Nu har det ju spelats en del boll av de Röda sedan senaste gången jag orkade skita ur mig ett inlägg. Vi tar saker och ting i rätt ordning...

 

 

Supercupfinalen v Real Madrid

Om vi ställs mot någon av de europeiska tungviktarna i CL så kan det bli något av en mardröm, vi vet alla att vi inte är där uppe än. Men tack och lov så är de flesta inhemska lagen vi ska möta sämre än oss, så där kan vi få se förbättringar. Det här Real Madrid-laget är idag flera nivåer ovanför oss och alla andra lag i England, t.o.m med Ronnie på bänken och de flesta av dem ännu inte uppe i fullt matchtempo. Så jag läser inte in alltför mycket i resultatet, det kunde ha blivit betydligt smärtsammare, med lite tur hade vi kunnat få 2-2 och straffar. Såhär ser de bästa ut 2017, och vi tillhör inte dem.

Jag tror att de är en målvakt i toppkvalitet ifrån att vara kanske det bästa klubblaget jag har sett. De är fantastiska, skickliga men med ett direkt spel som runkarna från Barca aldrig hade, de är ljuvliga att se och nästan aldrig tråkiga. Tycker nog ändå att vi gjorde bra ifrån oss som kom så nära de i slutet ändå, men Supercupfinalen var egentligen inte en indikation på någonting, förutom det självklara att vi idag inte tillhör kontinentens kungligheter. Dessutom var förlusten kanske en kamouflerad välsignelse, för det innebär kanske, och det är ett gigantiskt kanske, att Ed Woodward inser att vi behöver det där fjärde nyförvärvet och får tummen ur arslet och agerar.

 

När man ser Isco, Modrić och Kroos väva mönster runt oss blir man nästan skrattfärdig när kameran zoomar in Uniteds nummer 27, som var på väg in för att strössla sin magi över matchen. Visst, belgaren gjorde livet obekvämt för Real, men att jämföra honom med inverkan som den tidigare nämnda Real-trion hade på matchen, blir bara löjligt.

Men man måste ju fundera på vad Chelsea tänkte på när de sålde Matić till oss! Gillade vad jag såg i träningsmatchen mot Sampdoria från serben och samma sak mot Real. Han ger resten av mittfältet en defensiv plattform som vi har saknat sedan åldern började komma ifatt Carrick. Hans vänsterkänga är inte på något sätt dålig och han är inte rädd för att trycka till i närkamperna heller. Även om vi inte står på fotbollens högsta nivå så är förbättringen i där vi står idag jämfört med när van Gaalen lämnade oss ganska imponerande.

 

 

West Ham (H)

Till att börja med, här har ni Danny Taylors matchrapport från Old Trafford i söndags:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/08/16/11469273-romelu-lukaku-gav-manchester-united-en-dromstart-mot-west-ham/

Oj så roligt det här var! Förutom en kort period (10-15 minuter) i första halvleken så var det aldrig några tvivel gällande vilka som skulle vinna den här matchen. Jag vet att vi inledde den förra säsongen med tre raka vinster i ligan och jag har full koll på att det här var premiären. Men en skön start är alltid bra och viktigt, men inte alltid så lätt att uppnå, vilket Chelsea och giganterna Liverpool visade.

Spillde Guinness över hela min tröja och shortsen när den store grabben hängde dit ettan. Att se United är fortfarande ett nöje, oavsett all annan skit runtomkring, ett nöje som är svårt att hitta i någon annan av livets alla vrår.

Matić är allt som vi har bönat och bett efter i en mittfältare under många år. Förutom den självklart briljante serben (undrar om det fortfarande finns idioter som sitter och klagar på att han är "ett tråkigt köp"), den brutalt kliniska Lukaku och den skrämmande positiva Rashford tyckte jag att Pogba briljerade på ett sätt som får mig att nästan börja drägla. Självklart känner han av serbens närvaro och kan kliva på lite högre upp. Mchitarjan och Mata hade roligt där framme, Bailly fortsatte på den fina inslagna vägen han visade förra säsongen och ja, Phil Jones var riktigt bra. Grejen med honom är att han kan vara bra, men man sitter liksom bara och väntar på nästa (ödesdigra) misstag.

 

Rapporterna från Manchester vittnar även om en bra atmosfär på OT och West Hams fans försökte så gott de kunde, med skära-upp-halsen-gester och München-flygplan, men av någon konstig anledning var de inte särskilt hårda eller tuffa när de, med 4-0 på tavlan, skulle lämna arenan - förnedrade, utskrattade och överkörda!

Man undrar ju bara vad som krävs för att den sura fransmannen Martial ska le. Han kommer in och gör ett snyggt mål på OT i säsongspremiären, men ändå ser ut som att han missat bussen i ösregn och just sett att nästa inte kommer förrän om 25 minuter. När t.o.m Humle får kliva in och påminna dig om att le lite, då är det illa:

https://twitter.com/MourinhoMindset/status/897185912320339970

 

 

Tysken med ett helt paket överdimensionerade Toy-tuggummin i käften är i farten igen...

Jag skrev för inte så länge sedan några rader om Liverpools cheerleader/manager och hur perfekt han passar för den klubben. Då handlade det om att han skulle utmåla sig som den vita riddaren igen och inte prata om United, för att sedan gå vidare och... prata om United.

Nu är han i farten igen, efter 3-3 mot Watford i premiären. Från ESPN:

 

Jürgen Klopp säger att en dålig domarinsats, inte slarvigt försvarsspel, kostade Liverpool i deras oavgjorda match mot Watford i helgen och att han inte kan minnas att hans lag fått dragit nytta av något offsidemål.

 

 

Liverpool lät en 3-2 ledning glida de ur händerna på Vicarage Road i slutsekunderna då Miguel Britos kvitterade från vad som såg ut att vara en offsideposition.

 

 

Klopp sade att han lag, som släppte in mål från två fasta situationer i lördags, inte får med sig tajta domslut.

 

 

"Jag såg en hel del bra saker i den första matchen. På slutet är det inte riktigt rättvist," sade han. "Jag föreställer mig inte att många personer skrev att vi vann med 3-2 enligt reglerna men, precis som Manchester United förra året, så var deras mål offside."

Han kunde verkligen inte ha kommit till en mer lämplig klubb. Intressant dock att den "passionerade tysken" på nytt "glömmer bort" den här incidenten från den 31:a januari i år, då Wijnaldum kvitterade i 1-1 matchen hemma på Anfield mot Chelsea:

   

 

 

 

Erik Niva och den moderna fotbollen

Norrlänningen Niva är en person inom fotbollen som jag ofta uppskattar att lyssna på. Ni som läser här någorlunda frekvent vet dessutom vad jag anser om den moderna fotbollen och dess sjuka spektakel runtomkring, den nya "supporterkulturen" e.t.c., så det var skönt att se Nivas inlägg på Twitter i måndags:

  

 

 

Det var Danny Rose

Natten mellan förra onsdagen och torsdagen slog the Sun på stora trumman att de hade en omskakande intervju med en spelare från en toppklubb i pipeline:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/08/10/11467688-the-sun-gor-reklam-for-sensationell-intervju-med-en-storstjarna-i-dagens-torsdag-tidning/

Precis som jag skrev i mina egna rader kring inlägget så spekulerades det under natten om vem spelaren kunde vara. Det var många Tottenham-namn som nämndes, ett av dem var Danny Rose, och som vi alla vet nu så var det han som lättade sitt hjärta för the Sun. I söndags valde den briljante Danny Taylor att ägna sin kolumn i the Observer åt ämnet, och det resulterade, som så ofta är fallet med DT, i en mycket intressant och läsvärd text:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/08/15/11469270-rebellen-danny-rose-skapar-taggiga-problem-for-daniel-levy-och-spurs/

 

 

 

PSG och UEFA:s Financial Fair Play

I samband med PSG:s köp av Neymar har det pratats en hel del om Uefa:s FFP. Nu vill shejkerna från Qatar dessutom plocka in Mbappé för en liknande summa, så snacket om de ekonomiska utjämningsreglerna lär inte avta. Här har ni en matnyttig artikel på ämnet:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/08/15/11469267-paris-saint-germain-kommer-att-bestraffas-av-uefa-for-neymar-affaren-men-inte-forran-nasta-ar/

 

 

Madrid, Paris och... Stoke

Jag vet inte om ni minns den här övergången från förra sommaren?

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/09/02/11359196-jese-har-vunnit-tva-champions-league-titlar-gjort-en-rapmusikvideo-och-har-en-glamouros-tv-stjarna-som-flickvan-vi-halsar-pa-inne-i-den-nya-psg-anfallarens-varld/

Spelarpresentationen blev mest ihågkommen för att Jesés flickvän, Aurah Ruiz, tog över föreställningen. Mig veterligen har ingen annan spelare presenterats med sin nya klubb tillsammans med sin flickvän. Att hon dessutom är en "glamourös modell" och valde att klä sig i en tajt utstyrsel fick självklart de engelska tabloiderna på tårna.

Så nu i veckan blev jag lite fundersam på vilka vägar livet tar med en ibland, detta då jag läste den här korta artikeln:

 

TRANSFERRUNDAN: STOKE NÄRMAR SIG EN LÅNEVÄRVNING AV PSG-ANFALLAREN JESÉ

 

• Den spanska anfallaren förväntas komma att flytta till Bet365 Stadium

   

Jesé Rodriguez har bara gjort en ligastart sedan han gick till PSG förra sommaren. Fotograf: Anthony Dibon/Icon Sport via Getty Images

 

 

AV: Guardian Sport, måndag 14 augusti, 2017:

 

Stoke City är nära att bekräfta ett låneavtal för Paris Saint-Germain-anfallaren Jesé Rodriguez.

