:s forwards i sin radioreklam i Manchester för att sälja biljetter.

Trots att de spelar den första Champions League kvartsfinalen i klubbens historia har det inte lett till någon jättejakt på biljetter. Och det är fortfarande mycket att spela om då City har bortamålsfördelen efter att ha säkrat ett 2-2 resultat i den franska huvudstaden i onsdags.

I måndags eftermiddag hade City 1,595 platser kvar av 53,045 möjliga till tisdagens returmatch. Klubbens hemsida visade fortfarande tillgängliga platser på många områden av the Etihad Stadium.

Trots detta är City ändå på väg mot sin största Champions League publik någonsin.

Också den här veckan: Palermo; randiga skjortor; och Silvio Berlusconi om presstandard

   

Ett väldigt bra hyresavtal. Fotograf: Nils Jorgensen/REX/Shutterstock

 

 

 

AV: David Hills, the Observer, söndag 17 april, 2016:

 

 

Veckans jämlikar

Karren Brady: försvarade West Hams hyresavtal på £701m (8,59 miljarder kr), som finansierats offentligt, sex månader efter det att hon i överhuset röstat för att skära ner på skattelättnader. Brady presenterade sin inställning till statligt stöd förra året: "Jag tycker alltid att det ska betala sig mer att arbeta än det ska att vara en börda för samhället."

 

• Bradys nyckelbudskap gällande åtstramningar förra året då hon kampanjarbetade som affärsambassadör för Tory: en varning gällande Labour's facit när det handlar om vårdslöst missbruk av offentliga medel. "Ed Miliband vill inte prata om det förflutna för de spenderade alla pengarna! Vi kan inte låta dem göra det igen!"

 

• Också nöjd med affären, som enligt rapporter gav Brady en "ansenlig" bonus: Boris Johnson - han kallade villkoren, som inkluderar gratis offentliga medel till hörnflaggor, "ett väldigt bra hyresavtal." (2012: Boris avslöjar att han inte tänker ta några fångar i diskussionerna: "Det är en fråga om att se till så att [värdet på] en tillgång som är en offentlig tillgång och något som skattebetalarna har lagt en halv miljard pund (6,13 miljarder kr) på reflekteras ordentligt i den kommersiella affären som nu görs med en privat aktör. Folk kommer förstå att det är mitt jobb att få fram den bästa möjliga affären för skattebetalaren.")

 

 

På annat håll: senaste nytt om förseelser

Förra veckans ledarhöjdpunkter:

 

 

1) Bästa personliga resa: Alfredo Hawit - som lovade förra året att leda en ny era som Concacaf-president efter det att hans två företrädare arresterats för bedrägeri - har nu erkänt sig skyldig till bedrägeri och att ha förverkat $950,000 (8,14m kr). Hawit sa följande till domstolen i New York: "Jag visste att det var fel av mig."

 

 

2) Smidigaste övergången: Concacaf, försöker att gå vidare från Hawit eran, Jeffrey Webb eran och Jack Warner eran. Nu har de hamnat i en ny dispyt, mitt i presidentvalet, detta då favoriten till jobbet inte klarade integritetstestet. Gordon Derrick förnekar alla oegentligheter.

 

 

3) Bästa stanna kvar förmåga: Brasilianska fotbollsförbundets chef Marco Polo Del Nero, fortfarande efterlyst i USA för avgifter i en bedrägeritvist, som nu har återvänt till jobbet efter att ha tagit ett tre månader långt sabbatsår "av personliga anledningar".

 

 

4) Och bästa reformator: Gorka Villar, medlem av Fifa:s reformkommitté 2016 och son till tillfälliga Uefa-chefen Angel María Llona, dök enligt rapporterna inte upp inför Uruguays domstol för organiserad brottslighet för att besvara anklagelser om utpressning. Han förnekar alla oegentligheter.

 

 

Andra nyheter: veckans citat

Wolves vd Jez Moxey - avslappnad gällande den jäsande oron bland fansen inför klubbens nya tröjsponsor, långivaren The Money Shop, vars moderbolag tvingades betala ut £15,4m (188,8m kr) förra året p.g.a "allvarliga brister" som "orsakade skada för många kunder". Moxey: "Jag tror inte vi kunde ha associerats med en mer ansedd firma."

 

 

Mest grundliga undersökning

"Klubben distanserar sig själv från alla aktioner som strider mot vår filosofi och fördömer sådana aktioner å det starkaste. Men, efter noggranna övervägningar och diskussioner, har vi kommit till slutsatsen att tränaren inte siktade in sig på spelarens ras." - Milan Mandaric, ägare av Sloveniens Olimpija Ljubljana, reagerade efter det att tränaren Marko Nikolic kallade Nigerias Blessing Eleke en "svart idiot".

 

 

Managernytt: har det fortfarande i sig

Italien: 74-åriga Palermo presidenten Maurizio Zamparini. Hans säsong hittills: • 10 november: Sparkar tränaren Giuseppe Iachini och anställer Davide Ballardini. • 10 januari: Står upp för sin nya man: "Jag kommer inte att sparka Ballardini, trots att jag skulle kunna göra det."  • 11 januari: Sparkar Ballardini och anställer Guillermo Barros Schelotto.  • 11 februari: Får reda på att Schelotto inte har sina tränarmärken och anställer Giovanni Bosi istället. • 15 februari: Sparkar Bosi, återanställer Iachini. • 8 mars: Kallar Iachini "en idiot som har blivit galen" och ersätter honom med Walter Novellino. • 12 april: Sparkar Novellino och återanställer Ballardini. "Folk säger att jag har blivit galen, men det är inte sant. Det var tränarna som tappade konceptet och sedan ljög om det. Jag är offret i allt det här."

 

 

Maurizio Zamparini: offret i allt det här.

 

 

• Samtidigt - 24 mars: Milans ägare Silvio Berlusconi. "Jag har aldrig sagt något illa om [Sinisa] Mihajlovic - det är bara tidningar som kopierar och klistrar in citat. Jag klagade bara på att se ett Milan jag inte gillade, jag vet inte varför de tillskrev det till tränaren." 12 april: Sparkar honom.

 

 

Veckans krig

Rumänien: Steua directorn Mihai Stoica, tillbaka i spelet efter att ha fått villkorlig frigivning från sitt straff för pengatvätt, anklagar Astra tränaren Marius Sumudica för att ha "fötts ogillad" och att han "byter om i mörkret". Sumudica svarade: "Det är sant att jag inte ser bra ut, jag är lite överviktig, men jag bär åtminstone inte randiga skjortor hela dagarna. Svart- och vitrandiga skjortor, du vet? Jag är glad att vi äntrar ett sådant krig, jag gillar att föra krig. Kriget börjar."

 

 

Mest missförstådd

Tyskland: Nürnbergs David Bulthuis - avstängd i tre matcher efter att ha gjort en "pistolgest" då han blev utvisad. "Jag menade aldrig det som en pistolgest. Sist jag blev utvisad var när domaren sa att jag gav honom fingret, så den här gången använde jag två fingrar och det blir rött igen. Vad ska jag göra?"

 

 

Plus: ändrar riktning

Brasilien: Miss Bumbum vinnaren år 2015 Suzy Cortez utesluter fotbollsspelare - "de tilltalar mig helt enkelt inte. Jag ät ingen Maria Boot" - tre månader efter det att hon firade att São Paulo köpt försvararen Diego Lugano genom att tweeta en nakenbild till honom: "Välkommen #Lugano ... #missbumbum2015".

