FC Köln i London

Jag återvänder ofta till Uniteds fantastiska vändning mot Bernd Schusters och Maradonas Barcelona 1984. Kan se det här klippet hur många gånger som helst, gör det gärna du också. Men titta på publiken här och framförallt, lyssna på den. Sångerna och jublet vid målen och den totalt annorlunda atmosfären jämfört med idag. Och inte en enda selfiepinne eller half-n-half-halsduk i sikte!

 

 

Man kan lugnt säga att slipsarna förstört den engelska supporterkulturen fullständigt. Deras krig mot arbetarklassupportrarna har pågått länge och det har varit hänsynslöst. Hela grejen hade varit död länge innan, men om man inte trodde på det så fick alla bevis på det i februari 2012, när Ajax kom till Manchester och bekräftade Old Traffords död.

 

 

Jag tror inte längre att det finns någon bortre gräns för vad parasiterna i toppen kan göra för att ytterligare skända liket som den brittiska supporterkulturen numera utgör. Inte en djävel lyfter ens på ögonbrynet åt att "folk" betalar tusentals kronor för att bli ignorerade av 20-åriga mångmiljonärer på deras väg in i omklädningsrummet. Eller att "fans" äter finare middagar och sedan ställer sig och stirrar in i en glastunnel när de två lagen ställer upp sin innan de går ut på planen. Ja, jag pratar om Citys patetiska "Tunnelklubb". Nästa säsong kommer Tottenham också att ha en. Vilken klubb blir först med att erbjuda sina kunder, ursäkta, fans, möjligheten att kika in i favoritlagets duschrum efter matchen?

 

 

Och att ens jämföra atmosfären på många av de engelska arenorna med vad som regelbundet presteras i Tyskland, Argentina eller Turkiet blir bara löjligt. Man kan säga mycket om atmosfären på Old Trafford, men vi kan fortfarande peka på en viss stolthet när det gäller vårt bortafölje, där är vi fortfarande är ledande i England, även om det inte går att jämföra med 70-, 80- och 90-talet, såklart.

 

 

En klubb i England vars fans jag alltid skrattat åt är Arsenal. De utmålar sig gärna som lite mer sofistikerade än andra, så pass sofistikerade att de inte behöver sjunga några läktarsånger. Bättre att sikta på att få vara med i det briljant pinsamma Arsenal TV. Har sett United v Arsenal ett antal gånger och de är den "storklubb" med genomgående absolut sämst fans, i mina ögon.

 

 

Igår kolliderade det här som jag skrivit om ovanför på ett helt magnifikt sätt. Arsenals pinsamheter på läktarna, den döda engelska supporterkulturen och dess diametrala motsats: den tyska motsvarigheten.

 

 

Medan Köln lyfte taket på det själlösa rymdskeppet the Emirates i bakgrunden är det här en Arsenalsupporters huvudsakliga bekymmer:

https://twitter.com/Block_5_Gooner/status/908412588144435201

 

 

 

Jag har inga band till FC Köln, men efter gårdagens insats av deras supportrar i London så lyfter jag på hatten och tackar för uppvisningen. Ian Stirling sammanfattade det hela ganska elegant när han skrev: "Igår kväll påminde 20,000 Köln-fans oss om vad vi förlorade som supportrar. Den här morgonens pressrapporter påminner oss om varför vi förlorade det."

 

 

På de allra flesta håll inom engelsk media plockade man fram krigsrubrikerna och fördömde dessa sluskiga tyskar för var de gjorde. Ni vet, media i det landet går ofta hand i hand med slipsarna när det gäller supportrar. Det ska vara välbärgad, korkad medelklass som passerar vändkorsen. Folk som spenderar stora pengar på svindyra souvenirer och blaskig öl i klubbens officiella shoppar/kiosker. Bort med de aggressiva arbetarfansen som aldrig kan hålla käften, inte fyller påsarna med skit och som kanske t.o.m får för sig att yttra svordomar inne på arenan!

 

 

Men samtidigt har de inga problem med att fördöma atmosfären på arenorna, eller rättare sagt den totala avsaknaden av den. Men hellre tyst och en massa selfies som tas under matcherna än folk som inte spenderar och bara ska skrika och gapa.

 

 

Tack och lov så finns det såklart några få undantag och här ska jag berömma the Guardians Barney Ronay för den här artikeln från the Emirates:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/09/15/11478281-arsenal-tagna-med-overraskning-da-alkoholfyllda-koln-fans-gjorde-kvallen-orolig/

 

 

 

Jag gillar framförallt de här raderna:

"Många engelska arenor måste kännas som förbryllande tystlåtna, färglösa platser för europeiska fans som vuxit upp med tanken om en engelsk läktarkultur. Ledsen gott folk, men vi sålde bort det för en tid sedan. Och vänligen, kom ihåg att lämna arenan via presentshoppen."

 

 

Sen kan man ju faktiskt även ta sig en titt på Arsenals roll i det hela. De satte priset £16-£24 (183 kr - 275 kr) på många av biljetterna eftersom de visste att deras fans inte skulle bry sig om den här matchen. Då de visste att det inte fanns någon chans att de skulle sälja ut arenan tillät de sedan medlemmar att köpa upp till fyra extrabiljetter var, men bara om de hade registrerat sig innan EL-lottningen.

 

 

Samtidigt gav de bara Köln 3,000 biljetter, trots att de var fullt medvetna om att åtminstone 10,000 skulle resa. Så vem är det som har skapat detta oundvikliga problem* nu igen?

 

 

*Obs! Inget problem för någon förutom Helen Lovejoy och Henry Winter.

 

 

Säker på att det sitter nötter där ute och läser detta och tror att jag pratar om tyska krigshuliganer som invaderade London med ett enda uttalat mål: Förstöra och bränna ner the Emirates (vilket på sätt och vis vore en välgärning, men det kan vi ta en annan dag). Så var det alltså inte.

 

 

Här ger frilansaren på BTSport, BBC, Evening Standard, The Set Pieces m. fl. med det helt briljanta namnet Archie Rhind-Tutt en klockren förklaring till Kölns besök i den engelska huvudstaden:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/09/15/11478282-koln-fansen-forkladde-sig-till-arsenal-supportrar-for-att-se-matchen-de-inte-kunde-missa/

 

 

 

Han twittrade dessutom bra igår kväll:

 

 

Archie Rhind-Tutt @archiert1

Jag bor i Köln och var på the Emirates ikväll. Pratat med publikvärdar + flera Köln-fans, spenderade tid med några idag...

 

 

20,000 Köln fans drog inte ut på plundringståg på the Emirates - det hände inte.

 

 

Den bästa beskrivningen av vad som hände, från vad jag såg och från folket jag pratat med, är den här av @barneyroany:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/09/15/11478281-arsenal-tagna-med-overraskning-da-alkoholfyllda-koln-fans-gjorde-kvallen-orolig/

 

 

Så avslutningsvis lägger jag in två bilder från gårdagen som illustrerar skillnaderna på ett helt briljant sätt. Trevlig helg på er och än en gång: Stort tack för uppvisningen, FC Köln!