 

 

Representanter från the Potteries ligger i förhandlingar med Ligue 1-laget gällande 24-åringen och är optimistiska att de kan nå en överenskommelse som skulle ta den f.d Real Madrid-spelaren till the Bet365 Stadium.

 

 

Jesé, som kostade PSG nästan £22m (245,4m kr) förra sommaren, har bara gjort en ligastart för det franska laget fram tills idag och spenderade den andra halvan av säsongen på lån hos Las Palmas.

 

 

Den dåvarande Middlesbrough-huvudtränaren Aitor Karanka hade hoppats på att kunna ta honom till England i januari, men laget från Teesside lyckades inte slutföra affären.

Utan att nedvärdera staden Stoke alltför mycket måste man ju undra vad fröken Ruiz tycker om detta. Man får ju för sig att hon var ganska nöjd med livet som välbetald spelarfru, modell och "Instagram-profil" i Madrid och Paris. Men nu kan det alltså vara så att det är Stoke som väntar härnäst. När man pratar om sydländska fotbollsartister brukar man ofta dra klyschan om att "visst är han bra, men skulle han klara en kvällsmatch i november i ett regnigt och blåsigt Stoke?" Den klyschiga frågan känns hyfsat berättigad i fröken Ruiz fall. Fortsättning lär följa...

Man Utd 4

Romelu Lukaku 33

Romelu Lukaku 52

Anthony Martial 87

Paul Pogba 90

 

 

West Ham 0

   

Romelu Lukaku slår in bollen förbi Joe Hart, som totalt släppte in fyra mål då Manchester United besegrade West Ham med 4-0. Lukaku annonserade sin ankomst till Old Trafford genom att göra två mål i sin Premier League-debut för klubben.

Fotograf: Matt West/BPI/REX/Shutterstock

 

 

 

 

AV: Daniel Taylor på Old Trafford, the Guardian, måndag 14 augusti, 2017:

 

 

För Manchester United är det svårt att se hur deras första match på den nya säsongen skulle ha kunnat gå bättre förutom kanske ännu ett eller två mål till för att polera upp deras överlägsenhet. Romelu Lukaku har inte slösat bort någon längre tid innan han demonstrerade varför han blev klubbens dyraste sommarrekrytering och med den här matchen som bevis ser det ut att kunna bli en riktigt lovande säsong för José Mourinhos lag.

 

 

Lukaku bör definitivt ha skingrat all eventuell tvekan han haft på sig själv i och med hans två mål som lade grunden till den mest eftertryckliga vinsten under Mourinho-eran. Inte för att £75m (850,6m kr) nyförvärvet visade upp minsta lilla scenskräck vid vänsteravslutet eller nicken från nära håll som han presenterade sig själv med för Old Trafford-publiken.

 

 

Lukaku avslutade en enormt tillfredsställande eftermiddag med att glatt vinka till the Stretford End och han hade kunnat göra det med bollen som en souvenir om det inte varit för en briljant räddningstackling av Pablo Zabaleta, en av tre West Ham-debutanter, som hindrade honom från att fullborda ett hat-trick precis efter det att timmen var spelad.

 

 

Men det här var mer än bara en berättelse om hur Lukaku snabbt glidit in i livet i Manchester och även om nyförvärvet förtjänar rubrikerna bör formen på Marcus Rashford och Paul Pogba, bland andra, också fylla Mourinho med optimism om att hans lag är kapabelt att signifikativt förbättra sig efter förra säsongens sjätteplacering.

 

 

Potentiella mästare? Man skulle inte sätta sitt hus emot det och vad det nu är värt den här tiden på säsongen så placerar den här överkörningen redan dem i toppen. Mourinho påpekade även efter matchen att vi bör förvänta oss att laget kommer bli ännu bättre. "Jag kommer inte säga att insatsen var perfekt för den var inte perfekt. Det finns fortfarande plats för förbättringar."

 

 

Henrich Mchitarjan var en annan av de som spelade riktigt bra och det var inte första gången det kändes svagt skrattretande att Chelsea lät Nemanja Matic flytta till en av deras titelrivaler. Matic har passat in utan problem och hemmalaget smickrades inte av det sena väggspelet när inhopparen Anthony Martial slog in det tredje målet, snabbt följt av den briljant effektiva Pogba som sköt in ytterligare ett mål från 20 yards (= 18,2 meter). Det var en ljummen uppvisning från West Ham och de har nu förlorat 11 premiärmatcher i Premier League-eran, mer än någon annan klubb.

 

 

Då publiken sjöng för Mourinho och Joe Hart, West Hams nya målvakt, påmindes om att det var länge sedan han vann mästerskap med Manchester City, verkade det inte spela alltför stor roll att Victor Lindelöf, £31m (351,6m kr) nyförvärvet från Benfica, inte ens fanns med på bänken p.g.a hans föga imponerande form under försäsongen.

 

 

Någon annan manager hade kanske känt sig förpliktigad att involvera ett sådant dyrt nyförvärv. Mourinho opererar inte med den sortens restriktioner och Phil Jones återkallades bredvid Eric Bailly för att se till så att Javier Hernández inte fick någon lönsam återkomst till Old Trafford.

 

 

Hernández gjorde 37 mål på 103 ligamatcher under sin tid i Manchester och jag föreställer mig att han skulle ha älskat att få den sortens chanser som Lukakus lagkamrater serverade belgaren. Mchitarjans perfekt levererade frispark vid det andra målet var helt briljant. Rashfords suveränt avvägda passning till det första likaså. Det är den sortens möjligheter Lukaku trivs så bra med och så länge det fortsätter såhär borde han få till en rejäl målskörd den här säsongen. Rashford var också involverad i det andra målet, efter att ha kapats av Zabaleta, vilket gav frisparken och tonåringen sköt även ett skott i stolpen innan Martial tog över under de sista 10 minuterna.

 

 

Det här är tidigt på säsongen men Mourinho börjar sakta men säkert ha samlat ihop ett lag utan några självklara svagheter och Matics bidrag vid det första målet var en perfekt summering av varför han har adderats till lönelistan. Matic spelade med fantastisk kontroll och det var hans brytning, då han skar av Pedro Obiangs passning, som skickade iväg Rashford i kontringen som slutade med att Lukaku nätade från 12 yards (10,9 meter).

 

 

West Ham hade försvarat sig ståndaktigt fram tills dess men de gick in i den här eftermiddagsmatchen med en distinkt brist på äventyrslusta och det fanns bara sporadiska ögonblick när deras nya frontlinje med Hernández, Marko Arnautovic och André Ayew blixtrade till liv. Arnautovic hade deras bästa chans med en hög nick mot David de Geas ribba och över men då stod det 2-0 och under större delen av matchen var Slaven Bilics lag tillbakatryckta på deras egen planhalva. "De var bättre än oss på varje område," reflekterade Bilic. "Vi är väldigt låga."

 

 

Mchitarjans precisa passning gav Martial möjligheten att rulla in det tredje målet och bortasektionen tömdes snabbt då Pogba adderade den sista utsmyckningen och Hart överlistades för andra gången på tre minuter. "Fansen har anledning att vara optimistiska," sade Mourinho.

 

 

 

Matchstatistik (Man United-West Ham)

Bollinnehav 55-45

Målchanser

Utanför mål 16-8

På mål 6-1

Hörnor 11-1

Offsides 1-4

Tottenham-ordföranden, känd som en tuff förhandlare, riskerar ett stort uppror om han inte signifikativt höjer lönerna

   

Förra året övertygade Daniel Levy, längst ner till höger, Mauricio Pochettino om att skriva på ett nytt kontrakt t.o.m 2021 men några av Tottenhams spelare är inte nöjda med sina avtal. Fotograf: Tottenham Hotspur FC/Tottenham Hotstpur FC via Getty Images; Action Images via Reuters; Getty Images

 

 

 

AV: Daniel Taylor, the Observer, söndag 13 augusti, 2017:

De berättar en story i Manchester United som förmodligen summerar varför den tidigare regimen på Old Trafford hade en policy som gick ut på att aldrig göra affärer med Tottenham Hotspur och Sir Alex Ferguson sade en gång att en höftoperation var trevligare än att försöka hitta en gemensam grund med Daniel Levy när det gällde pengar. Det tar oss tillbaka till Luka Modrics sista säsong på White Hart Lane då Ferguson tipsades om att kroaten var sugen på en flytt till Manchester för att fylla tomrummet efter Paul Scholes pensionering. Under normala omständigheter hade Modric varit den idealiska ersättaren. Men här handlade det inte om normala omständigheter. Ferguson hade aldrig glömt hur det var att ha att göra med Levy i den utdragna transfersagan han refererade till som "Dimitar Berbatov-fortsättningen" och när han tog upp det med David Gill, Uniteds vd, kom de två männen överens om att de helt enkelt inte klarade av ännu en förhandling som involverade Spurs-ordföranden.

När det gäller fotbollsadministratörer är det svårt att komma på någon annan med Levys rykte om sig att driva folk som han förhandlar med till en spontan härdsmälta. Ferguson, för att sätta det i en kontext, såg Modric som en av de bästa passningsspelarna inom fotbollen och nu, fem år senare, tycker han förmodligen likadant. Ändå föredrog han och Gill att se spelaren gå till Real Madrid istället för att återöppna kommunikationslinjen med Spurs. Gill hade varit där tidigare med Levy och för att låna en mening från Billy Wilder: "Jag har träffat många hårdkokta ägg under min tid, men du är 20 minuter."

Inte för att det nödvändigtvis är en jättedålig sak, med tanke på att det inte var länge sedan Levy var ämne för beröm för sättet på vilket han hade lyckats med att kombinera en hälsosam balansräkning med ett lag som potentiellt kunde vinna ligan.