Vid stjärnans senaste privatgig uppträdde han vid det överdådiga firandet arrangerat av miljardären Mikhail Gutseriyev för hans son Said

   

Sting med Said Gutseriyev vid det svindyra bröllopet. Foto: Instagram

 

 

 

AV: Marina Hyde, the Guardian, fredag 1 april, 2016:

Än en gång till House Sting, den musikaliska maktbasen vars omfattande globala fastighetsportfolio ser till så att solen aldrig går ner över deras yogamattor. Ledd av den eponyma trubaduren och hans fru Trudie Styler anses House Sting av många vara en av 2000-talets mest brutalt självparodiska enheter på den här planeten. Engagerade miljökrigarna Sting och Trudie har inga problem med att avskeda en gravid kock för att hon var för illamående för att resa från Wiltshire till London för att laga soppa eller nått åt dem. Samtidigt organiserar de toppmöten på deras gods i Toscana, där målet är "att tänka om gällande hur förändringar sker i vårt samhälle". (Kort svar: inte så här.)

Precis som några äldre läsare kanske kommer ihåg så anklagades en gång Lost in Showbiz för "klassavundsjuka" av Trudie, detta efter att ha riktat uppmärksamheten mot hennes användande av vad madam refererar till som "privat luftfartsbränsle" (det är inte samma sak som det som finns i planen du flyger med). Och den här veckan påminner utförda rapporter från Moskva oss om att dessa absolut nödvändiga jetplan inte betalar för sig själva, inte ens för någon vars personliga förmögenhet beräknas uppgå till £180m (2,21 miljarder kr).

Vi lägger vår scen vid bröllopet för sonen till den ryska miljardären Mikhail Gutseriyev, vars perfekt anlagda Wikipedia-sida beskriver honom primärt som "en ingusjier-rysk entreprenör, affärsman och poet". Jag föreställer mig en särskilt frossande version av Pam Ayres, men kör på. "Han innehar även en examen i friidrottsgrenen tiokamp." Resten är en alldaglig berättelse om utfärdade och avbrutna arresteringsorder, förvärvade petrokemiska företag och mediehus, sålda med våld och återköpta, och kvitton på medaljer som låter olycksbådande, som "Vänskapsordern" och "Distinktion i Särskilda Operationer". För att lätt felcitera hans bror inom friidrotten, Daley Thompson: Jag har inte skrattat så mycket sedan min mormor fastnade med patten i mangeln.

 

Khadija Uzhakova - och en hel del blommor. Foto: Instagram

Hur som helst, grattis till Mikhail, vars son Said gifte sig med en Khadija Uzhakova i Moskva förra helgen. Att beskriva tillställningen som extravagant är som att observera att Bärnstensrummet i Katarinapalatset inte är helt minimalistiskt. Bröllopet var så stormande, galet blommigt att det fick the Chelsea flower show att se ut som utsidan av en bensinmack fem minuter innan midnatt på Alla hjärtans dag.

Men till sist så finns det inget som säger "I could buy every one of my guests" som ditt val av bröllopssångare. Och, för en summa som ryktas ligga på en miljon (12,3m kr) var, bestod uppställningen av fröken Jennifer Lopez, herr Enrique Iglesias och den ovannämnda herr Gordon Sting. Du är nu hjärtligt välkommen att undersöka fotografierna på artisterna, som - trots de troliga försäkringarna gällande hur privat tillställningen var som gavs till dem innan - har hittat sin väg ut till olika media.

Enrique ska delvis ha beröm, detta då han bär precis den uniform han skulle ha valt om han planerade att sticka ut och handla lite och var desperat att inte bli igenkänd. Ett par T-shirts, jeans och en baseballkeps så långt neddragen att han lika gärna kunde ha skickat en Enrique Iglesias imitatör för att genomföra giget och hans löneutbetalare hade inte vetat om något. När det gäller J-Lo ser hon ut att mala sig igenom sitt framträdande med samma oengagerade stil hon kanske skulle visa upp vid en tarmsköljning.

 

Hedersvakten inspirerades av Slash från Guns N' Roses. Foto: Instagram

Men Sting... oh herregud alltså. Sting har verkligen gjort en grej av sånt här. Det är oklart varför han håller en bukett - kanske krävde villkoren i hans kontrakt att han skulle köra två medleys och sedan spendera resten av kvällen med att tjänstgöra som en del av blomhjälpen. Men ändå, titta bara på hans lilla ansikte. Han anstränger sig verkligen lite extra för sin check - snackar med brudgummen som om hans liv hängde på det. Vilket såklart skulle vara orimligt. När det gäller vad Sting säger så ger han kanske den här fina unga mannen några bra vintips, eller så förklarar han att i det mycket mindre civiliserade väst skrattar alla åt dig om din fru tar ett privatflyg fyllt av nödvändigheter som ett entourage eller en personlig frisör för att närvara vid ett party mindre än tre timmars tågresa bort. Och när de driver med dig kan man inte ens sätta dem i fängelse eller ta ifrån dem deras tillgångar.

När det gäller ansiktsuttrycket på själva brudgummen så kommer du garanterat att känna igen det. Vi har alla burit det på bröllop, vanligtvis när vi befinner oss inträngda i ett hörn av en obeskrivlig tråkmåns till släkting med dålig andedräkt och ett tusen runkningar över Margaret Thatcher under sitt bälte. Om det fanns en pratbubbla över Saids huvud, tror jag att det skulle stå: "Det är enormt intressant - skulle du vilja att jag går och hämtar en till drink åt dig, även om vi båda vet att det är mer troligt att kapten Cook kommer tillbaka från Hawaii än att jag gör det från just den här expeditionen?"

Totalt sett är det här mitt favorit "off-diary"Sting gig sedan han tog en miljon (12,3m kr) för att uppträda för en familj som bokstavligt talat anklagats för att koka sina fiender. Det inträffade 2010, då han hamnade i ett lite metaforiskt hett vatten själv då han dök upp i Uzbekistan för att hämta en stor check från dottern till presidenttyrannen Islam Karimov, vars hemskheter beklagas nästan en gång i timmen av FN, Amnesty och de som rent generellt är emot saker som slakt av oskyldiga, 80% dränering av en hel sjö och världens näst högsta siffra för mänskligt slaveri.

Sting var i stan som huvudnummer på deras konstfestival, han avböjde att försvara sig själv med att säga att han hade gett sin avgift till välgörenhet eller vad som helst, istället förklarade han att han var emot kulturella bojkotter då de rånar proskriberade stater på "den öppna handeln av idéer och konst". På detta var den enda rimliga repliken: du var med vid en tillställning till vilken biljetterna kostade mer än 45 gånger så mycket som den genomsnittliga månadslönen i Uzbekistan, och du satt även plikttroget bredvid presidentens dotter vid lanseringen av hennes lyxsmycken. Eller gick du ut på gatorna och spelade frivilligt på din luta bland det vanliga folket också? Men ack och ve, allt Sting hade att säga var: "Konserten organiserades av presidentens dotter och jag tror den sponsrades av Unicef."

Varför i hela fridens namn han skulle tro det när det var tydligt struntprat är oklart. Jag vill inte gå ut på osäkert vatten här, men min känsla är att Unicef inte brukar sponsra tillställningar arrangerade av regimer anklagade för att rekrytera arméer med barn för slavarbete. Jag tror mig minnas att Herrens motståndsarmé avvisades när de sökte upp organisationen för att få stöd till Konys kungliga varietéunderhållning.