   

 

Fans arresterade då kravallpolis användes vid de kaotiska scenerna på Emirates

   

Tillbaka på den stora scenen. Köln spelar nu i en europeisk turnering för första gången på 25 år. Catherine Ivill - AMA/Getty Images

 

 

 

 

AV: Archie Rhind-Tutt på the Emirates, Evening Standard, fredag 15 september, 2017:

 

 

Att säga att Köln har varit uppspelt gällande möjligheten att få spela europeisk fotboll under de senaste månaderna är en underdrift.

 

 

Staden är fotbollsgalen och domineras av FC Köln. En publik på 50,000 personer packar regelbundet in sig på RheinEnergieStadion vid hemmamatcherna. När klubben slutade femma i maj, och därmed säkrade automatisk kvalificering till Europa League, blev det fullständigt kaos. Tusentals klev in på planen på Kölns hemmaarena, vissa grät - Köln var tillbaka i europeisk fotboll för första gången på 25 år.

 

 

Det var garanterat, oavsett vart i Europa de skulle, att tusentals skulle följa dem.

 

 

En av deras supportrar på the Emirates hette Marcel, ett Köln-fan i 20-årsåldern. Han var inte det minsta överraskad över hur många supportrar som gjorde honom sällskap igår.

 

 

FC Kölns fans tar över London inför matchen mot Arsenal.

 

 

 

"Allt dessa fans har fått se är nedflyttning efter nedflyttning," sade han efter att Köln genomlidit fem bara under de senaste 20 åren.

 

 

Att vara i Europa var redan det stort, men att lottas mot Arsenal höjde uppspeltheten till en ny nivå.

 

 

Engelska lag vördas av många tyska fans p.g.a deras tradition. Att möta en klubb med Arsenals anseende skulle alltid komma att ses som en massiv kupp.

 

 

Det finns fans jag känner som bokade flyg och tåg oavsett om de kunde få biljetter till matchen eller inte - de ville bara vara i London och se sitt lag. Det här var deras cupfinal.

 

 

Det spelade ingen roll för dem om de var tvungna att betala mer än £100 (1,146 kr) för en biljett, som till sitt egentliga pris bara skulle ha kostat dem £17 (195 kr), som vissa gjorde. Allt som betydde något var att vara där.

 

 

Det fanns även en del fans som inte visste hur saker och ting fungerar när det gäller segregering av supportrar i England.

 

 

Varje helg i Bundesliga ser man bortafans sitta i hemmasektionerna utan några problem, men det finns vissa hemmasektioner med restriktioner, men inte alla.

 

 

Totalt sett är atmosfären när det gäller segregering betydligt mer avslappnad än i Premier League men det beror såklart på vilken arena man befinner sig på.

 

 

När de fick reda på detta och i rädsla för att inte bli insläppta på arenan fanns det Köln-fans som bestämde sig för att lämna sina klubbtröjor hemma, köpa Arsenal-halsdukar och vissa bytte t.o.m bakgrundsbild på sina mobiltelefoner till Arsenal-märket.

 

 

De ville bara komma in och heja på sitt lag. Precis som London upptäckte i torsdagseftermiddag, så gör Kölns fans det högljutt.

 

 

Det är förståeligt att de Arsenal-fansen som blev omgivna av dem kanske fann hela den situationen otroligt hotfull, men det här är två klubbar med diametralt skilda atmosfärer. RheinEnergieStadion är betydligt mer högljudd och livlig än the Emirates vanligtvis är på en matchdag.

 

 

Det ursäktar inte vad som hände några publikvärdar och fans i torsdagskväll. Precis som de flesta andra klubbarna har Köln en liten klick fans som är benägna att orsaka problem men det var inte målet för den stora majoriteten av de som tog sig in på the Emirates.

London fick smaka på hur det känns att få in tusentals bullriga, stampräglade supportrar i sin stad, men scenerna var till största delen fredliga

 

FC Köln-fansen marscherar runt Oxford Circus inför matchen mot Arsenal - video.

 

 

 

 

AV: Barney Ronay på the Emirates Stadium, the Guardian, fredag 15 september, 2017:

Så det är så här det känns att vara där när engelsmännen dyker upp, att vara på andra sidan kanalen när vi åker dit. Under en kväll av förvirring, oro och några milda utbrott  av våld runt the Emirates Stadium fick London ett smakprov på hur det känns att bli tagen med överraskning av tusentals bullriga, stampräglade, alkoholfyllda fotbollsfans som letar efter ett utrymme att kalla sitt eget under kvällen.

Först de goda nyheterna. Arsenals Europa League-match mot Köln gick till sist av stapeln, försenad till 21:05 (22:05 svensk tid) efter massiva trängselproblem utanför arenan. Tiotusentals förvirrade och oroade fotbollssupportrar minglade på betonggångbanorna runt arenan utan att tappa fattningen eller bli våldsamma eller komma i närheten av den sortens problem som allvarlig överbeläggning kan orsaka. Inne på arenan, där en uppskattad siffra på 20,000 Köln-fans fick inträde, var scenen feberaktig och spetsig men till största delen fredlig då supportrar blandade sig med varandra på läktarna. Det kunde verkligen ha blivit så mycket värre med tanke på hur många som var involverade, och med tanke på berusningen som fyllts på under hela dagen då flera av Köln-fansen spenderat större delen av torsdagen med att dricka stark belgisk lager på olika platser runt centrala London.

Under de mest spända ögonblicken fram till avsparken kunde polisens kravallteam ses smyga runt i den stora folkmassan vid insläppen, och några arresteringar gjordes efter att en grupp Köln-fans försökte storma en av insläppsportarna. Det uppstod handgemäng bland de tillresta fansen och man kunde se några otäcka scener i bortasektionen under förseningen innan avsparken då de med biljetter på andra sektioner av arenan försökte tvinga sig fram till den huvudsakliga massan av Köln-fans och stötvis bråkade med publikvärdar. Till sist anlände polisen, hundratals extrakonstaplar hade kallats in för att hantera en situation som verkade ha tagit dem med lite överraskning.

 

Bengaliska eldar tändes på bortasektionen av Köln-fansen. Fotograf: Robin Jones/Digital South/Silver Hub/Rex/Shutterstock

 

 

Under hela dagen stod det klart för alla som tittade på att något ovanligt höll på att byggas upp. Köln är en av Bundesligas mest högljutt stöttade storstadsklubbar och deras fans har varit alldeles febriga inför deras första sejour i Europa på 25 år. Varningar gällande en massinvasion med biljettlösa fans hade cirkulerat ända sedan lottningen. Först den här veckan släppte Arsenal en varning till fans om att inte resa utan biljetter. En rejäl ökning av ansökningar om medlemskap rapporterades i Tyskland och färska biljettansökningar från Tyskland avslogs.

 

Så de var förvarande. Men tydligen inte förberedda. Då norra London motvilligt gäspade sig genom torsdagens förberedelser marscherade en stor falang av den tillresta supporterarmén och sjöng och brände av fyrverkerier och bullrade sig långsamt fram från Oxford Street till Holloway Road. Kanske kunde polisen ha fångat upp dem längre ifrån arenan. Ett är i alla fall säkert och det är att de kunde ha varit där med ett större antal redan vid starten.