Hans facit tillhör en man som gör en hel del mer rätt än fel. Han viker sig inte för någon och om det är en sak som vi borde veta om honom nu, så är det att han inte uppskattar att en av hans egna spelare försökt backa in honom i ett hörn under de senaste dagarna.

Danny Rose har verkligen gjort ett bra försök och om inget annat så har det gett en insikt i taktiken som den moderna fotbollsspelaren föredrar när han vill ha ett bättre kontrakt någon annanstans och vill skynda på processen. Nyckeln är att läsa mellan raderna och i Roses fall kändes det som starten på ett långvarigt fladdrande med ögonfransarna med Manchester United. Romelu Lukaku gjorde något liknande förra säsongen. Luis Suárez använde samma trick, fast med betydligt mindre subtilitet, när han försökte tvinga sig bort från Liverpool till Barcelona och Philippe Countinho kanske måste överväga en omställning till den taktiken om han vill gå samma väg. Det är känt inom den här affärsverksamheten som att "spela spelet". Coutinho gillar kanske inte idén men tiden rinner iväg och, precis som Steven Gerrard har sagt, så vid det här skeendet handlar det om "vilket sorts krig han är beredd att skapa".

Rose valde kulspruteinställningen och han borde inte vara alltför överraskad att det har gett honom problem hos hans arbetsgivare. Ja, det var en välkommen förändring att läsa en spelarintervju där en pressansvarig inte hade dragit ett rött streck över alla intressanta punkter. Men från klubbens perspektiv har det skapat en avsevärd störning dagen innan deras första match för säsongen och tajmingen var tvivelaktig, minst sagt. Endast p.g.a det kan Rose knappast vara förvånad över att det har kostat honom två veckolöner i klubböter.

Samtidigt ska man komma ihåg att det han sade till the Sun innehöll ett antal obehagliga sanningar och Levy har missbedömt situationen rejält om han inte förutsåg ett scenario där hans spelare, efter att de två senaste säsongerna ha slutat trea och tvåa i ligan, till sist skulle börja ställa den här sortens obekväma frågor.

Om man sammanställer en ligatabell över hur mycket den här säsongens klubbar i den högsta divisionen har spenderat på transfers under de fem senaste åren blir du kanske överraskad av att finna Tottenham längst ner. Spurs har spenderat £253,9m (2,87 miljarder kr) på nyförvärv under den perioden och fått in £321,4m (3,64 miljarder kr) på banken för spelare de sålt, vilket gör dem till en av endast tre klubbar (med Southampton och Swansea City) som kan visa upp en nettovinst. I genomsnitt är det plus £13,5m (153,1m kr) per säsong.

Om man tittar i tabelltoppen kan man jämföra Spurs siffror med Manchester Citys genomsnittliga nettospenderande på £110m (1,24 miljarder kr) under dessa fem år, följda av Manchester United (£87,4m = 991,3m kr), Arsenal (£47,6m = 539,8m kr), Chelsea (£26,8m = 303,9m kr), Liverpool (£22m = 249,5m kr) och, kanske något överraskande, Crystal Palace (£21,9m = 248,3m kr). Huddersfield Town, som spelar i högsta divisionen för första gången sedan 1972, har ett högre nettospenderande än laget som slutade tvåa i Premier League förra säsongen.

Faktum är att Burton Albion, som hamnade på 20:e plats i the Championship förra säsongen, i genomsnitt har spenderat mer än Spurs. Roses ursäkt var bara PR-parfym. Självklart finns det spelare i Spurs som tycker att klubben kunde göra mer. Självklart funderar de på huruvida det finns större äventyr att utforska på annat håll.

Det kommer heller inte att göra dem lugnare att de är den enda klubben i Englands toppdivision som inleder säsongen utan att ha plockat in en enda ny spelare. De flesta klubbar föredrar att göra sina spelaraffärer så snabbt som möjligt. Men Levy verkar få en konstig kick av att veta att priset kommer ändras om han håller nerverna i styr och väntar och väntar. Därför gör han så många sena affärer. Jon Smiths bok, The Deal, som berättar storyn om hans liv som fotbollsagent, summerar det hela ganska elegant. "Jag minns att Daniel ringde klockan 6:00 på en deadlinedag, full av entusiasm, och frågade: 'Ok, vad ska vi göra idag då?'" Smith genomförde affären som tog Harry Redknapp från Portsmouth till Spurs 2008 men det skiljde £50,000 (567,105 kr) mellan honom och Levy när det gällde provisionen. Levy gick till sist med på att betala de extra pengarna förutsatt att Smith, ett Arsenal-fan, köpte en exekutiv box på White Hart Lane. Det kostade honom £48,000 (544,421 kr).

Det säger definitivt en hel del om Levys tankar då man läser att under de 10 senaste somrarna har Spurs plockat in 44 förstalagsspelare och 20 av dessa affärer har slutförts efter det att säsongen startat. Sjutton har anlänt på deadlinedagen eller under de föregående 48 timmarna och det ser ut som att det kommer bli strategin för Ross Barkley i Everton, också. Det gör inte livet enkelt för managern eller laget som helhet.

Men det otvivelaktigt ännu större problemet är att spelarna just har sett Kyle Walker mer än fördubbla sin lön genom att flytta till Manchester City och de är alltmer medvetna om att, precis som Rose påpekade, så är de underbetalda i jämförelse med andra klubbar i toppändan av ligan, samt flera under den nivån också. Harry Kane är klubbens bäst betalda spelare med £100,000 (1,13m kr) i veckan. Det är helt sanslösa pengar men det skulle vara i den lägre änden av skalan i exempelvis Chelsea eller Manchester United och ungefär en fjärdedel av vad Alexis Sánchez kommer tjäna - £325,000 (3,68m kr) i veckan plus imagerättigheter - om Manchester City kan övertyga Arsenal om att släppa honom. De flesta av de andra Spurs-spelarna, inklusive Rose, Eric Dier och Hugo Lloris befinner sig i £60,000-£75,000 (680,500 kr - 850,660 kr) kategorin. Det är inte Skid Row, men man kan förstå deras poäng när Bournemouth, Stoke City och Crystal Palace kan betala mer.

Vad säger allt detta oss? Först och främst, vilket vi redan borde veta: att Spurs har slagits dramatiskt ovanför sin viktklass under Mauricio Pocchettinos ledning. Argentinaren har visat att det är möjligt att ta sig an de superrika men Levy måste helt klart ta en lång och hård funderare på att signifikativt öka klubbens lönekostnader om han inte vill riskera ett mer utbrett uppror. Något måste göras för oavsett vad du tycker om spelarnas motiv - huruvida du håller med om deras klagomål eller tycker att det är girighet, avundsjuka, kalla det vad du vill - så är det bara ett stenhårt faktum att Pochettinos män tjänar en bråkdel av vad de skulle kunna tjäna på annat håll. Levy borde ha vetat att det här skulle hända och nu när det till sist har kommit ifatt honom skulle det vara ännu ett misstag att anta att det här är ett problem som involverar endast en spelare.

Rose är helt enkelt den som vågade höja huvudet ovanför ytan men Levy är så oförsonlig i sina ekonomiska affärer att ingen bör bli överraskad om han väljer att inte göra något åt det. Det här är verkligen nyckelpunkten. Accepterar Spurs att de har betalat för låga löner till sina spelare och försöker ställa det till rätta? Och har de råd att inte göra det, med tanke på missnöjet som det oundvikligt skulle skapa bakom scenen?

Allt som med säkerhet kan sägas är att det är ett uruselt sätt att inleda klubbens första säsong utanför White Hart Lane på och ännu ett år där de ska försöka avsluta motståndarnas sånger som driver med det faktum att de "vann ligan i svartvitt".

Deras första match är mot Newcastle borta idag och kanske är det här ett bra tillfälle att minnas hur Desmond Hackett, plommonstopsutrustad sportskribent under höjdaråren för the Daily Express, elegant skrev inför en säsong under Bill Nicholson-eran, med detta som första mening: "Spurs, en gång i tiden obestridd tupp i norra London och hela England och Europa, famlar fortfarande efter försvunna framgångar." Det var den 15 augusti 1970. Samma sak skulle kunna sägas nu, nästan ett halvt sekel senare, och då de startar säsongen såhär blir det allt svårare att föreställa sig att det här kan bli året då allt ändras.

 

Konstigt när FA gladeligen betalar Aluko utan att hon spelar

Det här börjar utveckla sig till en svår säsong för the Football Association med tanke på antalet domstolsfall som redan är igång, samtidigt som en utredning äger rum för att få reda på om det skett någon institutionell mörkläggning i skandalen med sexuella övergrepp, och det skulle kännas bra att kunna tro att vi kanske kan lita på det styrande organet istället för att ha den permanenta känslan av att deras högsta prioritet är att skydda sitt eget rykte.

Tyvärr är det inte alltid enkelt att ge det relevanta folket tvivlets fördel och jag noterar att spinndoktorerna har varit upptagna med att väva deras komplicerade mönster igen nu när det har kommit fram att Eni Aluko fick en mystisk morot på £40,000 (453,680 kr) innan sommarens EM bara hon skrev på ett sekretessavtal om att inte diskutera ett åtta sidor långt klagomål hon hade lämnat in mot Englands damlandslags manager, Mark Sampson, och några av hans hjälptränare.

Alukos klagomål pekade på påstådd mobbning och trakasserier och det vore helt resonabelt, antar man kanske, att tänka på den här betalningen som en muta. Så är det inte, enligt FA. Det var bara för att "undvika störningar" innan mästerskapet, inte ett trick för att "undvika avslöjanden". Det låter fortfarande misstänksamt mycket som en muta i mina öron. Och förutom det, sedan när har det blivit normal praxis för FA att erbjuda kontanta incitament för att se till så att missnöjda spelare håller tyst inför stora matcher?