Tillbaka till vigseln i Moskva, för det finns fortfarande många saker som jag inte förstår med bröllopet. Till exempel så har vi hedersvakten, som innehöll män som tydligen var klädda som albionversioner av Slash från Guns N' Roses. En annan gåta är handväskan som bruden bar hela vägen fram till altaret. Strax efter det att hennes man mottog sin OBE i Buckingham Palace 2003 var det Victoria Beckham som mest framträdande undrade varför drottningen bar en handväska, med tanke på att hon var i sitt eget hem. På samma sätt skulle man kunna föreställa sig att en av de 38,000 personerna i personalen på det här bröllopet hade kunnat bära runt Khadijas telefon/läppstift/pengar till betalbaren åt henne.

Totalt sett så tror jag att det bästa sättet för mig att få fram något förnuftigt av den här skituppvisningen skulle vara om Sting skrev en låt om det. Glöm det förresten. Jag kräver ett fullkonceptsalbum om tillställningen, för vilket Sting specifikt lär sig spela balalajka, och som han sedan vinner sju ryska Grammys för. Arbetsnamnet: Fees of Gold.

Anfallaren sågs festa på ett hotellrum efter Villas nedflyttning från högsta ligan

   

Gabby Agbonlahor fotograferades när han festade på ett hotell i London efter Aston Villas nedflyttning.

 

 

 

EXKLUSIVT AV: Andrew Parker, Chris Pollard och Stephen Moyes, The Sun, tisdag 19 april, 2016:

 

 

ASTON VILLA har stängt av Gabby Agbonlahor efter hans festande som involverade lustgas och sprit.

 

The Sun avslöjade idag exklusivt att anfallaren fotograferats då han festade på ett hotellrum med kompisar - samma dag som Villa åkte ur Premier League.

 

Mattan var nerskräpad med burkar med laglig lustgas.

 

Senare sågs anfallaren, som tjänar £60,000 (735,850 kr) i veckan, hälla i sig shots och släpa runt på folk som glatt deltog i festen på Mayfair Hotel i London.

 

 

Burkar med dikväveoxid ligger och skräpar på golvet då Villa anfallaren Gabby Agbonlahor festar med tjejer.

 

Och Villa har agerat snabbt för att bestraffa deras lagkapten i avvaktan på svaret från klubbens utredning.

 

Ett officiellt uttalande sa: "Aston Villa Football Club har idag stängt av Gabby Agbonlahor i väntan på en intern utredning.

 

"Detta följer påståenden gällande hans uppträdande i helgen.

 

"Det kommer inte att komma några fler kommentarer från Klubben i relation till detta förrän utredningen har slutförts."

 

 

Gabby Agbonlahor, med en ballong i munnen, skojar med en sovande kompis.

 

Agbonlahor, 29, utelämnades ur Villa-laget som åkte ur några timmar tidigare efter en 1-0 förlust mot Manchester United, p.g.a att han är överviktig och dåligt tränad.

 

Stjärnan, numera kallad Flabby Gabby, ska befinna sig under en personlig tränares regim. Hans uppträdande i lördags kväll retade gallfeber på klubbens supportrar som såg bilderna på sociala medier.

 

En sa: "Bara av att titta på det får det att vrida sig i min mage. Det är en riktig örfil i ansiktet på Villas fans.

 

"Om jag var lagkapten för ett lag som just hade åkt ur skulle jag gömma mig själv i skam."

 

Agbonlahor fotograferades tidigare då han använde lustgas på en fest i september. Han fotograferades då han inhalerade dikväveoxid från en ballong i en kompis kök.

 

Förra året fotograferades West Bromwich Albion anfallaren Saido Berahino då han tydligen inhalerade gasen.

 

 

Gabby Agbonlahor inhalerar lustgas i en kompis hus förra året.

 

Att missbruka dikväveoxid kan leda till syrebrist som resulterar i minskat blodtryck, att man svimmar och t.o.m hjärtattack.

 

Det är inte olagligt att inneha dikväveoxid, även känt som "hippy crack" eller "lustgas", men det är förbjudet att sälja det i England och Wales till personer under 18 år om det finns en risk att de kommer inhalera det.

 

För bara två veckor sedan sågs den f.d engelska landslagsmannen då han rökte en shishapipa och drack champagne under en resa till Dubai under landslagsuppehållet.

 

Villa tvingades genomföra en intern utredning gällande Agbonlahors uppträdande efter det att han fotograferades då han ska ha rökt en shishapipa medan han festade i Mellanöstern.

 

Han fotograferades då han rökte vattenavkyld tobak på the Blue Marlin Ibiza strandklubben, bara några timmar innan han festade på en nattklubb i Dubai tillsammans med Micah Richards och Crystal Palace duon Dwight Gayle och Fraizer Campbell.

 

 

Agbonlahor utreddes av Villa efter att ha fotograferats då han rökte en shishapipa i Dubai.

 

 

Villa stjärnan Agbonlahor under sin nyligen genomförda resa till Dubai.

 

Agbonlahor, som fick tillstånd att resa till Förenade Arabemiraten under landslagsuppehållet då han inte längre finns med i det engelska landslagets planer, petades från Villa truppen i väntan på resultatet från den interna utredningen.

 

Men han togs senare tillbaka efter det att klubben bekräftade att man inte skulle agera mot honom.

 

I ett uttalande sa klubben: "Aston Villa Football Club har slutfört sin utredning gällande Gabby Agbonlahors resa till Dubai under landslagsuppehållet. Klubben kommer inte agera ytterligare."

 

 

Gabby Agbonlahor med Liz Wheeler innan hon sparkade ut honom.

 

 

Agblonlahor ska följa en personlig fitnessregim.

 

Förra månaden sålde Agbonlahor sitt lyxiga £3,1 miljoners (38,02m kr) hus då det rapporterades en hel del om att han skulle flytta till turkiska Super Lig laget Kayserispor.

 

Agbonlahor sparkades även ut av sin långlivade partner Liz Wheeler i september förra året då hon fick reda på att han hade gjort sitt ex gravid.

Den 17 april 1961 landade en legosoldatsbrigad beväpnad, tränad och transporterad av CIA, på Playa Girón, eller Grisbukten, som en del av Washingtons planer på att besegra den kubanska revolutionen. Folket i uniform, med Fidel vid frontlinjen, krossade invasionen på mindre än 72 timmar.

 

 

Författare: Gabriel Molina Franchossi, Granma, 7 april, 2016:

   

Fidel vid frontlinjen på Playa Girón. Arkivfoto

 

 

 

General Lauris Norstad, chef för de allierade styrkorna i Europa (1956-1963), slog fast att "Grisbukten är den värsta förlusten för USA sedan kriget 1812," i sin analys av den US-amerikanska regeringens misslyckade invasion av Kuba vid Playa Girón, i Grisbukten, 1961.

 

 

Kriget 1812, startat och förlorat av USA mot Kanada, var det första försöket till expansion av de 13 kolonierna som utgjorde landet 1776.

 

 

Så fort de gjort sig fria från engelsmännen förkunnade några av det nya landets grundare att de hade valts ut av gud för att leda resten av världen, och expandera åt väster och söder.

 

 

Playa Girón är relaterat till många av de viktigaste händelserna under 1900-talet, inklusive morden på John och Robert Kennedy; Kubakrisen med missilerna; Churchill-Truman alliansen; Hiroshima och Nagasaki; CIA; antikommunism; Kalla kriget; McCarthyismen; nyliberalismen; och tillväxten av det militärindustriella komplexet. Grisbukten länkas även samman med kriget i Vietnam, krigen i Mellanöstern (Palestina, Irak, Syrien), Afghanistan, Ukraina och Franklin D. Roosevelts mystiska död - med tanke på hans åsikter om användandet av atombomben, etableringen av Israel och Churchill.