Vid klockan sex gick helt enkelt en svallvåg av tyska fans runt vid arenan, minglade med pendlare, blockerade sidogator. Det kändes gemytligt, men kanske lite klaustrofobiskt. Förra veckan såg man vägspärrar och polishästar i västra London för att tackla 1,500 tillresta Millwall-fans. Här kunde man, två timmar innan avspark, se en ensam polisman energiskt peka bort en oändlig procession med sjungande bortafans från fel sida av en avtagsväg.

Då broarna som leder in till arenan stängdes och nyheterna sipprade fram gällande den försenade avsparken började rykten cirkulera om tyska fans som köpte Arsenal-halsdukar i klubbshoppen för att komma in på hemmasektionerna. Några sade att Kölns fans hade fått tillåtelse att sitta på sina platser de fått biljetter för bredvid hemmafansen, men att de instruerats om att inte jubla om deras lag gjorde mål - ett fantasifullt rykte som krossades i samma ögonblick som Jhon Córdoba gjorde ett spektakulärt ledningsmål efter nio minuter, vilket ledde till vilt firande runt hela hela det febriga Emirates. I sin tur for Arsenal-fansen upp på fötterna och uppmanade några publikvärdar om att kasta ut bortafansen som satt mitt ibland dem. Alla höll sig lugna, så gott det gick.

 

 

Kölns fans firar deras ledningsmål genom att spilla in över sargerna på the Emirates. Fotograf: Craig Mercer - CameraSport/CameraSport via Getty Images.

Vad hade Arsenal kunnat göra annorlunda? Vilket är det korrekta protokollet för att hantera 20,000 högljudda människor som dyker upp i ditt hörn av staden och kräver att få komma in? Tidigare har Englands fans och engelsk media varit kritisk mot polisen utomlands som samlat ihop fansen på små ytor på ett hårdhänt sätt och även använt sig av tårgas. Här uppträdde gästerna på det stora hela bra, responsen från polisen och klubben var vettig, men kanske lite spänd, och med en känsla av att ha blivit tagna med överraskning, trots alla varningar.

När man balanserar risker var det helt klart rätt beslut att spela matchen istället för att ställa in den och försöka fösa 20,000 högljudda tyskar ner längs Holloway Road. Men det kommer att bli konsekvenser efter detta. Köln kommer kanske att kritiseras för det breda brottet att ha misslyckats med att kontrollera sina fans, eller i själva verket misslyckats med att avråda dem från att resa. Arsenal kommer bli tvunget att svara på närvaron av så många bortafans på fel sektioner av arenan, orsaker som måste redas ut ordentligt, för att inte prata om förvarningarna och ryktena. Om försäljningen av 15,000 extrabiljetter verkligen var ett verk av svartabörshajar, då finns det några seriöst hårt arbetande fulingar runt norra London.

Det kommer även att mumlas mer om de större problemen med våldsamheter i tysk fotboll, sångerna från nazisttiden förra veckan vid landskampen mot Tjeckien i Prag och de regelbundna problemen vid Bundesliga-matcher. Här kunde man se bengaliska eldar i den utvidgade bortasektionen. Men det var till sist och syvende verkligen relativt milt, en spänd, förvirrad kväll som hela tiden kändes balanserad, precis på rätt sida av det ordningsamma.

Vad ska man, som slutnot, säga om Arsenal här? Det fanns tveklöst något gripande gällande spektaklet att the Emirates invaderades av en mer vibrerande, ilsken, passionerat involverad fotbollskultur. Även under de goda tiderna kan Arsenals hem kännas lite tomt och ihåligt, ett välordnat storföretagsskal. De är inte ensamma om det. Många engelska arenor måste kännas som förbryllande tystlåtna, färglösa platser för europeiska fans som vuxit upp med tanken om en engelsk läktarkultur. Ledsen gott folk, men vi sålde bort det för en tid sedan. Och vänligen, kom ihåg att lämna arenan via presentshoppen.

På planen höll ett reservbetonat lag ut, under vad som hade kunnat bli en traumatisk kväll. Ett skifte i uppställningen ledde fram till Sead Kolasinacs dunkande kvittering innan mål av Alexis Sánchez och Héctor Bellerín svängde över kvällen till Arsenals fördel.

 

Marco Asensio kommer missa Real Madrids hemmamatch mot Apoel Nicosia. CREDIT: GETTY IMAGES

 

 

 

 

AV: Callum Davis, Daily Telegraph, onsdag 13 september, 2017:

 

Real Madrid-forwarden Marco Asensio kommer missa sin klubbs öppningsmatch i Champions League ikväll p.g.a en infektion orsakad av att han rakat sina ben med en rakhyvel.

 

Zinedine Zidane berättade för reportrarna vid en presskonferens att 21-åringen inte kommer vara med mot APOEL Nicosia p.g.a en blemma som gör att han inte kan dra upp sin ena strumpa.

 

"Han har en blemma som innebär att han inte kan dra upp sin strumpa," sade Zidane till spansk press.

 

Spanska tidningen ABC rapporterade senare att den spanska landslagsmannen fått en infekterad hårsäck i benet efter att ha använt en rakhyvel.

 

 

 

Asensio har varit i excellent form för Real och Spanien hittills den här säsongen och siktar nu på att återhämta sig till matchen mot Real Sociedad i La Liga på söndag.

 

Asensio har avslöjat att tränaren Zinedine Zidane sagt till honom att hans vänsterfot är den bästa han sett sedan Lionel Messi.

 

 

Marco Asenio har varit i strålande form hittills den här säsongen. CREDIT: GETTY IMAGES

 

"Zidane sade till mig att sedan Messi, har han aldrig sett en vänsterfot som min," berättade han för COPE.

 

"Jag blev lite imponerad för Messi är en otrolig fotbollsspelare."

 

Los Blancos kommer ge sig ut på jakt efter en tredje Champions League-titel i följd den här säsongen, vilket skulle höja deras totala rekord för antal vunna titlar i den turneringen till 13.