Alukos fall ledde till en intern granskning och en förment oberoende utredning - om du vill tro på att en utredning bemyndigad av FA korrekt kan beskrivas som oberoende - och ingen stöttade hennes klagomål, istället kom de fram till att det inte fanns någon grund för disciplinära åtgärder.

Men en helt otillfredsställande berättelse tar en annan twist med den tillagda informationen om att FA även belönade Aluko med ett £20,000 (226,840 kr) kontrakt trots att hon sade att hon inte skulle spela "under hans [Sampsons] ledning".

Ekonomiskt sett har folket som driver sporten varit väldigt inställda på att hålla henne tyst. Hela grejen känns väldigt skum. Och om det inte finns något att dölja, vad hindrar då FA från att stiga fram och plocka bort den här munkorgen nu när turneringen är slut?

AV: Gabriele Marcotti, europeisk fotbollskorrespondent, The Times, måndag 14 augusti, 2017:

 

 

Efter att ha spenderat £199 miljoner (2,21 miljarder kr) på Neymar jagar Paris Saint-Germain Kylian Mbappé för en liknande summa och kommer troligen att stå för det hårdaste testet av Uefa:s Financial Fair Play-regler (FFP) hittills.

 

 

Ett av problemen med FFP, som begränsar förlusterna en klubb kan bära upp, är alldeles för många personer inte verkar förstå hur det fungerar. Helt avgörande är att de inte får grepp om två aspekter av FFP.

 

 

Det ena är att man inte kan säga att PSG har brutit mot FFP av den enkla anledningen att det inte finns en chans att det kunde ha hänt - inte än i alla fall. FFP tittar på ekonomiska vinster och förluster under en treårsperiod. Neymar (och Mbappé, om han köps) faller in i säsongen 2017-18, som precis har börjat. Det tidigaste vi kan få veta huruvida Uefa anser att ett brott har skett är hösten 2018, då PSG kommer bedömas för 2015-16, 2016-17 och 2017-18.

 

 

Det är föga troligt att PSG kommer hitta tillräckligt nya och legitima intäktsströmmar från nu och slutet på säsongen. Massor av pie-in-the-sky* nonsens har spytts ut gällande hur tröjförsäljning och Qatari-relaterade lösningar kan få det att lyckas. T.o.m en superstjärna som Neymar, med tanke på hur royalties och klädesavtal fungerar, kommer bara flytta nålen med några miljoner när det gäller det förstnämnda. När det gäller det sista undersöker Uefa relaterade parttransaktioner - d.v.s sponsoravtal från qatariska företag eller enheter associerade med klubbägarna - för ett "skäligt marknadsvärde". Det finns inget stort utrymme för att förfalska räkenskaperna där.

 

 

Men vi kommer inte kunna dra någon definitiv slutsats åt något håll förrän räkenskapsperioden 2017-18 är över.

 

 

Det andra har att göra med hur FFP fungerar och adresserar huruvida PSG kommer komma undan med det ordspråksartade "en smäll på handen". 2014 kom det fram att PSG (och Manchester City) hade brutit mot FFP och åkte på böter, spenderarrestriktioner och begränsningar av truppregistreringar. Vad många glömmer är att den bestraffningen inte delades ut av Uefa:s Club Financial Control Body (CFCB), vars jobb det är att patrullera och se till att FFP efterlevs. Istället var det ett "förlikningsavtal" - i princip en uppgörelse - framförhandlad av PSG och Uefa, ledd av Gianni Infantino, som nu är Fifa:s president och som då var Uefa:s generalsekreterare.

 

 

Genom att gå med på förlikningen undvek PSG att fallet skickades till CFCB:s domslutskammare, som är sammansatt av oberoende domare. Det är här de cyniska kommer dra slutsatsen att Uefa helt enkelt kommer släppa undan PSG ganska lättvindigt, precis som de gjorde 2014. Men det finns en viktig skillnad. Alla påverkade klubbar, vilket betyder alla klubbar i någon europeisk turnering, har rätt att gå emot uppgörelsen. Och om det händer går det vidare till domslutskammaren. 2014 klagade ingen mot sanktionerna som ålades PSG. Om PSG har begått ett brott den här gången finns det all anledning att tro att Barcelona och andra klubbar kommer gå emot en eventuell uppgörelse och tvinga fallet att gå vidare till domslutskammaren.

 

 

Om det händer och de visar sig att PSG har begått ett brott finns det goda skäl att tro att de kommer bestraffas hårt, mest p.g.a att de då har brutit mot reglerna igen. Då kan sanktionen bli tuffare än böter och spenderarrestriktioner och komma att innebära ett transferförbud och utkastning ur Champions League.

 

 

Aleksander Ceferin, Uefa:s president, har hintat om knep som lönetak och lyxskatter för att jämna ut maktförhållandena. Uefa och the European Clubs Association (som är väldigt anpassad för de större klubbarna) är 50/50-partners i ett nytt företag som kommer att styra Champions League-rättigheterna. Det betyder att spelets traditionella kungligheter - inklusive Barcelona och andra med ett horn i sidan till PSG - i princip är Uefa:s affärspartners.

 

 

Allt detta pekar på att om PSG misslyckas med att komma upp med en trovärdig förklaring till hur de har råd med Neymar kommer Uefa att bestraffa dem. Om de inte gör det, kommer det att bli riktigt tufft för dem.

 

 

 

 

* Pie-in-the-sky: Något som du hoppas ska hända, men som det är föga troligt att det faktiskt gör.

Jag följer Neil Henderson (@hendopolis) på Twitter, han tillhandahåller sent på kvällen morgondagens fram- och baksidor på de engelska tidningarna. Såhär såg det ut när jag kom till the Suns baksida (sporten) imorgon (torsdag):

https://twitter.com/hendopolis/status/895400015346237440

Självklart är spekulationerna redan i full gång gällande vem spelaren är och i engelsk radio pratas det om "sommarens största nyhet" inom fotbollen. Jag har inte en aning om vem det rör sig om, men många är inne på att det är en Spurs-spelare och Dele Alli, Hugo Lloris, Danny Rose och Toby Alderweireld nämns samtliga bland spekulationerna.

Mitt i allt snack så måste man ju bara fundera på om någon scouser skulle överleva det hela om det visar sig vara Coutinho. Jag har ingenting som säger att det är han och det är det troligtvis inte. Men förstå OM. Först att han skulle vilja lämna den klubben, det skulle ju inte scouserna förstå, men att han dessutom skulle välja att berätta det i the Sun. Ja, ni förstår ju själva.

Gissar att namnet är ute när jag har klivit ur bingen och spolat ur mig morgonpissen, här har ni the Suns "uppbyggnadsartikel" inför släppet:

 

 

 

 

TALAR UT: PREMIER LEAGUE-SUPERSTJÄRNA ÖPPNAR SITT HJÄRTA FÖR THE SUN I EN SENSATIONELL INTERVJU SOM KOMMER FÅ ETT TOPP SEX LAG ATT DARRA - OCH DE ANDRA ATT LETA EFTER SINA CHECKHÄFTEN

 

 

Landslagsess är på väg att orsaka en storm bara några dagar innan starten på Premier League-säsongen

   

Läs hela den sensationella intervjun med top sex stjärnan i morgondagens Sun.

 

 

EXKLUSIVT AV: SunSport reporter, The Suns hemsida, onsdag 9 augusti, 2017, 22:02:

 

EN STORSTJÄRNA i en topp sex klubb har öppnat sitt hjärta för The Sun i transferfönstrets mest explosiva intervju.

Landslagsesset kommer att orsaka en storm bara dagar innan starten på Premier League-säsongen.

Stjärnan säger följande till The Sun: "Jag säger inte att jag vill bort men om något kom till mig som var konkret, skulle jag inte ha några samvetskval gällande att uttrycka mina åsikter till någon i fotbollsklubben."

Det välkända namnet uppmanar även klubbens ledning att köpa fler spelare innan transferfönstret stänger.

Han sade: "Jag skulle älska att se fler nyförvärv... jag vill att världsklasspelare ska komma genom dörren och få dig att kriga för din plats."

Och han erkänner att han "är avundsjuk" på styrkan hos en av hans rivaler om Premier League-kronan.

Han säger också att han kommer lämna klubben för att vinna silverpokaler.

Stjärnan säger: "Tiden rinner ut och jag vill vinna pokaler. Jag vill inte spela fotboll i 15 år och inte ha en enda pokal eller en enda medalj."

Den sensationella intervjun kommer få ett topplag i Premier League att darra - medan de andra börjar leta efter sina checkhäften.

Läs hela storyn i morgondagens Sun - eller logga in på thesun.co.uk/football i morgon bitti.

Ikväll är det dags för vad som eventuellt kan kallas den första tävlingsmatchen för säsongen. Visst, det är den europeiska varianten av Charity Shield, vinner man är det en positiv språngbräda att studsa in i den nya säsongen ifrån, förlorar man så är det bara en glorifierad träningsmatch. Men visst är det lite mer allvar att ta sig an Europamästarna Real Madrid än Leicester, som vi mötte i förra säsongens ridåöppnare.

Med tanke på att troligtvis både Smalling och Blind kommer ingå i vår backlinje hoppas jag att Ronaldo, som kommer att spela, inte sliter upp två nya rövhål på dessa clowner. Hoppas även få se lite bra spel mot bra motstånd och förhoppningsvis en liten silverpokal att plocka med hem till Manchester inför premiären på söndag.