 

 

Nixon blev förfärad av upptäckten av hans medverkan i invasionen, av Demokraternas "rörmokare" i hans Watergate lägenhet, som presidenten då sade klargjorde "hela Grisbuktsgrejen".

 

   

Arkivfoto

 

 

Bienvenido Pérez Salazar genomlevde invasionen vid Fidel Castros sida. Han var så van vid att folk kallade honom Chicho att han inte svarade till sitt givna namn. Bienvenido var chef för Fidels personliga säkerhetsenhet, och han var i tjänst i byggnaden på 11:e gatan i Havanna området Vedado, där Fidel bodde. Natten mellan den 16 och 17 april hade Comandante gått och lagt sig för att försöka sova lite, för han hade inte sovit sedan luftattackerna den 15:e mot flygplatserna i San Antonio, Ciudad Libertad och Santiago de Cuba. Han hade begravt de döda och hållit talet som utropade den socialistiska karaktären i den kubanska revolutionen.

 

 

Allt var tyst och plötsligt, nära midnatt, for Fidel upp och började begära telefonsamtal till olika militärofficerare; han tog långa kliv, gick snabbt genom hallen och sa: "De har landat, och de har gjort det där jag trodde. Vi ska krossa dem."

 

 

Bienvenido rapporterar: "Han gick av och an och satte händerna mot väggen medan han gick fram och tillbaka i hallen, samtidigt som han reciterade verser ur nationalsången. Plötsligt stannade han och skrek högt: Viva Cuba Libre! Han gjorde en gest med sin hand och sa: "Låt oss gå. Han gick nerför trapporna med stora kliv, stannade på trottoaren några sekunder och upprepade: Vi ska krossa dem.

 

 

Fidel slog sig ner i den svarta Oldsmobile från 1960 som han använde. Hans assistent intog framsätet, kapten Alfredo Gamonal, som nyligen hade lämnat sitt jobb på ett lager, La Sortija på Monte. Vid ratten satt Jesús López Monteavaro, och resten av eskortenheten var uppdelad mellan detta och två andra fordon. De tog 12:e gatan till 36:e, i Kohly, där officerarna höll till, ett ställe som kallades Punkt Ett. Där följde kommandochefen, Comandante Sergio del Valle, Fidels initiativ med att snabbt organisera kompanierna, bataljonerna och officerarna som skulle slå tillbaka invasionen.

 

 

Inkräktarna var väl beväpnade av USA. Arkivfoto

 

 

Comandante en Jefe (överbefälhavaren) kontaktade sockerbruket Australia klockan 3:29 och bekräftade att trupperna hade landstigit på Playa Larga och Playa Girón, i Grisbukten, på gränsen till Zapatahalvön i Matanzas, där strider brutit ut. Han beordrade den 339:e bataljonen att avancera mot Playa Larga från Australia, och att militärledarskolan i Matanzas, med kapten José R. Fernández som befäl, skulle bege sig mot Playa Larga och Aguada de Pasajeros, för att ta Pálpite och hindra fienden från att etablera en strandbas som var deras strategiska mål. Han beordrade även militären i Matanzas att omedelbart avancera mot Jovellanos.

 

 

Fidel informerade specialkolonnen José Martí nummer 1, som han själv hade organiserat. Officerarna Haroldo Ferrer och Leopoldo Cintra Frías, cheferna för infanteriet respektive artilleriet, var befäl. Han försatte reservbataljonerna i beredskap och stationerade en kolonn vid sockerbruket Covadonga, skickade dit en antitankenhet, samt en till Girón och ytterligare en kolonn till Cayo Ramona. Han flyttade 120 kanoner mot Girón.

 

 

Fiendens landstigning ägde rum vid en plats som skulle vara svår att ta tillbaka, detta då vägarna som ledde till området gick genom många kilometer träskmark där det var omöjligt att manövrera stora mängder militärer. Inkräktarna släppte tre fallskärmsplutoner i de leriga våtmarkerna och försökte stänga vägen mellan Playa Larga och Australia, men milisens motstånd i princip tillintetgjorde dem.

 

 

Fidel höll kontakt med befälhavarna Raúl Castro, som ledde försvaret i de östra provinserna; Juan Almeida och Ernesto 'Che' Guevara, i de centrala respektive västra regionerna. Han dirigerade Almeida att skicka flera truppbataljoner till östra Girón, för att omringa fienden; och chefen för Havannas Sektor 4 försvarsenhet som inkluderade den norra kusten från staden till Mariel, att göra samtliga hans bataljoner redo för operationer. Han placerade ut Universo Sanchez med fyra antitankenheter söder om Pinar del Río.

 

 

Invasionens politiska och militära förberedelser

Volym X av FRUS (Utländska Relationer för USA:s dokumentsamling) om Kuba (1961-1962) publicerad av USA:s utrikesdeparetment, tillsammans med departementets Volym VI för 1958-1960, innehåller mycket information som avslöjar aggressiviteten hos USA innan och under invasionen, som de presenterade som ett påhitt från Kubas fantasi. CIA:s planer att krossa revolutionen hade som centralaxel att mörda Fidel.

 

 

Fidel hoppar från en tank på Playa Girón. Foto: Tirso Martínez

 

 

Richard Bissell, ställföreträdande director hos CIA som stod Allen Dulles väldigt nära, träffade överste Sheffield Edwards, chef för agenturens säkerhetskontor, på morgonen den 18 augusti 1960. Bissell sa till Edwards att han hade uttryckliga instruktioner att döda Fidel. Beslutet hade godkänts av Eisenhower.

 

 

Sedan 1975 har detaljerna gällande det här mötet funnits tillgängliga i en rapport från senatens specialkommitté, ledd av senator Frank Church, och den säger att, i augusti 1960, kontaktade CIA maffiabossarna John Roselli, Santos Trafficante och Sam Biancana för att styra upp mordet och ta fram olika planer, om något gick snett. Magasinet U.S News and World Report uppmanade regeringen att agera snabbt, detta då den kubanska revolutionen växte sig starkare varje dag.

 

 

En annan av Dulles målsättningar var att knuffa Kuba mot en närmare relation med det socialistiska lägret, detta för att de banden sedan skulle kunna användas som "rättfärdigande" för bestraffande US-amerikanska aktioner.

 

 

Allt verkade vara välplanerat. Luftattacker skulle ske innan landstigningen, detta för att förstöra eller neutralisera det kubanska flyget. Invasionsstyrkorna hade som primärt mål att etablera och försvara ett litet område - en strandbas - som, i bästa fall, skulle inkludera en flygplats och tillgång till havet, för att underlätta det logistiska stödet. Planen var att etablera en "provisorisk regering" i området som skulle kontrolleras, den skulle erkännas och erbjudas direkt militär hjälp av USA, och andra. Därmed skulle vägen ligga öppen för en US-amerikansk militär intervention där de sedan störtade den revolutionära regeringen.

 

 

Där åker Fidel!

Fidel fortsatte hela tiden att ge instruktioner på telefon och kollade för att se hur det hela utfördes. Hans fokus låg på att frustrera fiendens planer inom 72 timmar, att hindra trupperna som organiserats och finansierats av CIA att etablera sig och kalla in den direkta interventionen av beväpnade US-amerikanska soldater.

 

 

Klockan 15:00 begav sig Fidel mot stridszonen tillsammans med befälhavarna Flavio Bravo och René Vallejo, kaptenerna Gamonal och Eugenio Teruel, Raúl Castros assistent, och medlemmar av eskortenheten. På vägen mot Zapata såg de att hela folket var mobiliserat. Varje gång någon såg Fidel i bilen hördes ropen: "Där åker Fidel! Titta, där åker mannen."