Ännu en intressant intervju med Mourinho

The Times har verkligen kavlat upp ärmarna när det gäller att få exklusiva intervjuer med José Mourinho. I förra veckan fick Oliver Kay snacka med portugisen då han tog lite bilder på sin Hublot-klocka:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/09/06/11475548-intervju-med-jos-mourinho-romelu-lukaku-skulle-nu-vara-vard-150m-1-64-miljarder-kr-neymar-andrade-allt/

 

 

Och igår var det mannen som kanske har bäst koll på Mourinho i den brittiska presskåren, Duncan Castles, på Sunday Times tur (denna intervju genomförd på Carrington):

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/09/11/11477200-intervju-med-jose-mourinho-united-hade-stannat-i-tiden-det-skedde-ingen-evolution/

 

 

Stoke borta

Jag tyckte vi spelade helt ok och förtjänade att vinna. Räddningen De Gea gjorde när vi ledde med 2-1 förtjänade ett bättre öde på den efterföljande hörnan. När Choupo-Moting skallade in bollen såg vi något vi har sett förr, Phil Jones halka och därmed missa sin markering, som i sin tur nickade dit bollen. Sen tyckte jag inte man kände igen Bailly riktigt, men han är, för en försvarare, fortfarande ung och kan förlåtas att han ibland tjurrusar och går bort sig. Ofta reder han ut det tack vare sin snabbhet, men mot betydligt bättre motstånd kan han få det tufft. Även om vi inte belägrade deras mål så kändes vi som det hetare laget efter den sista kvitteringen och vi kunde mycket väl ha fått in ett 3-2-mål, inte minst på Store Röde Romelus styrning, eller när Kurt Zouma nickade mot eget mål på övertid. Även om jag inte är alltför missnöjd med kryss på Bet365 Stadium så var det skönt att höra Mourinho säga att "det här var inte resultatet vi kom hit för" och Matić ge eko åt det då han pratade om att mycket var positivt, men att vi måste vinna sådana här matcher. Lite annan inställning än under mardrömsåren med Moyes och Van Gaalen. Vidare så tror jag att vi inte kommer få se många lag, inte bland topplagen heller, som bara åker till Stoke och plöjer ner dem i gräsmattan. Nu ser man fram emot morgondagen!

 

 

Får väl bara avslutningsvis konstatera att Martials behandling av Diouf var... brutal!

 

 

Van Gaalen är upprörd (och "glömsk")

Så kom det då. Van Gaalens första offentliga kommentarer om avslutet med United. Att Eddy Woodward kunde ha skött det snyggare, det finns det väl ingen som tvivlar på? Men den gode Louis "glömmer" väldigt passande några saker i det hela. Här har ni pannlockens egna ord i the Mirror:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/09/11/11477199-exklusivt-manchester-united-satte-mitt-huvud-i-en-snara-louis-van-gaal-sagar-sin-gamla-klubb-for-att-de-sparkade-honom/

 

 

Apropå den gamla haschtomten med sin filosofi noterar jag att LVG:s riktiga namn är det ödesdigra Aloysius Paulus van Gaal. "Aloysius" betyder "berömmelse i krig" på gammal tyska. Och "Paulus" var ju den tyska generalen (Friedrich Wilhelm Ernst) Paulus (bilden här under), som fann berömmelse i krig genom att förlora vid Stalingrad (och således andra världskriget).

 

 

 

Dessutom var general Paulus en man som gillade kartor och statistik, ofta kritiserad efter kriget för att inte ha agerat utan tänkt för mycket på planer och haft för många möten gällande dessa planer..... hmmm, låter bekant!

 

 

I Mirror-artikeln säger LvG: "Plötsligt var Mourinho arbetslös efter ett och ett halvt år av mitt kontrakt och jag visste att United ville ha honom en dag." Så, Louie, kan du inte påminna oss om hur ditt United-lag presterade då? Du placerade ditt eget huvud i snaran genom att vara pisskass och lyckas med konststycket att ta oss BAKÅT framgångsmässigt.

 

 

Dessutom har det kommit fram att den dumma fan i princip var framme vid ett fullständigt sammanbrott efter att Stoke besegrade oss med 2-0 på Annandagen 2015. Ledningen var i princip tvungen att tvinga honom att fortsätta efter det. Och den "uppvisningen" glömmer jag aldrig, vet inte om jag någonsin tidigare varit så tacksam för att Jägermeister finns.

 

 

Förutom detta så gnäller han om att United rörde sig mot hans efterträdare medan han fortfarande hade jobbet och stod under ett kontrakt. Mmm, Louis: precis som Stackars David gjorde, när du i hemlighet träffade Uniteds representanter under våren 2014!

 

 

Det här med antal dagar...

I onsdags var det 10,000 dagar sedan Liverpool senast vann ligan. Det borde ge lite perspektiv även till de mest störda varelserna som stöttar den klubben. Men just idag har de kanske lite annat att fundera på. Ser att många av dem bara nöjer sig med att slå fast att det var kört efter utvisningen på Mané. Vet inte om jag håller med riktigt om det, så länge man bara ligger under med 1-0 så är man alltid med. Jag kan väl bara slå fast att jag inte hade varit stolt över mitt lag om vi hade kapitulerat som den kameramjölkande tyskens gäng gjorde. Jadå, jag minns när City slaktade oss med 6-1, efter att Jonny Evans blivit utvisad och ja, jag skämdes då. Detsamma gäller såklart inte när det är tidningarnas gullpojkar vi pratar om, då ser man till att skapa en debatt om huruvida det var rött kort eller inte på Mané och oj vad upprörda scouserna var på sociala medier igår, efter Newcastle-yttern Matt Ritchies höga spark, passar dem helt perfekt!

 

 

Samtidigt såg jag någonstans att det på fredag (15/9) är 100 dagar kvar till julafton (nästan så man känner lite stress redan, ska de inte börja med julskyltningarna snart?).

 

 

Och imorgon (12/9) ska United äntligen spela Champions League-fotboll igen. Även om det inte är alltför länge sedan vi var med där så känns det så, mycket p.g.a att vi tidigare i princip alltid var kvalificerade till den turneringen, medan det blivit mer sparsamt med det under de senaste åren.

 

 

När United, med Victor Lindelöf och Chris Smalling som mittbackspar, kliver ut på Old Trafford imorgon kväll för att ta sig an FC Basel, är det faktiskt 644 dagar sedan vi sist spelade i CL.

 

 

Det var den 8:e december, 2015, på Volkswagen Arena, mot VfL Wolfsburg. Ett Wolfsburg som innehöll spelare som Dante, Schürrle och Draxler. Förutsättningarna var att vi skulle gå vidare till slutspelet om vi besegrade tyskarna, eller matchade PSV Eindhovens resultat mot CSKA Moksva. Vi vet alla hur det slutade.

 

 

Två gånger under de sista 15 minuterna trodde United att vi var vidare på holländarnas bekostnad. CSKA ledde med 1-0 i Eindhoven medan United låg under, innan både PSV och United kvitterade i sina respektive matcher. Men sena mål för Wolfsburg och PSV, som vann med 2-1, slog ut Van Gaalens lag till Europa League-slutspelet.

 

 

Jag vet inte om ni orkar se det igen, men såhär gick det till:

 

 

I Europa League slog vi i alla fall ut danska Midtjylland (Rashford!) med totalt 6-3, innan vi skämde ut oss mot scouserna och haltade ut ur Europa helt med totalt 1-3 i arslet.

 

 

På tal om Jürgens jubelidioter så har det faktiskt gått ännu längre sedan de förärade CL med sin närvaro. Med tanke på hur många av deras s.k fans resonerar så skulle man ju kunna tro att de var givna varje säsong och mer eller mindre prenumererade på semifinaler och finaler, riktigt så är det inte. När de tar sig an Sevilla (fina minnen från deras senaste möte) på onsdag har det nämligen gått 1,009 dagar sedan deras senaste match i turneringen.