Men framförallt är det ju en alldeles briljant ursäkt till att bli full mitt i veckan igen, och bara det är ju värt att hylla. Så alldeles strax bär det av till mitt absoluta favoritvattenhål för att komma i fas inför avsparken om tre och en halv timme, fotbollen är tillbaka och ingen bryr sig längre om man måste vara full två dagar i veckan - hur kan någon klaga på det?!

Här kan ni läsa en schysst uppdatering inför matchen och lite annat smått och gott av det som händer runt United, skål!

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/08/08/11467281-mourinho-beredd-att-forsoka-kopa-loss-bale/

 

United kommer försöka utnyttja all eventuell disharmoni mellan Bale och Madrid.

GEORGI LICOVSKI/EPA

 

 

 

 

Super Cup

AV: Paul Hirst i Skopje, the Times, tisdag 8 augusti, 2017:

José Mourinho kommer försöka köpa loss Gareth Bale från Real Madrid om walesaren utelämnas från Zinédine Zidanes startelva i kvällens Uefa Supercupmatch mot Manchester United.

För lite mindre än två veckor sedan, under Uniteds försäsongsturné i USA, påstod Mourinho att det skulle vara "omöjligt uppdrag" att köpa vare sig Bale eller Cristiano Ronaldo, hans Real Madrid-lagkamrat. Men kvällen innan dagens match i Makedoniens huvudstad gjorde inte United-managern mycket för att tona ner pratet om att han är redo att utnyttja osäkerheten som omger 28-åringens framtid.

Källor nära Bale fortsätter att insistera på att han är lycklig i Madrid och att han inte kommer lämna i sommar. Men om Europamästarna skulle köpa Kylian Mbappé måste en spelare ur anfallstrion Bale, Cristiano Ronaldo och Karim Benzema lämna.

Zidane, Madrids huvudtränare, funderar på att starta Marco Asensio, den 21-åriga spanska mittfältaren, istället för Bale ikväll. Och om Zidane skulle vara redo att sälja Bale kommer Mourinho att stå först i kön för den f.d Tottenham Hotspur-stjärnan.

"Om han spelar imorgon skulle jag inte tänka på [att försöka köpa honom]," sade Mourinho. "Om han spelar imorgon är det för att han finns i tränarens och klubbens planer och för att han har ambitioner att fortsätta i Real Madrid. Jag har inte ens tänkt på möjligheten att köpa honom.

"Om han inte finns med i klubbens planer och om det ni skriver är sant, att ankomsten av en annan spelare skulle betyda att Gareth skulle vara på väg bort från Real Madrid, då skulle jag vänta på honom på andra sidan och kämpa mot de andra tränarna som skulle vilja ha honom.

"Om han spelar skulle det vara den bästa bekräftelsen på att han kommer stanna."

Mourinhos ord var designade för att ha en inverkan på Madrid, spelaren själv och United-hierarkin.

Misslyckandet av Ed Woodward, den exekutiva vice ordföranden, med att följa upp köpen av Victor Lindelöf, Romelu Lukaku och Nemanja Matic är en tydlig källa till irritation för Mourinho, som ville ha alla fyra toppnyförvärven klara och på plats vid början av den här månaden.

Vid ett flertal tillfällen under Uniteds tid i USA pratade han öppet om ämnet och igår, i en intervju med italienska sportkanalen Premium Sport, verkade det som att han menade att klubben har gett upp deras försök att köpa Ivan Perisic, Inter Milan-yttern.

"De är starka, de satte upp ett bra försvar för att behålla någon som är en viktig spelare för dem. Sådan är fotbollen," sade Mourinho.

Precis som Bale så är Perisic också 28 år gammal, men det råder ingen tvekan om att walesaren skulle vara ett mycket mer överlägset köp om United skulle kunna övertyga spelaren om att lämna Madrid fyra år efter hans dåtida världsrekordflytt från Tottenham.

 

Engelska klubbar i Supercupen

2013

Chelsea förlorade mot Bayern München 2-2 (5-4 efter straffar)

2012

Chelsea förlorade mot Atlético Madrid 4-1

2008

Manchester United förlorade mot Zenit St Petersburg 2-1

2005

Liverpool besegrade CSKA Moskva 3-1 (efter förlängning)

2001

Liverpool besegrade Bayern München 3-2

1999

Manchester United förlorade mot Lazio 1-0

1998

Chelsea besegrade Real Madrid 1-0

1994

Arsenal förlorade mot AC Milan 2-0*

1991

Manchester United besegrade Röda Stjärnan Belgrad 1-0

1984

Liverpool förlorade mot Juventus 2-0

1982

Aston Villa besegrade Barcelona 3-1* (efter förlängning i andra matchen)

1980

Nottingham Forest förlorade mot Valencia 2-2* (bortamål)

1979

Nottingham Forest besegrade Barcelona 2-1*

1978

Liverpool förlorade mot Anderlecht 4-3*

1977

Liverpool besegrade Hamburg 7-1*

 

* indikerar att finalen spelades över två matcher.

Zidane fick under hans inför-matchen-presskonferens tre chanser att avfärda tanken på att Bale skulle kunna lämna klubben i sommar, men det gjorde han inte.

"Vad som är viktigt för oss är inte vad tränaren sade, det viktiga är vad vi ska göra imorgon," sade Zidane, som såg obekväm ut och kliade sig i huvudet när han fick frågan om Mourinhos kommentarer.

"Han kommer förbereda sitt lag och jag kommer förbereda mitt. Det är samma sak med Ronaldo-grejorna. Folk verkar vilja blåsa upp det bortom alla proportioner."

Sergio Ramos, Madrid-kaptenen, kunde inte heller erbjuda några garantier gällande Bales framtid.

"För tillfället är Gareth Bale en spelare som tillhör Real Madrid, vi är jätteglada att ha honom ombord," sade mittbacken.

"Framtiden för alla spelare bestäms av spelaren. Augusti är väldigt lång och allt kan hända. Men Gareth Bale är i vårt lag och vi älskar att ha de bästa spelarna."

Zidane bekräftade att Ronaldo, den f.d United-yttern, kommer starta kvällens match trots att han bara har tränat med sina lagkamrater i två dagar då han fick en extra lång semester för att kunna återhämta sig från Confederations Cup.

"Han är i samma skick som han var i [Champions League] finalen, som spelades för mer än två månader sedan, sade Zidane, vilket låter olycksbådande för United med tanke på att Ronaldo gjorde två mål och blev utsedd till matchens lirare i 4-1 vinsten mot Juventus i Cardiff.

Utan någon spelare som Bale eller Ronaldo, som kan injicera lite stjärnglans i hans lag, var Mourinho försiktig gällande hans chanser att vinna Supercupen för första gången.

"Vi kommer att försöka, det är självklart. Men vad som också är självklart är skillnaden mellan Champions League och Europa League vinnarna," sade han.

 

 

 

"Europa League är inte Eldorado för spelarna. Toppkvaliteten är såklart Champions League, men det är möjligt att vinna."

 

Mourinho kommer vara utan Phil Jones ikväll då han är avstängd i två matcher efter att ha svurit mot en dopningskontrollant efter vinsten i Europa League-finalen mot Ajax i maj.

United ansökte om att få fallet uppskjutet, men det avvisades igår kväll.

Försvararen Eric Bailly är inte heller tillgänglig efter det att Uefa förlängde hans avstängning för hans röda kort i semifinalvinsten mot Celta Vigo från en match till tre.

Mittfältaren Matic lär inte starta då han inte är helt i fas rent fysiskt efter att ha spenderat sin försäsong med att träna ensam hos Chelsea medan han väntade på att hans £40 miljoners (449,3m kr) flytt till United skulle gå igenom.

Uefa planerar att använda två drickpauser i den 30:e och 75:e minuten om temperaturen går över 32C. Temperaturen reste sig till 38C under Uniteds träningspass igår eftermiddag.

The Guardian: Cantona bäst i ligan, men ändå inte? och Darren Ferguson v Jan Mølby

The Guardian kör en "Premier League 25 år"-serie och har utsett Cantona till ligans bästa spelare:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/08/05/11466603-premier-league-25-ar-den-basta-spelaren-eric-cantona/

 

 

Här har vi en skön kommentar under själva artikeln på the Guardians hemsida:

 

 

"Hans [Cantonas] mål vs Newcastle på St James', där vi fullständigt krossade Manchester United hela matchen bara för att få se dem åka hem med en 1-0 vinst, det krossade mitt 11-åriga hjärta.

 

 

Briljant spelare.

 

 

What a bastard!"

 

Och här några rader från själva Guardian-artikeln:

 

 

"Det var oklart hur Cantona skulle passa in i laget; till sist offrade i princip Ferguson sin son för att göra plats åt fransmannen, Darrens svit med starter för United avslutades efter Cantonas ankomst."

 

 

Detta stämmer inte riktigt, för den värdelösa hängpungens sista start för United kom den 7:e oktober, vilket är mer än en månad innan Cantonas första start. Fergie junior sparkades ut ur laget för att han var skitdålig, han var bara en tillfällig lösning p.g.a alla skadorna. Det var Robson som petades för Cantona, för det var den enda ändringen mellan derbyt och Norwich-matchen.

 

 

Dessutom var Robson inte skadad, han spelade samtliga matcher i november det året, han blev helt enkelt petad. Så McClair ersatte honom, det hade inget med Darren Kukost att göra, för han befann sig då sedan länge på sin rätta position, på läktaren.

 

Det bestående minnet av Ferguson junior var väl att han sprang runt en hel del och störde motståndarna till en viss grad. Sedan ska han ju ha lite beröm för överkörningen han delade ut på den danska scouse-galten Jan Mølby, men förutom det så kunde han inte använda sin högerfot och måste vara en av de långsammaste spelarna som dragit på sig United-tröjan.