 

 

Den första personen som såg honom, vid en busshållplats, annonserade ut det hela så att andra fick en chans att själva se och frasen upprepades gång på gång: "Där åker Fidel."

 

 

Att se Fidel på väg ut i strid fyllde folket med mod och övertygelse.

 

 

Runt klockan 16:00 anlände de vid Australia, där Fernández hade etablerat en kommandopost. Han rapporterade att fiendeplan med kubanska märken på hade lurat trupperna, de gjorde vänliga gester med vingarna innan de sköt med maskingevär mot soldaterna, vilket orsakade många förluster. Fidel rapporterade att förstärkningar var på väg och omorganiserade striden på Playa Larga, som ännu inte hade återtagits.

 

 

Han instruerade flygvapnets ledare att organisera två skvadroner inklusive två Sea Fury plan, en B-26:a och en T-33:a. När Fidel följde upp med att fråga om skvadronen fick en pilot, kapten Enrique Carreras, telefonen. Carreras har kommit ihåg i flera intervjuer utförda senare att Fidel hade besökt hans bas ofta innan attackerna, då hade han insisterat på att de få stridsflygplanen som fanns där skulle hållas i bra trim och spridas ut, för att undvika att fienden skulle kunna förstöra dem. Då de var gömda på olika ställen trodde tydligen Pentagon att Kubas begränsade flygvapen faktiskt hade slagits ut fullständigt. Att de lyckades rädda några plan till Grisbukten var avgörande.

 

 

Fidel instruerade Carreras att anfalla fiendens båtar och han besköt USS Houston, så det fastnade och hade massvis med soldater och militära förnödenheter ombord. Skeppets antiflygplansförsvar var intensivt; ett dussintal maskingevär och kanoner besvarade eldgivningen. Carrera började använda raketerna och, till hans förvåning, träffades målet och Houston började sjunka. Han skadade en annan båt och sköt ner en B-26:a.

 

 

Fidel insisterade på att det var viktigare att sänka skeppen som transporterade trupper, istället för inkräktarna som redan var på land. De på skeppen hade ju förstärkningarna, den militära utrustningen, mat och förnödenheter som skulle låta invasionen överleva.

 

 

Uppvisningen av mod av det kubanska folket, ledarskapet, Fidels order och direktkontakt med de stridande, särskilt hans insisterande på att segern skulle uppnås inom 72 timmar, för att undvika alla chanser till en intervention med reguljära US-amerikanska beväpnade styrkor, blev avgörande.

Bilden: I april 2013 mötte vi också Aston Villa på hemmaplan i ligan, precis som vi ska göra senare idag. Men förutsättningarna är lite annorlunda idag, jämfört med då. Van Persie gjorde ett hat-trick, vi vann med 3-0 och säkrade vår 20:e ligatitel! Sen avgick champagnesocialisten Fergie, handplockade Moyes, som fick gå, in kom Giggs temporärt, för att sedan ersättas av den hundbitna pungpåsen Van Gaal. Vi har ingen vunnen titel sedan dess och holländaren har på något sätt lyckats hålla oss utanför topp fyra. Men på något mirakulöst sätt, som säger en del om kvaliteten på årets säsong, så kan vi åtminstone göra det spännande idag. Om Norwich slår Sunderland och vi lyckas besegra Villa, som ligger sist, tror jag det är helt klart att Birmingham-klubben åker ur Premier League. Senare idag möter Chelsea de bittra hemma, och skulle London-klubben slå Abu Dhabi leksaken så ligger vi plötsligt bara en poäng efter fjärdeplatsen. Men håll inte andan, jag är säker på att Van Gaalen kommer lyckas ställa till det innan säsongen är över-

 

 

 

Aston Villa hemma

Hallo på er alla igen, nu har jag lyckats spruta ur mig mer skit än den här gasiga galten:

Nu kommer den svåra biten, att försöka länka ihop det till dagens intro, jag ska försöka och gnäll inte på mig om ni somnar, det här kommer ta tid att reda ut.

I eftermiddag väntar alltså det snart nedflyttningsklara Aston Villa på hemmaplan. Viasat Fotboll är dessutom så snälla att de valt den matchen som huvudmatch klockan 16:00, vilket är skönt, så man slipper hålla sig borta från datorn och telefonen till bortåt midnatt innan man kan "avnjuta" reprisen.

Aston Villa hemma alltså. Vad sorgligt det är att se en en gång i tiden stor historisk klubb med en massa rekordbrytande prestationer under sina vingar sjunka ner i avgrunden. Men nog pratat om United nu - låt oss vända vår uppmärksamhet mot Aston Villa. Deras ägare, Randy Lerner, låter som en av Andy Walsh's hetare ex-klienter. Experterna berättar för oss att medan Villa matematiskt sett inte är nere, så är de kemiskt, biologiskt, geografiskt, historiskt, inhemskt vetenskapligt och dubbelgymnastiskt nere redan. Och vi är lite avundsjuka. De kommer ha det suveränt nästa säsong - ett riktigt elakartat derby mot Birmingham City och matcher mot Cardiff, Wolves, Leeds, Forest, Newcastle, Sunderland och Derby. Vi kan inte ens få till våra misslyckanden nuförtiden.

Tydligen försöker folk i Manchester nu att dumpa sina Villa-biljetter åt alla håll. Inte konstigt. Villa är så usla att det borde bli en ritualslakt men ändå, vilket härstammar från managern och rakt ner genom spelartruppen, så verkar det inte som att vi har lösningarna eller ledarskapet för att köra över motståndare längre. Det borde handla om en vargflock som jagar livrädda lamm för att sedan göra slut på deras lidande. Men det kan lika gärna bli ännu en Norwich-innan-jul insats.

 

FC United

Det är otroligt tråkigt det som händer i FC United. Jag följer såklart klubbens äventyr ute på planen fortfarande. Men förut fanns det en känsla av att vi verkligen var unika, en fotbollsklubb för fansen som faktiskt höll på sina principer och inte såg klubben som ett verktyg att tjäna pengar på, eller bygga sin karriär på etc. För att uttrycka mig kortfattat så känner jag inte så längre, inte alls, tyvärr.

Det skrivs väldigt mycket om detta och som vanligt är Red Issue's sanc bästa källan när man vill få hela bilden. En av skribenterna där är klubbens faktiska grundare och man blir alldeles mållös inför en del av det han beskriver. För ett tag sen lyckades han få mästaren, Daniel Taylor, att skriva om detta i the Guardian. Det blev som alltid en lysande artikel och tyvärr är alltihop sant, den kan du läsa här:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/03/31/11291383-fc-united-of-manchester-hur-samhorigheten-forvandlades-till-disharmoni/

Och här hittar ni ett antal andra väldigt bra artiklar på ämnet av andra skribenter:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/03/25/11288501-dags-for-fc-united-att-ta-ett-bad/

 

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/04/15/11298656-ett-hem-utan-en-familj-ar-bara-ett-hus/

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/04/15/11298658-strunta-i-valurnorna-har-ar-de-sex-komma-tre-miljonerna/

 

 

 

Van Gaalen, Giggs och Mourinho...