 

 

Då, den 9:e december 2014, spelade de 1-1 hemma mot Basel och tog sig inte vidare från en grupp bestående av schweizarna, Real Madrid och Ludogorets.

 

 

Chelseas fans förnekar sig inte

Chelseas fans har en historia som är ganska full av rasism. På 70- och 80-talet försökte nazisterna (eller för att använda en mer Sverigevänlig vokabulär: invandringskritisk) i Combat 18 infiltrera fotbollsläktarna i England. Visst fan fanns det dårar som tillhörde den skiten på Stretford End också, men de flesta åkte ut med några resoluta knytnävar på snoken. Men klubbens uppträdande när supersuggan John Terry rasistiskt hånade Anton Ferdinand är väl inte heller något att vara stolt över.

 

 

Och nu är det dags igen.

 

 

 

Ni känner säkert till historien runt Tottenham och deras supportrar. Klubben kommer från ett område i London där det historiskt sett bott många judar och många av klubbens fans är också judar. Därför har en hel del grottmänniskor som hejar på andra lag sjungit antisemitiskt om detta då deras lag mött Spurs. Arsenals fans, som ofta målas upp som sofistikerade och intelligenta, fråga mig inte varför, har t. ex ofta gjort pysljud i derbyna, som en referens till gasduscharna som nazisterna slängde in judarna i under andra världskriget.

 

 

Som ett svar på detta började Tottenhams fans att kalla sig "Yid Army" och sjunger öppet om det. Då har det inte varit lika roligt att "håna" dem för det.

 

 

Och nu har Chelski-supportrarna kommit på en första läktarsång till nyförvärvet Álvaro Morata. Jag kan bara tänka mig att "Yids" här syftar på stadsrivalen Tottenham, men Chelsea och spelaren själv är inte nöjda med tilltaget.

 

 

Efter Moratas mål mot Leicester sjöng bortafansen: "Morata, whoa, Morata whoa. He came from Real Madrid, he hates the fucking Yids."

 

 

Chelseas kommunikationschef, Steve Atkins, sade: "Jag tror inte Antonio [Conte] är medveten om sången. Klubben och spelarna uppskattar fansens passionerade stöd på bortaplan. Men språket i den sången är inte acceptabelt överhuvudtaget. Vi har pratat med Álvaro efter matchen och han vill inte bli ihopkopplad med den sången på något sätt och både klubben och spelaren ber supportrarna att sluta sjunga den sången med omedelbar verkan."

 

 

Senare postade Morata detta på Twitter:

 

Jose Mourinho har gett sig själv tre år att förvandla en klubb som hade fastnat i det förflutna

   

The happy one: Mourinho säger att han älskar att jobba med sin "speciella spelargrupp" på Old Trafford.

PAUL COOPER

 

 

 

 

EXKLUSIVT AV: Duncan Castles, The Sunday Times, söndag 10 september, 2017:

"Jag leder stora klubbar, men jag finner de alltid i väldigt liknande situationer... Jag får jättarna, men jättarna är svåra när de har problem."

Jose Mourinho har en förmåga att få till uppfattningsförändrande uttalanden. För två veckor sedan, just efter det att hans nuvarande jätte förlängde deras imponerande Premier League-premiär, kom några ord som fick dig att ompröva utmaningarna från hans tre senaste anställningar: Real Madrid, Chelsea, Manchester United. Ett stort ombyggnadsarbete efter ett annat.

När vi sitter ner för att prata fotboll på Carrington, väljer den första frågan ut sig själv. "Exakt hur stora problem befann sig Manchester United i när du anlände hit?"

Mourinho startar sitt svar långsamt, väljer avsiktligt sina ord. Sedan slutar han inte prata under de efterföljande 10 minuterna. "Well," säger han. "Berättelsen var väldigt rik. Och den berättelsen hade - ett slut. Sedan följde början på en period som gör ont mer p.g.a det förflutna. Det var tyngden av det förflutna på allas axlar. Spelare, managers, alla i klubben. T.o.m styrelsen, förmodligen även ägarna, för när du är van vid att vinna och vinna och vinna, och plötsligt slutar du med det, är det som en tung börda. Men det finns alltid en anledning bakom det. Och för mig är det lättaste sättet att se på det att bara säga att den bästa managern i Premier Leagues historia är borta. Det är det enklaste sättet att analysera det på, och det är mycket djupare än det."

Av dagens managers analys förlorade Manchester United Sir Alex Ferguson, de förlorade vanan att vinna och de förlorade infrastrukturen som stöttar ett vinnande lag. "Det skedde en evolution i de andra klubbarna; det skedde ingen evolution i den här klubben. På alla områden som gör ett lag framgångsrikt tycker jag vi stannade i tiden. När jag säger 'klubben', säger jag fotbollslaget och vad som omger fotbollslaget hade problem, stora problem. Inte klubben överhuvudtaget. För klubben är mycket mer än resultat - det är supporterbasen, det är passionen runtom i världen, det är affärsverksamheten, det är det kommersiella, det är handelsvarorna. Och en klubb som Manchester United kan som klubb gå ett, två, tre, fyra, fem, 10 år utan att vinna, Manchester United kommer alltid vara Manchester United och som klubb kommer de aldrig ha problem.

"När det gäller fotbollslaget tycker jag helt klart att det skedde en evolution i andra klubbar, och det var en ganska tom period i den här klubben utan någon evolution på områden som är viktiga för fotbollslaget, och det var det första steget mot att försöka ta fotbollslaget i rätt riktning.

"Självklart försökte jag under den första säsongen att förbättra [detta], men jag kände också att klubben måste fylla på - åtminstone känslomässigt - fansen, självförtroendet hos spelarna, folkets motivation. Och man kan inte göra det utan lite framgång. Det är därför jag kämpade hårt för pokaler. Och det är därför jag föredrar en Europa League-seger framför en tredje- eller fjärdeplats i mästerskapet. För det bästa sättet att accelerera processen på är att göra processen vinnande. För vinster ger dig leenden, man får bättre atmosfär, man skapar bättre empati med folket, man kan övertyga folket om att ge mer. Och det var ett väldigt framgångsrikt arbetssätt under förra säsongen, för förra säsongen var viktig, inte bara för att ta klubben tillbaka till Champions League, inte bara för att vinna något som ett väldigt viktigt mål, utan att göra det under tiden du förbättrar strukturerna.

"Idag har vi bättre arbetsvillkor, en bättre medicinsk avdelning, en bättre analysavdelning, en bättre scoutavdelning, en bättre mediaavdelning och i många fall gjorde vi det utan att byta ut folket, vilket är ganska viktigt. För man kan anlända till en klubb och ändra allt, och en annan sak är att försöka förbättra den, men inte på något enkelt sätt. Men vi försöker göra det, jag gillar inte ens att säga förbättra, det handlar om att ställa om dem till mitt sätt att tänka på. Så de måste lära sig med mig hur man jobbar på det sättet jag vill jobba på. Det var en stor utmaning; det är en stor utmaning. Vi accelererar processen exakt p.g.a det leendet som kommer med de bra resultaten, men det är fortfarande en process som är pågående."