 

 

Här har ni the Independents rapport från den aktuella matchen (med Mølby-tacklingen):

 

 

 

 

HUGHES KÄNSLA FÖR DET SPEKTAKULÄRA RÄDDADE UNITED

 

 

Manchester United 2

Liverpool 2

 

 

AV: Joe Lovejoy, the Independent, söndag 18 oktober, 1992:

 

 

PRECIS när Liverpool trodde att de hade vänt skutan drev ödet in sina spikar igen, och Mark Hughes slog in en sanslös kvittering på övertid, en övertid som kommit till efter att Jan Mølby ådragit sig en allvarlig vristskada som han fick röntga igår kväll.

 

 

Endast 10 sekunder återstod av en pulserande, svängig match när Hughes andra mål - en typisk språngnick - förde United ur graven och förnekade ett återuppväckt Liverpool vad som skulle ha blivit deras fjärde raka vinst.

 

 

Då han nätade två gånger under de sista 12 minuterna stal Hughes föreställningen från Ian Rush, hans partner i Wales anfall, vars mål precis innan halvtid var hans 287:e för Liverpool, vilket innebar att han då slog klubbens 23-åriga rekord satt av Roger Hunt.

 

 

Det fanns tillräckligt med incidenter och drama för att tillfredsställa de mest krävande i den 33,243 man stora publiken som gav Old Trafford sina första utsålda läktare för säsongen, men det stora samtalsämnet efter matchen var Mølbys skada, och omständigheterna under vilka hans vrist skadades.

 

 

Tacklingen av Darren Ferguson som lämnade dansken liggandes på planen där han vred sig i plågor var inte alls fin och Graeme Souness protesterade för domaren, Keith Hackett, då han korsade sidlinjen efteråt.

 

 

Kanske diplomatiskt indikerade Souness senare att det var vägran att blåsa straff när Ferguson körde över Steve McManaman som hade gjort honom så arg. Han sade att han inte var beredd att kommentera Mølbys olycka innan han sett incidenten på video.

 

 

Innan de förlorade sin erfarna speluppläggare såg det ut som att Liverpool var på väg mot deras första bortavinst i ligan på nio månader. Tre raka segrar mot Apollon Limassol, Sheffield Wednesday och Chesterfield hade återställt både jämvikt och momentum och man såg mycket av deras gamla motståndskraft i försvaret och mycket mer beslutsamhet i spelet i största allmänhet.

 

 

United introducerade Hank Marvin för publiken innan avsparken och spenderade den efterföljande timmen eller så med att jaga skuggor. Ronny Rosenthal och Don Hutchison sprang mot dem med snabbhet och vände bort motståndare som inte hade förväntat sig en sådan aggressivitet.

 

 

Alex Ferguson sade innan matchen att han trodde att Liverpool skulle spela ett katt-och-råtta spel, med fem i backlinjen. Istället gick de in stenhårt framåt och tog initiativet efter 24 minuter när unga Hutchison gjorde sitt femte mål på sex matcher och så fortsatte det tills Hughes inspirerade Uniteds sena återupplivning.

 

 

Det fanns ett element av tur i Hutchisons skott från 25 yard (= 22,8 meter), som styrdes ner i Peter Schmeichels låga vänsterhörn via Steve Bruces utsträckta ben, men målet var välförtjänt för Liverpool efter en del fint och driftigt spel.

 

 

Uniteds alltmer frenetiska försök att jämna ut matchen strandade mot ett solitt försvar, som arbetade med en effektiv offsidefälla, där Steve Nicol och Torben Piechnik fullt ut rättfärdigade beslutet att utelämna Mark Wright.

 

 

Piechnik, lugn och resolut, blir bara bättre för varje match han spelar då han nu håller på att ställa om till tempot i den engelska fotbollen, och han har till stora delar varit ansvarig för att återställa ordning och reda där tidigare kaos regerade.

 

 

Liverpools andra mål var både historiskt och potentiellt avgörande. Efter att just ha bränt ett inbjudande läge sonade Rosenthal för den missen då han spelade in bollen bakåt från vänster till Rush som kunde bredsida in den och det var, helt otroligt, hans första mål i Premier League. Men mer talande var att det var hans totalt 287:e sedan han anlände till Anfield från Chester för ett årtionde sedan, vilket gjorde att han passerade rekordet som Hunt haft sedan 1969.

 

 

Under en lång tid såg det ut som det målet grusade alla Uniteds möjligheter att komma tillbaka. De hade bara gjort magra 18 mål på deras 20 senaste matcher; två i en halvlek bara måste ha varit bortom deras förmåga? Det hade det förmodligen om inte Liverpool hade förlorat Mølbys stabiliserande inflytande, 10 minuter från slutet. Då hade United precis fått ett litet hopp då Hughes noterat att Bruce Grobbelaar stod ganska långt ut och på volley dragit in Clayton Blackmores chip framåt över målvaktens huvud.

 

 

Hughes och hans lag fick ett lyft av målet och Liverpool tömdes lite på luft då de fick se en nyckelspelare lämna planen på bår. Men då ordinarie speltid var över trodde de flesta på en notabel bortavinst.

 

 

Men de två minuterna som mr Hackett adderade för skadan dikterade andra villkor, Hughes kastade sig fram i sin fulla längd vid närmsta stolpen och begravde Ryan Giggs korta inlägg från vänster i nätmaskorna och säkrade ett oavgjort resultat som målgöraren erkände "kom som en blixt från klar himmel".

 

 

Manchester United: Schmeichel, Parker, Irwin, Bruce, Ferguson, Pallister, Kanchelskis (Blackmore, 66), Ince, McClair, Hughes, Giggs.

 

 

Ej använda avbytare: Phelan, Walsh (mv).

 

 

Liverpool: Grobbelaar, Marsh, Burrows, Nicol, Piechnik, Hutchison, McManaman, Redknapp (Thomas, 72), Rush, Mølby (Tanner, 82), Rosenthal.

 

 

Ej använd avbytare: James (mv).

 

 

Domare: K Hackett (Sheffield).

 

 

 

 

Samma tidning (the Guardian) har dessutom tagit ut det bästa laget under dessa 25 år och där har de Cech istället för Schmeichel och Rob Jones istället för G Neville. Dessutom: Ingen Cantona eller Keane! Ni kan ju själva försöka göra matematiken där, de utser Eric till bästa spelaren i ligan, men han platsar inte i det bästa laget.

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/08/05/11466613-premier-league-25-ar-den-basta-xi-an-fran-petr-cech-till-thierry-henry/

 

 

Jag menar vilken hög med aningslösa runkare. Om vi glömmer resten av idiotin (Rob Jones) så gör borttagningen av Keane omedelbart hela grejen meningslös. Vilka kukhuvuden!

 

 

Sedan slängde de även med en andraelva och där lyckas på något sätt Leighton Baines gå in som vänsterback, istället för Irwin eller Evra. Men då finns väl Keane och Cantona med i andralaget åtminstone? Nej...

 

 

Spelaren de med rätta utsåg till ligans bästa under dessa 25 år är dock inte tillräckligt bra för att ta en av fyra anfallsplatser i deras två bästa lag...

 

 

Fyra United-spelare fick plats i förstaelvan, det var väl så många de vågade ta med, sedan började de väl tänka på alla tangentbordskrigare och övriga rövhål som då skulle kasta sig över sina datorer och berätta vilka "köpta United-rövslickare" de är. Det hade egentligen varit bättre om de hade tagit ut en "Förstaelva som exkluderar alla United-spelare eftersom att alla hatar dem". Det hade åtminstone varit ärligt.

 

 

Kineser inne och sniffar runt United

Det har viskats och pratats en del på senare tid om kineser som är intresserade av att köpa upp en bit av United och att några av Glazer-syskonen ska vara beredda att sälja. Så igår (sön 6/8) dök följande rapport upp i affärsdelen i ganska trovärdiga Sunday Times:

 

 

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/08/07/11467069-kinesiska-magnater-intresserade-av-att-gora-en-aktierad-mot-man-united/

 

 

 

Neymar och ljuset i mörkret som heter Juan Mata

I torsdags kväll blev så Neymar klar för Paris Saint-Germain för den nätta och helt rimliga summan €222 miljoner (2,28 miljarder kr). Det har hörts en del upprörda och arga toner gällande den summan. Personligen är det ganska länge sedan jag slutade att på allvar uppröras, vi lever i ett sjukt system där det är para som räknas, så varför det inte skulle gälla fotbollen, det vet jag inte. Sen tycker jag självklart inte att det är sunt, bra eller positivt på något sätt, men det är ju marknadsekonomin och den fria marknaden vi tittar på här. Och skulle man försöka problematisera detta och ställa dessa pengar, för en fotbollsspelare, mot vad de skulle kunna göra för en bredare massa, då skulle man bara få se ännu en vit man i kostym med självgod min berätta att det är marknaden som styr och det ska vi vara glada för. Du är så västerländskt fri, men vad du än gör, lilla gubben/gumman, så kritisera inte den fria marknaden. Du får inte bli bitter och börja gnälla, du måste satsa på dig själv, bygga ditt varumärke, skaffa kontakter och jobba hårdare, så blir allt bra.

 

 

Och skulle någon ha fräckheten att påpeka var dessa pengar (för Neymar) kommer ifrån och hur man behandlar vanligt folk där, ja då jäklar måste du vara kommunist och sådana ska man passa sig för att släppa in i debatten. Visst, de kanske använder slavar, torterar människor, sponsrar IS, stenar folk, piskar och halshugger dem men hej, de har ju olja och får världens ekonomiska hjul att snurra och då får man fan ta lite skit under naglarna. Det är ju inget konstigare än att svenska socialdemokrater, tillsammans med Wallenbergarna, åker till Saudiarabien och säljer militär utrustning.