Det råder i alla fall ingen brist på spekulationer gällande kommande säsong. Vissa menar med allt större allvar att vi ska behålla den hundbitna pungpåsen, andra menar att Giggs ska ta över, medan många andra tror att det blir Mourinho som kommer in. Så här ser det ofta ut, först kommer en sån här artikel i någon tidning:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/04/15/11298653-manchester-united-pa-vag-att-anstalla-ryan-giggs-som-deras-naste-manager/

För att nästa dag följas upp av detta:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/04/15/11298651-manchester-united-pa-vag-att-sparka-louis-van-gaal-och-gora-jose-mourinho-till-manager-da-alex-fergusons-motstand-har-minskat/

Jag har nog uttryckt mig tillräckligt klart i frågan, jag vill inte ha den brännskadade muminkuken från Holland eller den skäggiga walesaren med tätt sammansatta ögon i närheten av Man Uniteds förstalag. Orkar inte gå in på anledningarna en gång till just nu. Har även kommit till en punkt där jag känner att jag nog kan acceptera Mourinho som vår nästa manager. Sen ska ni inte lyssna på rapporterna som pratar om att Fergie nu har godkänt portugisen, som om han skulle ha någon makt kvar i korridorerna på OT. Han har spenderat hela säsongen med att gnälla till sina kompisar på att Eddy inte lyssnar på honom längre och att han inte har något inflytande. Han har dessutom, tidigare i veckan, sagt till sina polare att det är fullt möjligt att Mourinho kommer att anlända i Manchester till sommaren.

Dessutom finns det de som river sig både i håret och mellan benen gällande hur i helvete LvG har kunnat överleva den här säsongen, med tanke på vad han har presterat. Det känns nästan som att det är svårare att lyckas med det han har gjort, men på något sätt har han ändå lyckats. Den här artikeln från Irish Independent är inne på en linje som jag sett på många andra håll:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/04/15/11298648-avslojat-varfor-man-united-vantar-med-att-sparka-louis-van-gaal/

Men det tycker jag personligen är skitsnack från en ganska trög hjärna. United ska alltså försöka spara €6m (57,9m kr) genom att behålla den här fullständiga pajasen till maj, då topp 4 förmodligen är en redan krossad dröm och vad kommer inte det att kosta klubben i uteblivna CL-intäkter? Det måste finnas mer skit i det här än småaktigheter gällande hans jävla betalning. De kunde ha betalat av den korkade dumskallen vid jul, plockat in JM och då troligen setat bekvämt i topp tre nu och vara bra formerade inför kommande säsong. Snacket om att spara några korvören (vilket det handlar om i den sjuka moderna fotbollsvärlden) har inget förnuft i sig, det har i och för sig inte Eddy heller, men fullt så hjärndöd är inte ens han.

Det handlar nog troligen istället om att Eddy inte vill se ut som den totala kuk han är, genom att sparka ännu en manager under sitt skift. Han är helt jävla desperat efter någon slags framgång (FA Cupen) som han kan koppla till LVG, så att de kan gå skilda vägar i sommar med någon slags bra känsla i kroppen, oavsett hur konstruerat det än kommer att se ut. Men han går ingenstans förrän varje litet fiber till hopp är utplånat, och det ska erkännas att under tulpanknullarens ledning kan det gå ganska snabbt. Och nog fan ser han redan ut som en kuk, i alla fall i många fans ögon, men jag är inte så säker på att Glazer-familjen ser på honom på samma sätt, än i alla fall. Vi måste komma ihåg att de sexuellt snedvridna är lite som Tobbe i Morran och Tobias, han med en anomali i hjärnbarken.

När man tänker efter så är det inget muntert CV han kan skriva efter den här säsongen, den galna holländaren, kanske ingen kvalificering till CL under en säsong där Leicester ser ut att vinna ligan, 4 raka förluster i matcher vi på pappret skulle ha vunnit i december, förlust mot Midgetland, utslagna ur Europa av Liverpool, behöver jag fortsätta?

Det står ganska klart att ormen Giggs ser sig själv som en lämplig kandidat att bli ny manager i United. Och hans polare hjälper såklart till med Giggs-vänliga uttalanden och taggar riktade mot Mourinho. I det lägret hittar vi Giggs själv, Scholes, Robson, Yorke, Vidic och Fergie. I en större intervju med Giggs nyligen lyckades han navigera genom den helt utan att nämna LVG:s namn. Viktigt att inte sammankopplas med ännu ett misslyckande antar jag.

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/03/25/11288497-ryan-giggs-har-inlett-sitt-forsok-att-bli-manchester-united-boss/

Att flera spelare i Uniteds förstalag inte uppskattar LvG, det står ganska klart. Och jag har nu läst flera rapporter om att det inte var några muntra miner mellan spelarna och muminkuken i omklädningsrummet på WHL efter det att Spurs klädde av oss och sopade in tre mål på bara några minuter. Därför misstänker jag att det ligger mer i de här Sun artiklarna än vad folk kanske tror:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/04/15/11298641-okunnig-manchester-united-spelare-kritiserade-louis-van-gaal-efter-tottenham-kaoset/

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/04/15/11298642-louis-van-gaal-inledde-ett-gral-med-rashford-innan-manchester-united-spelare-gjorde-uppror/

Det är ju inte bara en gång man har funderat på vad fan det är för fel på dagens United manager. Hans laguttagningar är ibland, diplomatiskt uttryckt, mycket konstiga. Det där med att spela spelare i sina rätta positioner, utnyttja spelarnas styrka och ta lite risker offensivt, det ligger inte för den galne idioten. Och det här senaste med att alltid göra minst ett ytterbacksbyte per match, vad handlar det om? Vet inte om jag kan säga att jag blev chockad när Ashley Young plötsligt skulle leda anfallet mot Spurs som centerforward. Jag har sett så mycket idioti från träskorunkaren att jag blivit luttrad. Här hittar ni i alla fall en kort genomgång av hans "experimentlusta":

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/04/15/11298646-louis-van-gaal-och-manchester-uniteds-positionella-karusell/

Klart läsvärd artikel av Martin Samuel på Daily Mail efter förnedringen på WHL:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/04/15/11298655-louis-van-gaals-mannar-ser-inte-ut-som-och-spelar-inte-som-manchester-united-det-ar-anledningen-till-att-hollandarens-tid-har-natt-vags-ande/

I matchen mot Spurs var det än en gång en ren fröjd att läsa statistiken för matchen i sammanfattningen efteråt. Ett jävla skott på mål klarade vi av att få iväg. Och det satt mitt på Lloris efter att Martial på egen hand borrat Spurs försvaret ett nytt rövhål. Kanske inte så konstigt om den unge fransmannen är distraherad:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/04/15/11298634-man-u-esset-anthony-martial-dumpad-av-frun-samantha-4-manader-efter-att-han-lag-med-x-factor-stjarnan-emily-wademan/

Bjuder även på två färska upplagor av the Observers briljanta 'Sagt & Gjort' kolumn. Kan man göra annat än att älska Yaya Touré och hans agent, Dimitri Seluk?

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/04/15/11298638-sagt-gjort-sorgliga-rubriker-yayas-agent-och-att-satta-familjen-forst/

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/04/15/11298636-65279-sagt-gjort-aston-villas-kamp-gary-neville-och-daliga-rackarungar/

 

 

Från briljanta bloggen "nowt much to say" (https://nowtmuchtosay.wordpress.com), 3 april, 2016:

 

Runt tiden då Fergie blev osams med sina kompisar hos Coolmore, för många månvarv sedan, skrev någon i ett av United-fanzinen att det fanns en tid då Alex Ferguson kunde ha klivit in i hans hus, satt sig och dumpat på hallmattan, torkat sig i arslet med gardinerna och han skulle ändå ha frågat om skotten ville ha en kopp bryggd. Well, för några år sedan kunde man troligen säga att jag kände i princip samma sak gällande FC United of Manchesters general manager Andy Walsh. Ok det var kanske en överdrift, men en eller två bitar Battenbergkaka hade kanske varit trevligt och, för att vara ärlig, när jag tänker på det, så hade några nya gardiner då inte suttit fel. Tyvärr är det bara fantasifulla gissningar nu då Andy nyligen annonserade att han kommer kliva åt sidan efter den här säsongen efter elva år som chef i klubben.