Mourinho erbjöds United-jobbet i maj 2015, sex månader efter det att Chelsea sparkade Premier Leagues mästarmanager. Han skrev på för tre säsonger, ett år kortare än hans kontrakt i ett flertal tidigare klubbar, men en varaktighet han anser ha "korrekt timing för att sätta fotbollslaget på rätt spår". Tre år, räknade Mourinho ut, skulle krävas för att bygga om Uniteds trupp till en som är kapabel att utmana på den högsta nivån i det europeiska spelet. Han är en manager i Ferguson-betydelsen av ordet; inte bara en elittränare, utan även en individ som frodas av att sköta fotbollssidan av en klubb från toppen till botten. Det är ingen tillfällighet att Mourinhos facit på transfermarknaden från Inter Milan och vidare till Real Madrid och Chelsea är överlägset hans kollegor. Hans förklaring till United-ombyggnaden ger en känsla om varför det är så.

"Tre somrar är perioden för det är under sommaren du formar framtiden för din trupp. I januari får du en specifik spelare som är i slutet av sitt kontrakt, man kan få honom i bättre förhållanden, eller så är det ett nödköp. Men utformningen, arkitekturen för framtiden för ditt lag skapas under sommaren. Så tre somrar är det idealiska för att ta laget tillbaka på spåret, men också för att göra hela strukturen solid och fungera som en perfekt maskin, att ge till fotbollslaget de bästa villkoren - inte bara för nuet, utan för framtiden.

"Det finns spelare som kan ändra ett lags öde, spelare som kan vara avgörande i utvecklingen av ett lag. Det finns andra som är väldigt viktiga för kvaliteten och stabiliteten i truppen. Och det finns andra spelare som du inte behöver ta in för att man redan har dem. När jag anlände behövde vi lite personlighet och kvalitet som kunde ge oss en känsla av en personlighet som klubben förlorade under de senaste åren. Klubben höll fullständigt med om den [Paul] Pogba-dimensionen, som var en spelare som kunde vara fantastisk på varje nivå under de kommande 10 åren. Vi gick för Zlatan [Ibrahimovic] i vetskap om att han inte var en spelare för de kommande fem eller sex åren, men vi tyckte att vi behövde den spelaren som anländer och känner, 'Klubben är stor, men jag är också stor'. En spelare som inte skulle behöva någon sekund för att ställa om till dimensionen och pressen i klubben.

"Mikhi [Henrich Mchitarjan] och [Eric] Bailly hade kvaliteter som jag tyckte att laget inte hade. Mikhi tog lite tid men laget saknade en spelare med hans multifunktionalitet på alla offensiva områden. Och en snabb, stark mittback. På nytt ska vi inte jämföra med Rio eller Vidic eller dessa monster vi hade, men en spelare som också har bra personlighet och ställde om sig till Premier League.

"Under den andra säsongen vet vi att laget från en mänsklig synpunkt är en väldigt speciell spelargrupp. Och det gör det svårare för man kan inte ta in en väldigt bra spelare som inte är en väldigt bra man. Man kan inte chansa. Jag såg något program på Sky med [Thierry] Henry, Roy Keane, Kenny Dalglish, och Kenny Dalglish sade, 'Vi vann alla tre många pokaler och garanterat kan vi inte komma ihåg en stor pokal i ett lag som inte var en otrolig familj med ett fantastiskt omklädningsrum'. Han har helt rätt. I min karriär skedde de största prestationerna när gruppen var en speciell grupp.

"[Romelu] Lukaku var min spelare som grabb. Han lämnade klubben för då tyckte han att han förtjänade fler chanser från mig, men han är en sådan bra kille att under dessa år hade vi nära kontakt med en väldigt bra relation för han förstod förmodligen att jag inte kunde accelerera honom då. Så jag visste att han var en intelligent kille med en väldigt positiv attityd. Väldigt nära Paul, och för att vara nära Paul måste du vara som Paul. Du måste vara rolig, du måste vara öppen, du måste njuta av livet, men vara ett bra proffs. Jag visste att mannen var där.

"[Nemanja] Matic, jag kan inte säga att jag haft bättre killar än honom i min karriär. Och han har med mig något som lämnar spår för evigt, det var en match när han satt på bänken, jag spelar honom i minut 45 och jag tog av honom i minut 70, 75. Pressen vill ha en story, pressen vill ha blod. Mitt blod, eller hans blod, eller bådas. Han var verkligen ledsen. Jag var också ledsen för det är inget trevligt och det är något jag gjort endast två gånger i min karriär. Men dagen efter kommer han till mig och han säger, 'Jag är inte glad, men det är mitt fel. Jag är inte glad över vad du gjorde med mig, men det är mitt fel, p.g.a sättet jag spelade på så kan jag förstå bytet. Så låt oss köra vidare.'

"Vi körde inte vidare så länge till för några veckor senare fick jag sparken. Men igen var han en av 'mina killar', var en av killarna vi höll nära oss under dessa år då vi inte ens jobbade ihop. Så jag vet att den stora mannen finns där, med ännu mer mognad.

"[Victor] Lindelöf var den enda jag inte jobbade med. Men i Portugal kontrollerar jag. Jag kontrollerar information från insidan. Jag vet folkets kvaliteter, jag vet många saker om det sociala livet, om privatlivet, jag vet för trots att jag inte jobbar där, så anländer informationen."

Den trion anlände till en träningsanläggning avsiktligt inredd med "nya bilder på väggarna på mina spelare med Europa League, med Capital One, på Wembley, mot Amsterdam". Två stora pokaler plus en Community Shield avslöjade sanningen om en säsong där Mourinho skulle ha överträffats av en 'ny generation' tränare - Antonio Conte, Pep Guardiola, Jurgen Klopp, Mauricio Pochettino. Adderad till den klichéartade kritiken om att han skulle använda en överdrivet defensiv taktik och vägra att lyfta fram ungdomar kom en ny teori om att Mourinho var dålig på att lära ut offensivt spel. Hans taktiska planer och metoder på det området avskrevs som "elementära" och "en hel värld ifrån den moderna 'automatiken' från Conte".

Kritiken roar Mourinho. "Kanske fungerar drönarna för våra träningspass är bakom stängda dörrar," ler han. "Förmodligen säger de inte det den här säsongen för vi spelar väldigt bra. Förmodligen säger de den här säsongen att vi spenderar mycket tid på att arbeta defensivt för att vi höll några nollor. Jag vet inte. Jag bryr mig inte.

"Vår metod är global på varje nivå, och man kan inte utveckla ett lag om du inte utvecklar olika faser av spelet. De två senaste mästarna i Premier League var superdefensiva lag, med ett mördande kontringsanfall. Så att vara defensiv och ha ett mördande kontringsspel var sättet för att vinna de två senaste Premier League-titlarna.