 

 

Det är många experter som påpekat att oljekukarna från Arabemiraten behöver positiv reklam, för att kunna dränka rapporterna om alla rättslösa arbetare som stryker med i byggandet av fotbolls-VM där nere, och det här är väl ett sådant exempel gissar jag. En son av favelorna som nu ska användas för att legitimera en tillställning som byggs av fattiga människor. Hur mycket den sonen (Neymar) idag kan relatera till kåkstäderna i Brasilien vet jag inte, hans nya lön i PSG: €600,000 (6,16m kr) i veckan, EFTER skatt!

 

 

Men Neymar slog direkt fast att han "aldrig motiverades av pengar" då han flyttade norrut. Självklart inte. Jag menar, vilken fotbollsspelare i sin bästa ålder, på den högsta nivån drömmer inte om att få mäta sina krafter mot giganter som Amiens, Angers, Dijon och Guingamp?

 

 

Har redan sett bilder på ringlande köer utanför PSG:s Megastore i den franska huvudstaden och det är klart, med sådana utlägg så måste ju NÅGON se till att det kommer in kulor också. Och för ovanlighetens skull är det fansen man plundrar. En tröja i shoppen med nummer 10 och Neymar Jr på ryggen gick för €155 (1,593 kr)!

 

 

Efter att ha läst om dessa astronomiska summor så kan man kanske ursäktas om man antar att Neymar nu är planetens bäst betalda fotbollsspelare. Men då får man tänka om, borta i Kina drar Carlos Tévez in €8m (82,2m kr) mer om året. Värt att notera på listan över världens 10 bäst betalda fotbollsspelare är också att endast fyra spelar i Europa, övriga sex huserar i Kina. Och efter att ha sett Gervinho "spela fotboll" för Arse måste det ändå vara något av ett mysterium att någon vill göra honom till världens nionde bäst betalda fotbollsspelare!

 

 

De 10 bäst betalda fotbollsspelarna i världen:

1. Carlos Tévez, Shanghai Shenhua, Kina, €38m (390,6m kr) per år

2. Neymar, PSG, Frankrike, €30m (308,3m kr)

3. Ezequiel Lavezzi, Hebei China Fortune, Kina, €26,5m (272,4m kr)

4. Oscar, Shanghai SIPG, Kina, €25m (256,9m kr)

5. Lionel Messi, Barcelona, Spanien, €25m (256,9m kr)

6. Cristiano Ronaldo, Real Madrid, Spanien, €23,6m (242,5m kr)

7. Gareth Bale, Real Madrid, Spanien, €20,2m (207,6m kr)

8. Hulk, Shanghai SIPG, Kina, €20m (207,6m kr)

9. Gervinho, Hebei China Fortune, Kina, €18m (185,03m kr)

10. Axel Witsel, Tianjin Quanjian, Kina, €18m (185,03m kr)

 

 

Det finns så många exempel på varför jag får svårare och svårare att inte hata den här sporten nuförtiden, det här är bara en del av det hela. Och innan något ollon av guldstandard, som just lärt sig att flika in "källa på det?" som huvudargument i alla meningsskiljaktigheter, hör av sig och river sig i kålroten varför jag kan hata den moderna fotbollen, så rekommenderar jag att hen läser the Guardians Sagt & Gjort (ofta översatt och utlagt här) kolumn först.

 

 

Här kan ni även se en liten behändig guide över hur transferrekordet har utvecklats från 1893 och framåt (från Marca):

 

 

Willie Groves till Aston Villa från West Bromwich Albion 1893 - 115 euros (1,169 kr)

 

 

Alf Common till Middlesbrough från Sunderland 1905 - 1,150 euros (11,691 kr)

 

 

David Jack till Arsenal från Bolton Wanderers 1928 - 12,523,50 euros (127,310 kr)

 

 

Bernabé Ferreyra till River Plate från Tigre 1932 - 26,450 euros (268,883 kr)

 

 

Enrique Omar Sívori till Juventus från River Plate 1957 - 106,950 euros (1,087m kr)

 

 

Luis Suárez till Inter från Barcelona 1961 - 174,800 euros (1,77m kr)

 

 

Johan Cruyff till Barcelona från Ajax 1973 - 1,060,300 euros (10,77m kr)

 

 

Diego A. Maradona till Napoli från Barcelona 1984 - 5,750,000 euros (58,45m kr)

 

 

Ruud Gullit till Milan från PSV 1987 - 6,900,000 euros (70,14m kr)

 

 

Nazário Ronaldo till Inter från Barcelona 1997 - 22,425,000 euros (227,9m kr)

 

 

Denílson de Oliveira till Real Betis från São Paulo FC 1998 - 24,725,000 euros (251,3m kr)

 

 

Christian Vieri till Inter från Lazio 1999 - 36,800,000 euros (374,1m kr)

 

 

Luís Figo till Real Madrid från Barcelona 2000 - 60,000,000 euros (609,9m kr)

 

 

Zinedine Zidane till Real Madrid från Juventus 2001 - 75,100,000 euros (763,4m kr)

 

 

Cristiano Ronaldo till Real Madrid från Manchester United 2009 - 96,000,000 euros (975,9m kr)

 

 

Paul Pogba till Manchester United från Juventus 2016 - 105,000,000 (1,06 miljarder kr)

 

 

Neymar till PSG från Barcelona 2017 - 222,000,0000 euros (2,25 miljarder kr)

 

 

Jag är inte stormförtjust i välgörenhet, men i den genomvidriga moderna fotbollsvärlden känns det i alla fall som att vi i vår trupp har ett en riktig good guy, någon som åtminstone kan se det sjuka i hela grejen och inte bara tänka jag, jag, jag, jag. Pratar såklart om Juan Mata:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/08/06/11466733-65279-manchester-uniteds-juan-mata-kommer-ge-en-del-av-sin-lon-till-valgorenhet/

 

 

Lugna och fina gott folk, Klopp är fortfarande ett kategori A-rövhål!

I många (förvirrade) själars tillvaro existerar filmning endast i Man United. Och det finns ett fäste i nordvästra England där man inte sysslar med sådant, där spelar man bara en underhållande, briljant och fin fotboll, helt befriad från fusk och andra vidrigheter. Stället heter såklart Liverpool och jag talar om LFC.

 

 

 

 

De leds dessutom av en för dem helt perfekt clown. Precis som Origi här ovanför så har säsongen inte börjat ens innan de är igång. Här har vi tysken med det brandbombade staketet i käften efter Atlético-matchen:

 

 

"Atlético ville vinna cupen. Det ville vi också, men vi ville även spela fotboll, Atlético ville bara vinna cupen."

 

 

Kommer aldrig glömma hur han föreläste för oss att vi var så elaka och bara lyfte långt mot den storväxte Ibrahimović när vi jagade en kvittering mot dem hemma, så spelar man ju inte fotboll. Inte alltför lång tid efter det jagade de en kvittering mot något sämre lag och tysken slänger upp Joël Matip i anfallet och instruerar laget att: lyfta långt! Ah, de kunde verkligen inte ha en mer passande manager. Får vi se hur länge det dröjer innan han spanar in kamerorna så han är säker på att de fokuserar på honom, så han får visa "hur passionerad han är" och få kommentatorerna att gå i spinn.

 

 

Och absolut, tokfan har redan varit igång och pratat om oss. Mourinho sade tidigare att det kan bli tuffare för Chelsea och scouserna den här säsongen, då de ska spela i Europa (förmodligen, när det gäller LFC) den här säsongen och inte bara kan fokusera på det inhemska spelet.

 

 

Klopp: "Jag är inte intresserad av vad Jose Mourinho säger. Varför skulle jag prata om Manchester United? Jose pratar om oss, ja."

 

 

När han sedan påmindes om hans inte alltför briljanta prestationer i sina senaste cupfinaler smög sig bitterheten fram också: "Förlåt att vi förlorade finalen ja, det stämmer. Vi mötte Sevilla, de [United] mötte Ajax. Det är skillnaden."

 

 

Och på tal om cupfinaler så har han förlorat fem raka:

 

 

Europa League

Capital One Cup

DFB-Pokal

Champions League

DFB-Pokal

   

 

 

 

Matić, Fellaini och dagens fans

Jag vet att det var en träningsmatch och att motståndarna inte kan anses tillhöra den yttersta eliten i europeisk toppfotboll. Men det var ändå fint att se Nemanja Matić omedelbart gå in och göra det han ska göra. Härligt också att han hela tiden vill ha bollen, så fort vi hade den på egen planhalva, och även en bit in på andra sidan, så mötte han, visade sig och gestikulerade att han fanns tillgänglig. Lite skillnad mot exempelvis Smalling och Lingard, som ofta behandlar bollen som ett hett klot som de inte an bli av med tillräckligt snabbt så fort en motståndare närmar sig. Jag är ganska säker på att vi kommer få väldigt stor nytta av serben.