 

Walsh har outtröttligt arbetat i toppen av klubben som har blivit den största supporterägda fotbollsklubben i landet och som nu spelar på sin egen arena. I början var han vår ledare, vår "El Presidente" och det fanns t.o.m en barmhärtigt kortlivad läktarhyllning till honom till tonerna av the Frog Chorus. Några av söndagsbilagstyperna gick t.o.m så långt att de kallade honom en "visionär". Vi skojade om en helikopterplatta men litade på honom, som en av ledarna för the Independent Manchester United Supporters Association's framgångsrika kampanj mot Murdochs övertagningsförsök, som en av de bästa männen för jobbet.

När jag tittar tillbaka så var kanske höjden av min Walshism som högst på morgonen efter den underbara Bonfire Night segern mot Rochdale i FA Cupen 2010 när FC United vägrade att delta i BBC:s Football Focus program i solidaritet med medlemmarna i the National Union of Journalists på BBC som strejkade p.g.a attacker mot deras pensioner. Det gjorde mig stolt att vara ett FC-fan och det efter kanske den största kvällen i vår relativt korta historia, då visade vi lite fin gammaldags solidaritet utanför planen, rebellhjärtat i fotbollsklubben slog högt och tydligt. Lämna din politik vid vändkorsen? Åt helvete med det. Det kändes som att det personifierade Walshs egen bakgrund som livslång fackföreningsman och f.d ordförande för Greater Manchester's Anti Poll Tax Federation.

 

 

Jag tror att vid det tillfället i november 2010, och FC United historiker vill kanske rätta mig här, var den stora majoriteten av FC Uniteds Glazer-trotsande grundande medlemmar, med några få undantag, fortfarande med på bussen med destinationsskylten som indikerade att vi var på väg, med mycket galenskap, till Ten Acres Lane. Bygglov för vårt nya hem i Newton Heath, själva ursprunget för vår första kärlek Manchester United Football Club, säkrades senare samma månad. Happy times. Men de efterföljande fem åren eller så har känts väldigt annorlunda med ett gradvist avtagande av Andys ställning i mina ögon, och andras också.

Utanför klubben är Andys profil kanske högre än någonsin. Det finns få mer vältaliga eller passionerade talare när det gäller supporterägarskap och saker som påverkar den moderna fotbollen och han citeras regelbundet i pressen och intervjuas i radio. Hans namn är nu känt långt utanför Manchester och det skulle inte komma som någon överraskning om han fann en framtida roll i en organisation som Supporters Direct eller mer allmänt i den kooperativa rörelsen. Ibland har jag närvarat vid jobbkonferenser och suttit mig genom tråkiga presentationer av utvalda "motivationstalare", vanligtvis framgångsrika idrottsmän eller kvinnor eller "affärsledare", och tänkt på hur bleka de framstår i jämförelse med Andy. Många gånger har jag lyssnat på Walsh då han talat och gått därifrån inspirerad.

 

Men FC United är inte där de är endast p.g.a en persons aktioner. Det har varit en extraordinär kollektiv insats att bygga en fotbollsarena i nordöstra Manchester med hälften av totalkostnaden på £6,3 miljoner (76,9m kr) inbringat via donationer, samhällsaktier, lånestocken och crowdfunding av supportrar och andra beundrare av klubbens livssyn som var beredda att stötta någonting som de passionerat tror på. Andy Walsh var, såklart, vid fronten för samhällsaktiekampanjen men utan tvekan var det händelserna på planen och FA Cup framgångarna sent 2010 som verkligen sparkade igång samhällsaktierna efter ett par lugna första månader. Klubbens profil sköts iväg som en raket efter Rochdale och som ett resultat av det övertygades många människor om att investera i klubben, människor som annars kanske inte hade varit intresserade eller medvetna om vilka FC United var.

Några månader efter Rochdale, en underbar vårmorgon 2011, såg jag Andy Walsh på bussen på min väg till jobbet. Faktum är att när jag såg mig omkring bland mina medresenärer så såg jag flera Andy Walshes. På baksidan av den morgonens Metro, den högerpolitiska komeditidningen som tjänar som läsmaterial för landets pendlare, fanns en helsidesannons för den kooperativa rörelsen och under en slogan som bjöd in läsarna att "gå med i revolutionen" fanns en bild på Andy, han stirrade bort i horisonten, omgiven av en grupp FC United-supportrar på the main stand på Gigg Lane, Bury. Först kände jag en känsla av stolthet, där var fotbollsklubben som jag var delägare i som ledare i en kampanj för den bredare kooperativa rörelsen. Men senare, då jag plockade upp en kasserad tidning och tittade närmare på bilden kunde jag inte hjälpa att jag kände mig lite tveksam inför bilden på Andy, mitt i bilden, ståendes ovanför de som kurade ihop sig runt honom. En nästan messiasliknande figur omgiven av sina lärjungar. Var jag den enda som fann den bilden lite störande? Det kändes som en konstig visuell bild att presentera för världen utanför och i strid mot vår en medlem en röst organisation.

 

 

Ett tag ignorerade jag de supportrarna som ansåg att Andy hade "för mycket makt". Jag ignorerade berättelserna om att Andy ringde upp någon minuter efter att de hade postat något ens milt kontroversiellt på klubbens diskussionsforum på internet. Jag ignorerade kommentaren från någon nära honom om att han skulle vara beredd att överväga tröjsponsorer som ett sätt att generera intäkter för klubben. Och jag ignorerade t.o.m anklagelserna om "jobs for the boys" där hans gamla vänner anställdes till betalda tjänster i klubben. Så naiv jag var.

Några supportrar har varit i tårar och andra har deklarerat sig själva "förkrossade" av Walshs kommande avgång, sådan är lojaliteten han inspirerar till. Många har hyllat honom genom att säga att FC United inte skulle vara där vi är idag utan Walshy. Well, självklart är det så att någon som har varit chef för en organisation sedan dess födelse och under mer än ett årtionde bör ha format den organisationen. Det behöver nästan inte ens sägas. Jag tror att vad de försöker säga är att vi kanske inte skulle vara den största supporterägda klubben i landet och spela i National League North inför en publik på mer än tretusen på vår egna arena om det inte var för Andy Walsh. Men skönheten med FC United måste väl ändå vara att detta har varit en magnifik kollektiv aktion?

 

Precis som Daniel Taylor påpekade i sin excellenta artikel i förra veckans Guardian har Walsh blivit en alltmer splittrande person där många grundande medlemmar har lämnat klubben vid olika tillfällen under de senaste fem åren och pekat på det alltmer diktatoriska sättet på vilket klubben drivs som en stor anledning till deras uttåg. Under de senaste tolv månaderna har klubben slitit ekonomiskt för att ställa om sig till livet på vår egna arena och begått ett antal monumentala blunders som allvarligt har försvårat dess förmåga att dra in mer pengar från sina delägare, men det har inte kommit ett enda ursäktande ord från general managern för misstagen som begåtts. Faktum är att ordet "sorry" verkar ha försvunnit från hans vokabulär. För vissa personifierar han nu nu en fotbollsklubb som hanterar kritik, oavsett hur hövligt eller eftertänksamt den uttrycks, med samma taktkänsla som en arrogant tonåring. Klubben verkar skötas på Andys vis eller inte alls då en till stora delar maktlös styrelse haft svårt att utöva någon form av auktoritet. Så mycket för supporterägd demokrati.