"Jag vet att ibland blir det ganska trendigt för framgångar får folk att försöka upprepa det, men vi försöker gå i en annan riktning, spela den fotboll vi tycker är anpassad efter våra kvaliteter i våra spelare. Och vi kommer inte försvara oss med sju man bakom bollen. Att spela fem försvarare och två defensiva mittfältsspelare, sju i ett lågt block, ska vi försöka att inte göra. Ibland är motståndarna så kraftfulla och så starka på en viss dag att om du måste göra det i ett isolerat fall så måste du göra det. Jag har inga problem med det. Men vi kommer försöka att inte spela på det sättet, trots det faktum att vi vet att i Premier League under de två senaste säsongerna var det sättet att nå framgång på."

Framgång har alltid varit den bästa punkten genom vilken man kan analysera Mourinhos metoder och aktioner på. Vi diskuterar en story Patrice Evra berättade om att vinna Champions League, fira på planen, och sedan nästan omedelbart känna känslan uppspeltheten från segern gav ersättas av viljan att vinna igen. "Det är vår natur," säger Mourinho. "Och ibland när vi inte är i det bästa ögonblicket, eller om vi är i ett svårt ögonblick, eller ett par förluster, lite ledsamhet, ibland är vi fullt upptagna med att ta bort en del av de dåliga känslorna, då minns man, 'Hej, vi vann 20 titlar. Hej, kom igen, vi är fortfarande bäst. Kom igen. Vi vann precis en titel för fyra månader sedan. Kom igen.' Men till sist och syvende tittar vi på varandra och vi säger, 'Det här är inte vi'. Vi är olyckliga och ingenting kommer ändras. Så försök inte maskera, för det här är inte vi.

"I somras åkte jag till mitt hus i Portugal, jag var på mitt kontor, jag tittade på väggarna. Några cuper, medaljer, tröjor, lite historia och jag tänkte 'F***, vi gjorde en hel del'. Men det är bara ett ögonblick. Säsongen börjar och man kör igen på samma sätt. Man vet att det är den sortens jobb där du kan bli kvar för evigt om du vill. Och jag vill. När du är nöjd med vad du gjort, när du inte drömmer igen, när du inte vill vinna en fjärde Premier League-titel, när du inte vill vinna en femte Capital Cup-pokal, när du inte vill vinna en tredje Champions League. När du inte vill, då är det dags att njuta av livet och bo i Los Angeles. Kom inte tillbaka efter försäsongen och få solen.

"Det är inte vi."

Van Gaal jämförde bortplockningen av honom med en förnedrande offentlig avrättning

   

Louis van Gaal vann FA Cupen med Manchester United. (Bild: Man Utd/Getty)

 

 

 

 

AV: Simon Mullock, Daily Mirror, lördag 9 september, 2017:

 

 

Louis van Gaal har anklagat Manchester United för att hänga ut honom och torka i och med den kontroversiella sparkningen av honom efter att han lett klubben till vinst i FA Cupen.

 

 

Holländaren har till sist brutit tystnaden gällande hans hänsynslösa uttåg från Old Trafford mindre än 24 timmar efter 2-1 segern på Wembley mot Crystal Palace i maj 2016.

 

 

Van Gaal jämförde bortplockningen av honom med en förnedrande offentlig avrättning efter att ha insisterat på att vd:n Ed Woodward gått bakom ryggen på honom för att locka Jose Mourinho till Manchester efter portugisens uttåg från Chelsea.

 

 

Van Gaal, som tidigare har vägrat att kommentera sitt avsked, sade: "United satte mitt huvud i en snara och jag placerades offentligt vid galgen.

 

 

"Pressen var enorm med mitt huvud i snaran och de gick verkligen bakom min rygg.

 

 

"Jag tycker att allt var iscensattes som en film och det gjordes i princip helt bakom min rygg hela vägen från januari.

 

 

"Min fru, Truus, sade till mig att attityden hos ledningen hade ändrats. Kvinnor har den intuitionen. De känner det.

 

 

"Jag förnekade det, t.o.m för min fru, för mellan mig som manager och vd:n Ed Woodward, sköttes allt som vanligt."

 

 

Van Gaal började känna sig underminerad när United-legendarer som Gary Neville och Paul Scholes kritiserade hans fotbollsstil.

 

 

Men holländaren kände sig säker för att Woodward hade gett honom ett treårskontrakt när han lämnade posten som Hollands manager för att inleda Uniteds erbjudande om att ersätta David Moyes för han hade bara velat ha ett 24 månaders avtal.

 

 

Han beskriver sättet på vilket United inledde deras charmoffensiv för att landa Mourinho som den största förnedringen i hans karriär.

 

 

Van Gaal sade: "Plötsligt började f.d spelare att gläfsa i media om att vi spelade tråkig fotboll och sparkningen av Mourinho gjorde det väldigt attraktivt för alla att fortsätta slå mot mig.

 

 

"Jag förstår det valet av United att ta Mourinho.

 

 

"Jag ville ändå aldrig ha mer än två år. Man United ville ha tre år.

 

 

"Plötsligt var Mourinho arbetslös efter ett och ett halvt år av mitt kontrakt och jag visste att United ville ha honom en dag.

 

 

"De berättade för mig först efter att det hade läckt ut och det var den största besvikelsen i mitt liv.

 

 

"United diskuterade inte detta med mig. Om de hade kommit till mig med Mourinho-planen då hade jag kunnat säga 'ok, låt oss ge allt under de sista sex månaderna, fullständigt engagemang till varandra och laget och sen kan Jose Mourinho ta över.'

 

 

"De kunde ha räddat det sista året av min lön genom att göra så men efter vad som hände såg jag till att de fick betala varenda penny."

Intressant intervju med Mourinho

Igår (onsdags) gjorde Mourinho lite reklam för sin Hublot-klocka och passade då även på att träffa The Times Oliver Kay för en exklusiv intervju. Den innehåller en del intressant och portugisen lyckades även blåsa iväg några klockrena giftpilar i några olika riktningar:

 

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/09/06/11475548-intervju-med-jos-mourinho-romelu-lukaku-skulle-nu-vara-vard-150m-1-64-miljarder-kr-neymar-andrade-allt/

 

 

 

Van Gaalen

Verkar som att all hajp runt Van Gaalen efter VM 2014 helt rättmätigt börjar närma sig en omvärdering:

 

ESPN:

 

 

Höjdpunkterna från de två senaste VM-turneringarna har kanske tapetserat över sprickorna som vissa i Nederländerna anser går att datera tillbaka till mitten av 1990-talet, när holländsk fotboll red på en våg inspirerad av Louis van Gaals Champions League-vinnande Ajax-lag 1995.

 

 

Teorin går ut på att medan Van Gaals lag tog tillbaka Ajax och den holländska fotbollen till toppen av det europeiska spelet, så har de långsiktiga förgreningarna av tränarens fotbollsfilosofi lett till en generation fotbollsspelare som saknar elegans, självförtroende och fräckheten som deras föregångare hade.

 

 

2010 och 2014 gav spelare som Robben, Sneijder och Robin van Persie holländarna spetsen när det gällde kvaliteten att kunna ändra matcher, men de kom från den sista gruppen spelare som utvecklats som ynglingar innan Van Gaals inflytande började ta form.