 

 

 

När nyheterna om att Galatasaray ville köpa Fellaini kom fram blev jag alldeles till mig av glädje. Sedan tog Mourinho lite udden av den glädjen med sina ord om att det skulle vara lättare för turkarna att köpa Mourinho, än Fellaini. Och tyvärr ligger det nog en hel del i den här artikeln på ämnet:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/08/06/11466732-tror-du-att-nemanja-matic-innebar-slutet-for-marouane-fellainis-man-utd-karriar-da-far-du-tanka-om/

 

 

Jag vet att jag tjatar om hur mycket jag avskyr den nya supporterkulturen och alla dess sjuka avarter. Men det är samtidigt svårt att tiga likt muren när det bara fortsätter. Förra säsongen dök det upp en far och son (tror att det är förhållandet dem emellan) som innan några United-matcher målade sina överkroppar och ansikten röda och ställde upp håret så det såg ut som röda taggar. Sedan handlade det om att komma med inför så många kameror som möjligt, medan Uniteds old school-fans skämde arslena av sig. Jag hoppas att den lilla pojken snart blir tvångsomhändertagen, det där kan inte vara sunt. Hursomhelst så dök de upp på Aviva i Dublin igen vid Sampdoria-matchen och tyvärr får jag för mig att det är långt ifrån sista gången vi behöver se dem i anslutning till Uniteds matcher...

   

 

 

 

Pep v Mourinho

Ni känner ju alla till dramaturgin när det gäller Guardiola v Mourinho. Den katalanska kuken är professorn, visionären och magikern. Mannen som man med öppen mun bara lyssnar på när han pratar fotboll. Detta medan Mourinho är den elaka, mannen som inte drar sig för något och gärna spelar fult. Förra säsongen fick vi dessutom höra hur den skallige skulle ta Kelechi Iheanacho under sina vingar, ge honom speltid och utveckla honom till en genuin storspelare. Men i den Röda änden av staden skulle Mourinho frysa ut Marcus Rashford, inte ge honom någon chans och sedan sälja honom.

 

 

Därför var det lite underhållande att läsa följande på BBC Sports hemsida i torsdags (3/8):

 

 

Leicester City har köpt anfallaren Kelechi Iheanacho från Manchester City för en avgift som sägs vara £25m (281,1m kr).

 

 

Den 20-åriga nigerianska landslagsmannen, som gjorde 21 mål på 64 matcher efter att ha gjort sin debut för Manchester City 2015, har skrivit på ett femårskontrakt.

 

 

I augusti förra året skrev han på ett nytt kontrakt t.o.m 2021, men han fick sedan se speltiden begränsas efter köpet i januari av den brasilianska forwarden Gabriel Jesus.

 

 

Rooney

I torsdags (3/8) fortsatte Rooney sitt plundringståg i Europa. Det var då dags för returmatchen borta mot slovakiska ligans tredje bästa lag, MFK Ružomberok. De blåa scouserna vann det första mötet på Goodison med 1-0 (Baines). Även här lyckades de vinna med 1-0 (Dominic Calvert-Lewin) och gick därmed vidare till sista kvalrundan med totalt 2-0.

 

 

Efter Rooneys show på hemmaplan skriver The Telegraph följande om scousern efter bortamatchen:

 

 

Koeman kommer hoppas att Rooney snabbt kan gå vidare från den medelmåttiga form som hittills har punkterat hans återkomst till sin pojkklubb. 31-åringen har ännu inte nått några högre höjder sedan hans sommarflytt från Manchester United.

 

 

Men av det här klippet att döma så verkar han i alla fall vara uppe på den nivån han hållit för United under större delen av de senaste sex åren:

https://mobile.twitter.com/OSullivanMUFC/status/893192012626878465/video/1

 

 

På annat håll var det även kval till Champions League och en av matcherna var mötet i Warszawa mellan Legia och Astana. Legia vann med 1-0, men klubben från Kazakstan gick ändå vidare med totalt 3-2.

 

 

Dagen innan matchen var det årsdagen av Warszawa-upproret 1944, något som Legia-fansen uppmärksammade såhär:

 

 

 

 

 

 

Nog fan är Sunderland pissdåliga, men...

... att behöva höra det från en full Darron Gibson, det måste vara ett nytt lågvattenmärke för klubben. Jag minns fortfarande lidandet jag kände av att behöva se Gibson i Uniteds tröja för några år sedan. Tack och lov så har fått lämna oss och hamnat på en mer passande nivå för hans färdigheter på en fotbollsplan.

 

 

Ni som läser min skit regelbundet vet att jag inte har överdrivet mycket kärlek att strössla över Sunderland. Deras "fans" pinsamheter efter att vi hade besegrat dem i nordöst och nyheterna om Citys vändning på övertid gled in glömmer jag inte i första taget. Konstigt nog sågs inga sådana glädjescener på deras läktare förra säsongen, undrar varför. Sedan har de haft fascisten Di Canio som manager och hästansiktet Poyet, som dessutom försvarade sin landsman, praktsvinet Suárez, då han spydde rasistisk skit mot Paddy Evra.

 

 

Så det var lite underhållande att förra veckan se en berusad Gibson berätta om läget i klubben för några fans:

 

 

Guardian, söndag 30 juli, 2017:

 

Sunderland-mittfältaren Darron Gibson har påstått att hans lag är "fucking shit" samt anklagat ett antal av sina lagkamrater för att sakna inställning för klubben.

 

 

Gibson filmades i lördags kväll, efter Sunderlands 5-0 förlust i träningsmatchen hemma mot Celtic, i en konversation med en grupp supportrar. Det verkade som att han pratade påverkad av alkohol och han bad fansen att namnge spelare som inte jobbar tillräckligt hårt och vars attityder skiljde sig från hans egna.

 

 

"Vi är fucking shit," sade han innan han fick frågan huruvida det störde honom. "Självklart [störs] jag. Jag vill inte vara skit. Det finns för många personer i klubben som inte bryr sig ett skit."

 

 

På frågan om vilka han refererade till svarade han: "Berätta för mig ni", och sedan verkade han anse att Lamine Koné, Jeremain Lens och Wahbi Khazri inte tar i tillräckligt mycket för Sunderland, som åkte ner i the Championship förra säsongen efter att ha slutat sist i Premier League.

 

 

Gibson svarade, "Precis, det är en," när Konés namn togs upp inför honom; när Lens och Khazri nämndes svarade han: "Nästa" vid båda tillfällena.

 

 

När en supporter sade till Gibson att det inte nödvändigtvis representerar den mest övertygande inställningen om man dricker efter en tung förlust sade han: "Ok, jag är kanske full här men jag vill fortfarande spela för Sunderland. Men resten av dem vill fucking inte det, resten av dem vill inte det."

 

 

City, balans, transferutlägg och den alltid lika avskyvärde Samir Nasri

Jag läste någonstans att Citys nya målvakt Ederson hade briljerat mot West Ham. Jag såg självklart inte matchen själv, men jag såg fanskapets debut mot oss, och det var inte något som övertygade. De bittra har dessutom pungat ut skapliga summor på nya ytterbackar och det jag vet om dem är att de inte är några giganter defensivt. Både Mendy och Walker har ju sina förtjänster i offensiven och deras befintliga mittbackar, Stones, Otamendi och Kompany injagar väl inte direkt fruktan i motståndarlaget. Jag ska absolut inte utge mig för att vara någon expert på de bittra, men de känns lite taskigt balanserade, skakiga och ibland rent pinsamma hemåt, men riktigt giftiga framåt. Skulle de sedan få in Sánchez så har de en rent brutal offensiv att välja ifrån. Men sen får vi inte glömma kukhuvudet från Katalonien på bänken, kommer vi få se hans totala kollaps den här säsongen? Tecknen fanns där redan förra säsongen.

 

 

Tydligen är rekordet för transferutlägg under en sommar €257m (2,64 miljarder kr) och sattes av Real Madrid sommaren 2009, då de plockade in: Xabi Alonso, Karim Benzema, Kaká och Cristiano Ronaldo.

 

 

Nu behövs det väl bara ett lite dyrare köp till av PSG för att slå det, efter att ha hostat upp €222m (2,28 miljarder kr) för Neymar. Men inte heller City ligger så långt efter och kommer chilenaren har de slagit rekordet. Hittills har de i sommar pungat ut £202m (2,31 miljarder kr) för Mendy, Danilo, Walker, Ederson och Silva.

 

 

T.o.m the Guardian höjde på ögonbrynen när de bittra blå pissade ut £50m (572,5m kr) för Kyle Walker:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/08/06/11466730-kyle-walker-for-50m-579-9m-kr-kollektiv-galenskap-har-greppet-om-premier-league/

 

 

På tal om de bittra så sitter de ju även på en riktig spyhög i sin trupp, en spelare som var på väg till oss och som Fergie verkligen ville ha, men då City klev in och visade intresse ska han ha sagt att han hellre var en storfräsare i en liten damm, istället för bara en i mängden i storklubben United. Jag pratar såklart om den alltid lika avskyvärde Samir Nasri. Detta från den 24:e juli i år:

 

 

Samir Nasri har blivit en utböling i Manchester City-truppen under deras försäsongsturné i USA efter att några av hans lagkamrater nonchalerat honom p.g.a hans arrogans.

 

 

City är så desperata att göra sig av med Nasri, som spenderade förra säsongen på lån i Sevilla, att de har sänkt prislappen på 30-åringen från £21 miljoner (240,4m kr) till £10 miljoner (114,5m kr).

 

 

Pep Guardiola, Citys huvudtränare, har 11 seniormittfältare i sin trupp och han gillar Phil Foden, den 17-åriga talangen som spelade bra i 2-0 förlusten mot Manchester United i Houston förra veckan. Men trots att Guardiola vill få bort honom från klubben fanns Nasri med i truppen som reste till USA-turnén.

 

 

Det beslutet kom som en överraskning bland några av Nasris lagkamrater, som inte var säkra på varför Guardiola plockade med fransmannen på turnén trots att han helt klart inte finns med i hans planer för förstalaget.

 

 

Det sägs att ett antal av Nasris lagkamrater har irriterat sig på hans arrogans och nonchalanta attityd på och runt lagets hotell, samt hans brist på inställning vid träningspassen under inledningen av turnén.