Jag minns att jag blev chockad när jag hörde att endast runt 500 medlemmar röstade vid klubbens årsmöte 2006, endast ungefär 24% av våra vuxna medlemmar då. Jag hade skrivit på för demokratisk socialistisk fotboll och förväntade mig att vi alla skulle vara desperata att få använda våra nyfunna demokratiska rättigheter. Men inte visste vi då att detta skulle representera något av en gyllene ålder för demokratin i FC United. Under de första säsongerna så röstade jag inte bara, utan som den sorgliga person jag är så skrev jag även ut styrelsens mötesprotokoll på jobbet och tog med hem och läste. Det var intressant då att få en glimt av det vardagliga jobbet i en fotbollsklubb, vår fotbollsklubb. Hur många andra fotbollsfans i landet hade tillgång till den här sortens information om deras klubb? Mycket av det var alldagliga saker, såklart, men en del av det fastnade i minnet som när styrelsen diskuterade ett klagomål från Bury gällande skador på ett antal stolar i the Manchester Road End efter FA Vase matchen mot Quorn. För att vara ärlig är jag överraskad att det inte hade skett signifikativa byggnadsskador på the MRE med tanke på den sanslösa glädjen efter vad vi trodde var ett sent vinstmål av det nio man starka FC.

 

 

Men tiden gick och jag läste styrelsens papper mycket mindre frekvent och stegvis tappade jag vanan att rösta då jag hela tiden glömde att skriva ut pappren. Och det verkar som att jag inte var den enda för 2011 fick vi inte ihop fler än 300 medlemmar som röstade vid årsmötet, det representerade mindre än 13% av våra vuxna medlemmar. Samma sak gällde 2012 men den oberoende granskningen av klubbens ledning det året sa att "styrelsen är enig om att klubbens styrka och karaktär fastslås av dess efterlevnad av demokratiska principer" och tillade att "delägarna måste acceptera ansvar genom deltagande, ställa upp i val, anmäla sig frivilligt till underkommittéer och använda sin rätt att rösta".

Medan vi pratar en hel del om demokrati så är verkligheten något helt annat. I den nyligen genomförda medlemsundersökningen fanns det ett överväldigande stöd (94%) för klubbens struktur som en medlem en röst Community Benefit Society. 35% tyckte att "en medlem en röst" var klubbens viktigaste grundande princip och nästan en fjärdedel av medlemmarna sa att de blev medlemmar för att delta i skötseln av klubben. Men vid det senaste årsmötet i november 2015 kunde endast 10% av de vuxna medlemmarna bry sig tillräckligt mycket för att rösta. Faktum är att sedan 2012 innehåller inte årsmötets protokoll längre det faktiska antalet medlemmar som röstat i styrelsevalet och på de olika förslagen, det är nästan som att vi skäms för mycket för att dela de uppgifterna. Samtidigt erkände en f.d styrelsemedlem som jag nyligen pratade med en känsla av lättnad över att inte längre sitta i styrelsen (vi uppmuntrar inte direkt till deltagande, eller hur?). Och rekryteringen till underkommittéer har ofta skett underförstått. Vart är klubbens styrka och karaktär och demokrati?

 

Röran vi befinner oss själva i med den alltmer spända "vi och de" relationen mellan styrelsen och delägarna är utan tvekan en del av Walshs arv. Men det är även alla vi som betalar medlemsavgiften varje år som har skuld i det hela. När röstade du senast? Läser du protokollen från styrelsens möten och andra dokument? Hur mycket lägger du egentligen FC Uniteds styrelse under lupp? För den stora majoriteten av oss är svaret på den sista frågan förmodligen "väldigt lite". Och, för att vara ärlig, om så är fallet är det kanske ingen överraskning om styrelsen blir alltmer självbelåten och ett gapande "demokratiunderskott" öppnar upp sig. Det är upp till oss alla att få den här supporterägda demokratin att fungera, vi kan inte bara lämna det till styrelsen och general managern. Ja, det kommer kanske alltid att finnas en del av FC:s medlemmar som inte vill delta aktivt i driften av klubben (vissa av de som gick med enbart för att investera i samhällsaktierna till exempel) men att bara en av tio av oss kan bry sig tillräckligt för att rösta vid ett årsmöte? Kom igen, låt oss vara ärliga, oavsett hur vi än försöker förklä det så är det en allvarlig förlägenhet. Det tar inte så lång tid att läsa igenom ett protokoll från styrelsen och några förslag - det är vårt ansvar att göra det.

 

 

Men det är sant att general managern och styrelsen kunde ha gjort mer, mycket mer, för att adressera det "demokratiska underskottet". Vad sägs om att kunna få mötespapper och tillåtas rösta vid hemmamatcherna? En valurna i medlemskapsståndet kanske? Eller, med tanke på att vi nu befinner oss på 2010-talet, vad skulle då sägas om möjligheten att rösta online? Förra höstens medlemsundersökning gjordes online och trots att den hade samma storlek som en roman var det fler än 1,600 medlemmar som åtminstone började svara. Det är mer än fyra gånger så många som röstade vid det senaste årsmötet och bevis på att röstning online har potentialen att öka deltagandet i omröstningarna signifikativt. Eller vad skulle sägas om att sända årsmötena och andra möten i klubbens tv- eller radiokanaler? Eller så skulle kanske styrelsemedlemmarna, inte bara ett fåtal, kunna ha anständigheten att svara på allvarliga frågor ställda av delägarna på klubbens egna diskussionsforum på internet, något som togs fram för att förbättra ansvarigheten. Och om vi pratar om att styrelsen ska representera vår fanbas på riktigt, hur skulle det då vara med en eller två platser för våra yngre medlemmar? Genom åren måste medelåldern på i princip alla i vår styrelse legat runt fyrtio. Men förslag som dessa har ofta viftats bort utan någon riktig förklaring. Medan fokus låg på att dra in de £6,3 miljonerna (76,9m kr) som tog oss till Broadhurst Park har demokratin utan tvekan hamnat i baksätet. "Strunta i valurnorna här är de sex komma tre miljonerna" blev vår ganska oinspirerande punkhymn.

 

I sista hand, när det gäller Walshs uttåg, lämnas jag med känslan som påminner om när någons hej då kort dyker upp på jobbet och du inte är säker på vad du ska skriva då du brukade tycka att personen var sund, men på senare har du börjat misstänka att det kunde vara han som tog din mjölk ur kylskåpet och du minns den där gången när han var ett riktigt kukhuvud på julfesten. Tack Andy för din beslutsamhet, ditt driv och allt det jävligt hårda jobbet du gett den här klubben och tack för alla de gångerna du har inspirerat oss att kanske ge lite mer för att ta oss till Broadhurst Park. Lycka till med vad du än ska göra härnäst. Men ledarskap handlar inte bara om att prata och styra. Ibland måste man lyssna också, särskilt när supportrar är genuint bekymrade gällande skötseln av klubben, och även kunna visa upp en ödmjukare sida och erkänna när misstag har begåtts och be om ursäkt. Och ibland måste man ha elegansen att säga tack till folket som du kanske har grälat med men som också har kämpat hårt för den här fotbollsklubben.

I dessa avseenden har du misslyckats på ett bedrövligt sätt och p.g.a det har klubben nästan ställts på sina bara knän. P.g.a det är jag väldigt glad att du kliver åt sidan. Nu kan klubben åtminstone gå vidare. Vi som delägare måste återvinna och återställa vår fotbollsklubb för att se till så att den vilar på en stark demokratisk grund och kan återupptäcka sitt trotsiga Mancunian rebellhjärta. Jag misstänker att vi kommer behöva mer än en fyra veckor lång e-störande, Twitter-bråkande crowdfundingkampanj för att få rätsida på allt det här.