 

 

Under det katastrofala kvalet till EM 2016, när Guus Hiddink ersattes som tränare av Danny Blind under säsongen, påstod Cruyff, sedan länge en kritiker av Van Gaals filosofi, att "Holland är världsmästare på att passa i sidled och bakåt," i en illa dold känga mot sin gamla fiende.

 

 

I dag är talangpoolen oroväckande grund, den 34-åriga Van Persie återkallades till den senaste truppen av Advocaat, efter en två år lång frånvaro och Robben, 33, är fortfarande lagets bästa spelare och föregrundsfigur.

 

 

De unga stjärnorna som lyftes fram av Van Gaal 2014 har nästan samtliga fallit utanför radarn och misslyckats med att leva upp till deras tidigare rykten.

 

 

Men alarmklockorna har ringt ganska länge.

 

 

Van Gaal ledde holländarna till semifinal 2014, men den f.d kaptenen Mark van Bommel påstod att det var mer resultatet av Robbens otroliga form i Brasilien, istället för Van Gaals inflytande.

 

 

Van Bommel påstod i oktober 2016 att det fanns problem framför laget, varnade om att dagens spelargrupp är "för romantisk" och "inte har tillräckligt med vinnarmentalitet. De föredrar att spela bra framför att vinna. Våra unga talanger är mindre bra än de för 10 år sedan."

 

 

 

Stoke (med flest CL-vinnare i truppen av alla PL-lag) borta på lördag och Jesé Rodríguez

Jag vet inte om ni minns det, men tidigare i somras läste jag att f.d Real Madrid- och PSG-spelaren Jesé Rodríguez var på väg till Stoke, jag skrev då några rader om det för jag funderade på vad hans väldigt glamourösa fru, Aurah Ruiz, skulle tycka om Stoke, efter att ha levt i Madrid och Paris innan.

 

Det blev affär och spanjoren kom dit på lån hela den här säsongen:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/09/07/11476018-jese-rodriguez-fragor-svar-mot-stokes-nyforvarv-det-fd-real-madrid-underbarnet-aven-kand-som-rapparen-jey-m-och-vars-flickvan-stal-showen-vid-hans-psg-presentation/

 

Det lilla jag har sett av honom är såklart att han sänkte Arsenal i deras 1-0 vinst mot den skrynklige schäfertikens primadonnor, annars vet jag inte hur han har acklimatiserat sig i denna engelska avkrok. Har heller inte sett något om fröken Ruiz, så hon kanske stannade i Paris eller Las Palmas och umgås med Jesé via Skype, vad vet jag.

 

Hursomhelst så måste jag erkänna att jag blev förvånad när jag tidigare läste att Stoke är den klubb i PL som har flest antal CL-vinnare i sin trupp (Jesé har varit med och vunnit den två gånger med Real)!

 

När den 24-åriga spanjoren lånades in slöt han sig till Bojan Krkić (utlånad till Alavés), Xherdan Shaqiri, Ibrahim Afellay och Darren Fletcher bland Stoke-spelarna som vunnit Champions League.

 

Tvåa på listan ligger Chelsea med fyra vinnare - David Luiz, Gary Cahill, Álvaro Morata (två gånger med Real Madrid) och Pedro (tre gånger med Barcelona).

 

Manchester City har för närvarande tre spelare som har vunnit Champions League: Danilo och Yaya Touré i Real respektive Barcelona medan Claudio Bravo var på Nou Camp 2015, men användes inte i turneringen.

 

Totalt spelar det i PL 21 spelare som har vunnit CL minst en gång, två av dem spelar för United (Carrick och Mata), det innebär att United ligger delad fyra på listan, tillsammans med Everton och Southampton.

 

 

Listan:

1. Stoke City - 5 spelare (Jesé Rodríguez - Real Madrid 2014 och 2016; Bojan Krkić - Barcelona, 2009 och 2011;

Ibrahim Afellay - Barcelona, 2011; Darren Fletcher - Manchester United, 2008; Xherdan Shaqiri - Bayern München, 2013)

 

 

2. Chelsea - 4 (David Luiz - Chelsea, 2012; Gary Cahill - Chelsea, 2012; Pedro - Barcelona, 2009, 2011 och 2015; Álvaro Morata - Real Madrid, 2014 och 2017).

 

 

3. Manchester City - 3 (Danilo - Real Madrid, 2016 och 2017; Claudio Bravo - Barcelona, 2015; Yaya Touré - Barcelona, 2009).

 

 

4. Manchester United - 2 (Michael Carrick - Manchester United, 2008; Juan Mata - Chelsea, 2012)

 

 

4. Everton - 2 (Wayne Rooney - Manchester United, 2008; Sandro Ramírez - Barcelona, 2015)

 

 

4. Southampton - 2 (Ryan Bertrand - Chelsea, 2012; Oriol Romeu - Chelsea, 2012)

 

 

7. Arsenal - 1 (Petr Čech - Chelsea, 2012)

 

 

7. Liverpool - 1 (Daniel Sturridge - Chelsea, 2012)

 

 

7. West Ham - 1 (Marko Arnautović - Inter Milan, 2010)

 

 

 

Rooney...

Redan idag (torsdag) träffade Ronald Koeman pressen inför Evertons match på lördag mot Tottenham Hotspur. Självklart var murvlarna mest nyfikna på att höra vad holländaren tyckte om Rooneys show för en vecka sedan.

 

Den f.d Barcelona-försvararen harklade sig och läste från ett förberett skriftligt uttalande:

 

 

"Jag är väldigt besviken. I linje med alla disciplinfrågor kommer det här att hanteras internt av klubben vid en lämplig tidpunkt."

 

Sedan fick han frågan huruvida situationen har påverkat spelaren och om det kommer spela in i managerns laguttagning, då svarade Koeman såhär:

 

 

"Han kommer spela på lördag. Om jag ser att Wayne inte är i fysiskt eller mentalt tillstånd för att spela så kommer han inte att spela."

 

Sen får jag säga att jag hajade till när jag såg dagens (torsdag) förstasida hos tidningen the Sun:

 

 

Jag har sett att the Sun, Mirror och Mail har kört artiklar om rattfyllan och Laura Simpson hela veckan sen det hände. Men det började bli tröttsamt efter några dagar. Men det här fick mig faktiskt att vakna till.

 

Han vill alltså att Coleen och ungarna ska sluta åka på semestrar, då ska han sluta dricka. Jag känner till ett antal tillfällen där hon varit hemma och han ändå blivit pissfull och den där gången när han har var så packad att taxichauffören fick smygköra på hans gata för att Rooney skulle försöka få visuell kontakt med sitt hus, var Coleen också med, lika full själv.

 

Men funkar det så är det ju bra. Men det känns ju lite som att han försöker lägga en del av skulden på henne för sitt drickande (och en del annat, som kan ses som "olämpligt" när man är gift), men det vore ju verkligen inte likt en scouser, att försöka skylla på någon annan...

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/09/07/11476012-wazza-off-the-razza-rattfulla-fotbollsesset-wayne-rooney-ger-fru-coleen-ett-ultimatum-att-sluta-semestra-sa-slutar-jag-supa/